Studiens syfte är att få djupare kunskap om förskollärares uppfattningar om hur de utformar inkluderande lärmiljöer i verksamhetens inomhusmiljö, där barnens intressen och behov blir tillgodosedda så det bidrar till fortsatt lärande. I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi har genomfört halvstrukturerade intervjuer med tio stycken verksamma förskollärare. För att kunna analysera våra resultat har vi använt oss av en fenomenografisk metodansats och analysmodell. Den teoretiska utgångspunkten är ett sociokulturellt perspektiv där vi använt oss av de teoretiska begreppen artefakter, mediering och närmaste utvecklingszonen. Med hjälp av den teoretiska utgångspunkten samt analysmodellen har vi kunnat genomfört två olika analyser av vårt resultat. Resultatet i studien visar variation på vad förskollärare ser för olika möjligheter och begräsningar i utformningen av inkluderande lärmiljöer samt hur lärmiljön bidrar till lärande och utveckling. Slutsatserna påvisar att förskollärares förhållningssätt är en viktig aspekt vid utformningen av inkluderande lärmiljöer och att det endast är förskollärares egen kreativitet som kan sätta stopp för utformningens arbete. / The aim of this study is to gain deeper knowledge about preschool teachers´ perceptions of how they design inclusive learning environments in the indoor environment, where the children´s interests and needs are confirmed so that it contributes to continued learning. In the study we used a qualitative method where we performed semi-structured interviews with ten active preschool teachers. In order to analyze our results, we used a phenomenographic method approach and analysis model. We used a theoretical perspective, and it was a sociocultural perspective where we have used the concept of artefacts, mediating and the zone of proximal development. With the help of the theoretical perspective and the phenomenographic analysis model, we have been able to make two different analyses of our results. The results of this study showed variation on what preschool teachers see for different opportunities and limitations in the design of inclusive learning environments and how it´s contributes to learning and development. The conclusions show that the approach of preschool teacher is an important aspect in the design of inclusive learning environments and that only preschool teachers ‘own creativity can be an obstacle.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka förskollärares förhållningssätt gällande utomhuspedagogik samt att belysa utomhuspedagogik som arbetssätt i undervisningen i förskolan. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) framgår att barn ska erbjudas aktivitet i både inomhusmiljö och utomhusmiljö. Utifrån läroplanens beskrivning av utomhusmiljön kan studien anses väsentlig för att belysa och bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar kring och använder utomhusmiljön i undervisningssyfte. Med utgångspunkt i två forskningsfrågor om förskollärares uppfattningar kring utomhuspedagogik som förhållningssätt och arbetssätt samlades empirin in genom intervjuer med sex verksamma förskollärare. Tre intervjuade förskollärare arbetade på förskolor med utomhuspedagogisk inriktning och tre informanter arbetade på förskolor utan utomhuspedagogisk inriktning. Föreliggande studies resultat analyserades genom tidigare forskning samt genom utvecklingspedagogiken och begreppen lärandets akt och lärandes objekt som är centrala begrepp inom utvecklingspedagogiken. Studiens resultat synliggör flera möjligheter och begränsningar med utomhuspedagogik. Informanterna använder till stor del utomhuspedagogik som arbetssätt på förskolans utegård och i förskolans närmiljö.Undervisningen utomhus är spontan och planerad varav planerad undervisning är mer förekommande. Undervisningen planeras och genomförs utifrån de fokuserade läroplansområden förskolorna arbetar med. Spontan undervisning i utomhusmiljön synliggörs i resultatet varav några informanter hänvisar till att utomhusvistelse innebär fri lek vilket medför att spontan undervisning inte är lika förekommande. Studiens slutsats är att utomhuspedagogik utgör fler möjligheter än begränsningar för barns utveckling och lärande och att förskollärares förhållningssätt till utomhuspedagogik är avgörande för förekomsten av utomhuspedagogik.

Styrdokumenten inom förskolan har under åren förändrats till att barnen idag ska vara delaktiga i sin pedagogiska lärmiljö vilket i sin tur ställer krav på verksamma förskolepedagoger inom förskolan. Syftet med studien är att synliggöra hur personal inom förskolan använder sin ledarroll till hur de gör barn delaktiga i utformningen av förskolans fysiska lärmiljö för att uppnå de riktlinjer som finns i dagens läroplan. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjufrågor som val av metod. Därefter gjordes en kvalitativ analys av informanternas svar som spelade in med ljudinspelning och som sedan kategoriserades och tematiserades utifrån fenomenografi, den sociokulturella teorin samt studiens frågeställningar och syfte. Resultatet visade att observationer var den främsta metoden som samtliga informanter använde sig av för att göra barn delaktiga i utformningen av förskolans lärmiljöer men att majoriteten av informanterna själva ansåg sig vilja inkludera barnen mer fysiskt i förändringen av den fysiska lärmiljön. Resultatet visade också skillnader mellan hur de utbildade förskollärarna och de outbildade pedagogerna såg på hur man arbetade med barns delaktighet då att vara en närvarande pedagog var mer av en självklarhet för de outbildade än för de utbildade förskollärarna. Utifrån resultatet så kan man se att det saknas en teoretiskt grund i arbetet så som mallar för kontinuerliga observationer och reflektioner samt teoretiskt kunskap på hur man praktiskt kan gå tillväga för att göra barnen fysiskt delaktiga i utformandet av den fysiska lärmiljön för att vidareutveckla lärmiljön och för att utmana barnens proximala utvecklingszon.

Sammanfattning I det svenska utbildningssystemet är det en utmaning för matematiklärare att skapa lärmiljöer som leder till likvärdig utbildning för alla elever. Då detta arbete är både komplext och utmanande krävs samarbete mellan olika professioner för att skapa tillgängliga lärmiljöer i matematikundervisningen. Syftet med denna studie är att få fördjupad kunskap om lärares erfarenheter och behov av stöd i att erbjuda elever i behov av mer och särskilt stöd i ämnet matematik på högstadiet. Metoden grundar sig på tematisk analys av tolv intervjuer med undervisande matematiklärare på högstadiet. Individperspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet är de teoretiska perspektiven som studien har som grund. Resultatet visar att lärare upplever sig sakna specialpedagogiskt samarbete och organisatoriska förutsättningar för att skapa tillgängliga lärmiljöer i matematikundervisningen. Samtidigt upplever lärare att nivåanpassade läromedel och grupper ger en möjlighet att skapa tillgängliga lärmiljöer i matematikundervisningen. I arbetet med att erbjuda tillgängliga lärmiljöer beskriver lärare relationen mellan lärare och elev och mellan elev och elev som den viktigaste aspekten. En slutsats i studien för att skapa tillgängliga lärmiljöer är att det finns ett samarbete mellan undervisande lärare och speciallärare med stort fokus på goda relationer i klassrummet.   Nyckelord: förutsättningar för lärande, lärmiljö, matematikundervisning, speciallärare, tillgänglighet

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger uppfattar sin roll i arbetet kring den tillgängliga lärmiljön för elever i grundskolan före och under pandemin. Studien är deduktiv där vi utifrån ett systemteoretiskt perspektiv vill klargöra om och hur pandemin som en förändringsfaktor har påverkat specialpedagogers roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö på individ-, grupp- och organisationsnivå är komplex och har påverkats av pandemin genom att bland annat nya arbetsuppgifter tillkommit. Systemteori används som studiens ramverk och de inom systemteorin centrala begreppen nivåer & gränser, konstans & variation, samt skolan som system återkommer genom arbetet i olika delar. Studien är en kvalitativ intervjustudie med tio specialpedagoger som befinner sig geografiskt spritt i Sverige. Intervjuguiden som används i de semistrukturerade intervjuerna har inspirerats av den systemiska intervjutekniken för att göra det möjligt för informanterna att utveckla sitt tänkande. Resultatet visar att pandemin och de restriktioner som följs av pandemin och dess restriktioner har påverkat specialpedagogens möjlighet att i sin roll fullt ut utföra sina uppdrag, särskilt påtagligt är den del av uppdraget som berör arbetet med skolutvecklande processer på organisationsnivå som är en förutsättning för att åstadkomma varaktiga positiva förändringar i den tillgängliga lärmiljön. I slutdiskussionen diskuteras kring att specialpedagogen i sitt uppdrag har möjlighet att tillvarata de positiva effekterna av denna invecklade tid och bidra till utvecklade arbetssätt som bidrar till en mer tillgänglig lärmiljö.

Det finns många studier som utgår från barnperspektiv och makt, men färre som berör pedagogernas agerande utifrån ett maktperspektiv. Därför har jag valt att inrikta mig på material, plats och rum på förskolan, sett ur ett maktperspektiv med det psykosociala som bakgrund. Syftet med studien har varit att klarlägga vad som (hos pedagogen) ligger bakom val av placering av material. Studiens syfte besvaras genom tre ställda frågor; Vilket material blir viktigast att synliggöra för barnen, utifrån pedagogernas synvinkel? Hur kan pedagogernas relationer till materialet förklaras utifrån vald placering på förskolan? Samt hur kan pedagogernas attityd kring materialets placering förklaras utifrån ett maktperspektiv?  Studien innefattar både ett kvalitativt och ett kvantitativt metodval då enkäter som strukturerade intervjupersoner, det vill säga pedagoger från två avdelningar på en förskola har svarat på, men för att få bättre validitet till arbetet har jag valt att presentera viss data i form av cirkeldiagram som ska förtydliga resultatet från enkäten.  I arbetet har jag använt mig av teorier som utgår från ett maktperspektiv och appliceras på pedagogens roll i huruvida material väljs att placeras, samt hur ett lärande i rummet bir beroende av pedagogens syn på pedagogik. Vidare appliceras dessa teorier på utfallet för pedagogernas syn på material och deras inställning till densamme för att synliggöra hur makt ter sig i sammanhanget. Resultatet från enkäterna påvisar en komplexitet, vilka blir beroende utav olika faktorer så som; pedagogens egna syn på lärande, pedagogens egna specialområden, rutinmässiga faktorer (de som förekommer varje dag och upprepas i förskolan), säkerhet, lärmiljö, pedagogens syn på maktperspektiv, otillgänglighet och ointresse. De pedagogiska inriktningarna och pedagogens syn på sin professionalitet kommer att bli ledande för ett gemensamt konstruerat rum, där ett intressant och givande lärande ska ske. Säkerhetsaspekten visade sig bli en viktig faktor hos samtliga tillfrågade pedagoger. För val av placering av material blir således pedagogernas syn på lärande och pedagogik, med en säkerhetsaspekt, som bakomliggande faktor till hur lärmiljön utformas, och tillgänglighet av material framkommer.

Från tidigare kurser i utbildningen och begränsad litteratur visste vi att det förekommer lite forskning om hallen som lärmiljö. Syftet med denna studie var att utifrån ett sociokulturellt perspektiv studera när pedagoger använder hallen och se vilka aspekter som påverkar hur pedagoger utnyttjar hallen i ett lärandesyfte. Med vårt examensarbete ville vi kunna bidra till nya tankar och idéer om hallens möjligheter och begränsningar.Vi har gjort en kvalitativ studie och använt oss av kvalitativa metoder, som videoobservationer under av- och påklädning i hallen och intervjuformulär som pedagogerna svarade på. Relevanta begrepp och teorier från ett sociokulturellt lärande har använts för att analysera vårt resultat. Vår analys visade att lärandet i hallen förekom i samspelet mellan barn och pedagoger där dialogen fick en betydelsefull funktion. Dialogen påverkade hur hallens material användes i lärandesyfte, hur tiden utnyttjades samt hur samtalets längd och innehåll utvecklades för att bidra till barns lärande och utveckling. Våra slutsatser på vilka aspekter som påverkade pedagogers förhållningssätt i hallen är barns ålder, verksamhetens rutiner, hallens material och samspel mellan barn och pedagoger.

AbstractHantosi, Susann & Åström, Karin (2011). Motivation och lustfyllt lärande ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Motivation and pleasurable learning from a special educational perspective) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Examensarbetet behandlar specialpedagogens förhållningssätt i områden som rör gymnasieelevers motivation och lustfyllda lärande i förebyggande och åtgärdande syfte med fokus på individ-, grupp-, och organisationsnivå. Tanken med detta arbete är att den nyvunna kunskapen ska utveckla oss i vår kommande specialpedagogroll och att detta i sin tur ska påverka organisationen som helhet, men framförallt gynna den enskilde eleven i dennes fortsatta kunskapsutveckling.Våra forskningsfrågor är följande:•Hur kan specialpedagogen arbeta förebyggande, vad det gäller att ta till vara elevens motivation och känsla av lustfyllt lärande?•Hur kan specialpedagogen arbeta åtgärdande, vad gäller att ta till vara elevens motivation och känsla av lustfullt lärande?Vi utgår ifrån det sociokulturella- och det salutogena perspektivet och teorier som faller inom ramen för dessa perspektiv. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ halvstrukturerad intervjuform. Studien innefattar en intervju med sju specialpedagoger på sex gymnasieskolor i en större och en mindre stad i Sydsverige. Arbetet är uppdelat i tre valda teman; ”Specialpedagogernas definitioner av begreppen motivation och lustfyllt lärande”, ”specialpedagogens roll i arbetet med motivation och lustfyllt lärande”, samt ” lärmiljöns betydelse när det gäller elevernas motivation och lustfyllda lärande”. Resultatet speglar våra föraningar om vikten av specialpedagogsikt förhållningssätt där relationer och samtalet spelar en betydande roll inom arbetet med motivation och lustfyllt lärande. Enligt oss har vårt syfte uppfyllts och våra forskningsfrågor har blivit behandlade. Vi har fått en större förförståelse hur specialpedagoger arbetar praktiskt när det gäller att arbeta med motivation och lustfyllt lärande på individ, - grupp-, och organisationsnivå, både på ett förebyggande och på ett åtgärdande sätt. Detta i förlängningen kommer att gynna motivationsarbetet och det lustfyllda lärandet på samtliga nivåer i organisationen. Det har framkommit att specialpedagogens största redskap i det förebyggande arbetet är ”byggandet” av relationer. När relationerna är etablerade öppnar dessa upp för samtal och kommunikation. I det åtgärdande arbetet ser vi även här relationen som en viktig faktor för att främja arbetsklimatet, vilket i sin tur leder till en välfungerande lärmiljö. Specialpedagogen kan betraktas som en informationsspridare. Vikten av tydlighet och struktur i det uppföljande/åtgärdande arbetet är också en betydande del i detta arbete.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur gymnasieelever upplever sin lärmiljö i arabiska som Modernt språk. Med lärmiljön avsågs faktorer såsom arabiskalektionens tidpunkt, undervisningstid per vecka, plats för undervisning, och läromedel.Intervjuer med sex gymnasieelever, vars förstaspråk är arabiska, visade att samtliga var nöjda med lektionstiden som låg tidigt på dagen. En elev hade dock upplevt förflyttningar av lektionen då tidsbegränsade skolprojekt inkräktade på tiden. En timmes lektion i veckan var tillräckligt tyckte de flesta eleverna, men två av dem hade gärna sett att de fått två lektioner per vecka för att kunna lära sig mer. När det gällde lokalen upplevde de fem elever som hade sin arabiskalektion i ett klassrum, omgivningen som lugn och med tillgång till utrustning. Den elev som undervisades i ett grupprum upplevde däremot att utrustning saknades och att ljud och avbrott förekom. Beträffande läromedel tycke eleverna bl.a. att skönlitteratur och dator var viktigt för deras lärande. Dock kom det fram att det rådde brist på arabisk skönlitteratur på skolan, och att det inte fanns tillgång till tangentbord med arabiska bokstäver.Jämförelser med en tidigare intervjuundersökning om grundskoleelevers upplevelser av samma faktorer i lärmiljön i modersmålsundervisning, visade att gymnasieeleverna var mer nöjda med lärmiljön än vad grundskoleeleverna var. Skillnaderna verkade bestå i att grundskoleeleverna ofta var hänvisade till mindre rum som upplevdes som trånga, och som lätt utsattes för störningar. Dessutom var grundskoleelevernas modersmålslektion i regel förlagd efter skoldagens slut då eleverna var trötta.Gymnasieelevernas upplevelser av lärmiljön i arabiska som Modernt språk, stämmer delvis överens med tidigare forskning om ofördelaktiga villkor för modersmålsundervisning. Samtidigt avviker gymnasieelevernas svar också från den bilden, eftersom de uttrycker mer positiva erfarenheter av vissa delar i lärmiljön.

Kandidatexamensprojektet på tomten i Slakthusområdet i södra Stockholm syftar till att gestalta ett lärocenter för gymnasieelever. Centret är inte en skola, utan ska användas som komplementbyggnad till elevernas ursprungliga skolor, både i det lokala området, men även för elever i en större del av Stockholmsområdet.  Lärocentret ska innehålla bland annat ett stort bibliotek, grupprum, olika scener och rum för uppvisningar och framtädande, en utställning och mycket annat. Projektet tar form utifrån tankar om pedagogik. Jag valde att lära mig mer om förskolepedagogiken Reggio-Emilia och projeketet syftar i stort till att undersöka hur denna pedagogik kan anpassas till äldre elever, till exempel de som går på gymnasiet, vilket leder fram till följande frågeställning: Hur skulle pedagogiskt gestaltade läromiljöer för förskolebarn kunna anpassas till äldre elever? / The degree project on the site in the Slakthusområdet in southern Stockholm aims to create a learning center for high school students. The center is not a school but should be used as a complementary building for students’ ordinairy schools, both in the local area, but also for students in a larger part of southern Stockholm. The learning center should include a large library, group rooms, different scenes and rooms for shows and thriving, an exhibition and much more. The project takes shape on the basis of thoughts about pedagogy. I chose to learn more about the pre-school education Reggio-Emilia and the project is largely aimed to investigating how this type of education can be adapted to older students, such as those at high school, which leads to the following issue: How could educationally configured learning environments for preschool children be adapted to older students?