Psykiska besvär har visat sig påverkas av och/eller öka i samband med ökade klimatförändringar, varvid ett ökat behov av psykologisk behandling uppdagats. Aktuell forskning i ämnet är dock bristfällig och i dagsläget finns ingen evidensbaserad metod vid psykiska besvär kopplat till klimatförändringarna. Mot denna bakgrund var syftet med föreliggande studie att undersöka huruvida skräddarsydd IKBT kan vara hjälpsamt för personer med psykiska symtom och besvär som uppstått eller försämrats i samband med klimatförändringar och dess konsekvenser. Således skapades en randomiserad kontrollerad design, där deltagarna (N = 60) randomiserades till en av två grupper. Antingen till behandlingsgrupp där de fick åtta veckors IKBT, eller till kontrollgrupp iform av väntelista. Resultatet påvisade en signifikant förbättring i form av lägre självskattade grad av symtom i behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen, avseende de primära utfallsmåtten relaterat till depressionssymtom (d = 1.25), stressymtom (d = 1.12) samt generaliserad ångest (d =.56). Detta visades även för de sekundära utfallsmåtten avseende sömnsvårigheter (d = .85) och depressionssymtom (d = .85). En signifikant högre självskattad livskvalitet påvisades hos behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen (d = 1.12). Denna studie indikerar att skräddarsydd IKBT kan vara effektivt vid upplevda psykiska besvär relaterat till klimatförändringarna. Dock är resultaten preliminära och behöver replikeras samt följas upp i större studier innan säkra slutsatser kan dras kring IKBTs effekt vid klimatrelaterad psykisk ohälsa.

I nyligen utgivna rapporter finns det indikationer på att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat samt att många ungdomar idag upplever en låg självkänsla. Att ha en låg självkänsla har visat sig vara en riskfaktor för utveckling av andra psykiska problem men trots detta är forskningen kring behandling av låg självkänsla hos ungdomar bristfällig och det finns i dagsläget heller ingen etablerad metod. Således är det motiverat att utforma och studera behandlingar specifikt riktade mot låg självkänsla. Forskningsprojektet SIA utformade och testade därför en helt ny internetbaserad kognitiv beteendeterapi (iKBT) som kom att ligga till grund för denna studie. Då det fanns en stor variation i psykiskt mående hos ungdomarna som sökte sig till en behandling för låg självkänsla blev uppsatsens syfte att kartlägga psykiatrisk belastning inom gruppen samt undersöka huruvida graden av psykiatrisk belastning kunde predicera behandlingsutfall. Ett nytt index, psykiatriskt svårighetsindex (PSI), bestående av sex indikatorer togs fram och användes för att gradera och mäta psykiatrisk belastning hos respektive deltagare. I ett första steg genomgick indexet statistiska analyser för att undersöka dess psykometriska egenskaper samt hur fördelningen såg ut. I nästa steg undersöktes samband mellan PSI och eftermätnings- respektive förändringsvärden samt om PSI predicerade behandlingsutfall. Resultatet visade att PSI med fördel kunde användas i vidare statistiska analyser vilka i sin tur visade på samband mellan PSI och eftermätningsvärden på depressions- och ångestmått men att PSI inte kunde predicera behandlingsutfall. Detta indikerar alltså att psykiatrisk belastning har ett samband med kvarvarande symptombörda efter behandling men att huruvida psykiatrisk belastning predicerar förbättring inte går att fastslå då stickprovet i studien var väldigt litet - men resultaten pekar på att det inte gör det. Vidare forskning behövs därför för att undersöka och avgöra vilken påverkan psykiatrisk belastning har på behandlingsutfall.

No description available.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka möjliga prediktorer för utfallet i KBT-behandling vid depression, face-to-face samt i kombination med stöd av en smartphoneapplikation. 88 deltagare randomiserades till smartphone- (n = 45) eller face-to-face-betingelsen (n = 43). Utfallsmåttet var förändring i Beck Depression Inventory-II mellan förocheftermätning, främst beräknat med residual gain scores. Samband mellan prediktorer och utfall undersöktes medkorrelationsanalyser. Regressionsanalyser med interaktionen mellan prediktor och behandlingsbetingelse genomfördes för att undersöka skillnader mellan betingelserna. Resultatet visade att högre initial depressionsnivå predicerade större förbättring för alla deltagare sammantaget samt för båda behandlingsbetingelserna. Att ha sysselsättning predicerade mindre förbättring för face-to-face-betingelsen. Vissa frågor gällande smartphoneanvändning visade sig betydelsefulla. Exempelvis var upplevelsen av att ha stor användning av sin smartphone relaterat till större förbättring för smartphonebetingelsen. Gällande allians var högre skattningar på Working Alliance Inventory-Short under behandlingsvecka tre relaterat till större förbättring för alla deltagaresammantaget samt för smartphonebetingelsen. Detta samband gällde även vid kontroll för skattning av förväntad allians. Kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå, stad, initial ångestnivå, samtidig ångestdiagnos, tidigare depressionsdiagnos, förväntad allians samt flera smartphonefrågor predicerade inte utfallet. Att många faktorer inte korrelerade med utfallet skulle kunna tyda på att detta behandlingsformat kan komma att passa en bred patientgrupp, men att det kan vara viktigt att ta hänsyn till betydelsen av allians samt individers smartphonevanor.

En betydande andel individer med bipolär sjukdom upplever kvarvarande, subkliniska symtom mellan egentliga sjukdomsepisoder. Sådana restsymtom är förenade med sänkt livskvalitet och förhöjd risk för återfall i sjukdomsepisoder. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida en kort, internetadministrerad behandling är genomförbar och kan ge en minskning av depressiva restsymtom, genom interventioner riktade mot sömn och emotionsreglering. För detta syfte användes en single-subject design med upprepade mätningar (n=4). Studiens resultat visar att behandlingen är genomförbar och att den, för vissa individer, kan ge en minskning av depressiva restsymtom. Vidare forskning kring behandlingen är motiverad. / A significant proportion of persons diagnosed with bipolar disorder experience subclinical, residual symptoms between major episodes. Residual symptoms are associated with poor quality of life and increased risk of relapse. The current study aims at investigating whether a time limited, internet-based treatment targeting disturbed sleep and emotion regulation is feasible and successful in reducing residual depressive symptoms. Pertaining to this purpose, a single-subject design with repeated measures was used (n=4). Results show that the treatment is feasible and, for some individuals, can lead to a decrease in depressive symptoms. Future studies regarding this treatment are warranted.

No description available.

Genom en randomiserad kontrollerad design undersöktes om ett fem veckors deltagande i ett KBT-baserat, väglett och internetadministrerat återhämtningsträningsprogram kan förändra återhämtningserfarenheter, upplevd stress och/eller livskvalitet hos arbetande individer med begynnande till lindrig stress. Totalt inkluderades 69 deltagare, vilka randomiserades till antingen interventionsgrupp (n=35) eller väntelista (n=34). Genom en ANCOVA analyserades skillnader gällande värden på REQ (samt index för psykologisk distans, avslappning, bemästring och kontroll) efter fem veckors deltagande i träningsprogrammet respektive väntelistan med kontroll för värden vid förmätning. Samma analys utfördes för skattade värden på DASS-7 samt BBQ. Resultaten visade signifikant högre värden för den aktiva interventionsgruppen gällande både återhämtningserfarenheter samt upplevd livskvalitet. Därtill påvisades signifikant lägre grad av upplevd stress hos interventionsgruppen. Beräkningar av Cohens d visade mellangruppskillnader med stora effektstorlekar för REQ (d=1.05) index för psykologisk distans (d=0.85), avslappning (d=0.89), bemästring (d=1.01) samt DASS- 7 (d=0.80). Måttliga effektstorlekar påvisades för indexet kontroll (d=0.54) samt för BBQ (d=0.57). Studien ger ett unikt bidrag till att bredda kunskapen om vilka interventioner som kan vara verksamma för ökad återhämtning. Resultaten indikerar att deltagande i programmet kan premieras för individer med begynnande till lindrig stressproblematik och att detta potentiellt kan inverka på de negativa effekter som uppstår av långvarig stress utan adekvat återhämtning. Studien motiverar vidare forskning kring fördjupad utvärdering av återhämtningsträningsprogrammet, samt undersökning av relationen mellan en individs återhämtning och välmående.

Tvångssyndrom består av obsessioner och kompulsioner och drabbar cirka två procent av befolkningen. Efter avslutad behandling är det många patienter som återfaller. Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida tilläggsbehandling administrerad sex månader efter initial internetadministrerad kognitiv beteendeterapi (KBT) minskar risken för återfall och ökar andelen patienter som uppnår remission, vilket inte tidigare prövats. 97 deltagare, som redan erhållit internetadministrerad KBT, randomiserades till att ingå i behandlingsgrupp eller kontrollgrupp. Tilläggsbehandlingen bestod av tre veckor internetadministrerad KBT med fokus på att fasa ut behandlarens funktion till deltagarens närmaste omgivning. Resultaten visade att deltagarna i behandlingsgruppen hade en signifikant minskad risk att återfalla jämfört med kontrollgruppen. En tendens till ökad andel deltagare i remission i behandlingsgruppen erhölls också. Slutsatsen är att internetadministrerad tilläggsbehandling vid tvångssyndrom är en meningsfull intervention med återfallsprevention som syfte. Framtida forskning bör göra åtskillnad mellan återfallsprevention och ytterligare minskad symtombörda som syfte med tilläggsbehandling.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om trovärdighet och förväntningar på behandling, deltagarens smartphoneanvändning, aktivitet i behandlingen, samtidig ångestdiagnos, initial symtomnivå på depression samt demografiska egenskaper kan predicera behandlingsutfallet i en depressionsbehandling via smartphone med internetstöd utifrån beteendeaktivering och mindfulness. 81 deltagare randomiserades till antingen beteendeaktiverings- (n=40) eller mindfulnessbetingelsen (n=41). Huvudutfallsmåttet var förändring i BDI-II mellan för- och eftermätning mätt med residual gain scores. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka samband mellan prediktorer och utfallsmåttet. För att analysera skillnader mellan grupper gjordes regressionsanalys på interaktionseffekten mellan prediktor x grupp, samt envägs-ANOVA. Resultatet visade att två frågor som rör deltagarens smartphoneanvändning korrelerade negativt med utfallsmåttet för alla deltagare sammantaget; ”så här ofta i snitt laddar jag ner nya applikationer till min smartphone”, (r=-.45, p=.01, R2=.21), samt ”jag märker att jag ofta använder min smartphone när jag har tråkigt eller när jag inte har något annat att göra”, (r=-.24, p<.05, R2=.06). Av de demografiska variablerna korrelerade att ha sysselsättning positivt med utfallet för alla deltagare sammantaget (r=.26, p=.03, R2=.07). Civilstånd, att bo tillsammans med en partner, korrelerade positivt med utfallsmåttet i beteendeaktiveringsgruppen (r=.44, p<.01, R2=.19). En signifikant skillnad i förändring, mätt i förändringsvärde, mellan deltagare med måttliga och svåra initiala symtom på BDI-II observerades (t(69)=4.36, p<.01). Ingen signifikant skillnad i eftermätningar mellan de två grupperna kunde observeras. Slutsatsen är att hur deltagaren använder sin smartphone kan ha betydelse för utfallet. Även sysselsättning och civilstånd visade sig ha betydelse för utfallet. Varken att ha en svår depression och/eller en samtidig ångestdiagnos visade sig vara hindrande för att ta till sig behandlingen. Det var flera presumtiva prediktorer som inte visade signifikanta samband med behandlingsutfallet vilket indikerar att behandlingen kan komma att passa en bred patientgrupp. / DISA-En randomiserad kontrollerad studie via smartphone med internetstöd baserad på beteendeaktivering respektive mindfulness för vuxna med subklinisk och egentlig depression

Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för olika former av psykisk ohälsa har presenterats som ett alternativ till traditionell samtalsbehandling baserat på forskning från det senaste decenniet. Trots klinisk relevans och flera fördelar för patienter och behandlare går implementeringen långsamt i flera europeiska länder. Syftet med den föreliggande studien var att undersöka behandlares erfarenheter av att implementera IKBT i sina verksamheter. Intervjuer genomfördes med åtta behandlare hos en svensk offentlig vårdgivare, varefter en tematisk analys gjordes. Fyra huvudteman arbetades fram: En ny metod, En ny roll, Premisser och Lärande. Behandlarna har en övergripande samstämmighet och förståelse kring IKBT och dess användning, vilket är en viktig aspekt av implementeringen. Behandlarna beskriver dock också att kollegor som inte arbetar med behandling, men har en roll i implementeringen, ibland har bristande kunskap och negativa fördomar som förhindrar arbetet. Vidare berättar behandlarna att organiserat samarbete mellan aktiva behandlare bortprioriteras i den kliniska vardagen. Resultaten från analysen diskuteras med utgångspunkt i Normalization Process Theory. Vidare forskning kan utforska upplevelsen hos IKBT-utbildade behandlare som inte börjat arbeta med IKBT och hos icke-behandlande kollegor på arbetsplatser där metoden implementeras. / Internet-based Cognitive Behavioral Therapy (ICBT) for different kinds of mental health issues has been presented as an alternative to traditional face-to-face treatment based on research from the last decade. Despite clinical relevance and several advantages for both patients and therapists the implementation of the method is progressing slowly in many European countries. The purpose of this study was to examine therapists’ experiences of implementing ICBT in their everyday work. Interviews were conducted with eight therapists in a Swedish public health care setting, after which a thematic analysis was made. Four main themes were defined: A new method, A new role, Premises and Learning. The therapists have an overarching mutual comprehension of ICBT and its use, which is an important aspect of the implementation. The therapists explained that colleagues that don't work with ICBT, but still have a role in the implementation, sometimes lack knowledge and have negative preconceptions which obstruct the work. Furthermore, therapists talked about organized collaboration between active therapists not being prioritized in the everyday clinical work. Results from the analysis are discussed by applying Normalization Process Theory to the findings. Further research could examine the experiences of ICBT-trained therapists who have not yet started working with ICBT and of colleagues who do not work with treatment in workplaces where ICBT is being implemented.