I denna kvalitativa fallstudie, som främst tagit stöd i sociokulturell teori, undersöktes hur det muntliga berättandet, med temat utanförskap, påverkade ett dramaarbete med statyövningar bland lågstadieelever. Studiens fokus omfattade även hur eleverna förhöll sig i den uppkomna fiktionen samt hur reflektion, i och ur handling, bidrog till nya insikter och erfarenheter. Syftet var att försöka fylla det glapp som tidigare forskning kring muntligt berättande kopplat till dramaverktyget uppvisat samt att utforska det muntliga berättandets inverkan på eleverna i relation till dramaövningarna. Ett annat syfte var att utforska hur eleverna använde sig av fiktionen, i såväl övningar som i reflektionen, i och ur handling samt om reflektionen kunde bidra till nya insikter. Ambitionen var att hitta nya aspekter i arbetet med drama där fiktionen kan ge eleverna möjlighet till ökad förståelse för sig själva och andra i samspel för att på sikt bidra till ett bättre klassrumsklimat.  Studien genomfördes med hjälp av deltagande observationer, videofilmning samt gruppintervjuer som transkriberats och prövats i tre olika analysmetoder såsom analys av observationerna, innehållsanalys samt en egenhändigt komponerad baklängesanalys.  Resultaten i studien visar att det fria muntliga berättandet fångade elevernas uppmärksamhet och lät dem identifiera sig med berättarkaraktärerna vilket gav eleverna handlingsberedskap inför övningarna. Berättarens engagemang och berättelsens affektiva element påverkade eleverna emotionellt vilket skapade ett engagemang och en motivation att delta i statyövningarna. Berättelsen skapade en fiktion som eleverna utforskade med hjälp av statyskapande där pedagogens meningserbjudanden bidrog till att statyerna levandegjordes och att handlingsutrymme skapades. Fiktionen, och framförallt de förändringar som eleverna skapade, gav avtryck i deras reflektioner såväl i som ur roll och bidrog till ett gemensamt erfarande kring temat utanförskap.

Syftet med studien är att undersöka hur utbildade hundteam arbetar inom skola samt hundteamsförarnas upplevelse av vad denna insats har för betydelse för eleven. Studiens empiriska material har samlats in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta utbildade hundteamsförare. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning inom området. Resultatet visar att hundteamens arbete i skolan varierar till viss del men att syftet till främst är att hitta alternativa och kompletterande sätt att motivera och skapa förutsättningar för alla elevers utveckling och lärande. Informanterna beskriver att hundunderstödda pedagogiska insatser kan skapa fler möjligheter för eleverna, såväl när det gäller utveckling och lärande som i sociala relationer. Det som framkommer är att elevens självkänsla, trygghet och känsla av samhörighet ökar vid hundundertstödd pedagogik. Det framkommer även att det finns vissa utmaningar som försvårar för den hundunderstödda pedagogiken. Informanterna framhäver att de regler och riktlinjer som kommunerna skapar i vissa fall gör så att skolor inte får arbeta med hundunderstödd pedagogik. Informanterna menar då att olika behov ställs och värderas mot varandra istället för att försöka hitta lösningar som fungerar för alla. I det specialpedagogiska uppdraget ingår det att förebygga och identifiera svårigheter samt stötta och finna lösningar som ger eleverna de bästa förutsättningarna för den egna utvecklingen och lärandet. Utifrån studien framkommer det att hundunderstödd pedagogik kan skapa fler möjligheter att stötta olika elever oavsett vilka svårigheter skolan upplever att de har. Avslutningsvis presenteras specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Sammanfattning/AbstractElever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning.Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. •Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal dyspraxi?•Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer?•Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt?Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Lärandet sker i interaktion med andra människor. Språk och aktivitet är lärandets grund. I ett livsperspektiv har språket och förmågan till kommunikation en djup dimension. Hur man mår, det vill säga känslor och attityder, den egna motivationen och engagemang är enligt eleven viktigt för att lära och utveckla språket. Lärandet i skolan påverkas av den sociala och språkliga miljön. En språkstörning är ett komplicerat samspel mellan individuella svårigheter och de sociala sammanhang som eleven deltar i. Studien är en kvalitativ fallstudie med en hermeneutisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom en metodtriangulering. Trianguleringen innebär sex observationer av olika lektionstillfällen, sex chattsamtal med en högstadieelev med generell språkstörning och verbal dyspraxi samt sex chattsamtal med två av elevens lärare. Vid observationerna användes ett observationsprotokoll och vid chattsamtalen tre inledningsfrågor, som följdes upp av öppna följdfrågor.Kontexten eller omgivningsfaktorerna, det vill säga den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen har en avgörande betydelse för hur elever med språk- och talproblem har förutsättningar för att lyckas. En anpassning till den aktuella situationen måste alltid göras. Som lärare gäller det att finna gynnsamma sätt att förebygga de situationer, som är särskilt belastande för eleven. Den egna motivationen och möjlighet till delaktighet är de starkaste drivkrafterna för språklig utveckling. En språklig sårbarhet innebär ett kontinuerligt behov av stöd för att utveckla sin metakognitiva förmåga. De största hindren för att lyckas är ett svagt arbetsminne och att missförstånd lätt uppstår.Om inte språk och kommunikation fungerar, ställs människan utanför samhällets delaktighet och gemenskap. Lärare måste ha en kunskap och en djup förståelse för vilka konsekvenser en språk- och talstörning får i skolsituationen, för att kunna anpassa undervisningen och motverka risken för utanförskap.I arbetet med språkligt sårbara elever är yrkesrollen och relationsarbetet av stor betydelse. Specialläraren ska vara en länk till övriga lärare och stöd och hjälp vid upprättandet av åtgärder på individ-, grupp- och organisationsnivå. En viktig uppgift är att ge omgivningen förståelse för elevens helhetssituation.

I det här arbetet har jag studerat två sibiriska musiktraditioner som sammanför flera folkgrupper, för att sedan komponera ett orkesterstycke utifrån det. De två traditionerna som representeras i stycket är strupsångsmusik och schamanism, och genom att jämföra det färdiga resultatet med källmaterialet har jag sett hur musiken har förändrats genom processen. Jag har också undersökt hur processen har sett ut i de två delarna, och kommit fram till att den ser väldigt olika ut beroende på källmaterialets natur. I kompositionen har jag lagt till ett antal citat och referenser till den musik jag har utgått ifrån, och därför har jag behövt förhålla mig till begreppet “kulturell appropriering”. Det är ett komplext begrepp, men genom att jämföra kompositionen med källmaterialet har jag kommit fram till att musiken delvis faller under kulturell appropriering, eftersom jag som utomstående har tagit en musikstil ur sitt sammanhang. Den faller däremot inte under kulturell misappropriering, eftersom jag direkt bejakar musikens ursprungliga sammanhang och gör den mer synlig, bland annat genom det här arbetet.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där förskolan ska ge varje enskilt barn förutsättningar att främja både barnets modersmål och det svenska språket. Syftet med föreliggande studie är att hur förskollärare beskriver att de främjar och arbetar med barn som har ett annat modersmål än svenska, utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Studien har använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare. Denna studie visar hur förskollärare beskriver att de främjar flerspråkiga barns lärande genom att stötta och ge barnen tid att lära sig. Både genom att förskollärarna lägger tid på varje enskilt barn,men också att barnet får tid att förstå hur fysiska och intellektuella verktyg används. Studien poängterar även att förskollärare använder sig av fysiska och intellektuella verktyg som hjälpmedel för att utveckla flerspråkiga barns lärande. I studien lyfts hur förskollärarna beskriver att barnet lär sig det som miljön tillåter och uppmuntrar, vilket i relation till tidigare studier om flerspråkighet i förskolan ledde till en problematisering av den delade bilden av flerspråkighet. I slutsatsen poängteras vikten av att etablera perspektiv och öka medvetenhet om flerspråkighet i förskolan. Vilket ses som avgörande för att säkerställa att alla barn få möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hur barn och vårdnadshavare ser på dokumentationsmaterial som synliggörs på förskolans väggar. Frågeställningar som besvaras är: Vad berättar barn och vårdnadshavare om synligt dokumentationsmaterial på väggarna i relation till delaktighet och inflytande? Vad berättar barn och vårdnadshavare om synligt dokumentationsmaterial på förskolans väggar i förhållande till möjligheter och dilemman? Studien har genomförts med en kvalitativ metod där intervjuer med åtta barn och fem vårdnadshavare tillsammans bildar vår empiri. Studiens resultat har bearbetats med hjälp av analysbegreppen medierande artefakter samt appropriering, begrepp som är centrala inom det sociokulturella perspektivet. Resultatet har visat att främst vårdnadshavare uttrycker en ökad möjlighet till delaktighet om dokumentationsmaterial sätts upp på väggarna. Flera möjligheter och dilemman har lyfts fram, lärande anses vara den främsta möjligheten som både barn och vårdnadshavare identifierat. Dilemman av etisk karaktär lyfts fram. Såväl barn som vårdnadshavare relaterar inflytande till en form av makt där vem som bestämmer framkommer. Barn och vårdnadshavare är eniga om att det trots sin delaktighet är pedagoger på förskolan som bestämmer.

Syftet med den här studien är att förstå förskolepedagogers syn på alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) användandet i förskolan, vilken betydelse det kan ha för pedagogerna och anses ha för barnen.Anledningarna till AKK:s förekomst och om det här anses uppfyllas i förskolorna studeras utifrån förskolepedagogers perspektiv.Förskolepedagogernas skattning av sin kunskapsnivå är också av intresse.Utifrån förskolepedagogers uttryckta tankar kring AKK skapas en förståelse för perspektivet och skattningen av kunskapsnivån kring ett språkverktyg för vardagliga situationer. Studiens vetenskapliga teori har grundats i sociokulturellt perspektiv och socialkonstruktionismen, med begreppen scaffolding, appropriering och social konstruktion. Metoden som har använts i studien för att kunna ta reda på förskolepedagogers syn kring AKK användandet i förskolan var enkätundersökning. Enkäten skickades ut till 15 förskolor i Halmstad kommun, till alla verksamma förskolepedagoger på avdelningarna. Det insamlade materialet från enkätundersökningenanalyserades utifrån tematisk analys med hjälp av en matris. I resultatetframkommer det både kvantitativt och kvalitativt resultat. Det kvantitativa resultatet framställs med figurer med pedagogernas svar. Det kvalitativa resultatet har teman För barns skull med delteman Språk och Meningsskapande, det andra temat är Pedagogernas roll. Resultatet i den här studien visar att pedagogerna ansågs ha använt AKK till hela barngruppen, för att bland annat ge barnen förutsättningar till att uttrycka sig i förskolan. Förståelsen för pedagogernas syn på AKK användandet i förskolorna är att det generellt använts i vardagliga situationer. Utmaningar med AKK enligt pedagogerna var att få in AKK i ett systematiskt arbetssätt. Resultatet visade att en tendens kunde ses till att pedagoger som skattade sig högt på kunskapsnivån, använde AKK i en lägre omfattning och vice versa.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur jag som sånglärare kan närma mig genren rap i sångundervisning på ett musikaliskt, kulturellt och socialt medvetet sätt. Undersökningen utgick ifrån två frågeställningar: (1) Vilka möjligheter och utmaningar finnsmed att undervisa i rap som sånglärare, och (2) Vilka hjälpmedel och verktyg kan man använda för att undervisa i rap i sångundervisning? Undersökningens metod baserades på tolkningen av rap som en akronym för “Rhythm andPoetry”, och bestod därför av två tillfällen där tillfälle 1 fokuserade på “Rhythm” vilket innebär rappens musikaliska och rösttekniska kännetecken, och tillfälle 2 fokuserade på “Poetry” som berörde rappens textskapande kännetecken. Undersökningen genomfördes med tre informanter där varje informant deltog individuellt. Undersökningen visar att användandet av olika pedagogiska verktyg skapade förutsättningar för informanterna att få en konkret väg in i rapgenren, vilket skapade förutsättningar för dem att utforska rap vidare. När innehållet fick internaliseras bit för bit så skapades en helhet som gjorde informanterna mer självsäkra. Det pedagogiska förhållningssättet och ett aktivt deltagande som pedagog skapade förutsättningar för eleverna att prova sig fram utan prestige, och genom att de fick prova sig fram så ökade deras intresse för att förstå och skapa rap. Det som var mest utmanande var att skriva text, där pedagogiska verktyg hjälpte informanterna att skriva meningar men verktygets ramar gav lite utrymme för personliga tankar och känslor. Att ha en bred representation av musik och låttexter främjade informanternas kunskap om rappens olika stilar samt gav utrymme för kunskap om rappens musikhistoria. I diskussionen lyfts ämnet kulturell appropriering och vad det kan innebära för sånglärare som vill undervisa i rap, och diskuterar hur begreppets fyra kategorier (cultural exchange, transculturation, cultural exploitation och cultural dominance) kan förstås och hanteras i en undervisningssituation.

This thesis is a comparative study between Far Cry 3 (2012), Overwatch (2016) and Horizon Zero Dawn (2017) to determine how game developers appropriate minority cultures in character design. The character designs are compared to the cultures of origin to determine whether they have been appropriated and to what extent. Far Cry 3 appropriates Maori and Samoan cultures, Horizon Zero Dawn appropriates native American cultures, and Overwatch appropriates both Maori and native American cultures. Appropriation leads to stereotypes which may influence the way the audience regard and understand the real world. / Denna rapport är en komparativ studie mellan Far Cry 3 (2012), Overwatch (2016) och Horizon Zero Dawn (2017) för att avgöra hur spelutvecklare approprierar minoritetskulturer i karaktärsdesign. Karaktärsdesignerna jämförs med ursprungskulturerna för att avgöra om de har blivit approprierade och hur mycket. Far Cry 3 approprierar Maori- och Samoakulturer, Horizon Zero Dawn approprierar ursprungsamerikanska kulturer, och Overwatch approprierar både Maori- och ursprungsamerikanska kulturer. Appropriering leder till stereotyper som kan påverka hur publiken uppfattar och förstår den verkliga världen.

Det här kandidatarbetet syftar till att synliggöra länken mellan kroppen och narrativet, och i utförandet belysa och problematisera befintliga maktstrukturer som reproduceras i medietekniska gestaltningar. Genom begreppen situerad kunskap och embodiment reflekterar jag över ifall berättelser, likt kunskap, kan berikas genom akten av begränsning och vad som sker när berättelser färdas från sin originella kontext till en annan. Jag undersöker stereotyp representation av minoriteter så som funktionsförändrade i film, och reflekterar därefter kring mina egna försök att gestalta narrativ utanför min egen situerade kontext. Jag vill uppnå en position i mitt eget gestaltande där jag kan tala om de konstruerade verkligheter jag producerar, acceptera mitt hantverk som en makt-teknologi, och ta steg till att skapa normkritiska gestaltningar med hjälp av metoderna designfiktion och diffraktion. Genom att använda webbteknologier för att förflytta fiktiva narrativ mellan de kroppar jag har gestaltat, hoppas jag kunna reflektera över vad som gör ett narrativ universellt och när de bör ses som situerade. / This Bachelor's thesis aims to shed light on the connection between the body and the narrative, and in the execution illuminate and problematize existing power structures that are being replicated in media technical designs. Together with the terms situated knowledges and embodiment I reflect upon if stories, like knowledge, can be enriched through the act of limitation and what happens as stories are transported from their original context to another. I examine stereotypical representation of minorities in film, such as the differently abled, and thereafter reflect upon my own attempts to illustrate narratives beyond my own situated context. I aim to reach a position within my own designing where I can talk about the constructed realities that I replicate, accept my craft as a technology of power, and take steps towards creating designs that are critical of the norm, using the methods design fiction and diffraction as tools. By using web technologies to transport my fictional narratives between bodies, I hope to reflect upon what makes a narrative universal and when they are to be considered situated.