• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 20
  • 9
  • 2
  • 1
  • Tagged with
  • 34
  • 34
  • 17
  • 14
  • 14
  • 10
  • 9
  • 9
  • 9
  • 9
  • 8
  • 8
  • 7
  • 7
  • 6
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
31

Man behöver superkrafter för att kunna skapa : Digitala gåturers åskådliggörande av barns möjligheter till skapande i förskolan / To be able to create you need superpowers : Digital walks illustrating the children's opportunity to create in swedish preschools

Fjellvik, Rebecca, Hallgren, Beatrice January 2020 (has links)
Syftet med denna studie är att undersöka om barn i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter har möjlighet till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet i förskolans utbildning samt om de utifrån läroplanen ges tid, rum och ro till eget skapande. Studien syftar till att undersöka hur barn åskådliggör sina möjligheter till eget/fritt skapande, vilket skapande som barnen anser vara viktigt och vad de väljer att framhäva samt i vilken form skapandet tar sig uttryck. Studien behandlar dessutom de handlingserbjudanden barn möter i förskolan och hur dessa påverkar skapandet. Vi har använt oss av vår nya metod digitala gåturer, där barnen själva och med stöd av en förskollärare har fått visa och berätta om sitt skapande för oss. Resultatet av studien visar att platsen är viktig för de möjligheter och handlingserbjudanden barn möter i förskolan. Vi ser även hur barns skapande tar sig många olika uttrycksformer samt att barn genom sitt aktörskap transformerar och erövrar platser och material. Slutsatsen av studien är att det är viktigt att vi noggrant ser över utformningen av förskolans miljöer samt tillgång till material för att eget/fritt skapande ska kunna uppnås. Då barnen använder många olika tillvägagångssätt i processen av sitt skapande blir det även viktigt att synliggöra och värdesätta resultatet av vad processen har lett till. Slutligen visar även studien att metoden digitala gåturer är en tillförlitlig och modern metod för att åskådliggöra barns perspektiv.
32

Participation and social order in the playground

Theobald, Maryanne Agnes January 2009 (has links)
This study investigates the everyday practices of young children acting in their social worlds within the context of the school playground. It employs an ethnographic ethnomethodological approach using conversation analysis. In the context of child participation rights advanced by the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) and childhood studies, the study considers children’s social worlds and their participation agendas. The participants of the study were a group of young children in a preparatory year setting in a Queensland school. These children, aged 4 to 6 years, were videorecorded as they participated in their day-to-day activities in the classroom and in the playground. Data collection took place over a period of three months, with a total of 26 hours of video data. Episodes of the video-recordings were shown to small groups of children and to the teacher to stimulate conversations about what they saw on the video. The conversations were audio-recorded. This method acknowledged the child’s standpoint and positioned children as active participants in accounting for their relationships with others. These accounts are discussed as interactionally built comments on past joint experiences and provided a starting place for analysis of the video-recorded interaction. Four data chapters are presented in this thesis. Each data chapter investigates a different topic of interaction. The topics include how children use “telling” as a tactical tool in the management of interactional trouble, how children use their “ideas” as possessables to gain ownership of a game and the interactional matters that follow, how children account for interactional matters and bid for ownership of “whose idea” for the game and finally, how a small group of girls orientated to a particular code of conduct when accounting for their actions in a pretend game of “school”. Four key themes emerged from the analysis. The first theme addresses two arenas of action operating in the social world of children, pretend and real: the “pretend”, as a player in a pretend game, and the “real”, as a classroom member. These two arenas are intertwined. Through inferences to explicit and implicit “codes of conduct”, moral obligations are invoked as children attempt to socially exclude one another, build alliances and enforce their own social positions. The second theme is the notion of shared history. This theme addresses the history that the children reconstructed, and acts as a thread that weaves through their interactions, with implications for present and future relationships. The third theme is around ownership. In a shared context, such as the playground, ownership is a highly contested issue. Children draw on resources such as rules, their ideas as possessables, and codes of behaviour as devices to construct particular social and moral orders around owners of the game. These themes have consequences for children’s participation in a social group. The fourth theme, methodological in nature, shows how the researcher was viewed as an outsider and novice and was used as a resource by the children. This theme is used to inform adult-child relationships. The study was situated within an interest in participation rights for children and perspectives of children as competent beings. Asking children to account for their participation in playground activities situates children as analysers of their own social worlds and offers adults further information for understanding how children themselves construct their social interactions. While reporting on the experiences of one group of children, this study opens up theoretical questions about children’s social orders and these influences on their everyday practices. This thesis uncovers how children both participate in, and shape, their everyday social worlds through talk and interaction. It investigates the consequences that taken-for-granted activities of “playing the game” have for their social participation in the wider culture of the classroom. Consideration of this significance may assist adults to better understand and appreciate the social worlds of young children in the school playground.
33

En familj är att man är bra ihop – en diskursanalytisk studie av regnbågsbarns prat om familj och tillblivelse / A family is that you are good together – a discourse analytical study of the way children in lesbian families talk about family and origin of babies.

Wikström, Maria, Möllerstrand, Anna January 2011 (has links)
Denna studie kan placeras inom barndomsforskningen, där barn ses som aktörer vars röster förtjänar att tas på allvar. Syftet var att undersöka regnbågsbarns syn på familj, sin egen familj och tillblivelse. Intervjuer har genomförts med tolv barn i åldern fem till åtta år som alla var samboende med två mammor. En semistrukturerad intervjuguide användes och barnen ombads att måla sin egen och en annan familj. Barnens tal har analyserats utifrån en diskursanalytisk ansats. Resultatet visar att regnbågsbarnen pratar om familj utifrån relationella band, emotionell närhet, att man bor och gör saker tillsammans. Barnen visar en öppenhet inför olika familjestrukturer. Föräldrar beskrivs som omhändertagande och mammors och pappors funktion sägs vara likvärdig. Pratet om den egna familjen och mammorna präglas av positiva beskrivningar men utmanas i ett fåtal berättelser genom att teman av konflikt lyfts. Majoriteten av barnen pratar om pappor och beskriver dessa dels utifrån ursprung och dels utifrån en relationell mening. En del barns prat framstår förvirrat kring dessa två aspekter av pappor. Barnen uppvisar svårigheter att närma sig prat om tillblivelse och använder begreppen frö och ägg i olika utsträckning. Majoriteten av barnen som pratar om frö berättar att det kommer från en man. Regnbågsbarnens sätt att prata om familj är i linje med tidigare forskning om barns syn på familj. Barnens öppenhet inför olika familjestrukturer kan ses som ett uttryck för att rättfärdiga den egna familjekonstellationen, alternativt visar det på en realistisk spegling av samhällets mångfald vad gäller familjeformer. Svårigheterna att prata om negativa erfarenheter inom den egna familjen visar på det problematiska att gå emot en dominerande diskurs av familj som harmonisk. Regnbågsbarnens prat kring att mammor och pappor är samma sak skiljer sig från tidigare forskning om barns syn på föräldrar och hur detta kan förstås diskuteras i uppsatsen. Den förvirring som en del barns prat kring att i en mening ha en pappa och i en annan inte, kan visa på att barnen behöver få stöd i att hitta en fungerande diskurs om vad en pappa är och skillnaden på en relationell pappa och en donator.
34

”HON KAN ÅKA TILLSJUKHUSET OCH FÅ BEBISFRÖN DÄR” : hur barn till frivilligt ensamstående mammor och till olikkönade sammanboende föräldrapar pratar om tillblivelse

Björck, Therese, Hägg, Amanda January 2014 (has links)
Denna studie kan ses som en del av barndomsforskningen, där barn betraktas som kompetenta aktörer vars rösterförtjänar att lyftas fram. Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer pratar om tillblivelse. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med en sammanboende mamma och pappa som har fått barn genom samlag (relationsbarn) och de andra elva kom från familjer med en ensamstående mamma som har fåttbarn på egen hand med hjälp av assisterad befruktning (femmisbarn). Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads prata om tillblivelse, den egna tillblivelsen, tidigare kunskap om tillblivelse, känslor och åsikter inför ämnet samt kunskapskällor kring tillblivelse. Barnens berättelser har analyserats utifrån kritisk diskursiv psykologi.Resultatet visar att både femmisbarnen och relationsbarnen pratar om befruktning i olika former. De flesta pratar om en eller flera förutsättningar att bli till på, vilka alla var bundna till familjeform. Majoriteten av relationsbarnen och en del av femmisbarnen pratar utifrån en heteronormativ tvåsamhet. Många femmisbarn pratar även utifrån sitt eget tillblivelsesätt, assisterad befruktning, och talar dels utifrån att detta sätt är ett fullgott förstahandsalternativ och dels utifrån att det är ett andrahandsalternativ till att få barn genom den heteronormativa tvåsamheten. Flera av både femmisbarnen och relationsbarnen pratade kring att få barn på ett sätt som att det är en självklarhet för vuxna.De flesta av barnen pratade om förlossning och nämnde då vården som något centralt, vilken beskrivs antingen som en fixare eller en hjälpare. För femmisbarnen var vården självklar både vid befruktningen och vid förlossningen, medan vården är självklar för relationsbarnen vid förlossningen. De barn som pratar om pappors roll vid förlossningen gör det utifrån att pappor antingen är sekundära och passiva eller att de är hjälpare. Resultatet visar även att det inte finns någon skillnad kring var barnen från de olika familjeformerna har fått sin kunskap om tillblivelse ifrån samt var de skulle ta reda på mer kunskap. Barnen nämner sina mammor, men även skola, kompisar och olika former av media är kunskapskällor för barnen. Många barn pratar utifrån att kunskapen tillhör vuxenvärlden och att barn inte behöver ha kunskap om tillblivelse. Det är ungefär lika förekommande att barnen oavsett familjeformger uttryck för att tillblivelse och tillhörande ämnen på olika sätt är svårt att prata om, som att det är lätt att prata.Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att eftersom den heteronormativa tvåsamheten framställs som det självklara, får det till följd att andra tillblivelsesätt betraktas som mindre eftersträvansvärda. I kontakt med barn blir det därför viktigt att förhålla sig till detta och sträva mot att inkludera fler likvärdiga tillblivelsesätt i sitt prat. Mammor beskrivs av barnen från de båda familjeformerna som de primära kunskapsbärarna, medan pappor nästintill helt saknas. Detta tyder på att femmisbarn, i de undersökta åldrarna, har samma tillgång till kunskap om tillblivelse som relationsbarn har. Slutligen konstateras att sexualitet till viss del fortfarande är tabubelagt i samhället, då flera av barnen på olika sätt uttrycker att det finns aspekter av tillblivelse som var svåra att prata om. Denna syn, som också återfinns i samhället, håller troligtvis på att förändras då ungefär lika många barn gav uttryck för att tillblivelse var lätt att prata om.

Page generated in 0.0645 seconds