Syftet med detta arbete är att försöka få en bild av vad det var som gjorde att kursen Estetisk verksamhet ansågs viktig nog att bli ett kärnämne 1994, och varför den inte längre ansågs viktig och togs bort 2011. Med hjälp av kritisk diskursanalys undersöks argument för och emot kursen som de förs fram i texter från regering, riksdag och media vid dessa tidpunkter, med betoning på vad dessa säger om kursens status och position i gymnasiet och i den skolpolitiska debatten.  Studien visar att när Estetisk verksamhet infördes 1994 var det för att låta eleverna uppleva och själva skapa, baserat i en humanistisk diskurs. När kursen togs bort 2011 var det för att andra ämnen ansågs behöva mer utrymme för att ge eleverna en tydligare yrkes- eller högskoleförberedande utbildning, baserat i en marknadsekonomisk diskurs. Fokus för vad som var viktigt i gymnasieskolan skiftade under de sjutton år som gått däremellan, och i den nya läroplanens inriktning på nyttobaserad utbildning fick inte Estetisk verksamhet plats. Den skolpolistiska synen på kunskap förändrades från en demokratisk tanke om att ge alla samma möjligheter, till ett differentierat ideal där individens kunskap ska vara mätbar och samhällsnyttig. / The purpose of this study is to gain insight into how come the course Artistic Activites was considered important enough to be introduced as a core subject in the Swedish upper secondary school in 1994, and how come it was no longer considered important and thus removed in 2011. Through critical discourse analysis the study investigates arguments for and against the course as presented in texts from government, parliament and media sources at these points in time, with emphasis on the status of the course in the Swedish upper secondary school, as well as in the political debate on education. The study shows that when Artistic Activities was introduced in 1994 the purpose was to allow students to experience and create art, based in a humanist discourse. When the course was dropped in 2011 it was to give room for other subjects considered more essential in preparing the students for university studies or their chosen profession, based in a free market economy discourse. The focus on what was considered important in the upper secondary school shifted during the intervening seventeen years, and the new curriculum’s orientation towards utilitarian education allowed no space for Artistic Activities. The political approach to knowledge changed from a democratic idea where everyone was to be given the same opportunities, to a differentiated ideal where individual knowledge must be measurable and useful to society.

Genom närläsning av ämnesplanen i svenska samt semistrukturerade intervjuer med pedagoger är detta en undersökning som har fokuserat på varför och hur litteraturundervisning sker i klassrummet. Hur kan en pedagog tolka de nya styrdokumenten och därefter lägga upp undervisning i litteratur? Pedagogerna som intervjuades valde, ofta utan elevpåverkan, vilka skönlitterära texter som skulle belysas. Synen på hur litteraturhistorien skulle bearbetas skilde sig åt beroende på den gemensamma hållningen att låta elevernas intressen och erfarenheter stå i centrum. Under läsningen var den vanligaste inställningen att låta eleverna läsa enskilt hemma. Genom att besvara frågor, men även genom att ibland samtala bearbetades sedan läsningen. Såväl kunskapskraven i ämnesplanen som elevernas läslust satte upp ramarna för vilka didaktiska val som gjordes. Att använda multimediala texter var en av de främsta metoderna som nyttjades i syfte att skapa lust att lära om och av skönlitteratur.

Denna uppsats är en undersökning av barns möjligheter och begränsningar i förskolans ateljéer. Syftet är att synliggöra och problematisera föreställningar och uppfattningar om barns bild- och formarbete i förskolans vardagspraktik. Det gäller särskilt synen inom en Reggio Emiliainspirerad praktik, inom vilken jag själv arbetar som bildlärare. Studiens teoretiska och metodologiska ram utgörs av ett diskursanalytiskt perspektiv. Delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys tas i bruk tillsammans med diskursteoretiska och diskurspsykologiska begrepp. Den empiriska materialinsamlingen utgår ifrån en kvalitativ etnografisk ansats. Det empiriska materialet består av fältanteckningar från en pedagogisk nätverkssammankomst samt av en intervju med en av deltagarna från det nätverket. Till studiens empiriska material hör även litteratur som beskriver ett Reggio Emiliainspirerat arbetssätt. Fältanteckningar och fotodokumentation från min egen praktik i förskolans ateljéverksamhet ingår som ett reflektivt yttrande i uppsatsen, men ska inte ses som en del av i empirin. Barnen i studiens exempel blir uppmärksammade och positivt bekräftade utifrån hur socialt aktiva, kapabla och ivriga de är att lära mer. Studiens resultat pekar på att barns möjligheter till estetiskt handlande regleras av vilka subjektspositioner diskursen erbjuder. Den subjektsposition som identifieras och problematiseras i den här studien är det kompetenta barnet. Den slutsats som dras av undersökningen är att barns bild- och formskapande i reggiodiskursen får stå i ”nyttans och lärandets tjänst” och att mätbarhet och prestation betonas starkt.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vad som styr lärares val, avseende estetisk integrering i undervisningen. Undersökningen omfattar klasslärare i grundskolans tidiga år. Empirin samlades in genom enkätundersökning med slutna och öppna frågor samt genom halvstrukturerade samtalsintervjuer. Under intervjuerna gavs möjlighet att ställa fler frågor som fokuserade på faktorer som kan vara förutsättningar för estetisk integrering i undervisningen. Det insamlade datamaterialet analyserades utifrån studiens frågeställningar samt ramfaktorteorin. Tidigare forskning visar positiva effekter av att arbeta med estetiska uttryckssätt i undervisningen. Forskningen belyser även en mer komplex bild av den estetiska integreringen. Denna studies resultat indikerar att lärare är positiva till estetisk integrering i de teoretiska ämnena, men att det finns faktorer som styr omfattningen av den estetiska integreringen. Det behövs exempelvis tid till förberedelser och efterarbete samt anpassade lokaler när man arbetar med estetiska uttryckssätt. Goda kunskaper i de estetiska ämnena och elevernas intresse för det estetiska är något som motiverar många lärare. Läroplanen upplevs både motiverande och som en ram lärare måste hålla sig inom. En av undersökningens slutsatser är att den estetiska integreringen i undervisning är komplex. Det finns en rad faktorer som spelar in i lärarnas val av hur de bedriver sin undervisning. Lärarna har ett frirum för initiativ. Samtidigt är frirummet en del i ett skolsystem med regler och ramar som lärare måste förhålla sig till. / The purpose of the study is to examine what factors lead teachers to include, or not include, aesthetic elements in their work with children. The empirical data was collected via a web-based questionnaire as well as two semi-structured interviews, all three concerned teachers working within the first grades of primary school. The interviews allowed for deeper discussion of survey questions and the frame factors that may affect the aesthetic integration. The collected information was analysed according to the frame factor theory. Previous research suggests that art integration in early education has a positive effect on learning. However, it also provides a more complex picture of such integration. Our study indicates that teachers in general have a positive view on art integration in theoretical subjects, but nevertheless there are various factors that reduce the extent to which this integration takes place. Time, space, teacher competence within the aesthetic area, as well as interest from pupils and teachers all seem to play an important part. The current curriculum appears alternately to motivate teachers and lock them within an inflexible framework. In conclusion, art integration is rather complex. There is a range of factors which affect how teachers choose to pursue their teaching. Teachers have a certain freedom of initiative, a 'free space' within which they try their ideas. Even so, this 'free space' is part of a school system with regulations and frames, which the teachers have to take into consideration.

Syftet med studien är att undersöka några förskollärares inställningar till barns bildaktiviteter och konstmöten i förskolan,och söka samband till hur ämnet enligt dem tar plats i verksamheten.Genom studien söks också inblick i deras egen syn på vald roll när bildaktiviteter utförs och konstmöten skapas i den pedagogiska verksamheten.Metoden för studien är kvalitativ och fem intervjuer har utförts.Resultatet visar att samtliga intervjuade förskollärare ser bildskapande och konstmöten som betydelsefullt och viktigt för barns utveckling.Resultatet visade att ämnet ofta fungerar som estetisk lärprocess för matematik,musik och biologi.Rollerna som förskollärarna väljer i samband med ämnet är varierande och en osäkerhet verkar finnas om vad som är pedagogiskt.Under studiens gång framkommer att konstmöten är svårare att berätta om och relatera till.Konstmöten utanför verksamheten uteblir även på fyra av de fem förskolorna. / <p><strong>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</strong></p><p><strong> </strong>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

Syftet med denna undersökning är att ta reda på tidigare gymnasieelevernas syn på bildstudierna inom gymnasiets estetiska verksamhet, vad de anser att de har lärt sig och vilken betydelse bildstudierna har haft för dem efter gymnasiet. Detta är relevant i ett politiskt skolklimat där estetiska ämnen anses ha mindre värde än de ämnen som ger mest poäng när det gäller att konkurrera om högskoleplatser. Detta är också relevant mot bakgrund av forskning som visar att bildstudier bidrar till att vidga elevernas syn, insikt och tankeförmåga utöver bildstudier. Det empiriska materialet består av kvalitativa intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst bild inom estetiska programmet. Intervjuerna genomfördes under hösten 2015. Analysen av intervjumaterialet visar att intervjupersonernas bildstudier lett till, förutom möjlighet till studier och/eller karriär inom kreativa och konstnärliga branscher, bland annat personlig utveckling, insikt om sig själv och sin identitet, förmåga att se fler perspektiv, större förståelse för andra och andras perspektiv, större och bredare tankeförmåga, utvecklad kommunikationsförmåga och självsäkerhet för de tidigare eleverna. / <p>Bild</p>

Denna kvalitativa studie syftade till att undersöka och få bättre förståelse för om, och i så fall hur, aktivt deltagande i estetisk verksamhet kan påverka och förändra livskvalitén hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Materialet har samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med skådespelare på en teaterverksamhet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Med hjälp av en innehållsanalys har intervjuerna analyserats och tolkats. Resultatet visar att deltagandet i teaterverksamheten har försett skådespelarna med personliga resurser som kan hjälpa dem att hantera sina egna livssituationer. Sett ur ett empowermentperspektiv och med social kognitiv teori som utgångspunkt dras slutsatsen att denna typ av teaterverksamhet kan bidra till en förbättrad upplevd livskvalitet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar. / <p>2018-01-19</p>

Projektet har utvecklats i interdisciplinärt samarbete mellan Jenny Wiklund och KTH, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, Uppsala Universitet, Karolinska Institutet, Kungl. Konsthögskolan, Aarhus Arkitektskole, och curator Jan Åman. Projektet har utvecklats skulpturalt vid Kungl. Konsthögskolan. Förstudier har genomförts vid Karolinska Universitetssjukhuset. I finalstudien kombineras studier vid Uppsala Akademiska Sjukhuset, Bild- och Funktionsmedicinskt centrum/Röntgen i tredimensionell visualisering av medicinsk bild med studier i klinisk anatomi vid Uppsala Universitet, för att förenas i skulptural gestaltning och iscensättning. R1 Reaktorhallen iscensätts som ett platsspecifikt monumentalverk. Den fysiska installationen i rummet bildar en temporal kappa om utställningskapitlen i avhandlingsutställningen som handlar om kropp och hjärna. Utställningen berättar om en specifik tidpunkt, utan minne och proprioception. Här finns ingen historia och ingen framtid. Genom utställningen skapas en förståelse för sambanden mellan teoretiskt tänkande och visuell gestaltning. Det är forskning genom konstnärlig och arkitektonisk precision med referenser till konst, arkitektur, medicin och medicinsk teknik. Referenserna är från verkliga objekt i verkliga rum, specifika verk från specifika konstnärer och genom auskultering vid flertalet expertpresentationer, där människor genom närvaro förmedlat sin kunskap. Arkitektur är spatial konstruktion av identitet, här i utställningsform som temporal visuell spatial-estetisk poetik. Formen på framläggningen av avhandlingen är vald efter det huvudsakliga ämnet som utreds, minnet, och dess temporala omskapande av rummet vid varje specifik tidpunkt det framkallas. Det visuella intrycket kommer före alla andra beskrivningar, i logik med den händelse som föregick doktorandprojektets ämne, en minnesförlust, där upplevelsen av rummet kom före språket, kroppen före hjärnan, intränade minnen i form av siffror före en självbiografi. / The project was developed in co-operation between Jenny Wiklund and KTH, Uppsala University Hospital, Uppsala University, Karolinska Institute, Royal Institute of Art, Aarhus School of Architecture, and curator Jan Åman. The project was developed sculpturally at the Royal Institute of Art. Preliminary studies of medicine were made at Karolinska University Hospital. The final study combines studies at Uppsala University Hospital of three-dimensional visualization of medical imaging with studies of clinical anatomy at Uppsala University, to be amalgamated to a sculptural interpretation and production. R1, the Reactor Hall, is staged as a site-specific monumental artistic work. The installation provides a temporary coat around the chapters of the dissertation exhibition, dealing with body and brain. The exhibition tells us about a specific moment, there is no memory, nor proprioception. There is no history, nor future. Through the exhibition an understanding of the connection between theoretical thinking and visual interpretation emerges. It is research by artistic and architectonic precision with references to art, architecture, medicine and medical technique. References come from concrete objects in concrete rooms, from specific artistic work of individual artists and from auscultating a number of expert presentations, where people by presence conveyed their knowledge. Architecture is a spatial construction of identity, here in the form of an exhibition as temporary visual spatial-aesthetic poetic theory. The form of the dissertation was chosen due to the main subject investigated, memory, and its temporary reshaping of the room at each specific point of time it is aroused. The visual impression come before all other descriptions, logical to the event that preceded the subject of the project, a loss of memory, when the experience of the room came before the language, the body before the brain, trained memories in the form of figures before an autobiography. / <p>Avhandlingen består av utställning med tillhörande text. Textdelen publiceras i DiVA samtidigt som utställningen är öppen.</p><p>QC 20170907</p>

Lyrik är en av de stora litteraturvetenskapliga genrerna vid sidan av epik och dramatik och förväntas därför finnas med i alla kurser inom svenskämnet på gymnasiet. Svensk poesididaktisk forskning är emellertid inte vanligt förekommande och särskilt inte studier som undersöker poesins roll inom lärarutbildningen. Föreliggande studie har som övergripande syfte att belysa och problematisera hur poesi hanteras inom svenskämnet på ämneslärarutbildningen. Genom en analys av åtta kvalitativa intervjuer studeras hur lärarutbildare beskriver och genomför undervisning i poesi inom ämneslärarutbildningen. Studiens övergripande teoretiska ramverk utgörs av Biestas teori om utbildningens funktioner och som analysverktyg används Rosenblatts begrepp estetisk och efferent läsning. Resultatet visar att förekomsten av poesi på ämneslärarutbildningen skiljer sig åt på de olika lärosätena och de intervjuade lärarna är överens om att poesin får stå tillbaka till förmån för mer prosaorienterade texter. Skillnaderna mellan de olika lärosätena kan påverka utbildningens likvärdighet, vilket kan vara problematiskt. Lärarutbildarna förmedlar en entydig bild av att både studenter och många lärare tycker att poesin är svår och abstrakt att arbeta med. Resultatet indikerar även att dessa svårigheter delvis har att göra med kravet på mätbarhet inom gymnasieskolan men även inom ämneslärarutbildningen. I uppsatsen framhålls behovet av en diskussion om poesins värden inom ämneslärarutbildningen samt om legitimering av poesiundervisning på en övergripande nivå så att normer och värderingar som påverkar lärarutbildningens innehåll synliggörs och granskas. För att studenterna ska kunna gå in i läraryrket som medvetna subjekt behöver de under sin utbildning få möjlighet att pendla mellan kunskap och reflektion. En litteraturdidaktisk reflektion kan möjliggöras genom att studenter och lärare utbyter förståelser och upplevelser kring dikter för att stimulera till en klarare insikt om poesin som genre.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Ett problem som drabbar den uppväxande generationen hårt. Ungdomar kan bevittna den här typen av våld i hemmet samt utsättas för det i egna relationer. De unga personer som utsätts för våld i en nära relation vänder sig främst till vänner för att få stöd. Ungdomsstyrelsen (2013) lyfter därför fram skolan som en viktig arena för att sprida kunskap som kan synliggöra och förebygga våld i nära relationer. Den här studien har som syfte att undersöka svensklärares inställning till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen på gymnasiet. Studien har vidare syftat till att undersöka vilka förutsättningar svensklärarna på gymnasiet ges till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen. Den genomförda studien är en flermetodsstudie. Det innebär att en enkätundersökning har kombinerats med semistrukturerade intervjuer. Den forskningsstrategin har använts i syfte att få en fördjupad förståelse för det undersökta området. Detta såtillvida att de kvantitativa resultaten har lett till frågeställningar som har följts upp genom intervjuerna. Det är 52 svensklärare från 12 olika gymnasieskolor belägna i 6 skilda kommuner som har besvarat enkäten och det är 7 av dessa lärare som har intervjuats. Studien påvisar att det mellan svensklärarna finns olika inställningar till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen. Den genomförda resultatanalysen visar att de skilda inställningarna går att dela in i två huvudkategorier som utgörs av skolan och litteraturundervisningen är en del av livet och skolan och litteraturundervisningen är en frizon. Det som utgör en skillnad mellan de båda kategorierna är bland annat de perspektiv som finns på styrdokumenten. I kategorin skolan och litteraturundervisningen är en del av livet återfinns ett fokus på styrdokumentens skrivningar om värdegrund medan det i kategorin skolan och litteraturundervisningen är en frizon föreligger ett fokus på styrdokumentens skrivningar om att undervisningen ska ta sin utgångspunkt i det som förenar eleverna. Det finns mellan de båda kategorierna också en skillnad med avseende på vad som är att visa omsorg om eleverna samt vad som är att betrakta som en trygg miljö för samtal om känsliga ämnen. Resultaten vad anbelangar förutsättningar påvisar att lärarna upplever att det saknas strukturella förutsättningar, vilket innebär att det inte finns utrymme för det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet samt för det kollegiala samarbetet över ämnesgränserna.