Denna studie undersöker improvisationens roll i pedagogiska sammanhang i förhållande till lärande och musikalisk utveckling. För att få insikt i hur improvisation kan användas i musikundervisning har intervjuer gjorts med tre personer med gedigen kompetens och erfarenhet om och av improvisation såväl när det gäller eget utövande som i pedagogiska sammanhang. Alla tre informanter jobbar som pedagoger på en musikhögskola. Studien utgår ifrån en generell frågeställning rörande improvisation i musikundervisning. Samtidigt finns även avsikten att genom resultaten av studien försöka förstå vad improvisation kan bidra med mer specifikt i sångundervisning. I analysen av resultaten stöd tagits av delar ur Lev Vygotskijs kulturhistoriska teori om utveckling och lärande, rörande fantasi och kreativitet för att kunna ringa in improvisationens betydelse i musikalisk utveckling. Resultatet visar på att informanternas gemensamma uppfattning är att studenterna genom improvisatoriska övningar utvecklar både sin egen skapande drivkraft genom att använda den kreativa förmågan, och kommunikationen i musicerandet. Närmare visar undersökningen hur pedagoger via konkret utformade improvisationsövningar kan skapa förutsättningar för studenten att öva på olika musikaliska parametrar och så även forma det personliga uttrycket. Resultatet i denna studie kan ha en betydande roll i en möjligt kommande utformning av improvisation som konkret metod i musikutbildning, med fokus på att utveckla det personliga uttrycket. Utmaningen med analysarbetet rörande ämnesvalet improvisation var att intervjuerna förde med sig fler abstrakta begrepp så som; fritt flöde, resonans och impuls. Rörande improvisationens kognitiva inverkan i relation till utveckling och lärande skulle vidare forskning kunna bidra till att konkretisera dessa abstrakta begrepp och därmed skapa förutsättningar för vidareutveckling av improvisation i undervisningssammanhang.

In this study some string teachers have been interviewed on the topic of own creation and creativity. The purpose with the study was to examine some string teachers experiences in their own education on the topic of creative phases, but also how the teachers experience the students spirits in moments of own creation. The study was conducted with a phenomenological approach, because this allowed for consideration to be taken to different experiences and lived life. Previous studies indicated that many benefits derivate from creativity and own creation in music education but also illustrated a complex problematic approach to teacher’s unfamiliarity to teach in these phases. However, previous studies indicate that children view their music creations in different way than adults. To achieve a result in this study, four interviews were conducted. Through video-recording important aspects that would otherwise be lost could be illustrated. In the result teachers experienced that they understand phases of own creation in different ways. The teachers collectively identified composition, improvisation and feelings as a method of teaching own creation and creativity. Going on, the study’s respondents experienced they had been given a strict music education in their childhood and that this was one of the factors to influence their individual teaching styles. Together the study´s respondents illustrated some phases of own creation but pointed out that the spirits of the students derivate from different factors. The study´s respondents experiences that younger students had an easier time to learn own creation, meanwhile, the older students are perceived to have a hard time sticking out in creative work. The study´s respondents meant that continuous teaching in composition making created a sense of security within the students. In the discussion results indicated that the students benefited from play and having fun in their music creation. There were also more positive attitudes amongst the students when the teachers designed activities with boundaries and rules. / I denna studie har några stråklärare intervjuats om ämnet eget skapande och kreativitet. Syftet med studien var att undersöka några stråklärares upplevelser angående sin egen undervisning vad gäller skapande moment, samt hur lärarna erfor elevernas inställningar i moment av eget skapande. Studien förhöll sig därför till det fenomenologiska perspektivet, då hänsyn till upplevelser och levt liv kunde tas. Tidigare forskning pekade på många fördelar med kreativitet och skapande i musikundervisning men belyste också en problematik kring lärares ovana att undervisa i eget skapande. Vidare menade forskningen att barn betraktar sitt musikskapande på ett annat sätt än vuxna. För att få fram ett resultat intervjuades fyra stråklärare. Genom videoinspelning kunde viktiga aspekter som annars gått förlorade belysas. I resultatet framkom att lärarna upplevde moment i eget skapande på olika sätt. Gemensamt nämndes komposition, improvisation och känslor som moment i vilket lärarna kunde undervisa i eget skapande och kreativitet. Vidare upplevde studiens respondenter att de fått en strikt musikundervisning som barn och att detta sedan påverkat deras individuella lärarstilar. Gemensamt belyste studiens respondenter några moment av eget skapande och pekade på att elevernas inställningar till dessa moment beror på olika saker. Studiens respondenter erfor att yngre elever lättare tog till sig moment i eget skapande, emedan äldre elever upplevdes inte vilja sticka ut genom skapande moment. Studiens respondenter menade att bland annat regelbunden undervisning i komposition skapade en säkerhet hos eleverna. I diskussionen framkom dock att eleverna gynnades av lek och att få ha roligt i sitt musikskapande. Vidare fanns också fler positiva inställningar hos eleverna när lärarna satte upp ramar för skapande moment, då eleverna slapp hitta på helt fritt.

Studiens syfte var att bidraga med en ökad kunskap kring hur barns estetiska språkande kan framkomma i ett ateljéarbete. Samt att synliggöra hur processen och meningsskapandet i barns estetiska bildskapande kan uttryckas. Studien genomfördes som en kvalitativ observationsstudie. Studiens teoretiska grund utgörs av Reggio Emilias filosofiska pedagogik och intra-aktivt perspektiv. Jag har fokuserat på vad som utgör de viktiga nyckelfrågorna och komponenterna för en kvalitativ estetisk undervisning. En av de komponenterna har i den här studien varit att lyfta barns individuella tolkande och berättande i processen av ett estetiskt skapande. Jag har tagit del av en förskolas gemensamma projekt där skapande utgör en stor och betydande del. Det är i arbetsprocessen som uttrycken och språkandet sker. Resultaten visar att möjligheten till ett fritt och individuellt skapande öppnar för mångahanda uttryck och språkande. Med en tilltro till barnens kompetens skapas en trygghet och där med en frihet för barnen att ta plats och uttrycka sig.

Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet. I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.  Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.  Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén. Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

The aim of this master’s thesis is to explore what learning potentials there are in Demoteket. Demoteket is an on-going project that preserves and exhibits young people’s artistic creations. The idea is that public libraries receives and lends out the young people’s artistic creations. We want to examine what both the young people and librarians involved could learn from this project. Since the project is dependant on the young people’s creativity, we also want to find out what they can learn from their artistic creations. Finally we want to compare the ambition of the project with how it works in practice. We have chosen a socio-cultural perspective of learning for our background theory. According to a socio-cultural perspective learning is a social activity that is dependant on social interaction. As a method we use literary and documentary studies and interviews with the project leaders at Demoteket, librarians who work with the project, and the young people who have contributed. The results show that there is great learning potential in Demoteket’s activities for both the young people and the librarians, but it isn’t certain that this potential is realized. It demands a lot of activity and creativity from both the librarians and the young people involved for this to happen. We think that it is very important for librarians to be aware of pedagogical theories. It is all about knowing why you act like you do. Demoteket can play an important roll in the public library’s informal learning environment. / Uppsatsnivå: D

The purpose of this thesis is to investigate whether the reading promotion project called “A book’s all sides”, together with the activities of the book-event, can stimulate young people’s reading. The research questions are: How do the project leaders plan and organize activities for the book-event? How do the young people respond to the activities at the book-event? Do the young people get interested in the book which is presented at the book-event? Which connections between Vygotskij’s theory and the activities can be found in the book-event? The theoretical approach is based on Lev Vygotskij’s socio-cultural theory. To answer my research questions I have implemented four qualitative interviews and two interviews with the adult activity leaders and observed a book-event in the classroom. The class interpreted a book through drama exercises at the book-event that I observed. The results of the examination showed that there were no differences in the young people’s responses to the activities regardless of whether they were interested in reading or not. Only one pupil, who otherwise wasn’t interested in reading, started to read the book. The project had, in other words, limited effect. Conclusions from the investigation were that a combination of different methods could encourage reading more. A book-event should be a recurrent occurrence where young people could be involved in the book selection and where they could plan and implement activities which are based on their experience and competence.

BAKGRUND: Det sociala lärandet är en viktig del av förskolans verksamhet för attbarnen ska utvecklas till goda samhällsmedborgare. I ett textilsammanhang kan barn, med hjälp av skapande aktiviteter, utvecklassocialt. Det är i det sociokulturella sammanhanget, i samspel medandra som det främsta lärandet sker. Det textila skapandet kan lockabarnen till samarbete.SYFTE: Syftet med undersökningen är att få syn på barns utveckling inom detsociala området genom att använda textil som ett redskap.METOD: Vi har använt oss av den kvalitativa metoden med observationer,diskussioner och intervjuer som redskap. Studien genomfördes underfem aktivitetstillfällen med barnen och en gruppintervju medpedagogerna på en förskola.RESULTAT: Resultatet av studien presenteras i form av utdrag från deobservationer och intervjuer som gjorts. Vi har valt att gruppera dessaunder rubriker för att sammanfatta mönster vi har sett underobservationerna. Vi har bland annat belyst perspektiv somkommunikation, koncentration, tidigare erfarenheter, självförtroendesamspel och samarbete. I resultatet framkom att barns socialautveckling är beroende av samspel med andra.

Syftet med denna studie är att synliggöra möjliga mönster som kan finnas i musikens användning och funktion samt vilka faktorer som kan påverka pedagogers medvetenhet kring vad musik och sång kan bidra med till barns lärande. För att uppnå detta syfte har dessa frågeställningar använts: Hur mycket använder pedagoger sång och musik i förskolan? Vilken funktion har sång och musik i förskolan? Vilka bakgrundsfaktorer kan påverka pedagogers förhållningssätt kring användningen av musik och sång i förskolan? Enkäten skickades ut till pedagoger som arbetar i förskolan i 2 olika kommuner och har en svarsfrekvens på 44 %. Resultatet från denna studie visar att det flesta deltagarna använder musik och sång dagligen på förskolan, men att det finns en viss variation bland svaren. Musik och sång har en huvudsaklig funktion för att bidra med språkutveckling, men en viss medvetenhet i en mängd fler funktioner har också visats. Det sätt barn mestadels får uppleva musik och sång är i samband med samlingar, via dans och rörelselekar samt via IT. Denna studie har visat att skillnader i medvetenhet mellan förskollärare och barnskötare kan påverka valet hur ofta musik och sång använts vilken funktion det fyller.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om hur pedagoger arbetar med barns bildskapande. Studien innefattade även att få en inblick i hur pedagogerna arbetar för att minska könsstereotypa skillnader i barns bildskapande. Vi använder oss av kvalitativa gruppintervjuer på två förskolor för att synliggöra pedagogernas erfarenheter och uppfattningar om deras arbete inom bildskapande. Den sociokulturella teorin samt teorin om genusordning är verktyg för att analysera pedagogernas uttalanden och därmed få syn på olika förhållningssätt som råder på dessa förskolor. Resultatet visar att pedagogerna har en medvetenhet om att barns bildskapande är en viktig kommunikationsform, samt att det kan användas för att tillägna sig kunskaper i andra ämnen men även för att bildskapandet har ett värde i sig. Därför är bildskapande i olika former någonting som ingår i förskolornas vardag, både som fria och lärarstyrda aktiviteter. Vidare uppvisar pedagogerna en medvetenhet om att det råder olikheter i flickors och pojkars bildskapande, vilka de försöker minska genom att ha ett jämställt förhållningssätt.

Sammanfattning    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.   I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.   Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.