I denna uppsats används kriminologisk narrativ metod i syfte att undersöka hur gängkriminella kvinnor framställs i media utifrån ett genusvetenskapligt ramverk. Det empiriska materialet som vi använt för analysen är dokumentärserien Gängkrigen och kvinnorna vilken Karwan Faraj är redaktör samt producent av. Gängkrigen och kvinnorna är en svensk true crime-dokumentärserie i tre delar där vi som åskådare får följa Karwan Faraj som även agerar undersökande journalist i möten med sex kvinnor involverade i gängkriminalitet. Medias framställning av kriminella kvinnor bryter mot den normativa femininiteten vilket lockar till sig många fascinerade åskådare och producerar en säljande samt underhållande historia. Vår analys visar att kvinnornas framställning i dokumentärserien ges utifrån ett manligt perspektiv vilket i sin tur skapar ett ramverk för åskådarnas generella förståelse av gängkriminella kvinnor. De framställs av Karwan Faraj med aktiva roller inom de kriminella gängmiljöerna. För att kvinnorna inte ska bli ett alltför skrämmande samhällshot tonas deras roll som gängkriminell ned genom att dessutom försätta dem i brottsoffer- samt moderskapsrollen. Denna analys ger inte en helhetsbild för hur gängkriminella kvinnor framställs i svensk media utan det är vår tolkning av ett empiriskt material som redogörs för, vilken är en av många som kan göras. Vidare vill vi förtydliga att vi förhåller oss kritiska till den framställning av kvinnorna vi tolkat att Faraj förmedlar. Vi ämnar inte reproducera dessa normativa genusföreställningar trots att denna sort av analys medför just en sådan risk. Studiens bidrag syftar till att öka förståelsen samt medvetenheten kring dokumentärfilmers sanningsanspråk samt tolkningsföreträde. Det genusvetenskapliga ramverket möjliggjorde för oss att kritiskt granska hur kön och genus konstrueras i relation till kvinnors brottslighet utifrån den västerländska normativa föreställningen kring hur kvinnan bör vara. Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk utgångspunkt då vi studerar framställningar och därmed sociala konstruktioner av verkligheten och identiteter.

Textbooks’ prominent role in education makes their content and how they present it interesting to investigate. The purpose of this essay is therefore to investigate how non-European cultures and countries are presented in four history textbooks that are currently used in the Swedish upper secondary school. This is investigated in order to discuss the books’ contribution to the students’ understanding of non-European cultures, with the help of Amartya Sen’s theory concerning identities and the steering documents for the Swedish upper secondary school. The investigation was carried out through both a quantitative content analysis and a qualitative content analysis of the four textbooks. The results of the investigation show that the textbooks contain relatively few non-European cultures and that they do not get enough space. The results also show that the non-European cultures often are presented in European contexts and in negative contexts and often with a European perspective on events. Additionally, the investigation shows that the non-European cultures are portrayed with only a few, recurrent qualities and occupations. With Sen’s theory and the steering documents in mind, the conclusion becomes that the four textbooks most often portrays and presents the non-European cultures in a unilateral and simplified way. Thereby, they do not contribute to the students’ understanding of the non-European cultures, to a great extent. Sometimes they even create a conception of “We-and-them”.

The aim of this study has been to shed light on some student experiences of the oral part of the national exam in Swedish 3. I was interested in how students decode and interpret the exam, how they prepare their speech, and lastly, how they perform their speech. The study was done by examining the self-reported answers of 18 Swedish upper secondary school students to a questionnaire regarding their experiences of the exam, and interpreting the exam instruction materials by way of critical ideology analysis and discourse analysis. The study is qualitative in both method and analysis. The national exams fill two separate functions; to aid teachers in equal and fair assessment, and to act as a base for analyzing how well the educational goals are met at a school level, a principal level and a national level. Participation for all students in the courses the exams are distributed in is mandatory. The results of the study show that there is a wealth of possible ways to interpret the demands and agency for action provided through the exam instruction materials, and that these are subjective to the individual reader, as an answer to research question 1. But while most students understand what is asked of them through the exam, some of them encounter troubles in interpreting the instruction materials. As an answer to research question 2, the results of the questionnaire answers show that the ways differ in which students are interpreting and solving the task of participating in the oral part of the national exam, but that some students expresses signs of communication apprehension in performing their speech. Since the exams require a considerable amount of the school term to complete, the exam results are often indicative of the grade and final course assessment of the student. Considering this, the study concludes that the students encountering troubles in decoding the instructions, in preparing for or in performing the oral part of the exam, need to be continually supported by teachers during the school year to ensure the equal opportunity of participation for all students, and that the exam results are to be viewed as an equal part of an overall formative student assessment, rather than a summative conclusion to the school year with large sway over the final grade of the students.

Syftet är att undersöka hur verksamma lärare i svenska arbetar med, och bedömer, muntlighet i årskurs 1 på gymnasiet. Våra forskningsfrågor är: Vilken eller vilka ämneskonceptioner utgår lärare ifrån vid undervisning kring muntlighet i svenska 1? Hur arbetar lärare inför och under den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1? Upplever lärare att det finns svårigheter kring bedömningen av den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1, och i så fall vilka? Vilka bedömningsmetoder (utöver de som används vid nationella provet) används vid muntlig framställning inom svenska 1 och vilka kompetenser är det som bedöms genom dessa metoder? Vi har gjort en empirisk undersökning med kvalitativa intervjuer och materialet består av fyra informanter som undervisar i svenska på gymnasiet. Resultatet visar att verksamma lärare i svenska utformar sin undervisning i muntlighet utifrån flera ämneskonceptioner och ämneskonstruktioner. Resultatet visar också att lärare ofta förbereder eleverna inför det nationella provets muntliga del genom att låta dem göra likartade anföranden under höst- och vårterminen. Vidare visar vårt resultat att en del lärare upplever att det finns svårigheter kring bedömning av det nationella provets muntliga del. Genom vårt resultat har vi också kunnat konstatera att bedömningsmatriser är en vanligt förekommande metod när det kommer till bedömning av muntlighet, men att det även finns en annan typ av bedömning av muntlighet som sker hela tiden. Vår första slutsats är att den eller de ämneskonceptioner/ämneskonstruktioner lärare utgår ifrån i sin undervisning kring muntlighet i svenska 1 kan ha betydelse för elevernas möjlighet att utveckla sina muntliga kommunikativa kompetenser. Vår andra slutsats blir att eftersom muntlighet tycks likställas med det nationella provets A-del hamnar all annan form av muntlighet i skymundan och muntlighet i allmänhet tycks osynliggöras efter det nationella provets slut. Vår tredje slutsats är att vi som lärare kan spelar in elevernas muntliga anföranden så att den muntliga texten blir bestående och därmed underlättar bedömningen. Vår fjärde slutsats är att de två metoder som vanligtvis används som bedömningsverktyg vid muntlighet säger något om elevernas muntliga kommunikativa kompetenser på olika sätt.

Syftet med studien var att ur ett genusteoretiskt perspektiv analysera barnlitteratur på ensmåbarnsavdelning på en förskola. Avsikten var att undersöka hur kvinnor/flickorrespektive män/pojkar framställs i förskolans barnlitteratur. Intresset för studiens ämneväcktes då vi under vår verksamhetsförlagda tid uppmärksammat att efterföljandereflektion och diskussion vid högläsning, barn och pedagoger emellan, brister gällandegenus. Vad förmedlar barnlitteraturen - egentligen? Studien utgår från de tre aspekternasocialisering, kvinnligt/manligt och färg som genusmarkör med utgångspunkt i densociala inlärningsteorin samt ett abstrakt schema över kvinnliga och manligaegenskaper. Därtill användes text- och bildanalys för att nå studiens resultat samt enberättarteknisk metod benämnd beskrivning. Vår slutsats är att kvinnor/flickor utmärkersig stereotypiskt kvinnligt medan män/pojkar framställs som stereotypiskt manliga,något som överensstämmer med Nikolajevas (2004) abstrakta schema, som bygger påkvinnliga respektive manliga egenskaper, vilket ligger till grund i vår analys.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka framställningen av plattformen OnlyFans i svensk nyhetsmedia. För att besvara vårt syfte har vi tre frågeställningar om makt- och genusrelationer, prostitution samt barn och ungas vanmakt. Detta med utgångspunkt i att plattformen till viss del förknippas med prostitution och barn och ungas vanmakt, och som därmed är relevant för det sociala arbetets verksamhetsfält. Vi har med hjälp av en tematisk innehållsanalys undersökt hur text i nyhetsartiklar och reportage som publicerats i de fyra största svenska tidningarna under perioden 9 april år 2020 till 29 april 2023, konstruerar en bild av plattformen OnlyFans. Av vårt empiriska material, som bestod av 20 stycken nyhetsartiklar och reportage, kunde vi skapa två huvudteman. Det första huvudtemat: OnlyFans och kreatörernas makt med två tillhörande underteman: Empowerment och Ekonomiskt makt. Det andra huvudtemat: OnlyFans och kreatörernas utsatthet med tre tillhörande underteman: Kreatörernas vanmakt, Prostitution samt Barn och ungas vanmakt. Vår studie tar genomgående avstamp i socialkonstruktionismen, men vi har även studerat genus- och maktrelationer utifrån Hirdmans genusteori. Med utgångspunkt i studiens socialkonstruktionistiska ansats har vi uppmärksammat hur media bidragit till talet om OnlyFans, och hur det kan tänkas forma samhällets förståelse av plattformen. Vi har i studien funnit att medias framställning av OnlyFans skildrar olika former av makt, som till viss del tillskrivs de kvinnliga kreatörerna. Detta då kreatörerna bland annat beskrivs erhålla empowerment, frihet, självständighet och ekonomisk vinning. Dock konstruerar media ävenen bild som ger sken av att de kvinnliga kreatörerna inte erhåller någon makt, bland annat med utgångspunkt i att engagemanget på plattformen kan grunda sig i ett manligt begär. Vi har även funnit att media skildrar förekomsten av barn och unga på OnlyFans, men detta till skillnad mot vuxna kvinnor framställs genomgående i negativa termer. Media skildrar till viss del en bild av att OnlyFans verkar som en arena för prostitution, men det förekommer även framställningar som ger en bild av det motsatta. Analysprocessen föranledde tankar om vilka konsekvenser medias framställning kan ha på samhället, och hur det kan komma att påverka det sociala arbetets verksamhetsfält. Vi har bland annat landat i slutsatsen att medias framställning av OnlyFans har inverkan på socialt arbete med utgångspunkt i att socialarbetares inställning till fenomenet kan påverkas av hur media talar om det.

Fotboll är den sporten världen över som har störst dragningskraft, både på dam- och herrsidan, vad gäller utövare och åskådare (NE, u.å.). Trots att det är en idrott för både damer och herrar, och att det svenska damlandslaget i fotboll har presterat på en hög nivå under en lång tid (FIFA, u.å.), är kvinnor underrepresenterade vad gäller medieexponering (Kian et al., 2011). Studien utgår från artiklar från Aftonbladet och Expressen skrivna under världsmästerskapet för damer 2011 och världsmästerskapet för damer 2023. Totalt åtta artiklar, två artiklar från vardera tidning och år, analyseras med hjälp av en kritisk diskursanalys. Analysen görs utifrån ett genus- och gestaltningsteoretiskt synsätt samt med hjälp av kritisk diskursanalys som teori. Undersökningen görs för att besvara studiens forskningsfråga: Hur har medieporträtteringen av Sveriges damlandslag i fotboll förändrats mellan VM 2011 och VM 2023 i Aftonbladet och Expressen, gällande framställningen av spelarna och deras prestationer?    Det empiriska materialet analyseras utifrån ett analysschema bestående av analysdimensionerna: Textens huvudsakliga innehåll och omgivande struktur, språk i detalj samt diskursiva strategier.   Resultatet av studien visar att det ur vissa aspekter har skett en förändring vad gäller det svenska damlandslagets framställning i medier. De mest märkbara förändringarna är gestaltningen av gemenskap inom fotbollen internationellt och inom det svenska damlandslaget samt sättet att beskriva spelarnas emotionella uttryck. Ingen av artiklarna använde könsspecifika beskrivningar av damfotbollsspelarna, varken 2011 eller 2023, vilket därmed visar på att det inte skett någon förändring gällande det, utifrån det empiriska material som studerats. Vidare diskuteras studiens resultat kopplat till bakgrund och tidigare forskning gällande jämställdhet och ordval. / Football is the sport worldwide that has the greatest appeal in terms of players and spectators, both on the women’s and men’s side (Nationalencyklopedin [NE], u.å.). Despite being a sport for both women and men and the fact that the Swedish women’s national football team have been performing at a high level (FIFA, u.å.), women are underrepresented in terms of media exposure (Kian et al., 2011). The study is based on articles from the Swedish newspapers Aftonbladet and Expressen written during the Women’s World Cup 2011 and 2023. Two articles from each newspaper and year are analyzed, using critical discourse analysis. The study is supposed to answer the research question: How has the media portrayal of the Swedish women’s national football team changed between the 2011 and 2023 World Cups in Aftonbladet and Expressen, regarding the representation of the players and their performances?    The empirical material is analyzed based on an analysis framework with the dimensions: the main content and surrounding structure of the text, language in detail and discursive strategies.    The result of the study showed that, from certain aspects, there was a change in the portrayal of the Swedish women’s national football team in the media. The most noticeable changes are the representation of community, both international and within the Swedish national team and the way the media describes the players’ emotional expressions. None of the articles used gender-specific descriptions of female football players, neither in 2011 nor in 2023, which thus shows that there has been no change regarding it, based on the empirical material that was studied.

Att som elev i grundskolan misstolka likhetstecknet är vanligt förekommande i såväl Sverige som andra länder. Många ser det som en symbol som indikerar på att en uträkning ska göras. En förklaring till detta påstås vara att eleverna har tolkat likhetstecknet som dynamisk. Det ses som en process där ett matematiskt uttryck ska bli något. Detta till skillnad från en statisk tolkning, där ingenting tillkommer utan ett uttryck är lika med något annat. Genom att undersöka hur utvalda lärare i F-3 framställer likhetstecknet, kan denna studie bidra med kunskap och reflektioner till verksamma lärare om hur man kan planera sin undervisning om likhetstecknet för att det på bästa sätt ska gynna elevernas tolkning. Detta är en småskalig, kvalitativ studie om hur lärare medvetet framställer likhetstecknet för sina elever, i syfte att klargöra dess korrekta betydelse. Studiens empiriska material består av fem observationer och semi-strukturerade intervjuer med lärare i årskurs F-3. Resultatet visar att lärarna i studien till stor del framställer likhetstecknet på ett statiskt sätt genom val av arbetsuppgifter och representationsformer. De deltagande lärarnas kommunikation om likhetstecknet är även den till stor del statisk i helklassgenomgångar, men faller ofta tillbaka till en dynamisk framställning vid samtal med enskilda elever. En förklaring till detta kan vara att lärarna sällan reflekterar över sin verbala framställning av likhetstecknet när de talar till enskilda elever, eftersom fokus istället hamnar på att tydliggöra uppgifterna.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka svensklärares arbete med hemmasittare. Detta görs genom att söka svara på följande frågeställningar:  Vad fokuserar svensklärare på och vilka avvägningar gör de i arbetet med hemmasittare?  Vilka framgångsfaktorer finns det när man jobbar med hemmasittares kunskaper i svenska? Undersökningens relevans motiveras med den betydelse både svenskämnet och fungerande skolgång har för elevers framtida utveckling. Det är därför intressant att se hur lärare  arbetar med att tillgodose kunskaper hos elever som är hemma större delen av sin skoltid. Metoden är en empirisk kvalitativ undersökning i form av djupintervjuer med fem svensklärare verksamma på mellan- och högstadiet. Intervjuerna analyseras utifrån ett antal teoretiska perspektiv, däribland Bernsteins teori om klassifikation och inramning. Även distansundervisning, bedömning och samtal diskuteras ur ett teoretiskt perspektiv.  Resultatet  av intervjuerna visar att de avvägningarna som svensklärarna gör, när de utformar uppgifter för hemmasittare, är att de väljer bort uppgifter som handlar om samtal och muntliga redovisningar, ofta på bekostnad av en formativ bedömning. Fokus ligger istället på att eleverna ska få grundläggande kunskaper i svenska. De framgångsfaktorer som lärarna uppger är struktur, tydlighet, resurser och flexibilitet. Två av  lärarna i undersökningen har kunnat ge sina elever godkänt betyg i svenska. Det rör sig om tre elever som samtliga går på högstadiet. I två av dessa fall har det  funnits stöttning av assistent eller specialpedagog.

År 2011 skrevs retorik och den retoriska arbetsprocessen in i läroplanen för gymnasieskolan. Sedan dess har endast lite forskning berört hur situationen i gymnasieskolan ser ut när det kommer till undervisning i retorik och muntlig framställning. Syftet med denna studie är att ge insikt i ämnet genom elevernas perspektiv. Undersökning utfördes genom en enkät med både slutna och öppna frågor. 28 informanter bidrog med svar. De öppna frågorna bearbetades genom innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna har fått utbildning inom både planering och genomförande av muntlig framställning och att de har en uppfattning att de jobbat med retorik och den retoriska arbetsprocessen. De håller i lägre grad med om att de fått kunskaper om planering och god tid till planering av muntlig framställning trots att de fått kunskap om planering, vilket kan ha att göra med att annan stöttning behövdes.