Kognitiv beteendeterapi (KBT) har mest evidens vid social fobi, och på senare år har även guidad självhjälp baserad på KBT visat goda resultat. Acceptance and commitment therapy (ACT) är en del av den tredje vågens KBT och har visat lovande resultat vid ångestsyndrom. Företrädare för ACT har varnat för riskerna med tekniker för att utmana negativa automatiska tankar. Studien syftar till att med en single case experimentell design med multipel baslinje (N=9) studera effekterna av kognitiv omstrukturering (KO) och kognitiv defusion (KD) i form av guidad självhjälp på social ångest, socialt undvikande, psykologisk flexibilitet, defusion, samt frekvens av och trovärdighet hos negativa automatiska tankar. Resultaten visade att KO och KD inte enbart påverkade de processer som teorierna predicerar utan även den andra behandlingens processer.

I den här undersökningen har vi tagit del av diskussioner på två nätforum. Det ena är Flashback, ett privat, kommersiellt och mer eller mindre icke-kontrollerat forum. Det andra är Soctanterna på nätet, som drivs av Malmö stad och inom vilket professionella socialsekreterare verkar. Vårt material består av trådar där unga beskriver och diskuterar problem med den egna psykiska hälsan och som därför har sökt hjälp på dessa forum. I studien jämförs de två forumen med utgångspunkt i forumets kontroll, vertikal och horisontell dialog, samt den professionella ansatsen som Soctanterna på nätet har, respektive den icke-professionella ansatsen som förekommer på Flashback. Undersökning är alltså komparativ och syftar till att belysa möjligheter och hinder för självhjälp på internet. För att analysera materialet har vi använt innehållsanalys, och konstruerat ett kodningsschema. Det resultat som framträder är att kontrollen på det professionella forumet Soctanterna på nätet begränsar samtalet och påverkar hur kunskap förmedlas, men också att den kontroll som där finns medför en trygghet i dialogen. Professionalitet skapar en kärnfull kunskap i ett mer vertikalt samtal medan icke-professionalitet, vilket gäller Flashback, kan ge en erfarenhetsbaserad kunskap i ett horisontellt samtal. En risk som framträder på det icke-professionella forumet är bristande struktur.

Studiens syfte var att utforska hur bokomslag för självhjälpsböcker inom kategorin depression bör formges för att passa den specificerade målgruppens perspektiv och ämnets karaktär. Syftet besvarades med hjälp av fyra frågeställningar. Inledningsvis undersöktes teori och målgruppens preferenser i en förstudie. Därefter följde ett designarbete där författarna formgav fyra bokomslag utifrån förstudien: Bokomslag 1 (Bubblor) som fokuserar på ett abstrakt, personligt, modernt och dynamiskt uttryckssätt, Bokomslag 2 (Vattenfärg) vars gröna vattenfärgsmotiv går från mörkt till ljust för att symbolisera livets olika nyanser och skeden, Bokomslag 3 (Paper Art 1) vars motiv symboliserar att ta sig igenom det mörka för att komma fram till ljuset, samt Bokomslag 4 (Paper Art 2) som med sitt motiv väcker associationer till hav och fokuserar på att skapa en harmonisk och hoppfull känsla. Avslutningsvis utvärderades omslagen av målgruppen, där Bokomslag 2 och 4 fick bäst respons och ansågs mest lyckade. Den avslutande frågeställningen var övergripande och syftade till att hitta aspekter som kan vara viktiga att ta i beaktande vid formgivning av bokomslag inom kategorin. I studien kunde ett antal mönster utrönas i vad målgruppen värdesätter. Följande riktlinjer skapades därefter, som rekommendationer vid formgivningen: det är svårt men viktigt att skapa en balans mellan positivt och dystert i omslagets stämning; abstrakta motiv med en lämplig symbolisk koppling till ämnet är att föredra; det är positivt om bokomslaget sticker ut från mängden; målgruppen uppskattar omslag som känns estetiskt tilltalande, moderna och färgrika; linjära teckensnitt är att föredra då de upplevs moderna och tydliga; omslaget bör inte avslöja bokens innehåll och ämne för tydligt.

Socialstyrelsen menar att primärvården står inför en utmaning att tillgodose tillgänglig psykologisk behandling till ett växande behov. Ett möjligt tillvägagångssätt skulle kunna vara Integrerad beteendehälsa som eftersträvar att kunna erbjuda korta psykologiska interventioner med hög tillgänglighet. Syftet med föreliggande studie var att jämföra två varianter av Integrerad beteendehälsa; ett sedvanligt upplägg med Brief Interventions och ett upplägg med utökad bedömning och möjligheten till vägledd självhjälp för ett specifikt problem. Det här med avseende på generella symtom och symtom specifika för just det problem som patienter erhållit självhjälp för, alternativt bedömts skulle ha passat för självhjälp avseende ett specifikt problem. Resultaten visade att den generella symtomnivån förbättrades för gruppen som helhet, samt inom respektive grupp. Den problemspecifika symtomnivån sjönk för både patienter som erhållit vägledd självhjälp och för patienter som erhållit Brief Interventions men vars problemprofil visat att de hade passat för en specifik självhjälpsmanual. Någon signifikant skillnad i symtomförändring, oavsett generell eller problemspecifik, kunde inte hittas. I diskussionen problematiseras bland annat den interna validiteten och den naturalistiska miljön lyfts som en styrka. / The national board of health and wellfare are stating that primary care faces a major challenge in providing available psychological treatment to an increasing need. One possible approach is Integrated Behavioral Health, which strives towards offering brief psychological interventions with great access. The purpose of the following study was to compare two different methods of Integrated Behavioral Health; an ordinary set up with Brief Interventions and one set up with extended assesment and the possibility of guided self-help treatment for a particular problem. This regarding general as well as specific symptoms for the particular problem the patient has received guided self-help for, or considered to have been suited for. The results showed that the general level of symptoms improved for all patients, merged into one group, and within the respective group. The level of the problem-specific symptom decreased for patients who received guided self-help and for patients who received Brief Interventions, but whose problem profile showed that they had fit for a specific self-help manual. No significant difference in symptom change, regardless of general or problem- specific, could be found. In the discussion, the internal validity is discussed, and the naturalistic environment is described as a strength.

Primärvårdens uppdrag innefattar behandling av psykisk ohälsa och för närvarande överstiger behandlingsbehovet vårdnivåns resurser. Integrerad beteendehälsa (IBH) är en organisationsmodell för primärvård som tidseffektivt tillgängliggör psykologisk behandling. Föreliggande pilotstudie ägde rum under perioden januari till april 2019 på vårdcentralen Centrum, som arbetade enligt modellen för IBH. Syftet för studien var att utvärdera effekterna av behandling med Brief Interventions (BI) respektive vägledd självhjälp avseende patienternas vardagliga funktionsnivå, livskvalitet och symtom. Mätningar genomfördes innan behandling påbörjades, efter fyra veckor samt efter åtta veckor. Vidare undersöktes processfaktorer, så som hur stor andel av patienterna som skulle kunna tillgodogöra sig behandling med självhjälp, samt huruvida införande av en sådan behandling skulle kunna vara motiverad i primärvårdsmiljö utifrån tidseffektivitetsperspektiv. Totalt randomiserades 41 patienter mellan behandling med BI respektive en utökad bedömning följt av behandling med vägledd självhjälp. De patienter som vid den utökade bedömningen inte befanns lämpliga för vägledd självhjälp fick behandling med BI. Sammantaget fullföljde 29 patienter behandling inom ramen för studien. Resultaten visade att både BI och självhjälp förbättrade patienternas vardagliga funktionsnivå, livskvalitet och symtomnivå, samt att det fanns få skillnader i behandlingsutfall mellan grupperna. Tidsåtgången för personalen var större för behandling med självhjälp jämfört med BI. Vidare forskning behövs för att utvärdera psykologisk behandling anpassad till primärvården. / A commitment of primary care is mental health treatment. At present the need for treatment exceeds accessible resources. Primary Care Behavioral Health (PCBH) is a model of organization of primary care with the aim to make access to mental treatment from a time-efficiency perspective. The present study was conducted between January and April 2019 at Vårdcentralen Centrum, a primary care unit organized in accordance with PCBH. The aim of the present study was to evaluate the effects of treatment with Brief Interventions (BI) and guided self-help regarding daily functioning, quality of life and aggregate level of symptoms. Self-assessments were filled out by the patients before treatment, at FU4 and at FU8. Furthermore, proportion of patients suitable for self-help treatment was examined, and whether introduction of such a treatment might be justified in the context of primary care on basis of time effectiveness approach. In overall, 41 patients were randomized to two conditions: BI treatment and, respectively, extended assessment with subsequent self-help treatment. Participants, not found suitable for self-help at the extended assessment, got treatment with BI. Within the study, 29 patients went through treatment. The results showed that groups treated with BI and self-help had improved significantly between before treatment and FU8 regarding daily functioning, quality of life and level of symptoms. There were in general little differences in improvement between the two groups. Furthermore, timescale for the group that got extended assessment and subsequent self-help treatment, was significantly larger than timescale for the group that got BI treatment. For future research, evaluation of short-term forms of mental treatment in primary care ought to be relevant.

För att möta ett växande behov av tillgänglig hjälp för studiestressproblematik vid högskolor och universitet kan självhjälp som behandlingsform vara viktig att testa. I denna pilotstudie undersöktes effekten av deltagandet i ett textbaserat självhjälpsprogram utifrån kriterierna: perfektionism, prokrastinering, oro och livskvalitet, följsamhet och nöjdhet. Interventionen bestod av fem moduler för deltagarna att arbeta sig igenom under 5-7 veckor med minimal terapeutassistans. Nitton deltagare från ett universitet tackade ja till att delta i studien varav 11 inkom med såväl för- som eftermätningar.  Beroende t-test visade signifikanta skillnader mellan för- och eftermätning för utfallsmåtten prokrastinering (IPS (d=1.0)) och oro (GAD-7 (d=0.7)). För resterande utfallsmått för perfektionism (FMPS-PS, FMPS-CM) och livskvalitet (BBQ) uppvisades inga signifikanta skillnader. Följsamheten var låg, flertalet deltagare genomförde endast programmet till någon del. Uppfattningen fångades av CSQ-8 och visade att deltagarna till största delen var nöjda. Resultaten i pilotstudien ger argument för fortsatt studerande av självhjälp för studiestress och öppnar upp för en vidareutveckling av programmet i fokus, till exempel i form av en större kontrollerad studie med ökad terapeutassistans. / In order to meet a growing need for accessible support for student-related distress at universities, self-help as a treatment form may be important to test. This pilot study examined the effect of participation in a text-based self-help program based on the criterias: Perfectionism, Procrastination, Worry, Quality of Life, Compliance and Satisfaction. The intervention consisted of five modules for the participants to work through during 5-7 weeks with minimal therapist assistance. Nineteen participants from a university participated in the study, of which 11 handed in both pre- and post-measurement.Dependent T-tests showed significant differences between pre- and post-measurement for outcome measurement progression (IPS (d = 1.0)) and anxiety (GAD-7 (d = 0.7)). There were no significant differences for the remaining outcome measures for perfectionism (FMPS-PS, FMPS-CM) and quality of life (BBQ). The compliance was low, most of the participants only carried out the program to some extent. The level of satisfaction was captured by CSQ-8 and showed that the participants were mostly satisfied. The results of this pilot study provide argument for future study of self-help for student-related distress and opens up for further development of the program in focus, for example in the form of a larger controlled study with increased therapeutic assistance.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om trovärdighet och förväntningar på behandling, deltagarens smartphoneanvändning, aktivitet i behandlingen, samtidig ångestdiagnos, initial symtomnivå på depression samt demografiska egenskaper kan predicera behandlingsutfallet i en depressionsbehandling via smartphone med internetstöd utifrån beteendeaktivering och mindfulness. 81 deltagare randomiserades till antingen beteendeaktiverings- (n=40) eller mindfulnessbetingelsen (n=41). Huvudutfallsmåttet var förändring i BDI-II mellan för- och eftermätning mätt med residual gain scores. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka samband mellan prediktorer och utfallsmåttet. För att analysera skillnader mellan grupper gjordes regressionsanalys på interaktionseffekten mellan prediktor x grupp, samt envägs-ANOVA. Resultatet visade att två frågor som rör deltagarens smartphoneanvändning korrelerade negativt med utfallsmåttet för alla deltagare sammantaget; ”så här ofta i snitt laddar jag ner nya applikationer till min smartphone”, (r=-.45, p=.01, R2=.21), samt ”jag märker att jag ofta använder min smartphone när jag har tråkigt eller när jag inte har något annat att göra”, (r=-.24, p<.05, R2=.06). Av de demografiska variablerna korrelerade att ha sysselsättning positivt med utfallet för alla deltagare sammantaget (r=.26, p=.03, R2=.07). Civilstånd, att bo tillsammans med en partner, korrelerade positivt med utfallsmåttet i beteendeaktiveringsgruppen (r=.44, p<.01, R2=.19). En signifikant skillnad i förändring, mätt i förändringsvärde, mellan deltagare med måttliga och svåra initiala symtom på BDI-II observerades (t(69)=4.36, p<.01). Ingen signifikant skillnad i eftermätningar mellan de två grupperna kunde observeras. Slutsatsen är att hur deltagaren använder sin smartphone kan ha betydelse för utfallet. Även sysselsättning och civilstånd visade sig ha betydelse för utfallet. Varken att ha en svår depression och/eller en samtidig ångestdiagnos visade sig vara hindrande för att ta till sig behandlingen. Det var flera presumtiva prediktorer som inte visade signifikanta samband med behandlingsutfallet vilket indikerar att behandlingen kan komma att passa en bred patientgrupp. / DISA-En randomiserad kontrollerad studie via smartphone med internetstöd baserad på beteendeaktivering respektive mindfulness för vuxna med subklinisk och egentlig depression

Primärvården står i dagsläget inför utmaningar gällande omhändertagandet av psykisk ohälsa. Integrerad beteendehälsa (IBH) är en organisatorisk modell med potential att underlätta för hur evidensbaserad psykologisk behandling kan bedrivas i en primärvårdskontext. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera en sedvanlig IBH-vårdmodell, kontextuell bedömning följt av fokuserade insatser, med en utökad bedömningsprocedur följt av valet att inleda fokuserade insatser eller vägledd självhjälp, samt de två behandlingsuppläggen fokuserade insatser (oavsett bedömningsförfarande) och vägledd självhjälp efter utökad bedömning. Effekter på vardaglig funktionsnivå, betydelsen av antal behandlingskontakter samt den kontinuerliga upplevelsen av problemets svårighetsgrad, tilltro till den egna förmågan att förändras och besökens hjälpsamhet undersöktes. 69 primärvårdspatienter randomiserades mellan de två vårdmodellerna. Resultaten indikerade på en signifikant förbättring i vardaglig funktionsnivå för samtliga patienter oavsett vårdmodell och behandlingsupplägg. Inget samband mellan antal sessioner och förbättring upptäcktes. Skillnader i utfall och patienternas kontinuerliga upplevelser av behandlingsinterventionerna diskuteras. / The primary healthcare system faces challenges concerning the treatment of mental health. Integrated behavioral health (IBH) is an organizational model with the potential to implement evidence-based psychological treatment in a primary care setting. The aim of this study was to compare a standard IBH treatment model, contextual assessment followed by brief interventions, with an extended assessment procedure followed by brief interventions or guided self-help, as well as the two different treatment plans brief interventions (regardless of assessment procedure) and guided self-help post an extended assessment procedure. Effects on everyday functioning and correlations between number of sessions and treatment effect are evaluated along with the continuous patient experience regarding the severity of the problem, confidence in ability to change and session helpfulness. 69 primary care patients were randomized between the two treatment models. The results indicated a significant improvement in everyday functioning regardless of treatment model or treatment plan. No significant correlation between number of sessions and improvement was found. Differences in treatment outcome and patient experience are discussed.

Genom att personifiera symptomen av min bipolära sjukdom i form av karaktärer från den Grekiska mytologin så berättar jag om mina känslor och erfarenheter av psykiatri, slutenvård, mani och depression i narrativ poesi och illustration. Min text går igenom processen, både i tanke, metod och resultat.

Syftet för föreliggande studie var att undersöka olika sätt att organisera primärvårdens om- händertagande av patienter med psykisk ohälsa och hur det påverkar patienters nöjdhet med vården. Studiens frågeställningar syftade att undersöka 1) skillnader i nöjdhet mellan patienter som erbjuds sedvanlig Integrerad Beteendehälsa (IBH) med Brief Interventions (BI) och de som får utökad bedömning med vägledd självhjälp 2) om patienters vardagliga funktion förbättras och om förbättringen har ett samband med deras upplevelse av nöjdhet 3) hur vanligt negativa upplevelser är inom behandlingsmetoderna. Av 41 randomiserade primärvårdspatienter kunde 30 analyseras utifrån deras upplevda nöjdhet inom vården. Båda grupperna var i genomsnitt nöjda med vården och skattade besöken som hjälpsamma. Patienter som efter utökad bedömning fick vägledd självhjälp skattade tidigt i behandlingen högre grad av nöjdhet och den skillnaden kvarstod. Det fanns en signifikant förändring av vardaglig funktion till det bättre för patientgruppen som helhet, men förändringen korrelerade inte signifikant med nöjdhet. Det fanns en tydlig skillnad i antal rapporterade negativa upplevelser. 14 negativa upplevelser rapporterades av patienter som fått Brief Interventions, medan en negativ upplevelse rapporterades av patienterna som fått vägledd självhjälp. Slutsatser från föreliggande studie bekräftar tidigare forskning kring att nöjdhet går att uppfylla med kortare behandlingsinterventioner samt strukturerade behandlingar. / The purpose of the present study was to examine different ways of organizing primary care for patients with general mental disorders, and how the treatment affects the patient’s satisfaction with the care. The study aimed to examine 1) if there is a difference in patient satisfaction between patients offered brief interventions within the primary care behavior health model, and patients offered an extended assessment with guided self help 2) if the patients everyday function improves and correlates with their experience of satisfaction 3) how common adverse events are within the two treatment methods. Out of 41randomized primary care patients, 30 could be analyzed based on their perceived satisfaction in health care. The result showed that both treatment groups were overall satisfied with the care and estimated the care visits as helpful. Patients who received guided self-help estimated a higher degree of satisfaction earlier in the treatment, and the level of satisfaction remained high throughout the treatment. Regarding the patient group as a whole, there was a significant change in everyday function; the patients improved their everyday function although it did not correlate with satisfaction. There was a significant difference in the number of adverse events between the two treatment groups. 14 adverse events were reported from patients who received Brief Interventions and 1 adverse event was reported from a patient who received guided self-help. Conclusions from the present study confirm findings from previous research that it is possible to achieve patient satisfaction with brief treatment interventions and structured treatment plans.