Syftet med studien är att få en fördjupad insikt i vad lärandet av sångtekniken neutral utan luftinnebär. För att undersöka detta har jag under en fem veckors period övat neutral utan lufti 20-30 minuter, tre dagar i veckan. Under och efter övningspassen har loggbok använts för att dokumentera nya upplevelser av lärandeprocessen och utöver detta har även 5 videodokumentationer av övningspass gjorts. I denna studie utgörs den teoretiska utgångspunkten av ett designteoretiskt perspektiv med fokus på vilka semiotiska resurser som används i lärandet. Studiens frågeställningar är: Vilka teckenskapande resurser används vid inlärningen av den nya funktionen så kalladneutral utan luft? Hur används dessa resurser? Resultatet visar att de viktigaste resurserna är kroppen och de sångtekniska elementen. Dessa resurser används för att åstadkomma ett stadigt och önskvärt resultat på ett oskadligt vis. I diskussionskapitlet diskuterar jag de resurser som krävts i inlärningen av sångtekniken neutral utan luft. / The purpose of the study is to gain a deepened insight in what the learning of the singing technique neutral without aircan mean. To study this I have practiced neutral without air20-30 minutes per day, three times a week over a five weeks’ period. During and after every practice session I have written a log to document new personal experiences of the learning process. In addition to this I have documented five practice sessions with a video camera. The theoretical perspective of this study is design theory with focus on the semiotic resources used during the learning process. The study’s research questions are: Which semiotic resources are used during learning the song technique known as neutral without air? How are these resources used? The results show that the most central resources that were used were the body and the vocal elements of the technique. These resources are used to achieve a steady and desirable result in an innocuously manner. In the discussion, I describe the necessary resources for the learning process of the song techniqueneutral without air.

Hur kan jag som lärarstudent vid en musikhögskola instudera en operaroll? Jag har undersökt denna fråga genom att observera instuderingsarbetet av rollen som kammarjungfrun Adele från operetten Läderlappen av Johann Strauss. Förutom det konstnärliga arbetet och utforskandet av detta har även perspektivet design för lärande använts som teoretiskt utgångspunkt.  Resultaten tematiseras och systematiseras i huvudrubrikerna Resurser och medel samt Processen. I resultatet framkommer instuderingens komplexitet och vilka beståndsdelar som krävdes. Faktorer i resultatet  som till exempel skratt och dess påverkan i utryck och teknik framkom under processens gång. Föreliggande studie skulle kunna ses som utforskning av procedurer kring instudering som förberedelser inför ett framtida yrkesval, parallellt med utforskandet av de pedagogiska aspekterna av samma procedurer. / How can I – as a teacher student at a college of music – study an opera role? I have examined this question by observing the process of studying the opera role as Adele from The Bat by Johann Strauss. My theoretical perspective is partly based on Design for Learning combined with examining the artistic procedure itself. The results is systemazied under the headers Reasources and tools and The Process.  The result chapter shows the komplexitity in studying and learning an opera role. Laughter as a tool in opera was one of the most interseting results. This investigation could be seen as a preparation for a possible future career at the same time as the pedagogical aspects are examined.

No description available.

Syftet med arbetet är att studera min läroprocess och hur specifika övningar påverkar tekniska spelfärdigheter på instrumentet altviolin. Under en period på sex veckor har jag genomfört övningstillfällen fem gånger i veckan, 15-20 minuterspass. Jag har vidare  genomfört videoinspelningar en till tre gånger i veckan. I bakgrunden presenteras litteratur och forskning om övning, spelteknik och designteoretiskt perspektiv. I metodkapitlet presenteras valt material och dokumentation. I resultatkapitlet beskrivs hur designandet av mitt lärande har gått till samt dess påverkan i min utveckling av mitt altviolinspel. Dessa bygger på mina transkiberingar av valda videoinspelningar. Resultatet visar att undersökningen har lett till framsteg i finmotorik, ergonomiskt spel, bättre intonation och färre misstag i spelet. I diskussionsdelen diskuteras resurserna samt resultat som bottnar i presenterad litteratur, tidigare forsknig och det designteoretiska perspektivet. / The purpose of this study is to investigate my learning process and how specific exercises affect the technical playing skills of the instrument viola. For a period of six weeks I have practiced technical skills on viola five times a week, 15- 20 minutes each time and recorded 1-3 of these practice sessions with a video camera. Chapter two presents literature and research on exercise, playing technique and design theory perspective. Chapter three presents selected materials and documentation. The result is described in chapter four where I explain how the design of this project has effected my technical development in violaplaying.The recordings have been transcribed by me. Results reveal that this study has given myself success in terms of ergonomic playing, better intonation and less mistakes in my playing. The recources and results are discussed in relation to previous research and relevant literature.

Syftet med studien var att undersöka hur barns inflytande och delaktighet kan se ut i praktiken i relation till förskolans planerade morgon samling. Vi formulerade två frågor i relation till syftet: På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en yngre barngrupp (1–2 år)? På vilka sätt skapas inflytande och delaktighet i förskolans samling för en äldre barngrupp (3–5 år)? Den metod som användes för att besvara frågorna var observationer med hjälp av filminspelning. Det studieobjekt som observerades var barns uttryck och reaktioner med pedagogerna under samlingarna. Analysen av den insamlade empirin gjordes med hjälp av barndomssociologisk teori samt Shiers modell. Resultaten visade att barnens engagemang påverkades av olika faktorer såsom ålder, miljö och innehållet i samlingen. Språket visade sig vara avgörande för att möjliggöra delaktighet och inflytande, och pedagogerna hade en aktiv roll i att främja kommunikationen, både verbalt och med kroppsspråk. Enligt Shiers modell ligger inflytande och delaktighet på nivå ett, två och tre, där barn ges möjlighet att delta genom att pedagogerna bjuder in dem att uttrycka sina tankar och åsikter, vilket ligger i linje med artikel 12 i FN-konventionen.

Detta arbete syftar till att utforska hur övning på fiol kan designas för att den ska kännas meningsfull och effektiv. Studiens forskningsfråga är: Vilka semiotiska resurser använder jag mig av när jag övar terser på fiol? För att undersöka detta har jag under ett år gjort tekniska övningar med hjälp av olika övningsstrategier för att se progressionen i min utvecklingsprocess. Studiens metod är videoobservation och loggboksskrivande och arbetet utgår från ett designteoretiskt perspektiv. Resultatet presenteras i två teman: Semiotiska resurser för dokumentation och Semiotiska resurser för motivation och progression. I diskussionen problematiserar, belyser och jämför jag studiens slutsatser med forskning och litteratur inom området. / The purpose of this study is to explore how practice can be designed in a meaningful and effective way. The research question is: What kind of semiotic resources do I use during practice thirds on the violin? The study is based on technical exercises used over a period of one year, the used method is video observations and logbook notes and the perspective is design theoretical. Two themes are presented as result: Semiotic resources for documentation and Semiotic resources for motivation and progression. In the last chapter, I discuss, problematize and compare the result with literature and research in the field.

Previous research studies have shown that in their address and behaviour towards girls and boys, pre-school staff apply stereotyped gender concepts, thus reinforcing rather than challenging stereotypes. The present thesis therefore focuses on which of children’s positions that are accepted or that face resistance from the staff. In this way, children’s gender-based "identity-formation" can be critically analyzed based on different possible descriptions of how it is to be a girl or a boy, and what unaware assumptions about gender representations that in this way may be made in different ways by both children and adults. The theoretical point of departure is feminist poststructuralism; and the analysis focuses on variations found between the groups of girls and boys, as well as within these groups, and within individuals. The empirical data consists of video-taped sessions from two teams working with children aged 3-5, and focus groups interviews with the adult. Then different "readings" of the empirical material have been conducted based on different assumptions (discourses); i.e. assuming that girls and boys "really" are different or equal, different behaviours will appear as more or less obvious and natural. By showing that several different discourses are present at the same time, gender-based "identity-formation" is described as a very complex process. The analyzed situations show that girls and boys in pre-school are defined and treated in stereotyped ways, however, there is a large hidden variation of how different girls and different boys positions themselves in different contexts. Pre-school teachers thus work actively to distinguish between girls and boys based on how they are being perceived as either girls or boys. Teachers’ expectations then become decisive of how different children are addressed and treated in different situations. To conclude, the pedagogical consequences of this are discussed with regard to gender equality work in which also alternative discourses are formulated. / Studier har visat att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa. Därför är fokus i denna avhandling att se vilka positioner hos flickor och pojkar som accepteras och vilka som möter motstånd i förskolan. På så sätt analyseras barns könsmässiga "identitetsskapande" kritiskt utifrån på vilka olika sätt det är möjligt att vara flicka och pojke och vilka omedvetna antaganden om kön och genus som görs av barn och vuxna. Den teoretiska utgångspunkten är feministisk poststrukturalism och i analysen är variationen mellan grupperna flickor och pojkar, variationen inom grupperna samt variationen inom individer i fokus. Utifrån empirin, som består av videoinspelade sekvenser från två arbetslag med barn i åldrarna 3-5 år och fokusgruppssamtal med de vuxna, görs olika "läsningar" utifrån olika antaganden (diskurser): Beroende på om antagandet är att flickor och pojkar "egentligen" är olika eller lika, kommer olika bemötanden att framstå som mer eller mindre självklara. Genom att visa att flera olika diskurser är verksamma samtidigt beskrivs det könsmässiga "identitetsskapandet" som mycket komplext. De analyserade situationerna visar att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer. En diskussion förs avslutningsvis kring vad detta kan ge för pedagogiska konsekvenser för ett jämställdhetsarbete, där även alternativa diskurser och handlingsmönster skrivs fram.

Syftet med denna studie är att utforska mitt egna lärande i processen med att appropriera den ornamentik som är en central del i den irländska folkmusikkulturen. Syftet stärks med följande forskningsfrågor: Med vilka redskap tillägnar jag som lärling mig ornament från den irländska folkmusiktraditionen? samt I vilken utsträckning har jag approprierat irländsk ornamentik efter en period på tio veckor? Arbetet är baserat på ett sociokulturellt perspektiv med stark betoning på mästarläran. Detta ingår i bakgrundskapitlet tillsammans med relevant litteratur med inslag av tidigare forskning på området. Exempel på vad som tas upp är förklaringar om specifika ornament samt en översiktlig beskrivning av den irländska folkmusiktraditionen. Studien baseras på videoobservation av mig själv samt genom egna loggboksanteckningar. Resultatet presenteras med hjälp av olika rubriker; exempelvis olika redskap under enskilda fiollektioner, tillägnande av yrkesidentitet samt jag och min mästare. Avslutningsvis diskuteras resultatet i förhållande till litteraturen samt tidigare forskning där bland annat min etniska tillhörighet och outtalade regler vid sessions nämns. Här diskuteras även variation och improvisation samt vilka redskap som tillfört mest till min lärandeprocess. / The purpose of this thesis is to explore my own learning in the process of appropriating the kind of ornamentation that is a central part of the Irish trad music culture. The purpose is supported with these following reserch questions: Which tools do I use as an apprentice to appropriate the ornaments from the Irish traditional music culture? and To what degree have I appropriated the Irish ornamentation after a period of ten weeks? The thesis is based on a sociocultural perspective with a strong emphasism on master – apprentice teaching. This is included in the background chapter together with relevant litterature and earlier studies on this area. Explanations about specific ornaments and a brief description about the Irish trad culture are examples of what is brought up in the background chapter. The thesis is based on video observations of myself and by a written journal. The result is presented with several themes, for example different tools during individual fiddle lessons, adopting of professional identity and me and my master. In the conclution the results are discussed compared to the litterature and earlier research where my ethnical background and unspoken rules during sessions are mentioned. The discussion also include variation and improvisation together with which tools that have contributed the most to my process of learning.

Dance figure skating – A comparison between a score executed on ice and on floor This work derives from a curiosity of how figure skating and contemporary dance as two different art formscould work together. In what ways can different techniques within the fields of contemporary dance and figureskating inspire and develop each other? Video analysis together with introspection are used as methods. A scorewith different techniques from each field is recorded on the ice and on the floor. This material together with awritten introspection contains the base for the analysis and discussion together with relevant literature from thetwo fields. There are both similarities and clashes when analysing the results of the scores. Gliding and being onedges are fundamentals in figure skating and they are not transferable to floor. Falling and catching the fall issomething that turns out to be restricted to the floor since the skates makes edges while leaning and glidinginstead of falling. There are more explorations to be done when it comes to merging the two art forms together,hopefully this essay will give some inspiration to further work within contemporary skating.