Under min studietid har jag noterat att design av många ses som en ”uppstyrd” form av konst, förknippad med konsumtion, status och sterila miljöer, långt från min egen kaosartade, tillsynes maniska tillverkning. Detta i kombination med mina funderingar kring rolluppdelningar och bristande stimulans i klassrumsmiljön för både lärare och elever har lett till ett undersökande arbete om att finna en undervisningsmetod för att bryta upp mönster ochlära ut en mer avslappnad attityd till att designa. Jag har intresserat mig för ”görandet” som metod, alltså den aktiva handlingen, för att genom Deweys beskrivning av tysta kunskaper och instinktivt samarbete i kombination med Radikalslöjdandetanken, de bakomliggande värderingarna till radikalslöjd, förmedla detta. Frågeställningen har varit: På vilket sätt kan man använda radikalslöjdandetanken iförutsättningslösa projekt som undervisningsmetod? Jag har genomfört ett aktionsforskningsprojekt där jag under en workshop samarbetat med och studerat en skolgrupp i åldern 11-16 år. Tillsammans har vi med slumpens hjälp tagit oss till en plats i skogen där vi byggt en koja av det material som vi hittat på platsen i radikalslöjdandets anda. Workshopen har med olika medel varit förutsättningslös och öppen. Ingen har vetat hur det färdiga resultatet skulle bli i enlighet med Deweys teorier om vad som händer med våra sinnen när vi tvingas röra oss utanför våra invanda mönster. Under samarbetet har jag studerat deltagarnas interaktion, dialog, upptäckter och lekar för att bygga vidare på i senare undervisning. Jag har tänkt på mina frågor och de har tänkt på sina. Jag upptäckte uppbrutna rollfördelningar i gruppen, intresse av skogen och av kojbyggande, att spontana lekar och instinktiva samarbeten uppstod, nya kunskaper, lektionsidéer och inspiration. Och att eleverna visst kan designa, speciellt om man inte kallar det design. Radikalslöjdandetanken som undervisningsmetod är alltså fullt användbar och går att kopplatill flera av skolans uppdrag. Resultatet har jag sedan redovisat i min skriftliga del och i min visuella gestaltning i form avbilder och en liten film från workshopen samt en tankekarta över tänkbara fortsättningar.

Keramiskt arbete idag är ett konsthantverk som ofta utförs med metoder som använts sedan länge. Idéer, information och kunskap sprids snabbt och lätt och oftast utan att begränsas av tid eller rum i dagens digitaliserade värld. Syftet med detta arbete är att synliggöra vad ett urval keramiker berättar att de gör och vilka frågor de ställer under sitt arbete, samt hur de använder och förhåller sig till digitala kunskapskällor. De undersökningsfrågor som ställs är: Vad beskriver några keramiker att de gör och undersöker i sitt arbete? Hur använder de digitala källor och internet? Det empiriska underlaget har samlats in genom att använda etnografisk metod som frågeformulär, intervjuer, informella samtal och observationer. Sammanlagt tolv informanter har deltagit i undersökningen. Den teoretiska metod som använts för bearbetning och analys av det empiriska materialet, är diskursteori. Den har kombinerats med en analys av den estetiska produktionen- och processen utifrån Drotners modell med tre olika nivåer: - individuell nivå – social nivå och - kulturell nivå. Åtskilliga diskurser som synliggörs genom informanternas beskrivningar av det de gör och undersöker. Det de gör formuleras i det diskursiva fältet som är keramiskt konsthantverk med diskursordningarna keramisk konst och keramiskt hantverk. Övriga diskurser som beskrivs har sammanställts och grupperats i tre övergripande diskurser: - kommunikationsdiskurs -emotionell diskurs och -ideologisk diskurs. Dessa sammanfalller i stort också med den analys som gjordes utifrån Drotners modell. Det som informanterna berättar att de undersöker är diskurser som kommunikation med sig själva och andra, känslor- och emotionella reflektioner samt hantverksprocessen – Making. Svaren på frågan om hur digitala källor och internet används beskriver en kunskapsdiskurs och en inspirationsdiskurs. Den största förändringen som digitaliseringen inneburit beskrivs i intervjuerna, det som nämns främst är den stora tillgången på kunskap. Flera nämner också att internet ger många möjligheter att låta sig insprieras. Yrkesmässiga kontakter oavsett tid och rum nämns också som en stor fördel med digitaliseringen. Genom observationerna var det också uppenbart att såväl digitala källor som digitala- verktyg och utrustning är en självklar del av dagens keramikverkstad och det keramiska arbetet. Leran är alltjämt materialet men många verktyg är nya.

Tecknande är en process av representation. Olika människor har olika sätt att teckna på, olika teckningsmanér. Hur en person tecknar berättar något om hur den personen förstår världen. Det här examensarbetet utforskar hur olika personer utvecklar olika teckningsmanér genom mötet av olika influenser. Undersökningen är baserad på semistrukturerade intervjuer med tre personer i åldern 24-29, som tecknar aktivt. Intervjuerna lyfter fram de olika informanternas berättelser kring hur de genom livet har utvecklats inom tecknande. Under intervjuerna har jag använt mig av metoden bildelicitering med informanternas teckningar som underlag. I samband med intervjuerna har jag även låtit informanterna instruera mig i hur de tecknar och därefter har jag försökt undersöka informanternas teckningsmanér praktiskt genom tecknande. Undersökningen lutar sig på teoribildningen Design för lärande, som förklarar begreppet kunskap som en individs förmåga att engagera sig i världen på meningsfulla sätt. Något som framkommit av undersökningen är hur informanterna beskriver sina möten med nya uttryck och hur de till viss del har approprierat uttrycken för att utveckla sina egna teckningsmanér. Jag har i undersökningen betraktat appropriering som en process i att lära sig engagera sig i världen på nya meningsfulla sätt. Undersökningen gestaltades i ett interaktivt verk i form av ett teckningsbord med en tillhörande film om teckningsmanér. Gestaltningen ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2019. Detta har lett till en didaktisk reflektion kring appropriering som lärprocess inom bildpedagogik.

Elever med särskilda behov känner sig ofta mindre delaktiga i skolaktivitet än andra elever på grund av att de behöver stöd i skolan. Att använda hund som medel i skolan kan vara ett komplement i undervisningen och en hunds närvaro i skolan har tidigare visat på positiva effekter på bl.a. elevers lärande och attityd gentemot skolan. Syftet med studien var att beskriva hur hundförare uppfattar att hund som medel i grundskolan påverkar möjligheten till görande och delaktighet i skolaktivitet för elever med särskilda behov. Tio intervjuer med hundförare som arbetar med hund som medel i grundskolan genomfördes. En intervjuguide utformades med stöd från teorier om görande och delaktighet i skolaktivitet. Resultatet visade att hundförarna uppfattade att hunden kan motivera och stödja elever i skolaktiveter. Ett nyckelfynd var att hunden uppfattades kunna göra skolaktiviteter mer lustfyllda, vilket ökade deltagandet i skolaktiviteter. Resultatet tyder på att möjligheten till görande och delaktighet i skolaktivitet påverkas för elever med särskilda behov genom att bl.a. skapa ett mer frivilligt görande, en känsla av grupptillhörighet och påverka uppfattningen om det egna görandet i skolaktiviteter. Det finns ett behov av vidare forskning kring effekten av att använda hund som medel i grundskolan samt hur elever med särskilda behov upplever och hur lärare uppfattar att hunden påverkar görandet och delaktigheten i skolaktivitet.

Syftet med studien är att ta reda på hur nio fritidshemslärares ser på- och arbeta med estetiska lärprocesser. Studien utgick ifrån tre frågeställningar: Vad kan estetiska lärprocesser innebära för fritidshemslärare? Vad kan estetiska lärprocesser bidra med i fritidshemsverksamheten? Hur påverkar estetiska lärprocesser lärandet via interaktioner och göranden? För att erhålla oss kunskapen om detta ämne gjordes kvalitativa strukturerade intervjuer med nio fritidshemslärare. Intervjuerna transkriberades och bearbetades med tematisk analysmetod, med sociokulturellt perspektiv som vald teori. Den tematiska analysen genererade i tre teman: Lärandet av det där ”lilla extra”, meningsskapande och laborativt lärande. Resultatet av studien visar bland annat på fritidshemmets möjligheter att ge näring till barnets inre drivkraft, att upptäcka och utnyttja olika typer av kunskaper både på kort- och lång sikt. En del av fritidshemmets verksamhet är det estetiska görandet och skapandet, där drivkraften frodas via interaktioner genom lek.

No description available.

Inledning och bakgrund: Pensioneringen kan vara en omvälvande livsomställning som äldre personer genomgår och hur övergången till pensionen ser ut varierar. Den kan ses likt befrielse medan andra upplever problematiska konsekvenser för aktivitetsidentiteten. Syfte: Att kartlägga och beskriva pensioneringens betydelse för aktivitetsidentiteten hos äldre personer i övergången till pension. Metod: Studiedesignen var en scoping review. Datainsamlingen genomfördes via de akademiska databaserna CINAHL, PsycINFO och Medline samt databaserna OAlster och Google Scholar för grå litteratur. Komplementära metoder har använts i form av manuella sökningar. Resultat: 17 artiklar inkluderades. Åldern på deltagare varierade mellan 39–99 år vilket medförde en risk att inkludera felaktig målgrupp för examensarbetets syfte. Resultatet fokuserar däremot på äldre personer som befann sig i övergången till pension och framställdes genom tematiska kategorier och underkategorier. Fem kategorier: Görandets betydelse, Betydelsen av vanor och rutiner i livet, Betydelsen av roller i vardagen, Personlighetens betydelse och Betydelsen av omgivningens normer samt åtta underkategorier skapades. Slutsats: Aktivitetsidentiteten kan förändras i övergången till pensionen där olika faktorer influerar. Resultatet kan bidra med nytta för klienter, arbetsterapeuter samt övriga professioner men vidare forskning krävs för ökad förståelse om äldre personers unika upplevelser av pensioneringens betydelse för aktivitetsidentiteten. / Introduction and background: The process of retirement can be an overwhelming lifechanging moment of the elderly, how they experience the transition to retirement may vary. Retirement can be seemed like a relief, while other experience problematic consequences in relation to the occupational identity. Aim: To chart and describe the meaning of retirement in relation to the occupational identity for the elderly. Method: The study design was a scoping review. The data collection was completed through the academical databases CINAHL, PsycINFO and Medline, and further through the databases OAlster and Google Scholar for grey literature. Complementary methods like manual searching were also used. Results: The total amount of collected articles were 17. The participants were between 39-99 years old, which could impose a risk of including the wrong target group in the essay. On the other hand, the results focused on older people in the transition to retirement and were presented by thematical categories and subcategories. Five categories: The meaning of occupation, The meaning of habits and routines, The meaning of roles in the daily life, The meaning of personality and The meaning of norms in the society later divided in eight subcategories. Conclusions: The occupational identity may change in the transition to retirement, where varied factors can influence. The results can contribute and benefit clients, occupational therapists, and other professions; however, it requires further research for an increased understanding about the elderly´s unique experiences of the meaning of retirement in relation to their occupational identity.

Den här vetenskapliga essän syftar till att undersöka några förskollärare, barnskötare och rektorers erfarenheter av den kommunala förskoleorganisationen i Stockholm utifrån en tanke om att dagens förskoleorganisation har invaderats av främmande styrsystem från managementvärlden och bilproduktionen, vilket bidrar till vad som här kallas för ”organisatorisk invasion” och ökade ”organisatoriska avstånd”. Utgångspunkten för essän är gestaltade erfarenheter från ett mångårigt arbete som förskollärare i den kommunala förskolan i Stockholm, vilka lett fram till essäns frågor som handlar om vilka erfarenheter, såväl kroppsliga som andra, några barnskötare, förskollärare och rektorer i Stockholm stad har av sin arbetssituation, men även hur de kopplar dem till organisationen de arbetar inom. Jag frågar mig också hur erfarenheterna påverkar deltagarnas möjligheter till att tänka om och utföra sitt arbete. Slutligen undersöker essän eventuella motståndsstrategier i relation till organisatoriska avstånd och organisatorisk invasion. Material till de empiriska inslagen insamlas genom reflekterande intervjusamtal med såväl förskollärare som barnskötare och rektorer och bearbetas genom skrivande av så kallad ”pratpoesi”. Materialet analyseras utifrån ett kroppsfenomenologiskt och ett organisationskritiskt perspektiv och med hjälp av Hannah Arendts teorier om olika former av mänsklig aktivitet. Essän visar att en mängd erfarenheter görs och skapas i relation till organisationen, vilka väcker frågor om ansvar, tänkande och görande i förskolan. Essän visar även hur New Public Management kan förstås som en invasiv främmande art som invaderat den kommunala förskolan och de som bebor den, vilket bland annat erfars av pedagogerna som en kroppslig splittring, här kallad ”hjärtats stress” respektive ”hjärnans stress” och en uppdelning mellan ”de som tänker” och ”de som gör”. Essän skriver slutligen fram motståndsstrategier utifrån det insamlade materialet, samt presenterar möjligheter kring att minska organisatoriska avstånd med hjälp av den praktiska kunskapens teori.

No description available.

Syftet med undersökningen är att studera hur grammatiska konstruktioner av Katniss, Gale, Prim, Cinna, Rue, Peeta, och Haymitch i Suzanne Collins ungdomsroman Hungerspelen (2012) kan bidra till karaktärernas görande av manligt eller kvinnligt genus. Frågeställningen som ska besvaras är på vilket sätt framställs Katniss och de sex andra utvalda karaktärerna grammatiskt utifrån den systemisk-funktionella grammatikens transitivitetssystem processer och deltagare? Och på vilket sätt kan framställningen tolkas ur ett genusperspektiv? Genom att analysera sex utvalda delar ur boken med systemisk-funktionell grammatiks transitivitetssystem och se till processer och deltagare gjordes en grammatisk analys. Analysen tolkades sedan utifrån ett genusperspektiv gällande vilka föreställningar det finns kring manligt och kvinnligt beteende. Resultaten visar att de grammatiska konstruktionerna av Katniss och Peeta kan tolkas som görande av både manligt och kvinnligt genus, Gales och Haymitchs konstruktioner som görande av manligt genus och Cinnas, Rues och Prims grammatiska realiserande som görande av kvinnligt genus. Tillsammans visar resultaten på att karaktärernas grammatiska konstruktioner bidrar till görandet av manligt eller kvinnligt genus som inte behöver avspegla deras ”naturliga kön”. / The aim of this thesis is to study how grammatical constructions of the characters Katniss, Gale, Prim, Cinna, Rue, Peeta and Haytmich, from Suzanne Collins The Hunger Games (2012), contribute to their doing of gender. The thesis set to explore this using two research questions: How is Katniss and the six other characters presented grammatically and accordingly to systemic functional grammars transitivity system’s processes and participants? And, how can the grammatical analysis be interpreted from a gender perspective? By analysing six selected excerpts from the book with systemic functional grammars transitivity system’s processes and participants a grammatical analysis was done. The grammatical analysis was then interpreted from a gender perspective regarding the conceptions of what is considered as a doing of male or female gender behaviour. The result show that the grammatical constructions of Katniss and Peeta can be understood as a doing of both male and female gender. Futhermore, Gale’s and Haymitch’s constructions can be understood as a doing of male gender and Cinna’s, Rue’s and Prim’s constructions as a doing of female gender. Together these results show that the grammatical constructions in The Hunger Games (2012) affect the characters’ doing of gender and that their doing of gender does not have to reflect their sex.