Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omhändertagandet av akut sjuka barn på en akutmottagning. Bakgrund: Att ta emot akut sjuka barn är en faktor som orsakar stress för sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar. Det råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor med inriktning barn- och ungdom i Sverige. Enligt Nordiskt nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård (NOBAB) ska alla barn tas om hand av sjuksköterskor som har erfarenhet av och utbildning i barnomhändertagande. Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter i samband med omhändertagandet av akut sjuka barn kan ha betydelse i framtiden då rutiner/riktlinjer, utbildningar, arbetssätt, kompetensstegar utformas och även för att tillgodose sjuksköterskans välbefinnande. Design: En kvalitativ design valdes för att besvara syftet. Metod: Tolv sjuksköterskor från en akutmottagning intervjuades under 2016. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskans erfarenheter av att vårda akut sjuka barn på en akutmottagning beskrevs i fyra kategorier: vård av barn är annorlunda mot vård av vuxna, förberett teamarbete med god struktur underlättar, oförberedd och ovan personal försvårar och intresserad och kunnig för att arbeta med barn är fördelaktigt. Slutsats: För att arbeta med akut sjuka barn på en akutmottagning anser sjuksköterskorna att de behöver ta hand om barn regelbundet och få mer utbildning (praktisk och teoretisk) om barn. När sjuksköterskorna arbetar på ett strukturerat sätt underlättar det omhändertagandet av det akut sjuka barnet. Nyckelord: akut, akutmottagning, barn, erfarenheter, kvalitativ, omvårdnad, sjuksköterskor, utbildning

Bakgrund: Genusbias, det vill säga felaktigheter i vården till följd av föreställningar om kön och stereotypa könsroller, eller brist på kunskap om relevanta biologiska skillnader, är vanligt förekommande i Sverige. Buksmärta är en vanlig sökorsak för tonåringar med många könsspecifika differentialdiagnoser, och risk för genusbias finns således även där. Syfte: Syftet med studien var att ur ett genusperspektiv beskriva handläggning av tonåringar med akut buksmärta. Metod: En kvalitativ, deskriptiv studie baserad på tre fokusgruppsintervjuer med sammanlagt 16 deltagare i form av sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och läkare med erfarenhet av att handlägga tonåringar med akut buksmärta. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema framkom i studien: Komplexitet som påverkas av kunskap, rutiner och attityder. Det övergripande temat grundas på de tre huvudkategorierna: att beakta olika orsaker till buksmärta hos tonåringar; att handlägga akut buksmärta hos tonåringar kräver lyhördhet, tydliga rutiner och kunskap och att identifiera genusbias vid handläggning av akut buksmärta hos tonåringar. Slutsats: Handläggningen av tonåringar med akut buksmärta har brister och genusbias förekommer. Könsspecifika rutiner för tonåringar med buksmärta kan vara gynnsamt både för personal och patienter, och framförallt för flickor. Genusperspektivet bör belysas mer och ytterligare utbildning och forskning i området medicinsk genusbias är nödvändig. / Background: Gender bias; inaccuracies in the healthcare system related to gender and stereotype gender roles, or a lack of knowledge and awareness of relevant biological differences among the sexes, are common in Sweden. Abdominal pain is a common reason to why teenagers up seek healthcare, and there is a lot of gender specific differential diagnosis, which comes with is a risk for gender bias to occur. Aim: The aim of this study was to describe the caring-process of teenagers with acute abdominal pain from a gender perspective. Method: A qualitative, descriptive study based on three focus groups with a total amount of 16 participants whom where registered nurses, specialist nurses and doctors with experience of administrating teenagers with acute abdominal pain. The interviews where analyzed with qualitative content analysis. Result: An overall theme appeared in the study: Complexity affected by knowledge, routines and attitudes. The theme where based on three main categories: To consider different reasons of abdominal pain in teenagers; to administrate acute abdominal pain in teenagers demands sensitivity, clear routines and knowledge; to identify gender bias in the caring-process in teenagers with acute abdominal pain. Conclusion: The caring-process of teenagers with acute abdominal pain has inadequacies and gender biases exists. Gender specific routines for teenagers with abdominal pain could be favorable both for healthcare professionals and patient, and teenage girls. The gender perspective needs to be more illuminated and further education and research in the area medical gender bias is needed.

Bakgrund:Befolkningen blir allt äldre och kräver en mer komplex vård, vilket gör att framtidens sjukvård måste kunna interagera med andra verksamheter. Intensivvårdssjuksköterskan och sjuksköterskan på akutmottagning har ett nära samarbete vid det akuta omhändertagandet av allvarligt sjuka patienter. Ett multiprofessionellt team i omhändertagandet ger snabbare diagnos ochhandläggning på akutmottagningen, vilket förkortar tiden till rätt vårdinstans. Professionerna i teamet kompletterar varandra, ökar patientsäkerheten och möjliggör personcentrerad vård. Ökad kunskap hos vårdpersonalen kring patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet på akutmottagningen är väsentligt för att kunna förbättra vården för patienten i det initiala skedet, men fokus bör även riktas mot sjuksköterskors erfarenheter av akut omhändertagande för att identifiera riskfaktorer som kan påverka patienten negativt. Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av akut omhändertagande av patienter med trauma och patienter med svår sepsis eller septisk chock.Metod: Metoden i studien utgick från en kvalitativ, induktiv ansats där 14 intervjuer genomfördes, varav sju var sjuksköterskor på akutmottagning och sju var intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelning. Samtliga intervjuer analyserades utifrån en kvalitativ, manifest innehållsanalys. Resultat: Analaysprocessen resulterade i fem olika kategorier: ‘Kommunikation är A och O’, ‘Vikten av att veta sin roll’, ‘Arbete över gränserna’, ‘Att arbeta utifrån en tydlig struktur’ och ‘Vård på olika villkor’. Slutsats: Det finns en otydlig struktur i det akuta omhändertagandet av patienter med svår sepsis eller septisk chock, som var en följd av otydliga roller och bristfällig kommunikation i omhändertagandet. Det framträder fördelar med att införa tydliga riktlinjer i det akuta omhändertagandet av patientgruppen med svår sepsis eller septisk chock, förslagsvis genom checklistor eller någon form av medicinskt larm i likhet med traumalarm, och där ett multiprofessionellt team samverkar kring patienten. / Background: The population is aging and requires more complex healthcare. This means that in the future, interaction with other healthcare departments is essential. Such interaction would lead to increased demand on the ability to cooperate among healthcare personnel. The intensivecare nurse and the nurse in the emergency department have a close cooperation when managing the acute severely ill patient. A multiprofessional team gives a faster diagnosis and management in the emergency department, which shortens the time to the final instance of care. The members of the team complement each other, increasing patient safety and enabling person-centered care. Increased knowledge with the nursing staff on the acute management in emergency department is essential to be able to enhance the care for the patient in the initial stage, but focus should also be at the nurse’s experience of the acute management to identify risk factors that could pose a negative influence on the patient.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of acute management of patients with trauma and patients with severe sepsis or septic shock.Method: The method used was a qualitative, inductive approach where 14 interviews were conducted, seven with nurses from the emergency department and seven intensive care nurses from the intensive care department. The interviews were analysed using a qualitative, manifest content analysis.Result:The analyzation process resulted in five different categories: ‘Communication is A&O’, ‘The importance of knowing one’s role’, ‘Work over the borders’, ‘Working from a clear structure’ and ‘Care on different terms’. Conclusion: There is an unclear structure in the emergency care of patients with severe sepsis or septic shock, which was a result of unclear roles and inadequate communication in the care. It appears to be advantageous to introduce clear guidelines in the emergency care of the patient group with severe sepsis or septic shock, suggestively by checklists or some medical alert like a trauma alarm, and where a multi-professional team interacts around the patient.

Background: Acute pain is a globally occurring reason for inpatient suffering and the most common treatment is different forms of analgesics prescribed by doctors. The aim of this study is to identify effects of various non-pharmacological pain relief methods the registered nurse can offer patients with acute pain.   Method: This study is performed as a literature review to examine up to date evidence for non pharmacological pain relief alternatives. The literature search was made in the databases CINAHL, Cochrane and PubMed. A total of ten randomized controlled trial and three quasi experimental studies were included.   Results: When the studies were reviewed significant results were seen for complementary therapies. The results of the included studies showed that complementary therapies, such as cryotherapy, analgesic enhancement, massage, pain dissipation and activity, are effective non-pharmacologic alternatives the registered nurse can offer their patients. Included studies show few negative side effects and could be cost effective. Most of the included methods are easy to use and cost effective, while others are more complicated, expensive and need education to perform.   Conclusion: The study finds that several alternative pain relief methods, available for the registered nurse to offer, give effective relief for inpatients with acute pain. The knowledge of non pharmacological pain relief methods need to be encouraged when training to be a nurse and in the workfield of registered nurses. More research in the area is required to increase the evidence of the methods. / Bakgrund: Akut smärta är en globalt förekommande orsak till lidande hos människor och den vanligaste behandlingen är olika former av analgetika som förskrivs av läkare. Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av olika icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder som sjuksköterskan kan erbjuda inneliggande patienter.   Metod: Studien utformas som en litteraturöversikt för att undersöka aktuell evidens för icke-farmakologiska smärtlindringsalternativ. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, Cochrane och PubMed. Totalt inkluderades tio randomiserade kontrollerade studier och tre kvasiexperimentella studier.     Resultat: Efter granskning av studierna framkommer signifikanta resultat för smärtlindrande effekter av icke-farmakologisk smärtlindring. De inkluderade studiernas resultat visar att alternativa smärtlindringsmetoder, som kyla och värme, analgetikaförstärkning, massage, smärtavledning och aktivitet är effektiva komplement som sjuksköterskan kan erbjuda sina patienter. De studier som inkluderats beskriver dessutom få negativa effekter och vissa kostnadsbesparingar. De flesta icke-farmakologiska metoderna är enkla och kostnadseffektiva, medan andra är mer komplicerade, kräver utbildning och är kostsamma.   Slutsats: Studien finner att det finns flera effektiva icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder, som sjuksköterskan kan erbjuda inneliggande patienter med akut smärta. Kunskaperna om icke-farmakologiska smärtlindringsalternativ inom sjuksköterskeutbildningarna bör uppdateras samt uppmuntras mer ute på avdelningarna. Vidare forskning inom området är nödvändigt för att öka evidensen ytterligare.

I Sverige betraktas stroke som en folksjukdom och är den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder och för tidig död efter cancer och hjärtinfarkt. Personer som insjuknar i stroke har goda chanser att tillfriskna om de kommer in till sjukhus, dock är tidsfördröjningen den största faktorn för att få en adekvat behandling. Studiens syfte var att ur ett genusperspektiv beskriva symtom och upplevelser som leder till att patienten söka vård vid misstanke om stroke. Det är en kvantitativ studie som redovisar en patientenkät med fasta svarsalternativ. Patienterna ingick i det övergripande projektet Hjärnvägen 2. Det var 493 patienter som samtyckte till att delta i denna delstudie. Resultatet visar att endast 28 % upplevde någon form av förvarning. Det vanligaste symtomet var övergående svaghet i arm eller ben (42 %) av de som angav förvarningssymtom. Symtomen på stroke karaktäriserades som ”obehagliga”, ”oroande” och ”tröttande”. Inte mindre än 59 % trodde själva att de fått stroke. Den vanligaste orsaken till detta var att man kände någon som haft stroke. Den vanligaste anledningen till att uppsöka vård var ”när min familj uppmanat till det” följt av ”omedelbart efter de första symtomen”. Den sistnämnda var vanligast bland män. Det vanligaste var att patienten blev ”uppmanad av make/maka”. Detta var dubbelt så vanligt bland manliga patienter. Därefter kom ”blev uppmanad av mitt, mina barn”, vilket var två gånger så vanligt bland kvinnliga patienter med stroke. En tredjedel angav att de fattade beslut att söka sjukvård inom 15 min och lika många väntade mer än fyra timmar. Kvinnorna fattade sitt beslut senare än männen. Slutsatsen är att insjuknandet i stroke skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnorna upplever mer domningar/känselbortfall än männen. Det förefaller även som att kvinnorna oftare insjuknar på eftermiddagen än männen. Kvinnorna sökte vård ”när inte symtomen ville gå över” medan männen sökte vård ”när strokesymtomen var av allvarlig karaktär”. Männen sökte vård ”när de blev uppmanad av att söka vård”. Kvinnorna sökte vård ”när barnen, vänner och släktingar uppmanade dem till att söka vård”. Resultatet understryker de närståendes betydelse för att påskynda tiden till vård och behandling. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Den akuta hemlösheten har ökat i såväl Sverige som internationellt under de senastedecennierna, där den ideella sektorn har fått en allt större roll i att erbjuda välfärdstjänster föratt stävja samhällsproblemet. Tidigare forskning har visat på både problematiska ochgynnsamma aspekter med organiseringen av det ideella arbetet mot akut hemlöshet. Ideelladagliga verksamheter riskerar att bidra till att situationen i hemlöshet snarare upprätthålls änförändras samtidigt som individer i hemlöshet får basala och sociala behov tillgodoseddagenom insatserna. I tidigare forskning har dock lite utrymme getts åt att undersöka dagligafrivilligorganisationers arbete mot akut hemlöshet i Sverige i förhållande till sociala rättigheteroch sociala skyldigheter. Den här kvalitativa studien har därför genom sex semistruktureradeintervjuer med personal samt deltagande observationer undersökt en dagligfrivilligorganisations insatser, funktion och syfte med utgångspunkt i socialt medborgarskapoch erkännandeteori. Studiens resultat visar att relationskapande mellan personal och gäster iakut hemlöshet är centralt för att skapa tillit men leder också till en dold disciplinering, vilketär en förutsättning för att skapa en social miljö som präglas av alla människors lika värde.Resultaten visar även att den ideella verksamhetens insatser kan bidra till att individer i akuthemlöshet kan tillvarata sociala rättigheter inom verksamhetens kontext samtidigt somverksamheten kan innebära dels en förutsättning, dels en barriär för gäster att kunna uppfyllasociala skyldigheter gentemot samhället. Relationen mellan gäster och personal kan emellertidleda till känslor av erkännande hos gäster och därmed främja självförverkligande. Socialarättigheter behöver ges lättare åtkomst till på strukturell och lokal nivå för att individer i akuthemlöshet ska ges förutsättningar att kunna delta i samhällsgemenskap och samhällsutveckling.Studiens resultat är av relevans för socialt arbete såväl på nationell och kommunal nivå som förden ideella sektorn och bidrar till en fördjupad orientering över dagliga frivilligorganisationersansvarsroll och insats i arbetet mot akut hemlöshet. / Acute homelessness has increased in both Sweden and internationally during the past decades,where the non-profit sector has gained an increasingly larger role in providing welfare servicesto prevent the social problem. Previous research has shown both problematic and beneficialaspects of day centres work towards acute homelessness. Day centres can help maintain ratherthan change the situation of homelessness, while individuals who experience homelessness alsoget basic and social needs met. However, little attention has been given to the work of daycentres in Sweden in relation to social rights and social obligations. This qualitative study has,through six semi-structured interviews with staff and participant observations, examinedinterventions, function and purpose of a day centre with social citizenship and recognition astheoretical framework. The study's findings show that relationship building between staff andguests in acute homelessness is central to creating trust but do also provide a form of discipline,which is a prerequisite for creating a social environment characterized by equality.Furthermore, the results show that the interventions offered by day centres can help individualsin acute homelessness to take account of their social rights within the context of the day centre,while serving as an obstacle as well as a possibility for individuals to fulfil social obligationstowards the society. The results also show that the relationship between guests and staff canlead to recognition among guests and promote self-realization. Social rights need to be moreeasily attainable at a structural and local level in order for individuals who experience acutehomelessness to be given the opportunity to participate in the community and socialdevelopment. The study’s results are of relevance for social work at national and local level aswell for the non-profit sector and give an orientation of the role, responsibility and interventionsof non-profit work towards acute homelessness.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna. / ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result:  Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients,  waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.

Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker akut vård. Adekvat smärtbedömning är förutsättningen för god smärtbehandling. Syfte: Att belysa resultatet av sjuksköterskans användande av smärtskattningsinstrument för bedömning av akut smärta hos vuxna patienter på akutmottagning. Metod: Litteraturstudie med ett systematiskt arbetssätt. Resultat: Val av smärtskattningsinstrument: VAS och NRS är tillförlitliga instrument för att bedöma akut smärta. Professionell smärtbehandling: Användandet av smärtskattningsinstrument förkortade tiden till smärtbehandling samtidigt som fler blev smärtbehandlade. Upplevd kontra tolkad smärta: Sjuksköterskor underskattade ofta patienters akuta smärtintensitet. Kontinuerligt dokumenterade smärtanalyser: För att tillgodose att patienter får en så bra smärtbehandling som möjligt krävs att smärtanalyser utförs och dokumenteras vid inskrivning och kontinuerligt till utskrivning. Med regelbunden smärtskattning och dokumentation kan patienters smärtutveckling och eventuella behandlingsresultat följas. Slutsats: Förutsättningen för en adekvat smärtbehandling är att en smärtanalys utförts med ett smärtskattningsinstrument. Användandet av smärtskattningsinstrument leder till att patienter får adekvat smärtbehandling fortare. Smärtskattningsskalor är goda redskap för att bedöma smärta. En metod för att förbättra smärtbehandlingen kan vara att ha tydliga riktlinjer och rutiner som förespråkar användandet av smärtskattningsinstrument. / Background: Pain is one of the most common reasons for seeking emergency care. Adequate pain assessment is a prerequisite for good pain management. Aim: To illustrate the results of the nurse's use of pain assessment tools for the assessment of acute pain in adult patients in the emergency department. Method: Literature study with a systematic approach. Results: Choice of pain assessment tool: VAS and NRS are reliable tools for the measurement of acute pain. Professional pain management: The use of pain assessment tools shortened the time to pain relief, while more patients received analgesics. Experienced versus interpreted pain: Nurses often underestimated the patients' pain intensity. Continuously documented pain assessments: To assure that patients get the best pain management possible, documented pain assessments at enrollment and continuously to discharge are required. With regular pain assessment and documentation patients' pain development and possible treatment outcomes can be followed. Conclusion: The prerequisite for adequate pain management is a pain analysis performed with a pain assessment tool. The use of pain assessment tools leads to more patients getting adequate pain relief more rapidly. Pain rating scales are excellent tools to assess pain. A method to improve pain treatment may be to have policies and guidelines that advocate the use of pain rating scales.

No description available.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskans roll innebär bland annat att bedöma en patients tillstånd. I bakgrunden presenteras bedömningsprocessen ur ett psykiatriskt, prehospitalt och kombinationen prehospitalt/psykiatriskt perspektiv. Syfte: Syftet är att belysa på vilka grunder ambulanssjuksköterskor gör sina bedömningar i mötet med personer som kan antas lida av akut psykisk ohälsa. Metod: Studien grundar sig på en kvalitativ forskningsansats. Data har insamlats genom semistrukturerade intervjuer och har analyserats med hjälp av kvalitativa innehållsanalys som Granheim och Lundman beskriver den. Resultat: Utgörs av tre huvudkategorier; Patienten i fokus för bedömningen, Omgivningens roll samt Vårdarens tillvägagångssätt Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån andra studerade arbetssätt och tankeprocesser bakom en bedömning. Vidare lyfts reflektioner kring den teoretiska referensramens huvudbegrepp; Miljö, Hälsa, Människosyn och mötet med patienten. / Background: One of the ambulance nurses many responsibilities is assessing the patients’ current health situation. The background presents how this process may manifest itself in the nursing field of pre-hospital care, psychiatry and the combination of pre-hospital and psychiatry.  Aim: The present study aims to illuminate on what basis the ambulance nurse make their assessing decisions in the encounter with patients that might suffer from an acute psychiatric event Methods: Data was collected through semi-structured interviews and have been analysed using the qualitative content analysis as described by Graneheim and Lundman. Results: Three main categories emerged: Assessing the patient, The role of the environment and The nurses approach. Discussions: The results have been discussed comparing other known assessment situations and cognitive models. Reflections from the result, seen through the perspective of the theoretical frameworks, are also presented.