Barns rätt till att göra sig förstådd och förstå andra finns lagstadgad genom FN:s barnkonvention och konventionen om de mänskliga rättigheterna. Forskning visar på att alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett bra verktyg för att ge barnen möjlighet till en fungerande kommunikation. Trots detta finns inte AKK explicit uttryckt i förskolans läroplan, vilket lämnar en stor valfrihet till förskollärarna i hur de väljer att stötta barnens språk och kommunikationsutveckling i sin undervisning. I glappet mellan forskningen och förskollärarnas beprövade erfarenheter upptäcktes en kunskapslucka som genom denna studie önskades fylla. För att uppnå studiens syfte användes en kvalitativ forskningsmetod, där empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultatet analyserades genom en tematisk analys som visade att informanterna i likhet med vad forskning säger anger tid, kunskap och fortbildning om AKK som både en förutsättning och hinder för att använda AKK i undervisningen. En slutsats som kan dras av studien är att hur väl barnet får möjlighet att utveckla sin kommunikation till stor del avgörs av pedagogernas kunskaper och förutsättningar för att skapa en god lärande miljö.

Inledning Forskningsområdet kring fritidspedagogik är begränsat. Utifrån vår erfarenhet ser vi att det saknas kunskap och forskning när det gäller hur fritidslärare skapar goda lärmiljöer, framförallt vilka resurser som fritidslärare ges för att bedriva och upprätthålla goda lärmiljöer i undervisningen. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare beskriver utformningen av goda lärmiljöer för att främja elevers lärande och utveckling. Metod Studien utgår från en kvalitativ intervjumetod med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. För insamling av material har semistrukturerade intervjuer som genomförts med nio respondenter i Västra Götalandsregionen. Resultatet har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Resultat Resultatet i denna studie har analyserats och presenteras i fem olika teman, kommunikation, lärmiljö, eleverna på fritidshemmet, planering av lärmiljöer och kompetens. I resultatet framgår det att samarbetet mellan klasslärare och fritidslärare brister gällande lån av lokaler samt användning av resurser. I brist på tillgång till fler och mindre rum beskriver fritidslärare i studien svårigheter med att bedriva en målstyrd fritidsverksamhet som främjar elevers trygghet, lärande och utveckling. Fritidshemmens resurser framstår som föränderliga alltså att fritidshemmet ofta behöver anpassa sig till andra verksamheter och att fritidshemmet inte har en självklar plats vilket är en konsekvens av brist på mindre rum. Resultatet i denna studie visar att fritidslärarna som har ändamålsenliga fritidslokaler och inte delar lokaler med skolan, beskriver att samarbetet och kommunikationen med klasslärare inte påverkar deras undervisning. I studien beskriver även fritidslärare att deras kompetenser gällande lärmiljöer är bristfälliga och att de därmed önskar vidare kompetens inom området.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med att främja barns språkutveckling i relation till fri lek i förskolan, samt hur den fria leken kan vara främjande för barns språkutveckling. I studien används en kalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod har utförts. Vår studie har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv som grundar sig i Vygotskijs teori. Resultatet visar att fri lek i förskolan har stor betydelse vad gäller barns språkutveckling. Barnen beskrivs föra dialoger och samtal med varandra i den fria leken då de möter rollekar, föremål och olika miljöer att samtala om. Förskollärarna lyfter vikten av närvarnade vuxna för att kunna vägleda och föra leken vidare, men också för att kunna observera leken eller kliva in för att stödja barnen i eventuella konflikter. Förskollärares förhållningssätt i relation till förskolans miljö och den fria leken är därav viktig när det kommer till att främja barns språkliga förmåga.

Denna studie syftar till att beskriva lärares tankar kring elevers lärande ochderas syn på att variera lärmiljöer i undervisningen av de naturvetenskapliga ämnena. Vilka uppfattningar har egentligen lärare omhur det påverkar elevernas inlärning att variera lärmiljöer? Tidigare forskning visar att lärare upplever att elevers kunskaper främjas av att använda sig av varierade lärmiljöer i de naturvetenskapliga ämnena.Vidare så belyser tidigare forskning att elever som får möta det teoretiskainnehållet i praktiska moment inhämtar och befäster kunskaper på ett lustfyllt sätt, när flera sinnen används. I denna studie har en flermetodsundersökning genomförts med 20 stycken lärare som arbetar från förskoleklass till årskurs 3 och är stationerade i olika geografiska delari landet. Lärarna besvarade en enkät och resultatet är baserat på deraserfarenheter av och tankar om elevers lärande i de naturvetenskapliga ämnena. Enligt dessa lärare finns det både utmaningar och förtjänster med att bedriva utomhusundervisning i de naturvetenskapliga ämnena. Samtliga lärare uttrycker sammanfattningsvis att det gynnar elevers lärande att bedriva undervisning i de naturvetenskapliga ämnena i varierade lärmiljöer där teori möter praktik, men att det finns utmaningar så som brist på tid, resurser och svårigheter att genomföra i elevgruppersom behöver struktur och anpassningar. Studien visar att även om detfinns utmaningar så är förtjänsterna med att bedriva utomhusundervisning märkbart fler men att utomhusundervisning trots detta inte har en central roll i undervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet inkludering i förskolan och hur de arbetar kring inkludering. I samband med denna studie lyfts även förskollärarnas förhållningssätt utifrån egna erfarenheter och kompetenser, gällande inkluderingsarbetet i verksamheten. Vidare i studien lyfts förskolans fysiska lärmiljö och dess påverkan på förskollärarnas arbete med inkludering i förskolans verksamhet.  I förskolans läroplan 2018 nämns vikten av förskollärarnas uppdrag beträffande barns delaktighet och inflytande i förskolan. Detta kan relateras till begreppet inkludering. Förskollärarna upplever att inkluderingsbegreppet är komplext, eftersom begreppet har mångfacetterade tolkningar och kan därav upplevas utmanande att arbeta med, för en del förskollärare. För att kunna arbeta inkluderande i förskolan är det viktigt med erfarenhet och kompetens, enligt dem. I studien används en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer utförs av fyra förskollärare. De övergripande teoretiska inriktningarna utgår från Aspelins (2018)relationskompetensmodell, (Palla, 2021; Lutz, 2021) teorier såsom den breda och det snäva perspektivet samt de fyra konkreta kraven utifrån Haugs begreppsdekonstruktion gällande inkludering. Studiens resultat visar att förskollärarna har samsyn kring begreppet inkludering i förskolan beträffande barns rätt att integreras i verksamheten, dock uppvisar de olika sätt att tolka begreppet. I studien framkommer det även att förskollärarna har positiva inställningar till inkludering, trots förekommande bristande kunskaper och erfarenheter gällande inkludering. Förskollärarna använder sig av olika pedagogiska strategier för att tillgodose alla barns behov. Studien bidrar med kunskap om förskollärares uppfattningar om inkludering.Erfarenheter och kompetenser av ett inkluderande arbetssätt uppfattas vara avgörande aspekter för att kunna anpassa verksamheten efter varje barns behov och förutsättningar, samt skapa en fysisk lärmiljö för alla barn, enligt datamaterialet.

Inledning och syfte  Förskollärarutbildningen betonar vikten av den fysiska lärmiljön i förskolans verksamhet och arbetet med att utforma fysiska lärmiljöer som en betydande del av yrket. En tidigare kunskapsöversikt visade på en brist på nationell forskning vilket har ökat intresset för att undersöka utformningen av förskolans fysiska lärmiljöer. Syftet med studien är att undersöka vilka pedagogiska val och erfarenheter som ligger till grund för förskollärares utformning av fysiska lärmiljöer i förskolans verksamhet.  Metod  Studien har utgått från den kvalitativa datainsamlingsmetoden semistrukturerade intervjuer. Sex förskollärare inom samma kommun deltog, var av samtliga arbetade på olika förskolor med olika förutsättningar. Som grund till intervjuerna fanns en intervjuguide vilket innehöll en presentation av studien, kärnfrågor och en avslutningsfråga. Dessutom ställdes individuella följdfrågor under varje intervju.   Resultat  Deltagarna arbetar på olika förskolor och har där med olika inriktningar, projektarbeten och profiler. Resultatet visar att samtliga pedagoger betonar att de fysiska lärmiljöerna ska vara utformade efter barnens intressen och aktuell barngrupps behov. För att det ska möjliggöras visade det sig att flexibilitet var av stor vikt vid utformandet av de fysiska lärmiljöerna då pedagogerna framhävde betydelsen av föränderlighet. Resultatet visar även pedagogers syn på material utifrån olika infallsvinklar så som; aspekten mångfald och mängden av material samt utmanande och okodat material. I resultatet kan det även utläsas att skapa en harmonisk stämning i de fysiska lärmiljöerna är en framträdande aspekt. Motgångar som belystes av deltagarna i relation till utformandet av fysiska lärmiljöer var dels tidsbrist, dels huruvida de befintliga rummen var utformade.

Johnsson, Petra och Persson, Marie (2024).”Där är liksom inget facit, det är helt beroende på individerna i barngrupperna.” Specialpedagogers uppfattningar kring tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap kring specialpedagogers uppfattningar om tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Vidare syftar studien till att belysa hur specialpedagoger uppfattar hur arbetet med lärmiljöers tillgänglighet ser ut i praktiken, med hänsyn till barnens funktionsförmåga. Vad kännetecknar en tillgänglig lärmiljö enligt specialpedagoger? Vilken påverkan har specialpedagoger på förskolans lärmiljöer? På vilka sätt säkerställer specialpedagoger i förskolan att lärmiljöerna är tillgängliga i relation till barnens funktionsförmåga? Teori Studien grundar sig i Säljös (2014) sociokulturella teori som fokuserar på artefakter, mediering och appropriering. Dessutom inkluderas Ahlbergs (2015) kommunikativa relationsinriktade perspektiv (KoRP) när det gäller relationerna mellan olika aktörer i relation till lärmiljöerna. För att belysa specialpedagogens befogenheter tillämpas begreppen legitimitet och mandat enligt Bladinis (2004) resonemang, inom ramen för professionsteori. Som komplement till dessa centrala begrepp appliceras även Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) tillgänglighetsmodell, som ett analysverktyg. Metod För att erhålla insikter om specialpedagogers uppfattningar och för att fördjupa empirin, använder studien en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer som metod. Studiens analytiska ramverk hämtar inspiration från en fenomenografisk analysmodell med utfallsrum, vilket möjliggör upptäckter av mönster och variationer inom det insamlade materialet. Resultat Det som synliggörs i resultatet är pedagogernas betydelse för lärmiljöns utformning. De strategier och metoder som specialpedagogerna använder för att möjliggöra för diskussioner och reflektioner i samspel med pedagogerna åskådliggörs. Specialpedagogerna använder även dessa metoder och strategier för att säkerställa att de olika lärmiljöerna bidrar till alla barns rätt till en likvärdig utbildning. De kännetecken som specialpedagogerna belyser kring tillgängliga lärmiljöer är exempelvis; bildstöd, tydlighet, en miljö avskalad från visuellt och auditivt buller, rum i rummen, relationer mellan pedagoger och barn, samsyn på hela förskolan samt att se sin egen del i helheten. Specialpedagogerna upplever att de har en stor påverkan på förskolans lärmiljöer men att det generellt är pedagogerna som utformar miljöerna, eftersom de har närmast relation med barnen. Att medverka i många olika forum, att ge och ta samt hitta jämvikt mellan att ställa krav och ge beröm ses som viktiga framgångsfaktorer. Likaså att som specialpedagog ha en god relation och ett relationellt förhållningssätt gentemot pedagogerna ses som värdefullt. Specialpedagogiska implikationer Studien belyser vilka möjligheter och befogenheter specialpedagogen har när hen är tillgänglig på förskolan. De informella samtalen och pedagogernas betydelse ses som viktiga och kan förhoppningsvis skapa tankar hos läsaren som möjliggör för reflektion och vidareutveckling av specialpedagogens roll. En viktig framgångsfaktor är vilket mandat specialpedagogen får gentemot pedagogerna och från sin rektor. Genom att diskutera mandatfrågan mer frekvent möjliggör det i bästa fall för ökade insikter och medvetenhet hos både specialpedagoger och rektorer.

Syftet med denna studie är att undersöka samarbetet och kommunikationen mellan specialpedagoger och förskollärare vid tidiga stödinsatser. Särskilt fokus ligger på respondenternas erfarenheter av den kommunikation som förs, vilka faktorer som påverkar kommunikation och samarbete samt hur respektive profession uppfattar varandras roller. Studien är kvalitativ och genomfördes genom intervjuer med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. Uppsatsen utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där sociala roller och institutioner påverkar hur kommunikationen förs och tolkas. Resultatet bygger på respondenternas uppfattningar och visar att det förs en stor mängd olika typer av information mellan de båda professionerna och även om kommunikation och samarbete generellt flyter på utan komplikationer så finns det vissa faktorer som påverkar kommunikationsprocessen positivt och negativt. De faktorer som respondenterna främst framhåller som viktiga är förskollärarnas inställning till stödinsatser, kunskap, tid och organisation. Resultatet tyder också på att det finns en hierarkisk struktur som bygger på att specialpedagogerna har ett visst kunskapsmonopol i sin roll som experter och handledare och att denna roll också till viss del påverkar kommunikationen. Studiens slutsats är att det finns ett behov av ett kunskapslyft gällande stödinsatser inom förskolan samt att det behövs mer tid för gemensam reflektion och utvärdering av stödinsatserna där hela arbetslaget kan få stöd av specialpedagogen. Detta skulle bidra till att kommunikationen kring stödinsatserna kan föras på ett mer konstruktivt sätt vilket skapar en trygg miljö kring det enskilda barnet där samtliga inblandade vet vad som gäller. På det sättet minskar arbetsbördan på den enskilda pedagogen vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för hela verksamheten att uppfylla läroplanens målsättningar om en förskola som uppmärksammar alla barn. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>

Föreliggande studie fokuserar på hur förskolans lärmiljö kan organiseras för att motverka könsstereotypa mönster som kan påverka barns aktivitetsval. I arbetet med förskolans jämställdhetsuppdrag krävs en ständig reflektion om de normer som skapas i samspel med den sociala och fysiska miljön. Studiens syfte är att, ur ett genusperspektiv, undersöka hur organiseringen av förskolans lärmiljöer kan motverka könsmönster som riskerar att påverka barns val av aktiviteter. Studien har utgått från ett socialkonstruktivistiskt och feministiskt perspektiv där kvalitativ data samlats in med hjälp av semistrukturerade deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer. Totalt har fyra avdelningar fördelat på två förskolor deltagit i studien. Resultatet visar att fordon och konstruktionsmaterial får stort utrymme i förskolans lärmiljöer samt att könsstereotypa aktivitetsval kan motverkas i en genomtänkt fördelning av materialet i miljön. Olika strategier har visat sig användas för att motverka stereotypa könsmönster i barns aktivitetsval. Dessa strategier kan ibland ses som varandras motsatser men kan också fungera som komplement till varandra. Genom att applicera en kompensatorisk strategi i organiseringen av lärmiljön kan barns intressen tillgodoses samtidigt som hänsyn tas till eventuella maktperspektiv. Detta kan bidra till att motverka könsstereotypa mönster i barns aktivitetsval och därmed vara en del av förskolans jämställdhetsuppdrag.

No description available.