Diss. Stockholm : Univ.

Förskolan är en plats för barn att ta del av sociala sammanhang och lära sig fungera i en gemenskap där bland annat konflikter, regler och sociala koder existerar och där leken har en central och viktig del i barns sociala utveckling. Personal i förskolan ska ge barn stöd och stimulans i deras relationsskapande och bidra till att de får känna en samhörighet i gruppen. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur barns exkluderingsprocesser kan se ut och hur förskolans pedagoger förhåller sig till barns olika sätt att exkludera varandra i den fria leken. Semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare och flera timmar icke-deltagande observationer har använts som metod för att genomföra datainsamlingen. Sortering av empirin har genererat olika kategorier som har tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att verbala, kroppsliga och språkliga exkluderingar är vanligast förekommande och att pedagoger anser sig behöva vara närvarande, ha en god relation och bra strategier för att stötta barnen. Slutsatsen av studien är att personalen behöver vara lyhörda och närvarande för att ha möjlighet att göra exkluderingsprocesser positiva istället för negativa i syfte att stärka barnets självkänsla och relationsskapande.

Studiens övergripande syfte är att undersöka hur elever kan växa socialt genom El Sistema. El Sistema är en orkesterinriktad musikskola med stort socialt engagemang. El Sistema har sina rötter ifrån Venezuela där det startades som ett projekt för att bryta fattigdom och kriminalitet. I Sverige är funktionen annorlunda. De vill jobba mot ett bättre samhälle samt ge barn och ungdomar djupare musikaliska kunskaper. Undersökningen har skett på El Sistema Bredäng, Stockholm. Metoden för uppsatsarbetet har inneburit intervjuer med lärare, elever och föräldrar samt observationer av lektioner för stråk och brass, blåsorkester, symfoniorkester samt uppträdanden. Genom observationerna upptäcktes två sociala områden som El Sistemas verksamhet genomsyras av, nämligen en tydlig struktur under lektionerna och en bred social samvaro på såväl som utanför lektionerna. Detta åtföljs dessutom av en glädje som blir en direkt positiv effekt av såväl musikalisk som social utveckling. Jag har valt att inte undersöka den musikaliska utvecklingen, men i min studie framgår att den sociala utvecklingen är en förutsättning för den musikaliska utvecklingen, och därför blir det svåra att skilja dem åt. Slutsatsen är att barn växer socialt genom att lära sig arbeta strukturellt och disciplinärt samt genom att förhålla sig till en grupp. Detta visar att musiklärare borde vara medvetna om barnens sociala utveckling och att den är viktig för den musikaliska processen.

I detta arbete diskuteras elevernas förmåga att lösa konflikter och hur lärare inom fritidshemmet kan förbättra den kompetensen. Arbetet är grundad på en systematisk litteraturstudie baserad på fyra empiriska studier som ämnar att svara på arbetets syfte och frågeställningar. Dessutom inkluderades väsentlig litteratur för att styrka den empiriska datan. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur konflikter och möjliga metoder för konfliktlösning beskrivs i aktuell forskning. Som teoretisk referensram valdes teoretikerna John Dewey och Lev Vygostkij. Empirisk data, skrivna ur ett pedagogiskt perspektiv valdes ut. Som stöd i urvalsprocessen användes vetenskaplig litteratur, med syfte om att få en hög kvalitet på den forskning som valts ut. Sökningen av artiklar gjordes i databaser som är tillgängliga för studenter på Högskolan i Gävle och i denna sökning användes sökord som avgränsade urvalet av för att finna relevanta artiklar som behandlar litteraturstudiens syfte. Resultaten från olika forskningsstudier visar att konflikter ger barnen en naturlig möjlighet att utvecklas socialt och känslomässigt. Med det menat att barns förmåga att lösa konflikter påverkar relationen mellan barnen men även påverka deras självbild, sociala utveckling och studieresultat. Att den forskning som studerats har funnit att socialt positivt beteende hos barn, under konflikt, kan leda till att barnen får en mer fridsam konflikt. Därför är det viktigt att läraren stödjer barnet i att utveckla färdigheter som gör det möjligt för dem att lösa konflikter i det sociala sammanhanget och således träna på sina empatiska förmågor. Den forskning som studerats påpekar också att lärarnas ingripande kan påverka och störa den normala cykeln för konfliktlösning negativt, och detta kan begränsa möjligheterna för elever att få social kompetens. Det är viktigt att läraren inom fritidshemmet ger elever möjlighet att lösa konflikter på sina egna villkor och undvika att ingripa i onödan. Läraren kan använda olika metoder för att hjälpa eleven att utveckla sin förmåga att lösa konflikter. I arbetet diskuteras att metoderna för direkt ingripande inte är metoder som kräver förberedelser utan fokuserar mer på lärarens förmåga att se inlärningsmöjligheter som uppstår i vardagliga aktiviteter. Organiserade metoder diskuteras också med fokus på mål med undervisningen, förbered

Syftet med vårt examensarbete är att genom en kvalitativ textanalys undersöka hur studiens huvudområden, inflytande och delaktighet, social utveckling, språk och kommunikation beskrivs och formuleras i utvalda fritidshems verksamhetsplaner. Studien anknyter till barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020. Den framhåller elevers rätt till att utöva inflytande och vara delaktiga. Barnkonventionen slår även fast barns rätt till utveckling, vilket vi i studien har avgränsat till den sociala aspekten av utveckling. Barnkonventionen har implementerats i skollagen (SFS 2010:800) och i Lgr11 (Skolverket, 2019), vilka de analyserade verksamhetsplanerna grundar sig på. Genom ett urval utifrån flera kriterier har tio verksamhetsplaner valts ut som empiriskt underlag och därefter analyserats. I studien används läroplansteori med begreppen formuleringsarena, transformeringsarena, läroplanskod och didaktiska avvägningar. Studiens tre huvudområden utgör analyskategorier som resultaten presenteras under. Inom varje huvudområde har underteman identifierats och kategoriserats. Dessa underteman är i sig själva ett resultat. Lekens betydelse för elevers utveckling återfanns inom alla tre huvudområdena i empirin. Inflytande och delaktighet återfanns som formellt inflytande och politiskt deltagande i åtta av tio verksamhetsplaner genom fritidsråd. Endast tre av tio verksamhetsplaner innehöll formuleringar där inflytande och delaktighet knöts till jämställdhet mellan könen. Inom social utveckling framhölls i empirin antingen pedagogens roll eller lekens betydelse för att stimulera elevers sociala utveckling. Språk och kommunikation formuleras i empirin antingen som ett möjliggörande verktyg, eller som ett eget område. Enbart tre verksamhetsplaner använder ordet läsning, då i form av högläsning.

Leken är central i barns vardag på förskolan. Läroplanen för förskolan framhäver lekens betydelse för barns utveckling och lärande, eftersom den har ett helt avsnitt om lek i dess värdegrund (Läroplanen 2018 Lpfö 18). Det finns även mål och riktlinjer som säger hur pedagoger ska fullfölja sitt uppdrag och det genom exempelvis tillgodose möjligheter för barn att leka och att lära genom lek. Därmed har pedagogerna en central roll i verksamheten för att stödja barns utveckling och därför är det betydelsefullt att pedagogerna ser leken som en viktig del i barns sociala utvecklingen. Det förklaras i tidigare forskning vilken påverkan leken har för barns kognitiva och sociala utvecklingen. Vår avsikt för denna studie är att ta reda på hur pedagoger uppfattar och upplever lekens betydelse för barnens sociala samspel och relationer. Förutom det vill vi även undersöka vilka pedagogiska verktyg som pedagoger tillämpar vid lek för att främja barns relationer och sociala samspel. Vi har använt oss av kvalitativa metoder och använt oss av self-report som sex pedagoger har svarat på samt därmed gett en inblick på hur de ser på lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Resultatet visar att pedagogerna anser att leken spelar en avgörande roll för barnens sociala samspel och relationer. Vårt resultat betonar även vikten av en pedagogs närvaro och att det är väsentligt att pedagoger anpassar sitt arbetssätt och förhållningssätt utefter barnens behov.

Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka pedagogernas utgångspunkter i bildskapandet. Vi har försökt ta reda på detta genom att undersöka pedagogernas roller i barnens bildskapande och på vilket sätt de uttrycker att bildskapande kan vara en viktig aktivitet gällande barnens sociala utveckling och identitetsskapande. Genom kvalitativa intervjuer med pedagogerna samt observationer av bildskapandeaktiviteter har vi i analysen kopplat pedagogernas roller under skapandeprocessen till olika teorier och traditioner. I vår litteraturgenomgång ger vi en historisk sammanfattning av bildskapandet i den svenska förskolan. Därefter redogör vi för tidigare forskning som står i relevans till vår undersökning. Vi åskådliggör hur bildskapandet fångas upp i läroplanerna. Sedan presenterar vi de teorier som vi i analysen använder oss av. Vi har summerat pedagogintervjuerna samt presenterat observationernas förlopp. Resultatet visar på att alla pedagogerna ser att social utveckling och identitetsskapande hänger samman med de bildskapande akti¬viteterna. Vi har dragit slutsatsen att pedagogerna betonar vikten av barnens skapande på egen hand för den sociala utvecklingen. Inom barnens eget skapande är processen det primära för pedagogerna medan det i det planerade skapandet är både processen och produkten som är av vikt, då dessa verk får pryda väggarna på förskolan.

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka om det är möjligt att med enkla medel få in mer fysisk aktivitet för eleverna under en skoldag i årskurserna F-3 och vilka pedagogiska vinster det kan föra med sig. Genom observationer, elevintervjuer och egna genomförda aktiviteter både inomhus och utomhus, kom vi fram till vårt resultat. Vårt resultat visar på att det är möjligt att med enkla medel få in mer fysisk aktivitet dagligen i skolan, utan att det påverkar undervisningen och eleverna negativt. Vår slutsats är att det fungerar bra för en lärare att ta 10 minuter från lektionen till en organiserad lek eller att genomföra en lektion ute på skolgården med enkla medel. Detta för att eleverna ska få in sin dagliga fysiska aktivitet på schemat, väcka nyfikenhet och lust till att lära och även att elevernas koncentrationsförmåga ökar. / Is it possible for teachers to more physically activate the children at school during the school day with simple means?

Sammanfattning:   Min studies syfte är att synliggöra vad leken har för betydelse för barnens sociala utveckling. Den beskriver leken och dess betydelse för att barnen ska utvecklas genom den. Den lyfter även fram pedagogernas syn på leken och hur de hjälper till för att stötta barnen under tiden de är i fritidshemmet. Frågeställningarna som studien bygger på är vad leken innebär för eleverna och hur den påverkar elevernas sociala utveckling och hur pedagogerna som arbetar i verksamheten ser på leken samt hur de stöttar eleverna i deras utveckling. En strukturerad kvalitativ intervjumetod och en ostrukturerad observation ligger till grund för studien. Intervjuerna har jag gjort i tre grupper om fyra barn i varje grupp, detta gjorde jag tre gånger med olika barn. Jag intervjuade även fyra pedagoger som arbetar i verksamheten. Observationen genomförde jag endast på barnen, när de lekte och en av pedagogerna hade styrd lek som går ut på att barnen inte vet med vem de ska leka med eller vad de ska leka. Detta bestäms genom att pedagogerna drar lott för att se hur grupperna blir och vad/ var de ska leka. Social utveckling är ett centralt begrepp i min uppsats, genom leken utvecklas barns sociala utveckling. Och att det är färdigheten till att klara av att vara tillsammans med andra människor och att visa dem sympati och empati i olika situationer. Som vi vill bli behandlade ska vi också behandla människorna runt oss.

Syftet med detta arbete är att beskriva hur och varför drama används i språkinlärning, samt att se på ämnet som en inlärningsmetod utifrån teorier om inlärning och dramapedagogik. Inledningsvis förklaras dramapedagogikens innebörd och syftet med dess användning. Därefter ger jag en historisk bakgrund om dramat och dess användning i skolan och vid andra undervisningstillfällen. Därpå följer en presentation hur drama berikar dagens språkinlärning. Arbetet består av en litteraturdel och en undersökningsdel. I litteraturdelen introducerar jag olika inlärningsteorier framställda av Jean Piaget, Erik Homburger Erikson, Lev Vygotsky, Noam Chomsky och Matti Bergström. Mot inlärningsteorierna ställer jag dramapedagogikens företrädare som Peter Slade, Brian Way, Dorothy Heathcote och Gavin Bolton. Utifrån dramapedagogiken vill jag visa på att inte bara språkinlärningen gynnas genom drama, utan också vår sociala och individuella utveckling. I undersökningsdelen har jag i form av enkät tagit reda på vad språklärare anser om drama som undervisnings - och inlärningsmetod. Syftet är att få en överblick över dramats förekomst och användning i språkinlärningen i skolan. De redovisade svaren analyseras och jämförs med teorierna om inlärning och dramapedagogiken. Mitt mål är att få en inblick i hur teoriavsnittet speglas i verkligheten. Slutligen redovisar jag mina egna reflektioner och idéer, både kring teoridelen och min egen undersökning. I denna slutdiskussion ställer jag också teorierna om inlärning och dramapedagogiken mot varandra och jämför dem.