I detta arbete utforskar jag kroppsspråkets betydelse för fritt och uttrycksfullt spel genom Brahms violinsonat i G-dur. Syftet är att ta reda på hur jag genom mitt kroppsspråk kan utveckla mitt musikaliska uttryck och förmågan att spela fritt samt hurdan betydelse kroppsspråket har för mitt musicerande. Kroppsspråket är en del av det musikaliska uppträdandet. Det finns olika typer av kroppsspråk t.ex. kommunikativt kroppsspråk, som avspeglar känslorna i musiken. Genom att ta reda på om Brahms och bekanta mig med bakgrunden till sonaten kan jag skapa en grund för den musikaliska tolkningen. Genom att implementera kroppsspråksövningar vill jag reflektera kring kroppsspråkets betydelse i mitt eget spel. Arbetet resulterade i att jag upplevde att kroppsspråket kan skapa förutsättningar för friare och mer uttrycksfullt spel. Att reflektera kring mitt musikaliska kroppsspråk har också utvecklat mitt analytiska tänkande i en spelsituation. / <p>Lyle Mays: Somewhere in Maine for violin, marimba and tape </p><p></p><p>Johannes Brahms: Violinsonat nr 1, G-dur op. 78 </p><p>I. Vivace ma non troppo</p><p>II. Adagio</p><p>III. Allegro molto moderato </p><p></p><p>Antonia Somersalo - violin</p><p>Sam Lundberg - marimba</p><p>Georg Öqvist - piano </p><p></p><p>Den klingande delen är arkiverad</p>

Denna studie har undersökt om betraktare kan urskilja att en animerad ansiktslös karaktär har negativa intentioner och försöker ljuga, enbart genom hur dess kroppsspråk animeras. Undersökningen genomfördes med kvantitativa enkäter, där testdeltagarna fick studera två olika animationer av en 3D-modell. Den ena uttryckte en karaktär med ”goda intentioner” och den andra en karaktär med ”negativa intentioner. Testdeltagarna fick i enkäten svara på hur de uppfattade karaktärernas intentioner. Insamlad data analyserades sedan utifrån tesdeltagarnas kön och erfarenhet kring icke-verbal kommunikation. Resultaten antyder på att det går att göra animationer med kroppsspråk som medför att karaktärer, trots att deras ansiktsmimik inte syns, uppfattas som mer eller mindre trovärdiga. Det framkom indikationer på skillnader i tolkningen mellan kvinnor och män, samt skillnad i tolkning mellan personer med mer och mindre erfarenhet av icke-verbal kommunikation. Studien bör anses som en förstudie och dessa resultat kan fungera som underlag för framtida undersökningar.

This essay explores male intimacy in popular culture, specifically focusing on how the visual representation of male intimacy in The Blaze's music video Virile can be interpreted in relation to male friendship within patriarchal norms of masculinity in music videos through a western perspective. The method used was semiotic film analysis and theories of body language and representation to analyze the material, which was divided into stages based on dramaturgy. The analysis showed that while the music video challenges patriarchal norms of masculinity by portraying men expressing love and intimacy towards each other, it also satisfies the male gaze through stereotypical masculine body language. The conclusion of the analysis was that due to the constant presence of the male gaze within a patriarchal structure, male representation can never be free from its own oppression.

Denna studie undersökte om det var möjligt att applicera resultat från kroppsspråksstudier till stiliserade spelkaraktärer i syftet med att se om deltagare fortfarande kunde tolka vilka känslor som förmedlades genom kroppsspråket. Det undersöktes också om deltagarna ändrade sina åsikter när de stiliserade karaktärerna presenterades både i 2D och 3D via stillbilder och animerade klipp för att se hur detta påverkade deras tolkning. Ytterligare undersöktes det om deltagarna associerade olika kroppsspråk med en viss typ av spelkaraktärsroll. För att besvara frågeställningen animerades åtta olika karaktärer, och ur dessa animationer valdes också stillbilder ut. För studien skapades det fyra unika 2D karaktärer som hade liknande attribut som de fyra 3D karaktärerna, som var skapade av andra 3D grafiker och var gratis att ladda ner för användning. Animationerna baserades på rotoscope material som blev inspelat med hjälp av två skådespelare. Varje animation och stillbild representerade en förutbestämd känsla, vilket i denna studie var ilska, glädje, sorg och rädsla. All data om deltagarnas åsikter och upplevelser samlades in med hjälp av enkäter, och med påföljande intervjuer med ett mindre antal utvalda deltagare. Studien var tyvärr för liten för att kunna besvara frågeställningen helt. Studiens resultat visade dock att det går att implementera resultaten från kroppsspråksstudier till stiliserade karaktärer inom animation och spelutveckling och att deltagare fortfarande kunde tolka känslouttrycken. Det var däremot inte möjligt att validera hur effektiva dessa resultat och slutsatser var. Studien kunde stärka resultaten från flera tidigare kroppsspråksstudier, exempelvis att händerna påverkade deltagarnas uppfattning av en karaktärs presenterade känsla, och att ett mer överdrivet kroppsspråk tyder på en viktigare spelroll som till exempel protagonist. För fortsatt forskning behövs det betydligt mer data och en mångfald av deltagare för att kunna stärka denna studies resultat och slutsatser. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Detta examensarbete handlar om förskollärares tankar om verbal och icke-verbal kommunikation i samlingssituationer. Syftet med studien är att visa förskollärares upplevelser av förhållandet mellan verbal och icke-verbal kommunikation under samlingssituationer i relation till den pragmatiska aspekten av barns språkutveckling. Frågeställningarna som arbetet bygger på är: Hur ser förskollärares uppfattningar ut beträffande användandet av den icke- verbala kommunikationen i samlingssituationer på förskolan? Hur ser förskollärares uppfattningar ut beträffande användandet av verbal kommunikation i samlingssituationer på förskolan? Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer av verksamma förskollärare och utgör tillsammans med tidigare forskning samt relevant litteratur för ämnet grunden för resultatet och analysen. Analysen har sin utgångspunkt från Maurice Merleau-Ponty utifrån fenomenologin. Studien visar att den icke-verbala kommunikationen används av pedagoger för att förstärka den verbala kommunikationen för barnen samt att detta sker både medvetet och omedvetet i samlingssituationer. / This thesis is about preschool teachers' thoughts on verbal and nonverbal communication in assembly situations. The purpose of the study is to show how preschool teachers’ look at the relationship between verbal and non-verbal communication and how the relationship is expressed for children in assembly situations on the basis of pragmatic language development. The questions, which this paper is based on, are: What are preschool teachers’ interpretations regarding the use of non-verbal communication in assembly situations in preschool? What are preschool teachers’ interpretations regarding the use of verbal communication in assembly situations in preschool? The empirical material has been gathered through interviews with active preschool teachers’ and make, in combination with previous research and relevant literature on the subject, the basis for result and analysis in this study. The analysis has its starting point in the perspectives of Merleau-Ponty and the phenomenology. The result, that the empirical material shows, is that the non-verbal communication is used to enhance the verbal communication and that this accrue both consciously and unconsciously in assembly situations.

Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt en slagverkare använder kroppen som semiotisk resurs samt hur övningsprocessen under en begränsad period är utformad. För att undersöka detta har jag under en femveckorsperiod övat på ett marimbastycke 20 minuter om dagen fem dagar i veckan och dokumenterat detta genom videoobservationer och loggboksskrivande. I analysen utgår jag ifrån ett designteoretiskt perspektiv. I resultatet redovisas att kroppen används både som uttrycksmedel men även som ett substitut för metronomen. Under övningspassen ligger ett stort fokus på tempo och stycket övas i uppdelade avsnitt och sällan som helhet. I diskussionen debatteras mitt användande av kroppen som semiotisk resurs utifrån ett designteoretiskt perspektiv. Vidare diskuteras i förhållande till relevant litteratur och forskning huruvida min övningsstrategi är fördelaktig för min progression. / The purpose of this study is to examine how a percussionist uses her body as a semiotic resource and how the process of practising during a limited period is designed. In order to realize this I have self-monitored my 20 minute long practice sessions five days a week during a five-week period. This process has been documented by a video recording device and by writing a log after each session. In the analysis I use design theory as a theoretical perspective. The results show that my body is used both as an expressive tool as well as substitute for the metronome. During the practice sessions, tempo appears to be the main focus, and the musical piece is played in separate movements and rarely played from beginning to end. In the last chapter usage of the body as a semiotic resource is discussed from a design theoretical perspective. Lastly the use and quality of my practice strategy is discussed in relation to relevant literature and research.

Bakgrund: ”Målstyrning tydliggör ställda krav, medger en riktig och effektiv resursanvändning, ger ett bättre verksamhetsresultat, ger alla anställda möjlighet att påverka sitt eget arbete, ger större ansvar åt den enskilde, skapar utrymme för anställdas kreativitet, initiativförmåga och delaktighet, höjer trivseln och förbättrar arbetsmiljön” (Svensson, 1993:21). Att döma av Svenssons ord framstår målstyrning som lösningen på företagsvärldens alla problem. Fairhurst (1996:11) som skriver om nyretorikens framing (inramning), drar i sin forskning slutsatsen att retorisk medvetenhet ökar sannolikheten för att nå mål. Men hur går det till i praktiken? Syfte: Vi vill med denna studie öka förståelsen för ledares styrning mot uppställda mål utifrån ett retoriskt perspektiv. Vår ingång för att skapa den här förståelsen är en flerfallstudie där vi följer två fotbollstränares medvetna och omedvetna framing i deras praktiska arbete, på match såväl träning. Metod: Kvalitativ flerfallstudie, med insamlad empiri utifrån icke-deltagande observationer samt semi-strukturerade intervjuer med spelare, tränare och ordföranden i två klubbar: Östers IF (Superettan) och Moheda IF (division 3). Slutsats: Ur ett nyretoriskt perspektiv försöker våra tränare se på världen utifrån sina spelares ögon och anpassar sin framing därefter. Prigoda undviker till exempel termen ”hänga kvar” (i division 3) och Björknesjö talar om att de ”bygger” (som i en process), eftersom båda är väl medvetna om vilka signaler de sänder ut. Ingen av dem är dock helt konsekventa i sin framing, vilket kan få oönskade effekter på sikt. / Background: Research of management by objectives (MBO) tells us of many different causes in failed goal-settings. MacLeod (2012:70) writes that goals need to be reasonable and Latham (2004:127) emphasizes the importance of goal-commitment. Fairhurst (1996:11) concludes that conscious framing can assist the leader in increasing the likelihood of achieving goals. But how does it work in practice? Purpose: The purpose of this thesis is to increase the understanding of how leaders are working toward goals, from a rhetorical perspective. Method: We have conducted observations and interviews with players and officials in two Swedish football clubs: Östers IF (Superettan) and Moheda IF (division 3).  Conclusion: The coaches consciously choose words in goal setting according to how they are interpreted by the players. Prigoda is framing by avoiding terms like ”hang in” (to remain in their league) and Björknesjö primes himself and the players that they are still ”building” (as in a process). Both leaders are however inconsistent in their framing, which in the long term could lead to unwanted effects.

Attityders betydelser är en undersökning som syftar till att skapa en förståelse av hur attitydgestalter fungerar i en debattsituation genom att analysera hur ickeverbal retorik såsom kroppsspråk, blickar och gester samspelar med det som uttryckligen sägs. Forskningsobjektet utgjordes av en tv-debatt i SVT Agenda mellan Gudrun Schyman (Fi) och jämställdhetsminister Maria Arnholm (Fp) kring den såkallade ”lönefrågan”, om hur politikerna ska verka för att lönerna i Sverige ska bli mer jämställda mellan kvinnor och män. Analysen visade att Schyman uttrycker många starka negativa attityduttryck som skapar en konflikt i debattens diskursdynamik. Dessa attityduttryck i kombination med vad Schyman säger till Arnholm gör att de båda debattörernas ethos och maktpositioner förändras, där Schyman får ett övertag i debatten som hon kan utnyttja för att till slut vinna den. Frågor som kan vara intressanta för vidare forskning är om Schymans konfliktskapande attityduttryck kan generaliseras till andra retoriker och med vilket syfte det i så fall verkar ske. Sådan forskning skulle kunna nyansera den retorik som framförs i politiska debatter och indirekt bidra till att granska dessa ideologikritiskt.

Syftet med studien är att undersöka körledares uppfattningar om och arbete med icke-verbal kommunikation med kör. I bakgrundskapitlet belyses tidigare forskning och områdesorienterad litteratur som handlar om icke-verbal kommunikation. Datamaterialet består av tre ostrukturerade kvalitativa intervjuer där tre körledare fått reflektera över begreppet icke-verbal kommunikation, hur de uppfattar begreppet och hur de arbetar med icke-verbal kommunikation i körsammanhang. Det teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien är det tolkande hermeneutiska perspektivet. I resultatet framkommer att körledare använder sig av olika icke-verbala kommunikationsformer såsom pianot, olika kroppsliga uttryck och rösten. Dessa icke-verbala kommunikationsformer används för att förmedla affekter och undertexter samt för att tolka notbilder. Det framkommer även i resultatet att de tre körledarna har olika syn på dirigering. Vad som är viktigast skiftar från att dirigering är ett otyg till att dirigeringen och tekniken är det viktigaste verktyg en körledare har. Avslutningsvis diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och litteratur. / The purpose of this study is to investigate the conductors' perceptions of and work with non-verbal communication with choir performance. The background chapter describes previous research and literature on nonverbal communication. The results of the study came through three unstructured interviews, where three choir conductors reflected over the term non-verbal communication and how they apprehend the concept. The theoretical perspective underlying this study is the interpretative hermeneutic perspective. The results show that conductors use different non-verbal communication methods in their work with choir. The non-verbal communications that the choir leaders, among other things use are the piano, the voice, but they also how reflect over hos sheet music can be interpreted. It is also apparent that the three conductors have different views on conducting. The conductor’s thoughts rang from that conducting is a bad thing and should be used sparingly. Whilst other say that conducting is the most important tool and should not be neglected. In the conclusion, the results are discussed in relation to previous research and literature.

Syftet med denna studie är att belysa hur mellanstadielärare i årskurs fem inleder sina lektionergenom att beskåda uppstartens tio första minuter. Fokus har varit lärarnas ledarskap under denna process där strukturen, kroppsspråket och lärarnas engagemang har studerats och dess inverkanpå elevgrupperna. Dessutom har lärarnas medvetenhet kring uppstart och deras syn på ledarskap i uppstartsprocessen även undersökts. Med utgångspunkt i syftet har jag tagit del av relevant litteratur och tidigare aktuell forskning om ledarskap samt använt de klassiska ledarstilarna och den auktoritativa fostransstilen som grund för uppsatsens teoretiska förankring.   Studien har en kvalitativ forskningsansats, där observationer och parintervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Sammanfattningsvis har två elevgrupper i årskurs fem samt deras sex lärare i de tre kärnämnen, svenska, matematik och engelska observerats. I anslutning till det genomfördes parintervju med de sex mellanstadielärarna. Studiens resultat utgörs av observationer ställt emot lärarnas resonemang kring medvetenheten om ledarskapets effekt i uppstarten och dess inverkan på elevgrupperna.   I enlighet med studiens resultat kännetecknas uppstarten av två faser, där den ena innebär att eleverna ska infinna sig på sina platser och hitta sitt fokus och den andra där läraren presenterar lektionen. Beroende av lärarnas ledarskap, tydlighet, förmåga att vara konsekventa och engagemang i uppstarten tar det olika lång tid för eleverna att inta sina platser och finna fokusinnan lärtillfället kan börja. Strukturen i uppstarten är av stor vikt likaväl som lärarens förmåga att ha ett positivt förhållningssätt och behålla ett lugn. Lärarens ledarskap från start anses ha stor betydelse för att skapa ett gynnsamt klassrumsklimat som präglas av trygghet och arbetsro. Att ledarskapet präglas av en auktoritativ fostransstil är en fördel och resulterar i ett effektivt lärande.