Hanzén, Yvonne (2014). Språkstödjande arbetssätt och elevers egen läs-och skrivupplevelse i en Montessoriklass (Language Supportive practices and students' own reading and writing experience in a Montessori Class). Speciallärarprogrammet, Språk-, skriv- och läsutveckling, Skolutveckling och ledarskap. Lärande och Samhälle, Malmö högskola.Problemområde: Svenska elevers kunskapsutveckling har sjunkit under lång tid enligt senaste PISA-rapport (2012), vilken visar behovet av ökade insatser gällande språk, - läs - och skrivutveckling. Inom montessoripedagogiken pågår den egentliga språk-, skriv- och läsutvecklingen redan i förskolan, då barnet är i den sensitiva perioden och har ett absorberande sinne. Barnet intar då omedvetet information och omstrukturerar den så att det lär sig nya saker (Skjöld-Wennerström & Bröderman-Smeds, 2009). Det är viktigt att språk-, läs-och skrivutveckling grundläggs och befästs under denna period. Detta för att eleven ska få god lästeknik och läsförståelse för vidare lässtrategier.Syfte: Syftet med studien var att undersöka och belysa beprövade och vetenskapliga språk-, läs- och skrivstödjande arbetssätt inom ramen för Montessoripedagogik. Utifrån problemområde handlar frågeställningarna om vilka faktorer som har betydelse för elevernas språk-, läs- och skrivutveckling? Tillämpas några speciella lässtrategier? Hur upplever elever sin egen språk, - läs- och skrivutveckling?Teoretisk ram: Språk-, läs- och skrivstödjande arbetssätt i en 1-3-årsblandad Montessoriklass inkluderar kognitiva, konstruktivistiska och sociokulturella teorier om elever och elevers lärande och utveckling i tidigt skede.Metod: Studien utgår från kvalitativ metod i fokusgruppsintervju med klasslärare, speciallärare och rektor. Dessutom intervju av tre elever, varav två flickor 7och 8 år och en pojke 9 år, en i taget. Resultat med analys: Resultatanalysen visar på vikten av att olika beprövade och vetenskapliga arbetssätt, stödinsatser och lässtrategier, individuellt anpassas för elevers språk-, läs- och skrivutveckling. Med tyngdpunkt på att dessa faktorer implementeras och praktiseras i tidigt skede, förskolenivå. Vidare visar resultatet på att språk-, läs- och skrivstödjande arbetssätt är väl implementerat och befäst i en 1-3årsblandad Montessoriklass. Konklusion: Studiens intervjuer med elever och pedagoger, visar att en tidigarelagd skolgång påverkar elevers språk-, läs-och skrivutveckling, i synnerhet gällande elever med särskilda behov. Pedagogerna menar att ju tidigare elever exponeras för fonologisk medvetenhet desto snabbare kan stödinsatser ges vid behov. Lästeknik och läsförståelse är en förutsättning för att kunna koncentrera sig på olika funktioner för lässtrategier. Elevernas upplevelse av egen lärprocess överensstämmer med faktorer som har betydelse för elevernas språk-, läs- och skrivutveckling. Eleverna hjälper och stöttar varandra i sin läs- och skrivutveckling utifrån ålder och olika kunskapsnivå.Specialpedagogiska implikationer: Pedagogerna påtalar vikten av samarbete mellan pedagoger, speciallärare, specialpedagog och rektor i en organisation. Med struktur och daglig rutin, som erbjuder elever flera olika språk-, läs- och skrivstödjande arbetssätt och individuellt anpassad litteratur. Det är även viktigt att i tidigt skede ha högläsning och reflekterande samtal i syftet att upptäcka eventuella svårigheter. Elever med svårigheter ska kunna få intensivläsa i en-till-en-undervisning. Vidare språkutveckling är att stämma av vilka lässtrategier eleverna använder spontant, och hur det kan vara lämpligt att använda dem för reciprok(ömsesidig) undervisning (Palincsar och Brown, 1986; Bråten, 2008).

Det finns väldigt lite forskning kring den nya speciallärarutbildningen och specialläraruppdraget. Speciallärare med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling får en speciell kompetens inom språkutveckling men frågan är om de får kunskaper kring att leda ämnesutveckling eller skolutveckling och om de arbetar med detta område i sitt dagliga arbete. Denna uppsats förväntade kunskapsbidrag är att se om specialläraren har en given roll som skolutvecklare. Syftet är att ge en bild av hur speciallärare, med inriktning språk-, läs- och skrivutveckling, arbetar med skolutveckling och hur utbildningen rustar studenten för detta arbete. För att ta reda på hur de olika högskolorna och universiteten tolkat skolutvecklingsuppdraget har en textanalys använts. Utbildningsplaner från alla lärosäten som ger speciallärarutbildningen har analyserats och tolkats med hjälp av professionsteori. För att ta reda på vilka utvecklingsarbeten specialläraren varit med och drivit, hur speciallärarens specialkompetens kommer till gagn och hur samarbete ser ut mellan speciallärare, specialpedagoger och förstelärare har en enkätstudie använts. Resultaten analyserades med hjälp av professionsteori. Resultaten visade att sex av tio lärosäten har använt ord som rör skolutveckling. Utbildningarna skiljer sig åt när det gäller skolutveckling men har andra gemensamma punkter. Enkätstudien visade att en stor andel av speciallärarna arbetar med skolutveckling på olika nivåer. Specialläraren kan hävda en profession med tydlig inriktning på skolutveckling i praktiken men inte lika tydligt i teorin.

Detta examensarbete behandlar elevers tidiga läs- och skrivundervisning med fokus på metoden ASL. Syftet med arbetet är att ta reda på hur lärarna tänker om användandet av metoden i den tidiga läs- och skrivundervisningen. Arbetet utgår ifrån följande fyra frågeställningar: Varför är enligt lärarna ASL en lämplig metod? På vilka sätt tillämpar lärarna metoden ASL? Vilka hinder har de stött på? Vilka slags texter producerar eleverna? För att försöka finna svar på dessa frågor har vi använt oss av kvalitativa metoder såsom intervjuer och observationer. Vi har intervjuat fem lärare och en biträdande rektor samt observerat ASL-undervisning vid två tillfällen. Vårt resultat visar att alla intervjuade ställer sig positiva till metoden. De intervjuade lyfter fördelar såsom att de anser att eleverna kommer snabbare in i skrivningen och läsningen samt att eleverna verkar uppleva arbetssättet som lustfyllt. Lärarna lyfter även samarbetet elever emellan som en positiv aspekt då eleverna stöttar varandra och lär i dessa sociala situationer. Nackdelen med metoden anser de intervjuade är att metoden är beroende av teknik och när tekniken inte fungerar faller arbetet. De intervjuade poängterar dock att svårigheterna ligger i tekniken och logistiken och inte i arbetssättet i sig.

Vårt arbete handlar om individanpassad läs- och skrivinlärning. Vi har i denna studiegjort en kvalitativ undersökning som bygger på observationer och intervjuer som hargenomförts i två olika skolor i södra Sverige, med olika geografisk och kulturellbakgrund. Materialet består av två intervjuer och drygt 20 timmars observationer.Våra resultat visar att lärarnas syn på begreppet individanpassad läs- och skrivinlärninghandlar om att variera sin undervisning, att låta eleverna arbeta i sin egen takt och attlåta eleverna välja utifrån exempelvis ett arbetsschema eller bokstavsschema. Lärarnasegen individanpassning i läs- och skrivinlärning visar på att de använder sig av olikastrategier och metoder och enligt lärarna finns det inga större problem när det gäller attkunna individanpassa läs- och skrivinlärning om man fokuserar på undervisningen, mendäremot kan andra saker som tidsbrist och stress sätta käppar i hjulen. Vår slutsatsutifrån våra resultat är att det krävs en högre grad av individanpassad undervisning föratt tillgodose varje elevs behov och man i större utsträckning bör ta tillvara elevernasegna intressen och erfarenheter. Vi har också kommit fram till att begreppetindividanpassning måste diskuteras och problematiseras.

Studien syftar till att beskriva och diskutera lärares attityder och tankar kring skrivutveckling samt deras syn på sin egen skrivundervisning. Forskningsfrågan lyder: Hur menar lärare, i grundskolans senare år, att de arbetar med elevernas skrivutveckling? Vilka metoder använder de och hur motiverar lärarna dessa? Forskningsfrågan, som främst har beskrivande ambitioner, besvaras genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra svensklärare från en och samma skola. Lärarnas svar kopplas sedan till utvald relevant litteratur gällande skrivutveckling. Utifrån vald litteratur redogör jag för inåtriktat kontra utåtriktat perspektiv på skrivande, dialogisk och processorienterad undervisning, explicit skrivundervisning och genrepedagogik, respons och bedömning samt en kort redogörelse för skrivutveckling i läroplanen. Under kapitlet resultat och analys redogör jag först för huruvida diskursiva eller berättande texter är prioriterade i skrivundervisningen innan jag går vidare med vilka metoder lärarna anser sig använda. Det läggs också stor vikt vid lärarnas motiveringar, argument och tankar. Resultatet är att lärarna var oväntat samstämmiga gällande vilka metoder de använder i sin skrivundervisning, även om motiveringar och resonemang ofta varierade. Modelltexter, exempel och förarbete, kamratrespons samt läsning var de metoder, vilka lärarna främst förespråkade. Värt att lyftas fram som särskilt intressant är det berättande skrivandets höga status, trots deras mening att diskursivt skrivande är av mer vikt i elevernas vardag. Intressant var också en kontrast gällande lärarnas syn på grammatikundervisningens värde för skrivutvecklingen, då en av de fyra lärarna ansåg det som helt meningslöst, medan tre ansåg motsatsen. Slutligen vill jag fastslå att ett utåtriktat perspektiv på skrivande står i majoritet och att explicit skrivundervisning och fokus på genremedvetenhet verkar ha fått en relativt stark ställning i skolan ifråga. Ett inåtriktat perspektiv och utveckling av elevens eget språk ges däremot mindre tankar.

Abstrakt Hugoson, Anna & Hugoson, Malin (2017). När och hur elever i läs- och skrivsvårigheter stöttas. When and how Students in Reading and Writing Difficulties are supported. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola 90hp. Förväntat kunskapsbidrag: Vår studie bidrar med kunskap om hur lärare och speciallärare ser på när och hur elever i läs- och skrivsvårigheter bör få stöd. Syfte: Syftet med undersökningen är att belysa hur lärare och speciallärare ser på stödinsatser. Vi vill bidra med kunskap kring lärares och speciallärares syn på när och hur elever i läs- och skrivsvårigheter bör få extra anpassningar och/eller särskilt stöd. Vi vill undersöka om lärare och speciallärare uttrycker en samsyn kring frågor om extra anpassningar och särskilt stöd. Vår uppfattning är att en samsyn kring dessa frågor kan öka möjligheterna för elever att få adekvat hjälp i sin läs- och skrivutveckling. Frågeställningar: I vilken utsträckning är speciallärarna och lärarna i studien överens om när extra anpassningar och/eller särskilt stöd bör sättas in vid läs- och skrivsvårigheter? Vilka insatser görs för de elever som bedöms vara i behov av extra anpassningar och/eller särskilt stöd vid läs- och skrivsvårigheter? Hur ser beslutsprocessen ut när det avgörs om en elev ska få extra anpassningar och/eller särskilt stöd? Teori: Vi har använt oss av sociokulturellt perspektiv. Inom det sociokulturella perspektivet ses inlärning som en process som sker i samspel med andra. Metod: Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för att samla in material. Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem speciallärare och sex klasslärare som arbetar i de lägre årskurserna. 6 Resultat: Frågan om stödinsatser engagerar och pedagogerna anser att det är en viktig del av skolans arbete. Alla pedagoger i studien är överens om att stödinsatser bör sättas in så tidigt som möjligt. I stort råder det även en samsyn om hur stödinsatser ska sättas in. Det har visat sig att elevernas självförtroende och motivation har betydelse för läs- och skrivutvecklingen enligt pedagogerna och att det även påverkar på vilket sätt stödinsatser sätts in. När det gäller vilka stödinsatser som används finns det en variation. Lärarna och speciallärarna svarar att stödinsatserna beror på aktuella problem och att olika individer behöver olika stödinsatser. När det gäller hur säkra pedagogerna känner sig i arbetet med stödinsatser varierar det. I stort känner sig speciallärarna säkrare medan några av klasslärarna förlitar sig på speciallärarna. Angående beslutsprocessen för hur och när stödinsatser ska sättas in ser det lite olika ut på de olika skolorna som informanterna arbetar på. På några skolor saknas det rutiner för hur beslutsprocessen ser ut. Alla pedagoger tar dock upp att rektorn bär det yttersta ansvaret. Implikationer: Som speciallärare vill vi arbeta förebyggande för att minska antalet elever som hamnar i läs- och skrivsvårigheter. Vi vill att vårt arbete ska vara ett naturligt inslag i skolan och att det ska kännas självklart för både elever och kollegor att samarbeta med oss. Att vi som speciallärare är med och stöttar inne i klassrummen och handleder kollegor ska vara självklart i vårt dagliga arbete. Vi vill arbeta för att det ska finnas ett gott samarbete mellan alla yrkeskategorier som eleverna träffar på i skolan. Vi vill att det ska finnas tid för kollegiala diskussioner för vi är övertygade om att genom samarbete ökar möjligheterna att alla arbetar åt samma håll och därmed ökar möjligheterna för eleverna att få adekvat hjälp. I de kollegiala diskussionerna vill vi lyfta sambandet mellan självförtroende och inlärning. I vår yrkesroll vill vi arbeta för att de tester som används i skolan är väl genomtänkta så att de resultaten som framkommer är meningsfulla. Som speciallärare vill vi arbeta för att få in dynamisk bedömning på skolorna för att öka möjligheterna till att hitta elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. I samband med analys av genomförd kartläggning vill vi samarbeta med våra kollegor för att gemensamt hitta de adekvata stödinsatser som är aktuella. Nyckelord: kartläggning, läs- och skrivutveckling, stödinsatser, tidigt stöd, självförtroende

Syftet med vårt arbete är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv belysa metoder som syftar till att främja språkutveckling samt förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. Vi vill lyfta fram olika pedagogers tankar kring förebyggande insatser och samverkan i arbetet med barns språkutveckling samt läs- och skrivinlärning. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om språk-, läs- och skrivutveckling, samverkan och den specialpedagogiska rollen. Den empiriska delen utgörs av en kvalitativ undersökning som bygger på halvstrukturerade intervjuer. Målgruppen har bestått av pedagoger från förskola, förskoleklass, skolår 1-2 samt specialpedagoger. Resultatet visar att samtliga intervjuade pedagoger betraktar språklig medvetenhet som viktig och nödvändig för barnens språkliga utveckling. Det finns en stark tilltro till möjligheterna att verka för en språkutveckling och därmed förebygga läs- och skrivsvårigheter. Pedagogerna ser samverkan som ett betydelsefullt redskap för barns språk-, läs- och skrivutveckling, men vi kan konstatera att den röda tråden mellan förskola och skola saknas. Resultatet visar också att specialpedagogen i sin yrkesroll har en stor uppgift att fylla inom samtliga dessa områden.

SAMMANFATTNING/ABSTRAKTTitel: ”Jag anmäler till Skrivverkstan…”. En intervjustudie med SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog. ”I´ll report to the Writing Workshop…”- Interview Study with SFI Teacher, Mother Tongue Teacher and Special Educator.Författare: Nuray ElagözTyp av uppsats: Examensuppsats (15 hp)Handledare: Anna-Karin Svensson, Examinator: Birgitta LansheimProgram: Specialpedagogprogrammet 90 hpDatum: 2016-08-24Förväntat kunskapsbidragDenna studies frågeställningar väcktes i arbetet med SFI-elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Förhoppningsvis kan denna studie bidra till ökad kunskap om hur viktigt det är att ha kunskap om både läs- och skrivpedagogik i mötet med SFI-elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Studien kan även bidra till kunskap om vikten av att specialpedagogiken flyttar in i klassrummet och att specialpedagogens kunskaper delges lärarna i mötet med SFI-elever i behov av stöd.Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att undersöka hur studiens deltagare, SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog, utformar sin undervisning för SFI-elever som behöver stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling. I studien undersöks även hur SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog ser på orsakerna kring SFI-elevers svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling samt hur samarbetet bland skolpersonalen upplevs kring elever som har svårigheter i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Följande frågeställningar besvarar arbetets syfte:- Hur uppfattar och analyserar studiens deltagare, SFI-lärare/modersmålslärare/specialpedagog, orsaker till elevers svårigheter avseende språk-, läs- och skrivutveckling på ett andraspråk?- Vad berättar informanterna i studien om sitt arbete med SFI-elever som behöver stöd i sin språk-, läs- och skrivutveckling?- Hur upplever informanterna samarbetet mellan lärare/modersmålslärare/specialpedagog kring SFI-elever som behöver stöd i sin språk,- läs- och skrivutveckling?Teoretisk ramDenna studie har sin teoretiska utgångspunkt i kognitiva och sociokulturella teorier samt specialpedagogiska perspektiv. Inom de kognitiva teorierna förläggs fokus på hur själva individen lär medan det inom den sociokulturella teorin är samspelsprocesserna mellan individerna som är i centrum. Inom de specialpedagogiska perspektiven förklaras tre olika sätt att se på specialpedagogiken: (1) det kompensatoriska, (2) relationella och (3) dilemma perspektivet.MetodStudien bygger på intervjumetoden utifrån den hermeneutiska ansatsen. Fyra SFI-lärare, en modersmålslärare och en specialpedagog inom en och samma verksamhet har intervjuats med hjälp av semistrukturerade frågor. Datainsamlingen är kvalitativ då empirin har tolkats utifrån ord och inte numeriska siffror.ResultatetResultatet visar att de intervjuade arbetar med genrepedagogiken för att stötta alla SFI-elevers skrivutveckling. Det visar även att de intervjuade arbetar utifrån Pallincsar och Browns (1984) strategier för att stötta samtliga SFI-elevers läsutveckling. Det är dock en strategi som är i skymundan som handlar om att ställa frågor till texten. Det är likaså ingen av de intervjuade som lyfter att de i undervisningen arbetar med elevers metakognitiva förmågor. Specialpedagogens stöttar SFI-elever som har läs- och skrivsvårigheter genom att de får öva på sin fonologiska medvetenhet och använda kompensatoriska hjälpmedel. Studien visar att samarbetet mellan SFI-lärare, modersmålslärare och specialpedagog förekommer vid behov kring SFI-elever som behöver stöd i språk-, läs- och skrivutvecklingen samt att samarbetet upplevs positivt bland de intervjuade.Specialpedagogiska implikationerDetta resultat ger implikationen att skolpersonal medvetet bör arbeta med SFI-elevers läsutveckling och de metakognitiva förmågorna. Specialpedagogens kunskaper om fonologisk medvetenhet i andraspråket bör även vidarebefordras till SFI-lärarna och modersmålsläraren. Vidare behöver även klassrummen utrustas med kompensatoriska hjälpmedel som finns hos specialpedagogen så att samtliga elever i behov av stöd kan få hjälp inom undervisningens ram.

Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka hur digital skrift jämfört med handskrift förhåller sig till elevers skriv- och kunskapsutveckling i årskurs 4–9. Den ena frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar handskriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Den andra frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar den digitala skriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Ett resultat som visas i denna studie är att digital skrift dominerar skrivundervisningen, då det finns få studier som undersöker handskrift inom svensk-ämnet årskurs 4–9. Ett annat resultat visar att digitala skrivverktyg minskar de fysiska svårigheterna som vissa elever kan uppleva vid handskrift. Ett ytterligare resultat visar att eleverna upplever att digitala verktyg förbättrar undervisningen eftersom det går snabbare och lättare att göra skoluppgifter. Ytterligare resultat visar att svensklärarna upplever press att använda digitala verktyg i svenskundervisningen, då samhället har blivit alltmer digitaliserat. Dessutom upplever svensklärarna att digitala verktyg är intressanta och nödvändiga i svenskundervisning, men att de inte alltid hinner med det i undervisningen. En slutsats som kan dras är att den digitala skriften och digitala verktyg har en stor roll i elevers skriv- och kunskapsutveckling i svenskundervisningen inom årskurs 4–9. En annan slutsats som dras i litteraturstudien är att trots att handskriften har en viktig roll för elevers skriv- och kunskapsutveckling så används den inte i lika stor utsträckning som digitala verktyg inom svenskundervisningen. Det kan bero på att Lgr22 endast förespråkar digital skrift i svenskämnet årskurs 4–9. En annan slutsats är att digitala verktyg är nödvändiga i svenskundervisningen för årskurs 4–9 för att elever med skriv- och lässvårigheter samt andraspråkselever ska kunna producera texter och få möjlighet att delta i undervisningen. En slutsats är också att digitala verktyg möjliggör elevers skrivutveckling, medan handskrift möjliggör elevers inlärning. Därför behövs båda verktygen i skrivundervisningen för årskurs 4–9.

Inledning Kommunikation är en viktig del av det sociala samspelet. Att kunna hantera skriven text, både som konsument – genom läsning och producent – genom skrivning, ger oss möjlighet att ta till sig ny kunskap och utföra rättigheter som varje enskild människa har i ett demokratiskt samhälle. Den tidiga utveckling i läsning och skrivning (tidig litteracitet) börjar redan vid barns födseln och sker under de tidiga levnadsåren. Förskolans roll är avgörande för att utbilda barnen till läsande och skrivande medborgare. I denna studie beskrivs hur förskollärarna arbetar kring barns tidiga litteracitet och vilka arbetssätt framgår i undervisningen kring detta. Syfte Syftet med den här studie är att undersöka hur förskollärarna beskriver undervisning kring barns tidiga läs- och skrivutveckling i förskolan när det gäller barn mellan tre och fem år. Metod För att samla data till studien har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer som teknik. I intervjuerna har fem förskollärare deltagits. Samtliga arbetar i olika barngrupper med äldre barn i åldern mellan tre och fem år. Resultat Resultatet i studien visar att undervisning i tidig litteracitet sker vid sidan om till andra projekt i förskolan. Läs- och skrivutveckling ses som en vardaglig del av förskolans utbildning och finns inom flera olika undervisningssituationer. Vissa förskollärare tycker att skriv- och läsinlärning tillhör skolundervisning. I förskolan är barns intresse för skriftspråk en utgångspunkt till stödjande aktiviteter för att utveckla tidig litteracitet. I resultatet syns att arbete med böcker och högläsning är det mest återkommande situationer i undervisningen. Läsaktiviteter är upprepande medan skrivaktiviteter marginaliseras. De fysiska lärmiljöerna innehåller mycket material i form av böcker eller bokstavsymboler för att inspirera och utveckla barns intresse för texter. Användning av digitala verktyg framkommer på ett begränsat sätt. Undervisning i tidig litteracitet sker oftast på grundnivå i spontana lekfulla aktiviteter. Planering av innehållet och förberedelse kring materialet saknas under flera moment och är otillräckligt. En tydlig del av resultatet är att förskollärarna saknar en bredare kunskap och får sällan fortbildning kring barns läs- och skrivprocesser trots att de själva skulle vilja arbeta med det utvecklingsområde på en mer avancerad nivå.