In community planning, accessibility is a recurring concept. The concept has also time and time again proved to have a great impact on how well an area develops. Its important role in community planning has resulted in a large amount of research in the field. The meaning and definition of the term varies markedly depending on the context and there are several different methods and tools for measuring accessibility. This creates a problem for decision makers to be able to take the planning options that will generate the greatest availability. Agent-based decision support systems are a decision support system that is currently receiving a great deal of attention in the literature. Real systems of interest are implemented in a simulation program to be able to support decision-making. The purpose of the study is to examine the decision materials for community planning that are used to increase different perspectives on accessibility and how agent-based modeling could be used. In the study, a categorization has been developed based on different models to measure accessibility based on existing literature. The study is based on a deductive approach and builds on existing literature. Through interviews with regions, municipalities and the Swedish Transport Administration, the current situation for the decision basis for community planning that is used to increase different perspectives on accessibility has been mapped. The interviews and categorization will also look at the future role of agent-based modeling as decision support in planning different perspectives on accessibility. The study shows that there is a need for clearer routines linked to the work with accessibility and an increased use of GIS, this could be obtained from an ABDS tool. Several advantages of ABDS systems have been identified, such as clarifying the concept of accessibility and how it is affected by different alternatives. There are also several future challenges for the use of the system, such as the problem that selected algorithms have a major impact on the results. / I samhällsplanering är tillgänglighet ett återkommande begrepp. Begreppet har även gång på gång visat sig ha en stor påverkan för hur väl ett område utvecklas. Dess viktiga roll i samhällsplaneringen har resulterat i en stor mängd forskning inom området. Begreppets innebörd och definition varierar markant beroende på sammanhang och det finns flertal olika metoder och verktyg för att mäta tillgänglighet. Detta skapar en problematik för beslutsfattare att kunna ta de planeringsalternativ som kommer att generera den största tillgängligheten. Agentbaserade beslutsstödsystem (ABDS) är ett beslutsstödsystem som för närvarande uppmärksammas väldigt mycket i litteraturen. Verkliga system av intresse implementeras i ett simuleringsprogram för att kunna stödja beslutsfattande. Syftet med studien är att undersöka beslutsunderlagen för samhällsplanering som används för att öka olika perspektiv på tillgänglighet samt hur agentbaserad modellering skulle kunna nyttjas. I studien har en formell värderingsmodell tagits fram utifrån olika perspektiv på tillgänglighet baserat på existerande litteratur. Studien baseras på en deduktiv ansats och bygger vidare från existerande litteratur. Genom intervjuer med regioner, kommuner och Trafikverket har nuläget för beslutsunderlagen för samhällsplanering som används för att öka olika perspektiv på tillgänglighet kartlagts. Intervjuerna och värderingsmodellen kommer även se till den framtida roll som agentbaserad modellerings som beslutsstöd har vid planering av olika perspektiv på tillgänglighet. Studien visar på att det finns ett behov för tydligare rutiner kopplade till arbetet med tillgänglighet samt en ökad användning av GIS, detta skulle kunna erhållas av ett ABDS-verktyg. Det har identifierats flertal fördelar med ABDS-system såsom att tydliggöra begreppet tillgänglighet och hur den påverkas av olika alternativ. Det finns även flertal framtida utmaningar för användning av systemet som t.ex. problemet att utvalda algoritmer har en stor inverkan på resultaten.

The term hydrobatics refers to the agile maneuvering of underwater vehicles. Hydrobatic capabilities in autonomous underwater vehicles (AUVs) can enable increased maneuverability without a sacrifice in efficiency and speed. This means innovative robot designs and new use case scenarios are possible. Benefits and technical challenges related to hydrobatic AUVs are explored in this thesis. The dissertation contributes to new knowledge in simulation, control and field applications, and provides a structured approach to realize hydrobatic capabilities in real world impact areas. Three impact areas are considered - environmental monitoring, ocean production and security. A combination of agility in maneuvering and efficiency in performance is crucial for successful AUV applications. To achieve such performance, two technical challenges must be solved. First, these AUVs have fewer control inputs than degrees of freedom, which leads to the challenge of underactuation. The challenge is described in detail and solution strategies that use optimal control and model predictive control (MPC) are highlighted. Second, the flow around an AUV during hydrobatic maneuvers transitions from laminar to turbulent flow at high angles of attack. This renders flight dynamics modelling difficult. A full 0-360 degree envelope flight dynamics model is therefore derived, which combines a multi-fidelity hydrodynamic database with a generalized component-buildup approach. Such a model enables real-time (or near real-time) simulations of hydrobatic maneuvers including loops, helices and tight turns. Next, a cyber-physical system (CPS) is presented -- it safely transforms capabilities derived in simulation to real-world use cases in the impact areas described. The simulator environment is closely integrated with the robotic system, enabling pre-validation of controllers and software before hardware deployment. The small and hydrobatic SAM AUV (developed in-house at KTH as part of the Swedish Maritime Robotics Center) is used as a test platform. The CPS concept is validated by using the SAM AUV for the search and detection of a submerged target in field operating conditions. Current research focuses on further exploring underactuated control and motion planning. This includes development of real-time nonlinear MPC implementations running on AUV hardware, as well as intelligent control through feedback motion planning, system identification and reinforcement learning. Such strategies can enable real-time robust and adaptive control of underactuated systems. These ideas will be applied to demonstrate new capabilities in the three impact areas. / Termen hydrobatik avser förmåga att utföra avancerade manövrer med undervattensfarkoster. Syftet är att, med bibehållen fart och räckvidd, utvigda den operationella förmågan i manövrering, vilket möjliggör helt nya användningsområden för maximering av kostnadseffektivitet. I denna avhandling undersöks fördelar och tekniska utmaningar relaterade till hydrobatik som tillämpas på undervattensrobotar, vanligen kallade autonoma undervattensfarkoster (AUV). Avhandlingen bidrar till ny kunskap i simulering, reglering samt tillämpning i experiment av dessa robotar genom en strukturerad metod för att realisera hydrobatisk förmåga i realistiska scenarier.  Tre nyttoområden beaktas - miljöövervakning, havsproduktion och säkerhet. Inom dessa nyttoområden har ett antal scenarios identifierats där en kombination av smidighet i manövrerbarhet samt effektivitet i prestanda är avgörande för robotens förmåga att utföra sin uppgift. För att åstadkomma detta måste två viktiga tekniska utmaningar lösas. För det första har dessa AUVer färre styrytor/trustrar än frihetsgrader, vilket leder till utmaningen med underaktuering. Utmaningen beskrivs i detalj och lösningsstrategier som använder optimal kontroll och modellprediktiv kontroll belyses. För det andra är flödet runt en AUV som genomför hydrobatiska manövrar komplext med övergång från laminär till stark turbulent flöde vid höga anfallsvinklar. Detta gör flygdynamikmodellering svår. En full 0-360 graders flygdynamikmodell härleds därför, vilken kombinerar en multi-tillförlitlighets hydrodynamisk databas med en generaliserad strategi för komponentvis-superpositionering av laster. Detta möjliggör prediktering av hydrobatiska manövrar som t.ex. utförande av looping, roll, spiraler och väldigt snäva svängradier i realtids- eller nära realtids-simuleringar. I nästa steg presenteras ett cyber-fysikaliskt system (CPS) – där funktionalitet som härrör från simuleringar kan överföras till de verkliga användningsområdena på ett effektivt och säkert sätt. Simulatormiljön är nära integrerad i robot-miljön, vilket möjliggör förvalidering av reglerstrategier och mjukvara innan hårdvaruimplementering. En egenutvecklad hydrobatisk AUV (SAM) används som testplattform. CPS-konceptet valideras med hjälp av SAM i ett realistiskt sceanrio genom att utföra ett sökuppdrag av ett nedsänkt föremål under fältförhållanden. Resultaten av arbetet i denna licentiatavhandling kommer att användas i den fortsatta forskningen som fokuserar på att ytterligare undersöka och utveckla ny metodik för reglering av underaktuerade AUVer. Detta inkluderar utveckling av realtidskapabla ickelinjära MPC-implementeringar som körs ombord, samt AI-baserade reglerstrategier genom ruttplaneringsåterkoppling, autonom systemidentifiering och förstärkningsinlärning. Sådan utveckling kommer att tillämpas för att visa nya möjligheter inom de tre nyttoområdena. / SMaRC

Fatigue is among the most critical forms of deterioration damage that occurs tosteel bridges. It causes a decline of the safety level of bridges over time. Therefore,the performance of steel bridges, which may be seriously affected by fatigue, shouldbe assessed and predicted. There are several levels of uncertainty involved in thecrack initiation and propagation process; therefore the probabilistic methods canprovide a better estimation of fatigue lives than deterministic methods. Whenthere are recurring similar details which may have correlation with each other andbe regarded as a system, there are distinct advantages to analyze them from asystem reliability perspective. It allows the engineer to identify the importance ofan individual detail or the interaction between details with respect to the overallperformance of the system. The main aim of this licentiate thesis is to evaluate probabilistic methods for reliabilityassessment of steel bridges, from both a single detail level and a systemlevel. For single details, an efficient simulation technique is desired. The widelyapplied Monte Carlo simulation method provides accurate estimation, however, isvery time-consuming. The Subset simulation method is investigated as an alternativeand it shows great feasibility in dealing with a multi-dimensional limit statefunction and nonlinear crack propagation. For larger systems, the spatial correlationis considered between details. An equicorrelation-based modelling approachhas been proposed as supplement to common simulation techniques to estimate thesystem reliability analytically and significantly reduce the simulation time. Withcorrelation considered, the information of one accessible detail could be used topredict the status of the system. While reliability analysis aims for a specific safety level, risk analysis aims to findthe most optimal solution. With consequences considered, a risk-based decisionsupport framework is formulated for the selected system, which is presented asa decision tree. It reveals that the decisions based on reliability assessment canbe different from those based on risk analysis, since they have different objectivecriteria. / Utmattning är en av de mest allvarliga nedbrytningsmekanismer som stålbroarutsätts för. Den orsakar en försämrad säkerhet för broar över tid. Därav måstestålbroars tillförlitlighet, som kan påverkas allvarligt på grund av utmattning, bedömasoch förutsägas. Flera olika nivåer av osäkerheter är involverade i initieringoch propagering av utmattningssprickor, varför sannolikhetsbaserade metoder kange en bättre uppskattning av utmattningslivslängden än deterministiska metoder.När liknande detaljer återkommer i en konstruktion och med korrelation mellanvarandra kan dessa betraktas som ett system, för vilket tillförlitlighetsmetoder påsystemnivå kan utnyttjas. Det gör det möjligt för ingenjören att identifiera betydelsenav en individuell detalj eller interaktionen mellan detaljer med avseende påsystemets totala tillförlitlighet. Det huvudsakliga syftet med denna licentiatuppsats är att utvärdera sannolikhetsbaserademetoder för uppskattning av stålbroars tillförlitlighet, både med avseendepå enskilda detaljer och på systemnivå. För enskilda detaljer eftersträvas en tidseffektivsimuleringsteknik. Den allmänt tillämpade Monte Carlo-simuleringsmetodenger en robust uppskattning, men är mycket tidskrävande. Subset-simuleringsmetodenundersöks som ett alternativ och den visar stor potential när det gäller att hanteraen flerdimensionell gränsfunktion och en olinjär sprickpropageringsmodell. På systemnivåbeaktas den rumsliga korrelationen mellan detaljer. En modelleringsmetodbaserad på konstant korrelation mellan detaljer har föreslagits som komplement tillvanliga simuleringstekniker för att uppskatta tillförlitligheten analytiskt och avsevärtminska simuleringstiden. Genom att utnyttja korrelationen kan informationom en tillgänglig detalj användas för att förutsäga systemets status. Medan en tillförlitlighetsanalys bedöms mot en specifik säkerhetsnivå används riskanalysenför att hitta den mest optimala åtgärden. Genom att beakta konsekvenserhar ett riskbaserat verktyg för beslutsstöd föreslagits och presenterats i form av ettbeslutsträd. Resultaten visar att besluten baserade på tillförlitlighet kan skilja sigfrån de som baseras på en uppskattad risk, eftersom metoderna har olika målfunktioner. / <p>QC 20201007</p>

Background. With the introduction of the compute shader, followed by the application programming interface (API) DirectX 12, the modern GPU is now going through a transformation. Previously the GPU was used as a massive computational tool for running a single task at unparalleled speed. The compute shader made it possible to run CPU like programs on the GPU, DirectX 12 takes this even further by introducing a multi-engine architecture. Multi-engine architecture unlocks the possibility of running the compute shader alongside the regular graphical stages, this concept is called asynchronous compute. Objectives. This thesis aims to investigate if asynchronous compute can be used to increase the performance of particle simulations. The key metrics being studied are total frame time, rendered frames per second, and overlap time. The frst two are used to determine if asynchronous compute improves performance or not, while the last is used to determine if the particle simulation is running asynchronous compute or not.Methods. For this thesis, the particle simulation used is the N-body particle simulation.The N-body particle simulation is implemented using a compute shader and is part of a larger DirectX 12 framework. One application is implemented that run two different execution models, one is the standard sequential execution model and one is the asynchronous compute model. The main difference between the two execution models is that the sequential execution model will be using only one command queue, this being a 3D command queue. The asynchronous compute model will be running a separate compute command queue alongside the 3D command queue. The performance metrics being studied are all collected using a custom-built GPU profiler. Results. The results indicate that it is possible to increase the performance of particle simulations using asynchronous compute. The registered performance gain reaches as high as 34% on hardware that supports asynchronous compute while hardware that according to NVIDIA does not support asynchronous compute registered performance gains up towards 11%. In terms of overlap time between the compute workload and the graphical workload, the AMD GPU showed an overlap time that matched the frame time. However, NVIDIA GPUs did not show the expected overlap time. Conclusions. It can be determined that asynchronous compute provide benefits when compared to the sequential execution model, it can be used to increase the performance of particle simulations. However, since the research in this thesis only made use of a single particle simulation, more work needs to be done, for example, work to test if the performance gain can be improved even further using different methods like, workload pairing or utilizing multiple GPUs, however that kind of work requires the use of a larger-scale application that consists of multiple different tasks other than just a single particle simulation. / Bakgrund. I och med Introduktionen av compute shadern, tätt följd av DirectX12, så genomgår den moderna GPUn en förvandling. Tidigare användes GPUn som ett massivt uträkningsverktyg ämnat att utföra en enda uppgift med en enastående hastighet. Compute shadern gjorde det möjligt at köra CPU liknande program på GPUn, DirectX 12 tar detta ett steg längre genom att introducera en multi-engine arkitektur. Denna arkitektur låser upp möjligheten att köra compute shadern samtidigt som de vanliga grafiska shader stadigerna, detta konceptet kallas asynchronous compute.Syfte. Syftet med denna avhandling är att undersöka om asynchronous compute kan användas för att öka prestandan på en partikel simulering. Den viktigaste data som kommer studeras är den totala frame tiden, antalet renderade frames varje sekund och överlapp tiden. Den totala frame tiden och antalet renderade frames varje sekund används för att bestämma om asynchronous compute faktiskt ökar prestandan eller inte, medan överlapp tiden används för att bestämma om partikel simuleringen kör asynchronous compute eller inte.Metod. Partikel simuleringen som används i denna avhandling är en N-body partikel simulering. N-body partikel simuleringen är implementerad i en compute shader och är en del av en större DirectX 12 applikation. En applikation implementeras som kör två olika exekverings modeller, den ena är den vanliga sekventiella exekverings modellen och den andra är asynchronous compute modellen. Den primära skillnaden mellan exekverings modellerna är att den sekventiella exekverings modellen bara använder sig av en kommando kö, vilken är en 3D kommando kö. Asynchronous compute modellen kommer använda sig av en separat compute kommando kö tillsammans med 3D kommando kön. Den metriska datan samlas in med hjälp av enegen byggd GPU profilerare.Resultat. Resultatet indikerar att det är möjligt att öka prestandan hos en partikelsimulering som använder sig av asynchronous compute. Den registrerade prestandaökningen når så högt som till 34% på hårdvara som stödjer asynchronous compute, medan hårdvara som inte stödjer asynchronous compute registrerade en prestandaökning upp till 11%. När det kommer till överlapp tiden mellan compute delen och den grafiska delen så visar GPUn från AMD en överlapp tid som matchar frame tiden. När det kommer till GPUerna från NVIDIA så visade dessa inte en förväntad överlapp tid.Slutsatser. Det kan fastställas att asynchronous compute har vissa fördelar jämfört med den sekventiella exekverings modellen. Asynchronous compute kan användas för att öka prestanda hos partikel simuleringar, men eftersom undersökningen i denna avhandling bara använder en enda partikel simulering så krävs ännu mera forskning. Exempelvis forskning som undersöker om prestanda ökningen kan bli ännu bättre, genom att applicera olika metoder som workload pairing och användingen av fera GPUer, detta krväver också att en större application för testing används, som består av fera olika typer av simuleringar och inte bara en enda partikel simuleing.

Firms today maintain complex supply chains containing many dependent stages to manufacture a product to the end customer. Here lies a dilemma, keeping extensive inventory generate higher customer satisfaction by enabling quick deliveries. This increase in inventory, however, comes at an increase in costs. Finding the balance between minimizing costs and increasing customer satisfaction is difficult. The search to solve this dilemma has led to the development of research in the area of inventory control. For long, optimization models have been developed to improve the supply chain holistically, from raw material-to-customer. Those approaches, however, have not been possible to apply in practice by being too computationally demanding. Also, they imply organizational adjustments that create issues beyond the optimization flow of materials. It explains why, despite significant technolog- ical advancements, many firms prefer to use non-holistic approaches. This thesis evaluates the tangible effect of using holistic optimization. The objective of this thesis’ is to determine optimal stock levels between dif- ferent stages of production. The method used is an optimization of inventory, stemming from Inventory Control Theories. Inventory optimization is at the cross- roads between logistics, economics, and management. The thesis builds on a case of inventory optimization identified at a large manufacturing firm. The literature in inventory optimization has indicated that inventory and customer services is a domain of continuous development. This thesis focuses on the adequation between total inventory cost and the customer service level. The method used to answer this question is the Multi-Echelon optimization model. This model seeks to optimize reorder points and reorder quantities. A comparison to the Single-Echelon model and a Base-Case allows for evaluation of the performance, discrete event simulation based on a company’s supply chain measures the effect. The result shows that the Multi-Echelon optimization model outperforms the two non-holistic models. This thesis shows the triple advantages of the Multi-Echelon optimization allowing for leaner manufacturing system by 1- reduction of waste, 2- less unproductive capi- tal tied up in inventory, and 3- adding value by increasing customer satisfaction. Other areas of inventory optimization in manufacturing should be able to take ad- vantage of the Multi-Echelon optimization model to manage materials stock-levels, delivery flows, and customer satisfaction. / Idag bedriver företag komplexa försörjningskedjor med många relaterade produk- tionssteg för att försörja sin efterfrågan. Dilemmat är att antingen ha stora lager för att säkerställa både snabb kundleverans och hög kundnöjdhet vilket kräver mycket bundet kapital. Alternativet är att spara pengar genom mindre lager men riskerar då att inte kunna leverera inom önskad tid och minska kundnöjdheten. Att hitta en balans är svårt. För att lösa problemet har forskning inom området lager- styrning ökat. Optimeringsmodeller har länge utvecklats för att förbättra försör- jningskedjor. De har inte kunnat appliceras i många företag p.g.a. avsaknaden av beräkningskraft och behovet att förändra organisationen utöver optimeringen. Det förklarar varför många företag, trots teknisk utveckling, fortfarande inte an- vänder ett helhetsperspektiv. Denna uppsats utvärderar de påtagliga effekterna vid holistisk optimering av produktion, lagerhållning, och kundleverans. Målet med uppsatsen är att fastställa optimala lagernivåer mellan de olika stegen inom en produktionskedja. Metoden som används är ”Multi-Echelon” op- timering och härstammar från området ”Inventory Control Theories”. Det är en blandning av logistik, ekonomi, och administration. Lageroptimering är ett ämne i konstant utveckling där kundnöjdhet blivit allt viktigare. Modellen optimerar när en ny beställning av material ska ske, samt dess storlek. Modellen utvärderas genom att jämföra prestationen med en ”Single-Echelon” modell och en grund- modell genom diskret händelsesimulering som är baserad på ett företags försör- jningskedja. Resultaten visar att ”Multi-Echelon” optimeringsmodellen presterar bättre än de två icke-holistiska modellerna vad gäller totalkostnad och kundser- vicenivå. Uppsatsen visar att ”Multi-Echelon” optimeringsmodellen har fördelar inom alla tre områdena: smidigare produktion genom mindre spill, mindre bun- det kapital krävs, och den ger en ökad kundnöjdhet genom säkrare leveranser inom ”rätt” tid. Andra områden inom tillverkningsindustrin borde kunna ap- plicera ”Multi-Echelon” optimering för att hantera sina lagernivåer, produktion, leveransflöden, och kundnöjdhet.

Background With large amounts of polyvinyl chloride (PVC) in the waste streams, recycling of PVC and more sustainable processes have become increasingly important. The sustainable development of processes has received a lot of attention in the last decades because of the increasing environmental threat. It is also important to be efficient in order to stay competitive in the market. Traditional methods for improving efficiency like lean disregards the sustainable aspect. Green methods focus on environmental impact and omit efficiency. The concept of lean and green enables and ensures the integration of efficiency and sustainability. Firms need to improve their efficiency without sacrificing sustainability and environmental impact as a consequence of becoming more competitive. Therefore, there is a great need of support for decision-making regarding efficiency and sustainability. Objectives The objective of this thesis is to provide support for decision-making in recycling environments where the focus is to improve efficiency and sustainability performances simultaneously. This thesis aims to increase the knowledge regarding integration of efficiency and sustainability as support for decision-making. Methodology A model based on the concept of lean and green was developed with commonly used indicators to evaluate efficiency and sustainability. To examine the applicability of the model, a case study was conducted at a company on a PVC recycling process. Data was collected at the company to create different scenarios based on lean and green practices, which were analyzed using discrete event simulation. These scenarios were then evaluated through the model in order to improve efficiency and sustainability. Results The result showed a reduction in lead time of 55.99%. An increase in throughput and carbon dioxide savings of 30 970.85% respectively were depict due to the upscaling. An increase of 2 252.92% in total cost is needed for investment. An increase in water consumption of 7 584.89% and energy consumption of 1 733.71% was denoted as a consequence of the upscaling. Trade-offs between and within efficiency and sustainability were reviled. Conclusions The study presented a model which can be used as support for decision-making for recycling processes which integrates efficiency and sustainability. Efficiency and sustainability are integrated through the application of the concept lean and green. The model supports decision-making by clearly visualize and compare effects, trade-offs and consequences through several key performance indicators evaluating efficiency and sustainability on a PVC recycling process based on lean and green implementations. By comparing the different key performance indicators, the business can improve their performance. / Bakgrund Med stora mängder avfall bestående av polyvinylklorid (PVC) har återvinning av PVC och hållbara processer blivit allt mer viktiga. Hållbar processutveckling har fått ökad uppmärksamhet det senaste decenniet på grund av ett ökande miljöhot. Samtidigt är det lika viktigt att vara effektiv för att bibehålla konkurrensfördelar på marknaden. Traditionella metoder för att förbättra effektivitet som lean utesluter hållbarhets aspekter. Green metoder fokuserar på miljöpåverkan och bortser från effektivitet. Konceptet av lean och green möjliggör och försäkrar integrationen av effektivitet och hållbarhet. Företag måste förbättra sin effektivitet utan att uppoffra hållbarhet och miljöpåverkan som en konsekvens för att bli mer konkurrenskraftiga. Därför finns det ett stort behov av underlag för beslutsfattning som behandlar både effektivitet och hållbarhet. Syfte Syftet med studien är att tillhandahålla underlag för beslutsfattning inom återvinningsmiljöer med fokus på att förbättra effektivitet- och hållbarhetsprestationer simultant. Målet med studien är att öka kunskap om integrationen mellan effektivitet och hållbarhet som underlag för beslutsfattning. Metod En modell baserad på konceptet lean och green utvecklades genom användning av vanligt förekommande indikatorer för att utvärdera effektivitet och hållbarhet. För att undersöka applicerbarhet av modellen genomfördes en fallstudie på ett företag med en PVC återvinningsprocess. Data samlades in på ett företag för att skapa olika scenarion baserade på lean och greentillämpningar, vilka analyserades genom användning av diskret eventsimulering. Scenariona blev sedan utvärderade genom modellen för att se förbättringar av effektivitet och hållbarhet. Resultat Resultatet från fallstudien visar en minskning i ledtid på 55.99%. En ökning i genomströmning och koldioxid besparingar på 30 970.85% respektive påvisades på grund av upp skalningen. En ökning på 2 252.92% i total kostnad krävs för investering. En ökning i vattenkonsumtion på 7 584.89% och i energikonsumtion på 1 733.71% erhölls som en konsekvens av upp skalningen. Kompromisser både inom och mellan effektivitet och hållbarhet uppstod. Slutsatser Studien presenterar en modell som kan användas som underlag för beslutsfattning inom återvinningsprocesser vilken integrerar effektivitet och hållbarhet. Effektivitet och hållbarhet är integrerade genom applicering av konceptet lean och green. Modellen stödjer beslutsfattning genom att tydligt visualisera och jämföra effekter, kompromisser och konsekvenser genom flertalet nyckeltal som utvärderar effektivitet och hållbarhet av en PVC återvinningsprocess baserat på lean- och greenimplementeringar. Genom jämförelse av olika nyckeltal kan företag förbättra sin prestation.

Stridsvagnsminans utveckling i helhet har under de senaste 20 åren mer eller mindre stått still. I försvarsberedningens slutrapport Värnkraft beskrivs fördröjande fältarbeten med minor som ett av de prioriterade områdena för Försvarsmaktens ingenjörförband. Med denna prioritering finns ett syfte att undersöka hur vidare minor fortsatt kommer att påverka den mekaniserade striden i framtiden.  För att studera minors påverkan på den mekaniserade striden har den här studien använt Totalförsvarets forskningsinstituts simuleringsverktyg Suss-mek. Minvapnet finns sedan tidigare inte implementerat i programmet. Därför undersöks också vilka nyckelegenskaper som bör ingå i simulering med minor i strid.  Resultatet visar att effekten av framtidens minor på den mekaniserade striden kommer i grunden vara densamma som idag. Däremot kommer teknologin för framtidens minor göra att minan i sig kommer att bli effektivare med högre sannolikhet att nedkämpa motståndaren. Studien kommer också fram till flera relevanta nyckelegenskaper, till exempel front, djup, densitet och fasta beteenden vid sammanstötminering. Det är egenskaper som måste tas hänsyn till vid modellering av minor i ett simuleringsverktyg. / The development of the antitank mine has more or less stood still for the past 20 years. In the Defense Committee's final report Värnkraft, counter-mobility operations with landmines is described as one of the priority areas for the Swedish Armed Forces' combat engineer units. With this priority, there is a purpose to investigate how mines will continue to affect the mechanized battle in the future.  To study the impact of antitank mines on the mechanized battle, this study has used the Swedish Defense Research Agency's simulation tool Suss-mek. The mine weapon has not previously been implemented in the program. Therefore, it is also investigated which key characteristics that should be included in simulation with mines in battle.  The results show that the impact of future antitank- mines in mechanized battle will basically be the same as today. On the other hand, the technology of the future mines will make the mine itself more efficient with a higher probability to kill. The study also shows several relevant key characteristics for example: front, depth, density and fixed behaviours during entering minefield. They are characteristics that must be considered when modelling mines in a simulation tool.

As new requirements for grid connected generators were implemented, the requirements for evaluating the Fault Ride Through capabilities of the generators became stricter. When refurbishing a power unit, proof that the power unit meet the requirements must be submitted to the authorities. Performing simulations of the Fault Ride Through of a production unit is an extensive process and requires advanced simulation models and tools. Therefore, the need for a simplified tool for estimating the Fault Ride Through capability arose, which is what the project produced. Also, knowledge of which production module characteristics (such as the generator parameters, transformer and excitation system) have the largest effect on the Fault Ride Through time, would also be beneficial. Through the creation of Simulink simulation models of two hydropower stations and a sensitivity analysis of station parameters, the relative effect of the parameters on the Fault Ride Through time is estimated and implemented into a time independent Fault Ride Through time estimation tool, based on the Equal Area criterion. The purpose of the time-independent Fault Ride Through time estimation tool is to provide an insight into the approximate transient stability of the hydropower station and which parameters affect the performance the most. Simulations show that the transient reactance of the generator, the generator inertia, the transient time constant and the transformer inductance have the largest effect on the Fault Ride Through capability. The results show that a simplified tool cannot estimate the Fault Ride Through as accurately as a time-domain simulation model can.

This project was implemented during spring 2021 as a bachelor thesis for the Bachelor Engineering Program in Mechanical Engineering at Karlstads University. The project wascarried out in collaboration with Stora Enso Skoghall Mill, which produces different types of cardboard material. In 2020, the overall production capacity was 875 000 tons of cardboard material. In November 2020 Skoghall Mill was authorized to precede an investigation regarding a possible production increase, which would result in a self-sufficient pulp production and an increase of 120 000 tons cardboard material per year.  The cardboard is winded into rolls before they are being transported to the customers. Before the transportation, the reels are given a protecting wrapping. This procedure occurs in a production segment called the Wrapping Line, which is a part of the Finishing Department. The Wrapping Line is one of the production areas that would be affected by a potential increase of production. Therefore, the responsible of the unit wanted to examine if the Wrapping Linehad enough capacity for a potential increase of this size.  The purpose of this paper was to carry out a capacity analysis for the line, identify bottlenecks in the flow and to present arrangements to make the production line more effective. Furthermore, an additional purpose was to identify how long the maintenance stops could beif the potential production increase is approved.  The capacity analysis was carried out using a simulation software called JaamSim. A model of the existing system was built in JaamSim, which afterwards was analyzed. The capacity analysis showed that Emballeringen has the needed capacity if the production increase isapproved. The capacity analysis also displayed the possible length of maintenance stops. Arrangements in flow was presented and prioritized so that the capacity in the Wrapping Linewould increase further.

Public lighting is an important part of city infrastructure. In parks, it enables activity, transportation and recreation in the darker hours. As the field of city lighting is rapidly expanding and advancing, innovations like customisable luminaries and LED light source options are making their way into the fray. This study is focused on comparing two parks with different lighting setups: Tegnérparken – equipped with newer, individually programmable luminaries with LED light sources and a separate control system (Interact City), and Bergsbrunnaparken – which hosts non-customisable luminaries with halogen light bulbs. By interviewing relevant professionals, conducting a survey, and performing several field studies in the two parks, many subjective factors were identified. These are the unmeasurable entities that lighting affect – like sense of safety, comfort, light pollution and blinding.  In order to create a more energy efficient system that does not compromise with the subjective factors, but rather improves them – a new schedule with changed dimming levels is designed for Tegnérparken. By simulating the schedule in Python, the new schedule shows a 15 percent reduction in energy consumption compared to the old. Compared with Bergsbrunnaparken, the improvement is between 46 (old schedule) and 54 (new schedule) percent.  The study also point to a range of possible improvements in Bergsbrunnaparken, that should be taken into account when thinking of redesigning the lighting there. These are based on input from investigating subjective factors, as well as lux measurements and visual inspections.  The study resulted in a change of schedules in Tegnérparken, as the new one was accepted and implemented by Uppsala Kommun in late May 2021. It is also groundwork for further studies into implementing the Interact City system throughout more park spaces, and its usability for improving subjective factors with relative ease.  The study is commissioned by Uppsala Kommun.