This dissertation shows that the forest Sami of Arvidsjaurbyn (the forest Sami community in Arvidsjaur) were actors on an economic, social and societal level. The parish of Arvidsjaur was founded by the Swedish state in the beginning of the 17th century. The dissertation is a source study. The primary area of investigation consists of the then existing Arvidsjaurbyn in Pite lappmark (the Sami region of Pite). With regard to economic and societal changes, comparative studies have been made of the forest Sami neighbours in the south, Uhmeåbyn (the forest Sami community in Ume lappmark), and the neighbours in the north, Jokkmokk and Sjokksjokk (forest Sami communities in Lule lappmark). Arvidsjaurbyn is unique as a research object, since the community consisted of no other Sami category but the forest Sami. They had cooperated under private management with each other and communicated with the state and the church for more than one hundred years before the first settler arrived (in 1757). Traditionally the forest Sami have been dependent on three industries, namely fishing, hunting and reindeer husbandry. In the 18th century the reindeer herding came to be dominant. The forest Sami showed that they could handle important issues in the encounter with the state and the church. Forest Sami lay assessors successfully defended the Sami community’s industries at the district court sessions. The economic differences among them were not great and the internal solidarity in the Sami community was strong. Arvidsjaurbyn was a Sami community with a considerable population increase 1750–1800. From the 1740s the Swedish state’s policy vis-à- vis the forest Sami became increasingly clear; they ought to pass on to the agricultural industry. The forest Sami were, however, not convinced to adhere to this state policy. Around 1800 the administration of lappskatteland (the taxation area of each forest Sami) came to be moved from the local district court to the county administrative boards, which was a considerable adversity for the forest Sami’s development potentialities. This dissertation is one of the few that problematizes the forest Sami in Sweden. It reveals a sustainable, cooperative, resilient and innovative society. / Denna avhandling om skogssamerna behandlar förändringarna i deras samhälle 1650–1800. Bland allmänheten är skogssamerna inte lika kända som fjällsamerna. En del forskning om skogssamerna har genomförts men då i sammanhang där den fjällsamiska forskningsdelen legat i förgrunden. I avhandlingen påvisas att skogssamerna hade kontroll på utvecklingen av sina näringar: De var därmed aktörer på en social och samhällelig nivå i samebyn, Arvidsjaurbyn. Omkring år 1800 skulle denna ordning, på grund av statliga åtgärder, komma att försvagas. Om vi hade kunnat besöka Övre Norrland omkring 1650 skulle vi ha träffat på skogssamer från Kemi lappmark i öster ned till skogslandet som omger Ångermanälven och dess biflöden i söder. Deras område gränsade mot fjällterrängen i väster och de uppodlade kustbygderna i öster. I dessa milsvida skogsområden var skogssamerna inbyggarna medan området säsongsvis nyttjades av kustbönderna för fiskets skull och av fjällsamerna för dess vinterbetesmarker. Skogssamernas kärnområde av idag utgörs av Arvidsjaurs och Malå kommuner med utlöpare in i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare kommuner. Avhandlingen är en källstudie om skogssamerna 1650–1800. Källorna består av domböcker, skattelängder, befolkningstabeller, kyrkböcker, visitationsprotokoll och avräkningsböcker. Skogssamerna har studerats ned på individnivå varefter resultaten sammanförts, analyserats, generaliserats och diskuterats. Redan tidigt i avhandlingsarbetet stod det klart att lappskattelandet var en viktig del när förändringar i skogssamernas samhälle skulle undersökas. Undersökningsområdet omfattar dåvarande Arvidsjaurbyn i Pite lappmark där jämförande studier, med avseende på ekonomiska och samhälleliga förändringar, har gjorts med skogssamegrannarna i söder, Uhmeåbyn, och grannarna i norr, Jokkmokk och Sjokksjokk. Arvidsjaurbyn är unik som forskningsobjekt eftersom byn bestod av enbart skogssamer. Som skogssamer hade man i egen regi samarbetat med varandra och kommunicerat med stat och kyrka i över hundra år innan förste nybyggaren anlände. Den var egen socken och eget kyrkligt, rättsligt och administrativt område. Marknaden i Arvidsjaur var av gammalt datum och under 1700-talet kom marknadshandeln att utvecklas. Mot slutet av 1600-talet kom den fjällsamiska nomadismen att sätta sina spår i vinterskogslandet. Under första halvan av 1700-talet kom skogssamerna att stämma fjällsamer inför tinget för betesintrång. Dessa avtog avsevärt fram till 1800. Den fjällsamiska rennomadismen kom ändå inte att påverka skogssamerna särskilt mycket. De blev viktigare som skogssamernas förebilder för hur man ökar numerären i sin renhjord. Under 1750-talet inleddes en mer omfattande kolonisation av lappmarkerna. Arvidsjaurbyn blev den sista av de svenska lappmarkernas skogssamebyar som koloniserades (från och med 1757). Skogssamerna i Åsele, Ume, Pite och Lule lappmarker påverkades olika mycket av nybyggarnas intåg. Efter 1750 kom de flesta av skogssamernas lappskatteland i Uhmeåbyn i Ume lappmark att gå förlorade till nybyggarna med den påföljden att Uhmeåbyn (nuvarande Lycksele kommun) i praktiken hade upphört omkring år 1800. Skogssamebyarna norr däremot utvecklade sina näringar. Dit hörde Arvidsjaurbyn som ännu finns kvar (nuvarande skogssamebyarna Malå, Mausjaur, Östra Kikkejaur och Västra Kikkejaur). Förklaringarna till denna förmåga till överlevnad är onekligen intressanta. Skogssamerna har traditionellt lutat sig mot tre näringar nämligen fiske, jakt och renskötsel. Omkring 1650 dominerade jakt och fiske. Under 1700-talet kom renskötseln att bli dominerande. I den förändringen gick skogssamerna sin egen väg. Efter 1750 började man dela på lappskattelanden och renhjordarna ökade i storlek – en hållbar näringsutveckling som blev starten för näringen av idag. Arvidsjaurbyn var en av samebyarna med en befolkningsökning 1750–1800. Nybyggarna i Arvidsjaur kom inte att påverka skogssamernas näringar på ett allvarligt sätt förrän efter år 1800. Samtidigt omvandlades skogssamernas samhälle och man såg till att behålla sitt inflytande på olika arenor. Skogssamerna var en viktig del av det kyrkliga sammanhanget, skogssamiska nämndemän försvarade med framgång deras näringar, de visade att de kunde hantera viktiga frågor i mötet med staten. De ekonomiska skillnaderna dem emellan var inte stora och den inre sammanhållningen i samebyn var stark. I avhandlingen konstateras att skogssamerna var aktörer, inte offer. De hade därmed en maktposition att hantera framförallt i sina näringsfrågor. Att det var så berodde på deras förmåga till självorganisering och självstyre. Den svenska staten formade Arvidsjaurbyn som en administrativ enhet från 1600- talets början och in i 1700-talet och ska under 1700-talet ses som en strukturell maktfaktor. Reformen av lappskatten genomfördes 1695. Under 1740-talet ändrades förutsättningarna för fattiga samers flyttningar till den av svenska bönder bebodda bottenvikskusten. Nu krävdes att de hade ett arbete dit de kom och att flyttningen skulle vara reglerad hos myndigheterna i avflyttnings- och inflyttningssocknen. Under inledningen av 1750-talet drogs gränsen mellan bönderna vid bottenvikskusten och lappmarken upp. Den innebar framförallt att det nu var slut med kustböndernas fiskefärder till sjöarna i lappmarkerna. Dock: Under senare delen av 1700-talet utvecklades den svenska statens ståndpunkt om skogssamernas näringar att de borde övergå till jordbruksnäringen. Skogssamerna lät sig dock inte övertygas. Först senare, in på 1830- talet, kom skogssamer i Arvidsjaurbyn, att i någon omfattning, bli nybyggare. En statlig negativ makt i betydelsen att det blev en betydande motgång för skogssamerna genomdrevs in på 1800-talet då lappskattelandsärenden flyttas från det lokala tinget till länsstyrelserna. Ändå var tiden fram till år 1800 gynnsam för skogssamerna. Det århundrade som följde skulle komma att innehålla stora och svåra utmaningar som inte blev mindre av att skogssamernas inflytande, på grund av statliga åtgärder, skulle komma att minska. / Sammanfattning på umesamiska Dáhta doktårbargguo lúvletjij bijrra sijttá tjielgastit syöbradahkan virduodiemiev 1650–1800 tjuöhtiejäbij gaskasne. Lúvletjij viessuomvyjjarh eäh almatjijste leäh aktta åhppásh guh váriegij vyjjarh. Múvtieme uhtsadiebmie leä gujt dahktuvvame valla dalluojge váriegij ienabe guh lúvletjij viessuome leä guövddielisne urrame. Jis máhttiet lúvlijmeh mannat Bijjie-Nuorttalándasne 1650 lúhkien bájkiesne lúvlijmeh gávnadame Giebmasámieniednaman lúvletjijgújme luldnie, juhkh vumatlándasne vyössan, jah sämij dan lándasne juhka gidd’ Jeanoen jah dan lijggietjätsij gujga ållá. Jilliele dan dáhvuon leä bijjielándda jah lúvlielde jis mierradáhvuoj búnddedädtjij åhkierh. Dajn vuavdnájen vijđies vumadahkijne lúvletjh vyössan. Jábien äjgij mehte búndh dáhvuojde guelleman dehte ednen jah váriegh jis dálvvieguohtuoman dehte. Lúvletjij guovdátjedáhvuo gåvdnije údne Árviesjávrien jah Málágan kommuvnijne jah dassa lissiene iednamah ájáj Árjepluovien, Jåhkåmåhkien jah Jiellevárien kommuvnij sissnie. Dáhta doktårbargguo leä gåldijeuhtsadiebmie lúvletjij bijrra jäbijne 1650–1800. Gåldijieh leäh duobmuogirjieh, skáhttietsiehkuodissah, viesáttjållash, jessembuörddiegirjieh jah åsiestemegirjjieh. Uhtsadiebmie leä dáhktuvvame gidd’ vihtties almatjij rájjáje jah die leäh áj miŋŋiele sjadduoh såpkatuvvame jah nålggastemijne åbbaláhkáje giehtjadallatuvvame. Juo árrade uhtsademebarguosne däjđuv, lij ge åhpies gúktie skáhttielándh lijjen ájnas åssie lúvletjij syöbradahkan virduodemij jessemijste. Muv ájdnasummas uhtsademedáhvuo leä dållatje Árviesjávrien tjeälddie Byöhđaman sámieniednamisne. Leäb ájáj bednegevyrrarij jah syöbradahkan guohtáje lúvletjijde årjiene jeäbddastallame, Ubmejentjieldiesne, jah kránnájde nuortane, Jå- hkåmåhkien jah Sjuokksjåhkån tjieldijne. Árviesjávrien tjeälddie leä ájdnalágátje uhtsademesuörggiene, júhte tjieldiesne lijjen gájks lúvletjh. Lúvletjh ednen jijtjase vuögijde akttane barggat jah stáhtijne jah gïrkuojne guvlatallat bijjiele tjuöhtie jábieh uvddale guh vuostas búndh búhten. Tjeälddie lij jijtjase suaknnuo, gïrkkuo-, diggie- jah tjudtjatusdáhvuone. 1750 jäbij ájgien älgij vijđies iednamválddiemedåjbma sämij dáhvuojne. Árviesjávrien tjeälddie sjaddij miŋŋijmus lúvletjij tjieldijste sámieniednamisne, gússnie dahta dahktuvvij. Sjeltien, Ubmejen, Byöhđamen jah Julevun sámieniednamijne stuövies urratahkh lijjen vádnásh. Miŋŋiele 1750 lúvletjij skáhttielándh Uhmebïvdna (Ubmejen Tjeälddie) Ubmejen sámieniednamisne byöjsstan uđđastubij tseggemij dehte, mastie sjaddij júhte Uhmebïvdna (dálátje Lïkssjuon kommuvdna) lij tjeälddiene nåhkame 1800 tjuöhtiejäbij bijrra. Lúvletjij tjieldijne jis jielátissah nïnnuostuvvijeäh. Dajdde guvlij Árviesjávrien tjeälddie juhka villie údnek leä báhtsáme (Mávasjávrrie, Luvlatje jah Jilliebe Giehkure). Dassa lij dáhta vuođđuone ahtie lúvletjh ärbij tsaggie, nammadum guöllie- jah návddiebïvduojne jah båtsuojsuojtuojne, vyössan. 1650 jäbij äjgijne lijgan bïvdduo jah guelleme åjvviejielátissane jah 1700 tjuöhtiejäbij ájgien sjaddij båtsuojbargguo mierriedijjiene jah bájdnagúdij sagga sijjij viessuomvyjjarijde. Dan virduodemesne lúvletjh välljejijjen jijtjase tjåvddiemijde. Skáhttielándijde juogadeäh jah dan miŋŋiele ieluoh stuorránin Árviesjávrien tjeälddie lij tjieldij gaskasne aktta, gússnie vuojnuos ålbmagestuorruome sjaddij ájggiegaskasne 1750-1800. Lúvletjij syöbradahka jietjátuvvij dan mehte guh lägedijjen júhte bájdniemefábmuo bätsij sijjije. Lúvletjh lijjen åssiene gïrkuoste jah gïrkuon vyjjarijste, sämij dålmanjh (tålmannijh) gähtten buoragikta jijtjase jielátissijde. Vuösietijjen júhte mähtten dåjmadit dárbuoj mehte stáhtijne jah gïrkuojne jah ájnasikta sïhttáh úvdiedit åsiestiemiev. Ekonomijjasne eäh lama juogdish nåv stuorráh jah tjeälddie lij sisŋielde geävrra. 1750 lúhkien jäbij rájieste gidd’ 1800 kruvnan dahkuoh sämij vuösstie Sverjesne byjkkasissa sjedden, júhtie lúvletjh byörrijeäh sjaddat iednamberggijiene. Ussjadellen máje júhte lúvletjij viessuomtjeärdda lij úhtsiebe árvuoste jah udtja dan dehte byöjsstat. Valla lúvletjh dassa idtjen mivvah eäh geän tjuovuoh mab guhtjadijjen. 1800 tjuöhtejábien rájjáje lúvletjh úvdiedellen Árviesjávrien tjieldien jielátissijde ja sämij ålbmage stuoruoj. Miŋŋiele gújt, lahkabisne 1830-lúhkien ájggáje, lúvletjh múvtieme mierráje sjedden hiejmánij iejgádiene. Viehka vuösstiemanname lij dahta guh vuostas åsiesne 1800 tjuöhtiejäbijne lánddajessemah diggij vuöldie sirdietuvvijeäh lienatjudtjatussan vuolláje. Ihkabe ájggie 1800 tjuöhtiejäbij rájjáje lij buerijmus ájggie lúvletjijde. Tjuöhtiejáhpie juhka dalluoj búdij buektij sämijde stuorra jah lussas hásstiemijde, juhkh idtjen unnánh stáhtan dåjmaj dehte. / <p>Avhandlingen ingår även i institutionen för idé- och samhällsstudiers skriftserie <em>Historiska studier: Skrifter från Umeå universitet 10.</em> </p>

<p>Med anledning av att flera kriser av extraordinära slag har inträffat i fredstid har förmågan att hantera dessa fått stor uppmärksamhet. Ett exempel är stormen Gudrun som lamslog delar av Sverige i januari 2005. För att kunna hantera sådana kriser behövs en fungerande beredskap och här har kommunerna en viktig roll. Om kommunerna har en väl utvecklad krisberedskap kan samhället bättre klara av en kris. Genom utvärderingar och erfarenheter från kriser har det visat sig att samverkan mellan kommuner är av stor betydelse för en god krisberedskap. Därmed är det av intresse att studera hur en sådan kan utvecklas mellan kommuner. Vilka faktorer är viktiga för att samverkan ska utvecklas? Är ömsesidig förståelse mellan kommunerna av betydelse? Vilken vikt har förtroende och tillit för samverkan? Inverkar geografin och demografin på kommuners samverkan? Påverkas samverkan av resursberoende och ekonomiska faktorer? Vilken betydelse har politiska beslut för kommuners samverkan? Detta är uppsatsens fokus där samverkan mellan fem kommuner kring krisberedskap studeras med stöd av policynätverksteori med kollektiv handling.</p><p>Studien visade bland annat att faktorer såsom geografisk närhet, demografi, ekonomi och resursutbyte var viktiga för samverkan och skapandet av policynätverk bland de fem kommunerna. Även en samstämmig problemdefinition, förtroende och en ömsesidig förståelse mellan aktörerna inbegreps som betydelsefulla liksom regelverk samt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och Länsstyrelsen i Östergötland.</p> / <p>Through several crises of extraordinary nature in peacetime the capacity of emergency management has been brought up on to the agenda. Recently, in year 2005, Sweden faced a big storm named Gudrun that caused total devastation. In order to cope with crises like Gudrun a proficient emergency management has shown to be essential in which municipalities have a fundamental function. With a well developed emergency management at the local level society is better equipped to manage crises. According to research on and experiences from crises, cooperation and networking among municipalities is crucial for an efficient emergency management. Consequently there is an interest in studying how cooperation between municipalities can develop within the area of emergency management. Which factors are important for the development of cooperation? Is mutual understanding among the actors important? Which implications do trust and confidence have upon cooperation? Are resource dependencies and economic factors central for the shaping of policy network? Do the geographic and the demographic characterise municipalities’ cooperation? Do political decisions have any significant role in the shaping of policy network? This is the focus of the essay where cooperation between five municipalities in emergency management is studied using policy network theory with collective action.</p><p>The essay shows that geographical, demographically and economical factors as well as resource dependencies are important for cooperation and the development of policy networks among the five municipalities. Also important were a common foundation, trust and a mutual understanding between the actors. Additionally, new regulations and two authorities – Swedish Emergency Management Authority (SEMA) and the County administrative board of Östergötland – also influenced the cooperation in a positive way.</p>

Syftet är att ur ett kulturanalytiskt perspektiv beskriva och analysera Länsdelegationen i jämställdhet. Början av uppsatsen kan ses som ett bakgrundskapitel. Detta för att förstå uppkomsten av undersökningen. Där förklaras kort den svenska jämställdhetspolitiken, hur det strategiska arbetet sker genom jämställdhetsintegrering och Länsstyrelsens roll och arbete kring Länsdelegationen. Vidare behandlas hur delegationen arbetar med den avsiktsförklaring de tagit fram och hur de förhåller sig till den. Men också på hur delegaterna faktiskt ser på sitt deltagande, hur de arbetar med att införliva jämställdhetspolitiken i praktiken samt de svårigheter och möjligheter som kommer med arbetet i delegationen. Vidare diskuteras hur delegaterna ser på framtiden med sin medverkan och delegationens varande. Senare görs en kort jämförelse med hur förändringen gestaltat sig sedan delegationens start år 1997. Detta med hjälp av de två tidigare utvärderingarna från år 2000 och år 2006. I den avslutande diskussionen knyts uppsatsen ihop genom att besvara syftet med utvärderingen: att söka svar på hur delegationen arbetar och verkar med jämställdhetsarbetet. Till undersökningen valde jag att arbeta med två olika insamlingsmetoder, dels en webbenkät som gått ut till samtliga delegater i Länsdelegationen i jämställdhet, dels tre intervjuer med några av delegaterna. Jag har även studerat den avsiktsförklaring som togs fram för år 2014-2016 för att få kunskap om vad delegationen ska förhålla sig till. Jag har också använt två tidigare utvärderingar som gjorts av Länsdelegationen i jämställdhet samt den debattartikel som delegationen publicerade inför 2014 års nationella genusforskarkonferens, g14 som var förlagd till Umeå universitet. Slutsatserna i undersökningen är att Länsdelegationen främst verkar som en symbolisk faktor och många talar och skriver om att de vill bli en mer arbetande grupp och agera utåt och bidra till att Västerbotten ska bli ett jämställt län. Men det stannar av där, det blir tillsynes kanske inte mer än vackra ord i handlingsplanerna.

I Sverige började processen med att skydda natur redan 1909 och arbetet har fortsatt fram till idag. Även om naturskyddet ska gynna oss alla, är arbetet med det sällan problemfritt. Mitt intresse för dessa problem, hur de kan förstås och hanteras på ett konstruktivt sätt, är utgångspunkten för denna kandidatuppsats. Studien ämnar undersöka hur information och kommunikation har påverkat de närboendes upplevelse till Sand Life, i samband med utökandet och restaureringen av naturreservatet Haväng och Vitemölla strandbackar. I fallstudien undersöks delvis också den konflikt som uppstod i processen. Undersökningen möjliggjordes i tre steg: intervjuer med länsstyrelsen och Sand Lifes medarbetare; enkätundersökning och djupintervjuer med ett antal närboende i Vitemölla. Resultatet tyder på att de närboende som grupp, initialt var negativt inställda till Sand Life. Inställningen tycks bottna i att man upplevt länsstyrelsen och Sand Lifes ursprungliga planer som alltför omfattande och inte tillräckligt förankrade, utifrån ett lokalt perspektiv. Det framkom också att informationen om projektet hade varit bristfällig, vilket möjligen kan kopplas till den inställning man initialt hade. Idag pekar resultaten på att de närboende som grupp är neutrala till försiktigt positiva i sin upplevelse av Sand Life. I huvudsak verkar detta bero på att åtgärderna i naturreservatet blev tilltalande; möjligen kan inställningen också kopplas till att länsstyrelsen och Sand Life tog hänsyn och reviderade skötselplanen samt visade större öppenhet mot de närboende. Eventuellt kan proaktiv information, tydliga avsikter och viljan att utveckla olika planer och projekt i en kontinuerlig dialog med lokalbefolkningen begränsa naturskydd- och förvaltningskonflikters omfattning. / Although nature conservation is supposed to benefit all of us, the work is rarely trouble-free. My concern for these problems is the starting point for this candidacy. The study intends to investigate how information and communication has influenced the residents' attitude to Sand Life, in connection with the development of Haväng and Vitemölla nature reserve. The case study also examines the conflict that arose in the process. The investigation was made possible in three steps: interviews with the county administrative board and Sand Life staff members; questionnaire and interviews with residents around Vitemölla. The result indicates that the residents as a group initially were negative in their attitude to Sand Life. The attitude seemed to be caused by the experience that the county administrative board and Sand Lifes' original plans for the nature reserve was too extensive and not sufficiently anchored, from a local perspective. It was also found that the information about the project had been inadequate, which could possibly be linked to the initial attitude. Today the results indicate that the residents as a group are neutral to cautiously positive in their attitude to Sand Life. Possibly due to the fact that the measures taken in the nature reserve became appealing; the attitude can perhaps also be linked to the authorities revising the care plan and showing greater openness towards the residents. Proactive information, clear intentions and the willingness to develop different plans and projects in a continuous dialogue with locals, can possibly limit the extent of conflicts.

This case study focuses on wind power development in Norrköping using a multi-level governance approach. The aim is to examine the wind power decision-making process from the state to Norrköping municipality and to identify other factors that impact wind power development in the area. A textual analysis comparing national political party platforms and local parties' official stances and interviews has been used to achieve this study's goal. The study shows that the decision-making in vertical multi-level governance is both bottom-up and top-down. It also sheds light on a significant role the Swedish Armed Forces play in this process as an external actor. The study concludes that vertical multi-level governance, including municipal veto, although an important factor, needs to be complemented with external factors to see how it affects wind power development in Norrköping.

Med anledning av att flera kriser av extraordinära slag har inträffat i fredstid har förmågan att hantera dessa fått stor uppmärksamhet. Ett exempel är stormen Gudrun som lamslog delar av Sverige i januari 2005. För att kunna hantera sådana kriser behövs en fungerande beredskap och här har kommunerna en viktig roll. Om kommunerna har en väl utvecklad krisberedskap kan samhället bättre klara av en kris. Genom utvärderingar och erfarenheter från kriser har det visat sig att samverkan mellan kommuner är av stor betydelse för en god krisberedskap. Därmed är det av intresse att studera hur en sådan kan utvecklas mellan kommuner. Vilka faktorer är viktiga för att samverkan ska utvecklas? Är ömsesidig förståelse mellan kommunerna av betydelse? Vilken vikt har förtroende och tillit för samverkan? Inverkar geografin och demografin på kommuners samverkan? Påverkas samverkan av resursberoende och ekonomiska faktorer? Vilken betydelse har politiska beslut för kommuners samverkan? Detta är uppsatsens fokus där samverkan mellan fem kommuner kring krisberedskap studeras med stöd av policynätverksteori med kollektiv handling. Studien visade bland annat att faktorer såsom geografisk närhet, demografi, ekonomi och resursutbyte var viktiga för samverkan och skapandet av policynätverk bland de fem kommunerna. Även en samstämmig problemdefinition, förtroende och en ömsesidig förståelse mellan aktörerna inbegreps som betydelsefulla liksom regelverk samt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och Länsstyrelsen i Östergötland. / Through several crises of extraordinary nature in peacetime the capacity of emergency management has been brought up on to the agenda. Recently, in year 2005, Sweden faced a big storm named Gudrun that caused total devastation. In order to cope with crises like Gudrun a proficient emergency management has shown to be essential in which municipalities have a fundamental function. With a well developed emergency management at the local level society is better equipped to manage crises. According to research on and experiences from crises, cooperation and networking among municipalities is crucial for an efficient emergency management. Consequently there is an interest in studying how cooperation between municipalities can develop within the area of emergency management. Which factors are important for the development of cooperation? Is mutual understanding among the actors important? Which implications do trust and confidence have upon cooperation? Are resource dependencies and economic factors central for the shaping of policy network? Do the geographic and the demographic characterise municipalities’ cooperation? Do political decisions have any significant role in the shaping of policy network? This is the focus of the essay where cooperation between five municipalities in emergency management is studied using policy network theory with collective action. The essay shows that geographical, demographically and economical factors as well as resource dependencies are important for cooperation and the development of policy networks among the five municipalities. Also important were a common foundation, trust and a mutual understanding between the actors. Additionally, new regulations and two authorities – Swedish Emergency Management Authority (SEMA) and the County administrative board of Östergötland – also influenced the cooperation in a positive way.

Miljön är något som påverkar alla människors vardag och det är därför viktigt att kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter i Sverige arbetar tillsammans för att lyckas med att uppnå de nationella miljömålen. För att utveckla det miljöarbete som sker är det viktigt att kontinuerligt arbeta med uppföljning av miljömålen. Studien genomfördes via ett samarbete med Länsstyrelsen Kalmar län och syftet var att ta reda på hur kommunerna i Kalmar län kan arbeta mer enhetligt med miljömålsuppföljningen. För att kunna besvara studiens frågeställningar undersöktes nuläget i kommunerna samt vilka visioner som fanns för framtiden. I studien skedde en intervjuserie där utvalda politiker och tjänstepersoner i nyckelroller från samtliga av Kalmar läns kommuner deltog. Studien visar att det finns flera likheter mellan hur kommunerna idag arbetar samt hur de i framtiden vill prioritera miljöarbetet och det är dessa likheter som bör ligga som en gemensam grund för utvecklingen av miljömålsarbetet. Hur kommunens egna organisation är uppbyggd och vikten av att samverka över kommungränserna är några faktorer som verkar spela en avgörande roll för hur väl de lyckas med miljömålsarbetet. I studien påvisas ett behov av att extra resurser satsas inom området och att detta är ett måste för att vi tillsammans ska lyckas bättre med att uppnå målen inom Agenda 2030 jämfört med hur det hittills gått med att nå de nationella miljömålen. Förhoppningen är att om resultatet från studien faller väl ut, kan den bidra till att stärka Sveriges arbete med på kort sikt de nationella miljömålen och på längre sikt arbetet medatt uppnå målen i Agenda 2030 och en hållbar framtid. / The environment is something that affects everyones everyday lives and it is therefore important that municipalities, county administrative boards and central authorities in Sweden work together to succeed in achieving the environmental goals set. In order to develop the environmental work that is taking place, it is important to continuously work on monitoring the environmental goals. The study was conducted through cooperation with the County Administrative Board of Kalmar County and the purpose was to find out how the municipalities in Kalmar County can work more coherently with environmental monitoring. In order to answer the study's questions, the current situation in the municipalities and the visions that existed for the future were investigated. In the study, a series of interviews took place in which selected politicians and service personnel in key roles from all of Kalmar County's municipalities participated. The study shows that there are several similarities between how the municipalities work today and how they want to prioritize environmental work in the future and these are similarities that should be used as the common ground for the development of the environmental objectives. The study demonstrates the need for additional resources to be invested in the field and that this is a must in order for us to succeed better in achieving the goals of Agenda 2030, compared to how we until now achieved the national environmental objectives. How the municipality's own organization is structured and the importance of collaborating over the municipal boundaries are some factors that seem to play adecisive role in how well one can achieve environmental goals. The hope is that if the outcome of the study is successful, it can help to strengthen Sweden's work on short term national environmental goals and, in the longer term work towards achieving the goals of Agenda 2030 and a sustainable future.

This thesis has set out to shine a light on the prevalence of outdoor recreation in regional strategies, regarding how friluftsliv can contribute to regional development and growth. In the context of the outdoor recreation goals, friluftsliv has been pushed to be involved within the regional development and spatial planning process in regions. However, the extent of measures to involve friluftsliv in RDS/P (Regional Development Strategy/Plan) from regional authorities are far in-between. The County Administrative Board (TCAB) on the other hand, are actively working within their regions on how to involve friluftsliv in the spatial planning process, partly because of difference in responsibility factors from the two authorities. The same can be said regarding the many similarities and differences found primarily in the work from TCABs. For example, how friluftsliv frequently is described to have a positive contribution on citizens well-being and quality of life, that in-turn positively impact aspects of regional development, while some discuss the implications of friluftsliv on the environment. Friluftsliv can work as a catalyst for regional development, although it can be argued to be geographically dependant for commercial activities, while its indirect social, economic, and environmental contributions are not geography dependant. One conclusion made in the thesis is that a more transcending planning process regionally to promote friluftsliv is needed, where both the regions and TCAB carry out the planning in unison with the SEPA (Swedish Environmental Protection Agency) to spread the needed knowledge for the purpose of smart spatial planning between the authorities. / Denna masteruppsats har syftat till att belysa förekomsten av friluftsliv i regionala strategier, relaterat till hur friluftsliv kan bidra till regional utveckling och tillväxt. Detta analyserades i samband med uppkomsten av friluftslivsmålen, där friluftsliv är syftat till att vara involverad i den regionala utvecklingen och den fysiska planeringsprocessen i regioner. Emellertid är omfattningen av åtgärder för att involvera friluftsliv i RUS/P (Regional Utvecklingsstrategi/Plan) från regionala myndigheter låga. Länsstyrelserna å andra sidan arbetar aktivt inom sina regioner för att involvera friluftsliv i den fysiska planeringsprocessen. Detta är på grund av den skillnaden i ansvarsområden över specifika faktorer mellan de två myndigheterna. Detsamma kan kopplas till de många likheter och skillnader som främst återfinns i Länsstyrelsernas arbete. Exempelvis hur friluftsliv ofta beskrivs bidra på ett positivt sätt för medborgarens välbefinnande och livskvalitet, som i sin tur positivt påverkar många aspekter av regional utveckling, medan vissa fokuserar på att diskutera konsekvenserna av friluftsliv på miljön. Friluftsliv kan fungera som en katalysator för regional utveckling, även om friluftslivets kommersiella verksamhetsmöjligheter kan påstås vara geografiskt beroende kan dock dess indirekta sociala, ekonomiska och miljömässiga bidrag för regional utveckling syftas till att vara geografiskt oberoende. En slutsats som gjorts i uppsatsen är att en mer övergripande planeringsprocess regionalt för att främja friluftsliv behövs, där både regionerna och Länsstyrelserna genomför planeringen i överensstämmelse med Naturvårdsverket för att sprida den nödvändiga kunskapen i syfte att engagera i aktiv diskussion för främjandet av smart rumslig planering mellan myndigheterna.

I denna uppsats studeras hur avvägningarna mellan allmänna och enskilda intressen hanteras avde dömande organen och hur de olika sakägarna resonerar utifrån de olika intressena. Arbetet har genomförts som en fallstudie där fyra olika byggprojekt studerats. Gemensamt för alla är att de ligger i Stockholms innerstad och har mött motstånd i form av överklaganden. Det finns lite olika definitioner för vad allmänintresset är, somliga menar att allmänintresset är ensammanslagning av flera enskilda intressen medan andra definierar att det bestäms av folkets valda representanter. Det ideologiska tillvägagångsättet som diskuteras är utilitarism, enhetligt, rättighetsbaserad ochdialogbaserad. För att tolka domstolarna domslut används fjäder- och balansvågsmodellen där fjädervågsmodellen symboliserar gränsen för vad man som sakägare är skyldig att tåla. Balansvågsmodellen symboliserar det beslut som tas baserat på de sammanvägda för- och nackdelarna. Det första fallet är kvarteret Plankan 24 där Svenska Bostäder vill bygga nya bostäder i den oexploaterade innergården, planen har mötts av kritik från de boende som menar att luftkvaliteten, bullernivåerna, ljusinsläpp, rekreationsytor, barnens miljö och kulturmiljön avsevärt kommer att försämras. Mark och miljööverdomstolen anser att de skäl som de klagande åberopat inte är tillräckliga för att planen inte ska genomföras. Fall nummer två handlar om Orgelpipan 6, en hotellbyggnadskomplex och en av citybanans uppgångar mittemot centralstationen. De klagande menar bland annat att ett nytt hotell kommer att skapa obalans på en redan obalanserad marknad, att ljusförutsättningarna kommer att försämras och att byggnaden kommer att för skada Stockholm. Länsstyrelsen anser inte att deklagomål som kommit in är tillräckliga för att planen inte ska vinna laga kraft. Det tredje fallet handlar om Mårtensdal 6, ett kontorskomplex som ska bli 125 meter högt. De klagande är befintliga hyresgäster som anser att deras verksamhet inte ska behöva flytta och Fortum Värme AB som anser att höjden på byggnaden riskerar att inskränka deras verksamhet pga. att den är högre än deras egen skorsten. Mark- och miljööverdomstolen beslutar att Fortums överklagande bör accepteras och upphäver därför planen pga. av allmänintresset. Det sista fallet är byggandet av Nobel Center på Blasieholmen bakom Nationalmuseum. De klagande är gemensamt emot planen då det kommer påverka riksintresset och kulturmiljön. I Mark- och miljödomstolens domslut går man på de klagandes linje och upphäver planen för att planen innebär påtaglig skada på kulturmiljön och riksintresset. Den ideologi som tycktes vara den som tillämpades mest var en blandning mellan utilitarismenoch enhetliga. Den rättighetsbaserad ideologin användes inte alls och den dialogbaserade är något som används tidigare i planprocessen. Något entydigt samband i domstolarnasbedömningar har dock inte kunnat konstaterats, det kan bero på att varje fall är unikt och har dess egna förutsättningar. Kommunen och övriga sakägare resonerar på olika sätt när det kommer till avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Generellt gör kommunen avvägningar genom ett utilitaristiskt och enhetligt tillvägagångsätt medan sakägarna använder olika tillvägagångssätt beroende påom de representerar ett företag, en förening eller är en privatperson. / This paper examines how the balances between public and private interests are handled by the appeals court and how the different stakeholder’s reason based on the different interests. The work has been carried out as a case study in which four different construction projects were studied. Common to all is that they are in Stockholm's inner city and have met with resistance in the form of appeals. There are slightly different definitions for what the public interest is,some believe that the public interest is a combination of several individual interests, while others define that it is decided by the elected representatives of the people. The ideological approach under discussion is utilitarianism, unitary, rights-based and dialogical. To interpret the court's verdict, the dynanometer and beam scale model is used wherethe dynamometer model symbolizes the boundary of what you as a stakeholder are obliged toendure. The beam scale model symbolizes the decision that is made based on the weighted pros and cons. The first case is Kv. Plankan 24, where Svenska Bostäder wants to build new housing in the undeveloped courtyard, the plan has been met by criticism from the residents who believe that the air quality, noise levels, day light, recreation areas, children's environment and the cultural environment will deteriorate significantly. The Land and environmental court consider that the reasons cited by the complainants are not sufficient for the plan not to be implemented. Case number two is about Kv. Orgelpipan 6, a hotel building complex and one of the new entrances for the new commuter track, Citybanan. The complainants believe, among otherthings, that a new hotel will create imbalance in an already unbalanced market, that the lighting conditions will deteriorate and that the building will harm the character of Stockholm. The County Administrative Board does not consider that the complaints received are sufficient for the plan not to get implemented. The third case is about Mårtensdal 6, an office complex that will be 125 meters high. The complainants are existing tenants who feel that their business should not need to relocate and Fortum Värme AB who believes that the height of the building risks reducing their business because it is higher than their own chimney. The Land and environmental court decide that Fortum's appeal should be accepted because the public interest of Fortums appeal is greater than the office building to be higher than the chimney. The last case is the construction of the Nobel Center at Blasieholmen behind the NationalMuseum. The complainants jointly oppose the plan as it will affect the national interest and the historical culture environment. The Land and Environmental Court cancels the plan because it involves significant damage to the historical cultural environment and the national interest. The ideology that seemed to be the one most applied for the court was a mix between utilitarianism and unitary. The rights-based ideology was not used at all and the dialogue-based is something that is used earlier in the planning process. However, no clear connection in the judgments of the courts has been found, it may be because each case is unique and has its ownconditions. The municipality and the other stakeholders reasoning in different ways when it comes to the delimitation of public and private interests. In general, the municipality balances through autilitarian and uniform approach, while the business owners use different approaches depending on whether they represent a company, an association, or a private person.