Mitt syfte med detta arbete var att få kunskap om elevers syn på betydelsen av och uppfattningen om icke verbal kommunikation i skolan. Icke verbal kommunikation är benämningen för allt som sägs utan ord. Arbetet inleds med en beskrivning av olika icke verbala uttrycksmedel och sedan följer resultatet från mina elevintervjuer. Eleverna har fått svara på frågor som kan delas in i två delar. Den ena delen handlar om kroppsspråk, deras eget och andras, och den andra om miljön kring eleverna i skolan och vilka signaler den ger till eleverna. Det var lite överraskande att eleverna verkade ha så god förmåga att kunna avläsa och tolka olika icke verbala signaler. Det visar att denna ordlösa delen av kommunikationen har stor betydelse i skolan enligt eleverna, och att lärarna måste utnyttja detta kraftfulla uttrycksmedel. Det är lärarens kanske mest betydelsefulla verktyg i undervisningen.

I det dagliga samspelet med andra människor sker kommunikation på olika sätt. Gester, miner, kroppsuttryck och den verbala förmågan att kommunicera blir synlig även i förskolan. Tidigare forskning visar att kroppsspråket är viktigt för att kunna förstå en annan individ när ord inte säger hela sanningen i en dialog. Vikten av att skapa goda relationer mellan barn och pedagoger bidrar till förmågan att förstå varandras budskap. Den verbala kommunikationen är oftast mer uppmärksammad än den tysta och kroppsspråket glöms bort. Studien grundar sig i att intervjua pedagoger för att skapa en bild av vilket resonemang och vilka erfarenheter som finns på förskolan gällande barns kroppsspråk. Med syfte att granska och analysera pedagogers förhållningssätt till barns kroppsspråk visar denna studie på för vem och hur kroppsspråket spelar en viktig roll. Resultatet visar att det finns förståelse för vad kroppsspråk är även om det inte uppmärksammas i samma utsträckning när det verbala språket finns. Att bli sedd och förstådd är viktigt för alla, stora som små, och kroppen utstrålar mer än orden som sägs. Studien har bidragit till att uppmärksamma pedagogers erfarenheter och resonemang om barns användande av kroppsspråket på förskolan.

The purpose of this essay is to increase the understanding of how pedagogues use of body language can contribute to evoke and maintain the children’s interest during gatherings in preschool. We want to find out how the participating pedagogues use their own body language during gatherings and what they think about their own use of body language as a communicative tool. Since it has been shown that the body language has a huge role in human communication we insinuate that the pedagogues own conception and awareness about their body language is of importance. We hope and believe that this paper will broaden the awareness of body language use in preschool and that the pedagogues that participate in this search and/or read this paper will think about their own use of body language. Based on this study’s purpose, the following questions has been formulated: How do pedagogues in preschool use their body language during gatherings? What do the pedagogues think about the body language as a communicative tool? How aware are the pedagogues about their own use of body language? What significance can the body language have to evoke and maintain the children’s interest?

Detta examensarbete undersöker möjligheten att ersätta ett praktiskt referensmaterialmed en teoretisk grund vad gäller att gestalta mänskliga personlighetsdrag i rörelsernahos icke-mänskliga karaktärer. Teorin har förankrats i socialpsykologiska idéer omkroppsspråk och Rudolf Labans rörelseanalys, varav den senare dikterar hur olikatypiskt mänskliga rörelsestilar kan se ut. Arbetsmetoden är av intresse då den harpotential att underlätta animatörens dagliga arbete med icke-mänskliga karaktärer.Frågeställningen är uppbyggd kring huruvida bestämda mänskliga personlighetsdragkan förmedlas i rörelserna hos icke-mänskliga karaktärer genom att appliceramänsklig rörelseteori. Tre rörelsemönster animerades till tre olika växtvarelser ochsammanställdes därefter i totalt sex videoklipp. Undersökningen visade att det bara tillen viss grad var möjligt att gestalta mänskliga personlighetsdrag med hjälp avarbetsmetoden, och att metoden behöver vidareutvecklas markant för att kunna tas ianvändning på större skala. För framtida arbete behövs förarbetet byggas på, andrapersonlighetstyper utvärderas, mer animeringsvänliga resurser användas ochundersökningen breddas till fler respondenter.

För att barn ska kunna utveckla en språklig förmåga krävs det att läraren förser eleverna med en undervisning där tillvägagångssättet innefattar de rätta verktygen. Ett av undervisningssättet är att tillämpa TPR- metoden. TPR, står för Total Physical Response och är en metod som bygger på att läraren förmedlar instruktioner på engelska och eleverna visar förståelse genom att använda kroppsspråket i form av gester, miner och andra rörelser. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka vad det finns för tidigare forskning hur TPR, total physical response, kan länkas ihop med språkinlärning, lärares attityd till att använda TPR- metoden samt hur metoden kan stödja elever i lärandet i engelska som andraspråk inom årskurs F-3. Resultatet i litteraturstudien har skett systematiskt vilket innebär en tolkning av vad tidigare forskare har kommit fram till. Det som upptäckts genom analysen är indikationer om positiv effekt av tillämpning av TPR-metoden och att metoden nyttjas bäst när fler kombinationer av aktiviteter som berör TPR får utövas samtidigt. Med hänsyn till examensarbetets resultat kan förslag över vidare forskning handla om elevers reaktioner om tillämpning av TPR- metoden i engelskundervisningen. / <p>Engelska</p>

Introduktion: Kunskapen om kroppsspråk i kombination med vetenskaplig psykologi har resulterat i ett flertal koncept vilka menar att kroppsspråket inte enbart är reflekterande för interna erfarenheter utan kan oberoende producera och förändra individers tankar, känslor och beteenden. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa studier som utvärderar vilken inverkan modifierade kroppspositioner har på empowerment. Metod: Inom databaserna PubMed, Psychological Science, Google Scholar, Scopus utfördes ett strukturerat sökande med parametrarna ”embodied cognition” och ”power posing” med kriteriet för interventionsstudier. Resultat: Sökandet och urvalet resulterade i 9 artiklar med varierade utfallsmått. Studierna visar att ett modifierat expansivt kroppsspråk har en positiv inverkan på smärttolerans, självförtroende, självbild, attityder, tankar, upplevelser av makt, emotioner samt praktiskt handlande och beslutstagande. Konklusion: Att modifiera kroppsspråket är en relativt enkel intervention som kräver minimalt med resurser för att utveckla faktorer relaterade till empowerment. Detta kan i kombination med den fysioterapeutiska kompetensen resultera i enkla och eventuellt effektiva interventionsformer. Det förekommer ett behov av fortsatt studerande för att bekräfta aktuell kunskap samt inventioner och diskussioner för att utvärdera implikationer inom den fysioterapeutiska verksamheten.

Detta arbete har studerat vilka egenskaper i en gångstil som var viktiga för att förmedla ilska. Egenskaperna hög hastighet, framåtlutande överkropp och knutna händer utvärderades för att se hur viktiga de var för känslouttrycket. Resultaten pekade på att hastigheten och händerna inte hade en påtaglig effekt på hur ilskeuttrycket uppfattades. Däremot hade egenskapen framåtlutande överkropp en betydlig skillnad i hur ilska uppfattades i en gångstil. När karaktären hade rak rygg var det betydligt färre deltagare som tyckte att animationen uppfattades som arg. Studien lämnar även utrymme för ytterligare forskning där man exempelvis utvärderar ytterligare ilskeuttryck och effekten av uttrycken i kombination.

Syftet är att undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare upplever introduktioner med vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk samt vilka förutsättningar som ges av rektorer för en trygg introduktion med fungerande kommunikation. Det råder en frustration bland förskollärare kring bristande kommunikation med vårdnadshavare samt i avseendet att tillräckliga resurser saknas. Genom ett interkulturellt- och monokulturellt perspektiv samt teorier kring kommunikation har en enkätstudie genomförts som undersöker förskollärares- respektive rektorers syn på problemet. Resultatet visar att rektorer och förskollärare har en differerande syn på när, hur och vilka resurser som skall tillhandahållas i verksamheten. Rektorerna anser sig alltid tillgodose de anställdas behov medan förskollärarna i varierande utsträckning påpekar bristande engagemang från rektorerna, främst i frågan om tolk. Tolk upplevs som den mest efterfrågade resursen för att underlätta kommunikationen men andra tillvägagångssätt såsom kollegor med samma modersmål som vårdnadshavarna eller kroppsspråk utgör de arbetsmetoder förskollärarna istället tillämpar. Studiens resultat visar även rektorernas stora förtroende gentemot sina anställda att bedriva en lösningsorienterad praktik. Slutsatsen är att förskollärare och rektorer behöver kommunicera behovet av stöttning och resurser för att genomföra en likvärdig introduktion för alla i förskolan.

Syftet med detta examensarbete är att synliggöra hur den icke-verbala kommunikationen ser ut hos lärare i ämnet idrott och hälsa i idrottsundervisningen. I arbetet undersöks också hur idrottslärarna själva upplever att de använder sig av den icke-verbala kommunikationen i undervisningen. För att besvara frågeställningarna används tidigare forskning som har bedrivits inom den icke-verbala kommunikationen i synnerhet. Som ett teoretiskt ramverk för analysen av idrottslärares icke-verbala kommunikation, har vi som utgångspunkt använt oss av Marie Gelangs teoretiska referensramar och begreppsapparat. Vi har framförallt inspirerats av Actiokapitalet: retorikens ickeverbala resurser från 2008. I Gelangs egen analys av den icke-verbala kommunikationen har Pierre Bourdieu och habitusbegreppet stått för den teoretiska plattformen. Vidare har frågeställningarna besvarats med hjälp av en kvalitativ metod i två olika delar. Dels i form av semistrukturerade videoobservationer av fyra idrottslärare i undervisningssituationer, där lärarnas icke-verbala signaler har kategoriserats med hjälp av ett observationsschema. Vidare har även semistrukturerade intervjuer genomförts med idrottslärarna, för att undersöka hur de själva upplever användandet av sin icke-verbala kommunikation. Resultatet och analysen av insamlade data visar på att lärarna arbetar med den icke-verbal kommunikationen på olika sätt. Kroppsspråk, mimik, paralingvistik, energi, dynamik, tempo och personligt avstånd kan uttryckas på olika sätt och ge olika signaler. Det tillvägagångsätt som varje enskild lärare använder sig av är till viss del förankrat i deras upplevelse om hur de vill bli betraktade, vilket i sin tur speglas i hur synkroniseringen mellan de olika icke-verbala resurserna framförs. Vidare tyder resultaten på att lärarna till viss del är medvetna om hur de arbetar icke-verbalt i sammanhang som har en koppling till didaktiken.

AbstractAbrahamsson, Jannice & Jakovljev Emilija (2009). Små barns samspel. Malmö: Lärarutbildningen Malmö högskolaExamensarbetet handlar om de yngsta barnens samspel och hur detta samspel ser ut i för barnen vardagliga situationer. Syftet är att få en djupare förståelse av hur samspel mellan ett- till tvååringar kommer till uttryck och att även göra en jämförelse mellan en åldersintegrerad ett- till tvåårsgrupp och en åldersblandad ett- till femårsgrupp. Följande frågeställningar har besvarats: •Hur ser samspelet ut mellan barn i åldern ett till två år?•Hur ser detta samspel ut i matsituationer och i den fria leken?•Vilka likheter respektive olikheter finns i de olika undersökningsgrupperna?De teoretiska utgångspunkterna har varit utvecklingspsykologen Daniel Sterns fyra relaterandedomäner, känslan av ett uppvaknande själv, känslan av ett kärnsjälv, känslan av ett subjektivt själv, känslan av ett verbalt själv och ett sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i psykologen Lev Vygotskijs tankar om kreativitetens betydelse för barns lärande. För att kunna besvara våra frågor har vi videofilmat och genomfört observationer på två olika förskolor. Detta har skett på en ett- till tvåårsavdelning och en ett- till femårsavdelning. Resultatet visar att barnen använder främst sin kropp för att uttrycka sig och har ögonkontakt med varandra innan samspelet börjar. Samspel med imitation i många former var det som ofta förekom i vår studie. Nyckelord: samspel, kroppsspråk, lek, imitation, Daniel Stern, Lev Vygotskij