This study examines the European council and its connection to CFSP and the European identity. It will give a perspective of the change in common foreign-security policy from the Maastricht Treaty to the Lissabon treaty. The study will reproduce a perspective through time and describe the main ideas in CFSP and make a connection to how it created a European identity. The empirical material will conclude the European council results. To give more perspective, an idea analysis will be operating to capture the ideas of the various materials describing European identity and the CFSP. Henceforth using the empirical material to conclude a result for the analysis. For the analysis to be complete subjects such as normative power and actorness will have a part in the work in CFSP. Social constructivism as a theory will help to understand the power that European identity has in international cooperation. To conclude this, abstract the study will structure a difference in the work of the CFSP and its strategy to promoted democracy, and peace.

Children’s sexuality has historically been, and still is, a taboo subject. Children with sexual behavioral problems is a fenomen difficult to define because it varies depending on time, situation, and culture, which can make it difficult for social workers to assess. This essay has studied the construction of children with sexual behavior problems in interviews with social workers’ based on Bacchi's (2009) discourse analytical method and theory to achieve the purpose of the study. The essay has led to an understanding of how the construction of children with sexual behavior problems affect the social work and these children. The empirical material consisted of semi-structured interviews with ten social workers who work with children with sexual behavior problems. The interviews resulted in both equivalent and conflicting discourses in the field of social work. The equivalent discourses construct children with sexual behavior problems as a problem that needs to be remedied. The results showed that there is a battle of power between different discourses to achieve the dominant discourse that can win people's understanding of how children with sexual behavior problems should be understood and treated, above all between private actors.

Kollaborativ konsumtion och bildelningstjänster är två fenomen som under de senaste åren blivit allt mer populära som ett sätt att bemöta hållbarhetskrisen. Bildelningstjänster är en form av kollaborativ konsumtion och är ofta drivna av kommersiella krafter. Syftet med tjänsterna är att erbjuda kunder moderna och hållbarhetsdrivna lösningar som ett alternativ till det privata bilägandet. I användandet av bildelningstjänster uppstår interaktioner mellan olika aktörer, mänskliga såväl som icke-mänskliga, både direkt- och indirekt. I användningen av bildelningstjänster och i dessa interaktioner, skapas en upplevelse för användarna. Genom en enkät och nio semistrukturerade intervjuer med användare av bildelningstjänster, studerar vi i denna studie, dessa upplevelser. Användarupplevelsemål och delade användarupplevelser, samt aktör-nätverksteori används som teoretiska ramverk för att analysera och diskutera den insamlade datan. I denna studie drar vi slutsatsen att användandet av bildelningstjänster inte enbart handlar om användarens individuella upplevelse av att använda bilen och mobilapplikationen. Användandet av bildelningstjänster består av flera samverkande faktorer som påverkarvarandra och som tillsammans påverkar användarupplevelsen. Slutligen ger studien ytterligare insikter i hur aktörer påverkar förarens användarupplevelse av bildelningstjänster. Med kunskapen om hur förarens upplevelse, i användandet av bildelningstjänster, påverkas av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Dessa aktörer utgörs för omfånget av denna studie den mobila applikationen, bilen, kundtjänsten, den tidigare föraren och passagerarna. / Collaborative consumption, shared mobility, and car sharing services are three modern phenomena that in recent years have become a popular way to respond to the sustainability crisis. Carsharing services are a subcategory of collaborative consumption and are often driven by commercial forces. The aim of the services is to offer modern and sustainably-driven solutions to users as an alternative to private car ownership. In the use of carsharing services, an interaction occurs between different actors, human as well as non-human actors, both direct- and indirect. These interactions generate a user experience which this thesis aims to study through a survey and nine semistructured interviews with users of carsharing services. User experience goals, shared user experience, as well as Actor-network theory, is used as theoretical frameworks to analyze and discuss the collected data. Through this study, we conclude that the act of using car sharing services isn’t solely an individual experience between the users and the artifacts such as the car or the mobile application. Instead, the use of carsharing services often consists of several collaborating actors who influence each other and together affect the user experience. Lastly, the study contributes further insights into how actors affect the driver's user experience of carsharing services. With the knowledge of how the driver's experiences in the use of carsharing services are affected by both human and non-human actors. These actors consist of the mobile application, the car, previous users, customer service, and passengers.

The purpose of this thesis is to examine how six different art museums are working on digitizing their collections, and how they are made available to the public. To answer the purpose, three research questions were formulated; how the museums work with digitization, what is digitized and which programs and guidelines are used, and how the digitized material is made available to the public on the websites. The museums examined in this thesis are Nationalmuseum in Stockholm, the Rijksmuseum in Amsterdam, the Smithsonian Institution in Washington D.C., Moderna Museet in Stockholm, the National Palace Museum Taiwan in Taipei and the Metropolitan Museum of Art in New York. Prior to the study, previous research on digital humanities, digitization in museums, and the role of museums and their approach to digital collections, were studied. The theoretical framework used in the analysis consists of theories regarding “New media” and digital humanities, theories about “The museum process” and Actor-network theory, ANT. The method used is qualitative content analysis and semiotic image analysis of the museum websites. The results and analysis show that the museum websites differ in terms of design, functions, user-friendliness and collection content. In addition, the museums use different guidelines and software programs in the digitization process of their collections, although there is some overlap. The analysis shows that the Rijksmuseum, the Smithsonian and the National Palace Museum Taiwan are the museums in the study that have made the most progress with digitizing their collections and using interactive elements on their websites. The museum with the least developed digitization work is Moderna Museet, whose search page is the simplest and most standardized in comparison with the other museum websites.

The aim for this essay is, along with the four included case studies, is to examine the social media platform, Instagram's strict guidelines when it comes to showing nudity.  On the platform there is a certain double standard, artists as well as art institutions are censored, that is, they get pictures removed or their accounts blocked when they try to show works that have nudity depicted, but at the same time nudity exists on the platform, this essay wants to highlight the double standard by setting the example that images from accounts of celebrities, which show as much nudity as a work of art, if not more, are allowed to be available on the social platform. This essay then also wants to emphasize that why it is this way is because fundamentally it is a social problem, it is the structures and norms that exist around us that are the contributing factors. How we see the ideal body and beauty and how the male gaze is the gaze that is precisely the dominant gaze. Another factor that this essay will analyse is the difference between art and pornography, and how it affects censorship among a number of artists. With the support of interviews and the theoretical frameworks, this essay will examine Instagram as a modern place to display art, while the platform is mostly double standards and bias. In addition, this essay will highlight that in the game of nudity celebrities have different and easier rules of the game, compared to artists, they are instead dealt with the strict rules of the game. / Målet med denna uppsats är tillsammans med de fyra inkluderade fall studierna, undersöka den sociala media plattformen, Instagrams strikta riktlinjer när det kommer till att visa nakenhet. På plattformen förekommer det en viss dubbelmoral, konstnärer samt konstinstitutioner blir censurerade, det vill säga, de får bilder borttagna eller deras konton blockerade när de försöker visa verk som har nakenhet avbildat, men samtidigt existerar det nakenhet på plattformen, denna uppsats vill framhäva den dubbelmoral genom att ge exempel på att bilder från kända personers konton, som visar lika mycket nakenhet som ett konstverk, om inte mer, får vara tillgängligt på den sociala plattformen. Denna uppsats vill då även framhäva att varför det är på detta sätt är för i grunden är det ett samhällsproblem, det är strukturer och normer som existerar runt omkring oss som är de bidragande faktorerna. Hur vi ser den ideala kroppen samt skönhet och hur den manliga blicken är den blicken som är just den dominanta blicken. En annan faktor som denna uppsats kommer analysera är skillnaden på konst och pornografi, och hur det påverkar censuren bland ett antal konstnärer.  Med stöd av intervjuer och de teoretiska ramverken kommer denna uppsats undersöka Instagram som en modern plats för att visa konst, samtidigt som plattformen är till mesta del dubbelmoralisk och bias. Dessutom kommer denna uppsats att framhäva att i spelet om nakenhet har kända personer andra och enklare spelregler, jämfört med konstnärer, de blir i stället utdelade de stränga spelreglerna.

Denna studies syfte är att belysa hur schemat utformas för att tillgängliggöra utbildning och undervisning för elever inom anpassad grundskola och i elever i grundskolan i behov av särskilt stöd. Detta görs genom att undersöka vilka avvägningar, prioriteringar och hinder som uppstår i schemaläggningsprocessen. Tidigare forskning som presenteras i studien utgörs av faktorer som direkt eller indirekt kan ha betydelse i schemautformningen såsom dygnsrytm, tidspreferenser för lärande, undervisningstidens utformning, elevers behov, exkluderingsfaktorer och elevdelaktighet. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fem rektorer och en biträdande rektor intervjuats. För studien har verksamhetsteorin använts vid utformandet av intervjuguide, i bearbetning av transkribering samt i resultatgenomgången. Därtill har aktör-nätverksteorin kopplats in i resultatets avslutande del. Resultatet påvisar att schemat tillgängliggör utbildning och undervisning genom att vara ett verktyg som garanterar undervisningstiden formellt, men som utformas utifrån skolans kontext. Där utgör främst lokaler, personal, ekonomi och skolskjutsar aktörer som både möjliggör utbildning och undervisning, men även exkluderar elever i behov av särskilt stöd eller inom anpassad grundskola schemamässigt. Studien slutsats är att det finns potential i schemat som aktör och verktyg. Avsaknaden av lärarnas och elevernas röst likväl som specialpedagogiken i schemaläggningsprocessen utgör grund för förslag till ytterligare studier. Detta då de behöver beaktas och utforskas vidare i relation till schemats potential specialpedagogiskt och skolutvecklingsmässigt för tillgängliggörandet av utbildning och undervisning. / The purpose of this study is to highlight how the schedule is designed to make education and teaching accessible for students in adapted elementary schools and for students in need of special support in regular schools. This is achieved by examining the trade-offs, priorities, and obstacles that arise in the scheduling process. The previous research presented in the study consist of factors that can directly or indirectly influence schedule design, such as circadian rhythms, time preferences for learning, the structure of instructional time, students’ needs, exclusion factors, and student participation. The study is a qualitative interview study in which five principals and one assistant principal were interviewed. For the study, activity theory has been used in the design of the interview guide, in the processing of transcription, and in the review of results. In addition, actor-network theory has been linked to the concluding part of the results. The results show that the schedule makes education and teaching available by being a tool that formally guarantees teaching time, but which is designed based on the school’s context. Here, primarily facilities, staff, finances, and school transport are actors that both enable education and teaching, but also exclude students in need of special support or within adapted primary education in terms of scheduling. The study concludes that there is potential in the schedule as an actor and tool. The absence of teachers and students’ voices as well as special education in the scheduling process forms the basis for suggestions for further studies, as they need to be considered and further explored in relation to the schedule’s potential in special education and school development for making education and teaching accessible.

Efterkrigstidens Sverige och dess säkerhetspolitik har kommit att uppmärksammas allt mer, även de omedelbara efterkrigsåren som präglades av osäkerhet. Något som länge stått i centrum är alliansfriheten och neutralitetspolitiken. Frågan om deras innebörd och hur teori och praktik hängt samman har diskuterats livligt. Det diplomatiska och politiska spelet har behandlats utförligt. Mindre uppmärksamhet har dock ägnats hur försvarsfrågan hanterades och krigsmaterielförsörjningen utvecklades. Den svenska flygplansindustrin är en anmärkningsvärd företeelse. Inte minst i förhållande till landets begränsade storlek och relativt avskilda, ohotade läge. Industrins förmåga var vid krigsslutet 1945 begränsad; inte något enda fullt modernt flygplan hade tillverkats. Utvecklingen ledde emellertid till att flygplansindustrin kom att etableras och bli något av en hörnsten för det svenska försvarets struktur. Ett svenskt militärindustriellt komplex kring den svenska flygindustrin kom att anta fast form, ett komplex vi lever med än idag. Hur går det att förklara den här utvecklingen? Hur kunde Saab börja tillverka state-of-the-art stridsplan? I avhandlingen nystas gåtan rörande den svenska flygplansindustrins efterkrigstida överlevnad och framväxt upp. Ett antal sammanflätade processer följs där ekonomiska, tekniska, militära och politiska spörsmål relaterade till flygvapnets och flygindustrins utveckling behandlats. Genom processerna, som utspelas både på ett inrikes och på ett internationellt plan, och deras sammanlänkning, framträder multikausala förklaringsmönster till hur det var möjligt att bygga moderna stridsflygplan i Sverige och framför allt varför de beställdes. Likaså berörs flygets roll i den större försvarsfrågan och därmed också för säkerhetspolitiken. Boken är i mycket en historia över Svenska Aeroplan Aktiebolaget, Saab, men även över flygförvaltningen och flygvapnet. En historia inbäddad i ett vitt sammanhang där formativa moment granskas under några kritiska år. / <p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2008</p>

As an innovation Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for clinical problem solving. According to its theory of use EBP will bring a difference for policy makers, for professionals, for researchers and for service users. One question to be asked is whether EBP actually leads to the radical social change it is designed to accomplish. The aim of the study is to describe and analyse the outcome of the effort to establish EBP, with a focus on the case of social work in Sweden. The research questions are: What is EBP? Why are efforts made to establish EBP? What is the outcome of the EBP project? How can the outcome of the EBP project be explained? The case study was conducted on a critical realistic meta-theoretical ground with a focus on explanation of social change with an explicit actor-structure perspective. Methodologically, a narrative synthesis of studies was made. As a complement primary data were collected to fill empirical gaps. The state of things was described before and after the EBP-initiatives. Several helping theories – Kuhn’s theory of paradigm, program theory, neo-institutional theory and theory of diffusion – were used to analyse the empirically mapped outcome of the EBP project. The results show that the import of the original model of Evidence-Based Medicine (EBM) to social work is a part of a wider social movement in the helping and educational professions. The new model has influenced social work as a discipline, as a field of practice and as a field of policy. There are examples of full-scale implementations of EBP, although EBP has not reached a general status as daily practice. Some obstacles remain. The gradual adaption of EBP corresponds to criteria hold by Kuhn for a paradigm shift. Acceptance of the model has contributed to change the structure and function of social systems. At an organizational level, this change means on-going institutionalization. The innovation is influencing the way institutional actors conduct their work. Although the structural conditions have been optimal, the EBP-model has been debated with heat. The EBP-debate and policy-driven infrastructural efforts have brought a more in-depth examination of the model. So-called coercive, normative, and regulative isomorphisms were used to change organizations. The degree of institutionalization depended on the individuals and the organizations willingness and preparedness to change, to understand, and to put the model into practice. When actors used a less strict version of the original EBP model, the pace of cultural and institutional change slowed down.

As an innovation Evidence-Based Practice (EBP) is designed as a tool for clinical problem solving. According to its theory of use EBP will bring a difference for policy makers, for professionals, for researchers and for service users. One question to be asked is whether EBP actually leads to the radical social change it is designed to accomplish. The aim of the study is to describe and analyse the outcome of the effort to establish EBP, with a focus on the case of social work in Sweden. The research questions are: What is EBP? Why are efforts made to establish EBP? What is the outcome of the EBP project? How can the outcome of the EBP project be explained? The case study was conducted on a critical realistic meta-theoretical ground with a focus on explanation of social change with an explicit actor-structure perspective. Methodologically, a narrative synthesis of studies was made. As a complement primary data were collected to fill empirical gaps. The state of things was described before and after the EBP-initiatives. Several helping theories – Kuhn’s theory of paradigm, program theory, neo-institutional theory and theory of diffusion – were used to analyse the empirically mapped outcome of the EBP project. The results show that the import of the original model of Evidence-Based Medicine (EBM) to social work is a part of a wider social movement in the helping and educational professions. The new model has influenced social work as a discipline, as a field of practice and as a field of policy. There are examples of full-scale implementations of EBP, although EBP has not reached a general status as daily practice. Some obstacles remain. The gradual adaption of EBP corresponds to criteria hold by Kuhn for a paradigm shift. Acceptance of the model has contributed to change the structure and function of social systems. At an organizational level, this change means on-going institutionalization. The innovation is influencing the way institutional actors conduct their work. Although the structural conditions have been optimal, the EBP-model has been debated with heat. The EBP-debate and policy-driven infrastructural efforts have brought a more in-depth examination of the model. So-called coercive, normative, and regulative isomorphisms were used to change organizations. The degree of institutionalization depended on the individuals and the organizations willingness and preparedness to change, to understand, and to put the model into practice. When actors used a less strict version of the original EBP model, the pace of cultural and institutional change slowed down.

Abstract The purpose of this research was to study the actorship of occupational safety and health delegates and managers and the development of their actorship as part of their respective work organizations and the systems of occupational safety and health (SOSH), especially in the context of cooperation. Qualitative (N = 119) and statistical (N = 125) data and analysis were used at the same time. In January 2001, there was an advertisement in the Työ Terveys Turvallisuus (Work Health Safety) magazine inviting occupational safety and health delegates and managers to report about the course and prospects of their career as well as their experiences of success and dificulties. The average report was two pages in length and compact. Almost all people who responded to the invitation were sent a SOSH questionnaire. The NVivo2-software was used for qualitative analysis and partly also for statistical analysis, and the purpose was to find structural entities and invariance. The statistical analysis was mainly concerned with SOSH. The most important aspects of action are the object and the outcome in relation to the facilities, division of tasks, community and rules within the operating system. The object and the change of action were investigated by shaping different ways of objectifying and understandings their background. There are three levels of the objectifivation: 1) one-dimensionality of the working environment, 2) multi-dimensionality of the micro system and 2) multi-dimensionality of the meso system. Historical development proceeds from the first through the second towards the third level, because the phenomena of the organizational and working environment are progressively understood as more and more many-faceted and interactional. The change of the ways for objectification also proceeds through three historical phases: 1) the phase of safety at work and the physical working environment, 2) the expanding phase towards a psychosocial working environment and working ability and 3) the expanding phase towards occupational well-being, holistic organizational development and active leadership. The interaction and cooperation are important themes in the actions of OSH delegates and managers. When the scope of interaction and the activity of leadership are cross-classified four alternatives emerge: 1) conflicting, 2) asymmetric, 3) symmetric, and 4) synergic modes of OSH cooperation. In the same axial situation, it is possible to make a typology of the enterprises and other work organizations: 1) defensive and solid, 2) passive and uncoordinated, 3) active and coordinated, and 4) totally managed and renewing. When the level of OSH cooperation and the ability to endure and produce conflicts of values and objects are cross-classified, six types of OSH delegates and managers can be identified: 1) assistant, 2) representative, 3) marketer, 4) auditor, 5) developer, and 6) adviser. Each of them is better consistent with some organizational types than some others. Typical personal strategies are 1) submissiveness and reactiveness, 2) marketing, 3) proactiveness, and 4) professional skills for development. The typical causes of success in OSH include the activity, commitment and support of leaders and managers (70%), on the personal characteristics, ways of action and activity of OSH delegates and managers on the other (70%). / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää työsuojeluvaltuutettujen ja -päälliköiden toimijuutta ja sen kehitystä osana omaa työorganisaatiota ja sen työsuojelujärjestelmää erityisesti yhteistoiminnallisuuden näkökulmsta. Tiedonhankinnassa ja analyysissa käytettiin samanaikaisesti laadullisia ja tilastollisia keinoja. Tapausten lukumäärä laadullisessa aineistossa oli 125 ja tilastollisessa aineistossa 119. Laadullisessa analyysissa käytettiin hyväksi NVivo2-tietoteknistä analyysiohjelmaa. Kyselytutkimuksen aineistolla selvitettiin työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien näkökulmasta työsuojelujärjestelmien tilannetta. Toiminnan kohdetta ja sen muutosta tutkittiin selvittämällä työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön kohteellistamistapoja ja -ymmärryksiä. Aineistosta erottuu kolme kohteellistamisen päätasoa: 1) työympäristön yksiulotteisuus, 2) mikrotason systeemisyys ja 3) mesotason systeemisyys. Kehitys kulkee ensiksi mainitusta kohti viimeksi mainittua, mikä voidaan selittää sillä, että asiat ymmärretään ajan kuluessa organisationaalisesti yhä monitahoisemmin, monitasoisemmin ja vuorovaikutteisemmin. Työsuojelun yhteistoiminnalle erityiset muodot saatiin valitsemalla ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus. Tällöin saadaan nelikentän lohkoille nimet 1) ristiriitainen, 2) epäsymmetrinen, 3) symmetrinen ja 4) synerginen. Työsuojelun yhteistoiminta-aktiivien selostusten perusteella oli mahdollista analysoida ja tyypitellä heidän toimintakenttänään olevia yrityksiä ja organisaatioita. Tällöin yhdistettäessä tarkastelu-ulottuvuuksiksi yhteistoiminnan kohdealueen laajuus ja johtamisen aktiivisuus saadaan organisaatiotyypeiksi 1) jähmettynyt ja defensiivinen, 2) passiivinen ja koordinoimaton, 3) osittaisjohdettu ja aktiivinen sekä 4) kokonaisjohdettu ja uudistuva. Jaoteltaessa työorganisaation yhteistoiminnallisuus kolmeen eri tasoon ja toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilön kyky tai tapa kohdata ristiriitoja kahteen eri tasoon saadaan 6-osainen typologia: 1) avustaja, 2) edunvalvoja, 3) markkinoija, 4) katselmoija, 5) kehittäjä ja 6) neuvonantaja. Kukin tyyppi kehitysvaiheena mahdollistuu todennäköisimmin jossakin organisaatiotyypissä, joka vuorostaan kehitysvaiheena tuottaa tietyt edellytykset ja tarpeet kyseisen tyypin, eli tietyn rooli- ja tehtäväkokonaisuuden, omaksumiseen. Vastaavasti strategisina perusvaihtoehtoina saadaan nelikenttä, joka jakaantuu seuraavasti: 1) reaktiivisuus ja alistuvuus, 2) markkinoivuus, 3) proaktiivisuus ja 4) kokonaisvaltaisuus ja kehittäjäammatillisuus. Työsuojelutoiminnan onnistuneisuuden syistä tärkeimmiksi mainitaan yhtäältä omistajien ja johdon aktiivisuus, tavoitteellisuus, sitoutuneisuus, kiinnostuneisuus ja tuki, sekä toisaalta työsuojelun yhteistoimintahenkilöstön henkilökohtaisen ominaisuudet, toimintatapa ja aktiivisuus. Molemmat tekijät saavat kaksikolmasosan osuuden vastauksissa. Johdon ja omistajien kokonaismerkitys tulee esille, kun vaikeuksien syinä johdon passiivisuus, tavoitteettomuus, tietämättömyys, osaamattomuus ja kielteisyys saavat 52 %:n osuuden selostuksissa. Työsuojeluvaltuutetut ja -päälliköt joutuvat tehtävässään toimintaedellytysten ja ristiriitojen kenttään, jonka merkitys jaksamisen ja toiminnan mielekkyydelle on pitkällä aikavälillä riippuvainen toimintaedellytysten ja ristiriitojen laadusta ja niiden välisestä suhteesta. Työpaikkakohtaisen työsuojelujärjestelmän tilaa erittelevät tulokset osoittavat, että lähes kaikissa tarkastelukohteissa on yleisesti ottaen kehittämisen ja parantamisen varaa. / Sammanfattning Syftet med denna forskning är att redogöra för skyddsombudens och -chefernas verksamhet och redogöra för utvecklingen för verksamheten, i synnerhet ur samarbetets synvinkel, som en del av den egna arbetsorganisationen och det egna systemet för arbetarskyddsarbetet. I undersökningen används både kvalitativa och statistiska metoder. Skyddsombuden och -cheferna ombads genom en annons i tidningen Työ Terveys Turvallisuus berätta om sin egen karriär i arbetarskyddsarbetet, samt om sina erfarenheter och åsikter, om framgångar och svårigheter i samarbetet. Till alla som skrev sändes också ett frågeformulär som innehöll frågor om egenskaper av systemet för arbetarskyddsarbetet. I det kvalitativa materialet var antalet fall 125 och i det statistiska materialet 119. Stora företag och organisationer, kommuner och skyddsombud utgjorde majoriteten av forskningsmaterialets svar. Det finns tre objektiva nivåer i verksamheten: 1) arbetsmiljöns endimensionalitet 2) mikronivåns systematik och 3) mesonivåns systematik. Utvecklingen sker från den första mot den sistnämnda, de organisatoriska förbindelserna mellan olika nivåer blir med tiden ännu mångsidigare och har större växelverkan. Ur den organisationspolitiska synvinkeln har utgångspunkten varit till slutet av 1980-talet en riskhanteringspolitik som har strävat till att hindra förluster. I början av 1990-talet har personal- och utvecklingspolitiken kommit med i bilden, till exempel som personalekonomisk beräkning och rapportering, som upprätthållande och främjande av arbetsförmåga, samt som kvalitetsverksamhet. Målet i arbetarskyddsarbetet har utvidgats till organisationspolitikens område. Den följande fasen kan vara en integrerad politik för resultat och arbetsvälmåga. I förändringen av målinriktningarna kan man skilja på tre nivåer och faser vilka utvidgar sig till 1) arbetssäkerhet och fysisk arbetsmiljö 2) till arbetsförmåga och psykosocial arbetsmiljö 3) till välmående, holistisk utveckling och aktiv ledning. Växelverkan och samarbete delar sig på fyra utvecklingshistoriska faser beroende på ledningens aktivitet och arbetarskyddsarbetets omfattning 1) motstridig 2) osymmetrisk 3) symmetrisk och 4) synergisk. Också arbetsorganisationerna kan med samma princip delas i fyra typer 1) stelnad och defensiv, 2) passiv och okoordinerad, 3) delvis styrd och aktiv och 4) helt styrd och förnyande. Skyddsombuden och -cheferna kan delas i sex typer på grund av den personliga förmågan att ta emot, orsaka och undvika konflikter, och den organisatoriska förmågan att samarbeta: 1) assistent, 2) representant, 3) marknadsförare, 4) mönstrare, 5) utvecklare och 6) rådgivare. Det finns behov att utveckla nästan alla delområden i arbetarskyddsarbetet inom arbetsorganisationerna.