Bakgrund: Operationssjukvård är en av de äldsta specialistutbildningarna i Sverige. I operationsteamet besitter operationssjuksköterskan unik kompetens och är relativt ensam i sin roll. Att gå från grundutbildad sjuksköterska till specialistsjuksköterska i operationssjukvård är ett stort steg och kan bidra till stress.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva den nyutexaminerade operationssjuksköterskans upplevelser av att vara novis.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes med nyutexaminerade operationssjuksköterskor från tre olika sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades genom konventionell innehållsanalys.  Resultat: Tre huvudkategorier och sju underkategorier identifierades under innehållsanalysen. Huvudkategorierna var Emotionell stress, Samverkan och Utveckling. Egna prestationskrav och Rädsla för misstag presenteras som underkategorier till Emotionell stress. Teamarbete, Ledarskap och Stödjande kollegor presenteras som underkategorier till Samverkan. Slutligen presenteras Introduktion & handledning och Självständighet som underkategorier till Utveckling. Resultatet visar att operationssjuksköterskorna beskriver att rollen som novis är utmanande och svår, men även spännande och rolig. Introduktionens upplägg, teamarbete och kollegor är betydande för hur operationssjuksköterskor upplever sin nya roll.  Slutsats: Studien kan bidra till större förståelse för nya kollegor och även ligga till grund för förbättringsarbete avseende struktur och upplägg av introduktionsperioden på operationsenheter. Trygga operationssjuksköterskor i en tillåtande arbetsmiljö kan bidra till bättre omvårdnad och ökad patientsäkerhet. / Bakgrund: Kirurgisk vård är en av sveriges äldsta specialistutbildningar. I operationsteamet besitter operationssalens sjuksköterska unik kompetens och är relativt ensam i sin roll. Att gå från sjuksköterska till specialistsjuksköterska inom kirurgisk vård är ett stort steg och kan bidra till stress. Syfte: Syftet med studien var att beskriva den nyutexaminerade operationssalens sjuksköterskas erfarenheter av att vara nybörjare. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktivt tillvägagångssätt användes. Tio halvstrukturerade intervjuer genomfördes med nyutexaminerade operationssalar från tre olika sjukhus i mellansverige. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades av konventionell innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier och sju underkategorier identifierades under innehållsanalysen. Huvudkategorierna var Emotionell stress, samarbete och utveckling. Egna prestationskrav och rädsla för misstag presenteras som underkategorier till emotionell stress. Teamwork, Leadership och Stödjande kollegor presenteras som underkategorier till Samarbete. Slutligen presenteras Introduktion & Handledning och oberoende som underkategorier till Utveckling. Resultaten visar att operationssalarna beskriver att rollen som nybörjare är utmanande och svår, men också spännande och rolig. Introduktionen, lagarbetet och kollegorna är viktiga för hur operationssalar upplever sin nya roll. Slutsats: Studien kan bidra till en större förståelse för nya kollegor och ligga till grund för förbättringsarbetet kring strukturen i introduktionsperioden vid operativa enheter. Trygga operationssalar sjuksköterskor i en tillåtande arbetsmiljö kan bidra till bättre omvårdnad och ökad patientsäkerhet.

Bakgrund: Professionell identitet tolkas utifrån tidigare studier som ett relativt inkonsekvent begrepp, vilket leder till att begreppet är svårt att konkret använda och tillämpa inom sjuksköterskeprofessionen. Det förefaller även finnas en kunskapslucka vad gäller professionell identitet i relation till specialistsjuksköterskor inom intensivvård samt hur professionell identitet kan ses ur ett livsvärldsperspektiv. Syfte: Belysa professionell identitet som begrepp för specialistsjuksköterskor inom intensivvård i kontext till deras livsvärld. Metod: En begreppsanalys enligt Walker och Avant med avsikt att finna betydelsen av professionell identitet som begrepp. Resultat: Utifrån ett livsvärldsperspektiv består professionell identitet av specialistsjuksköterskans upplevelse av sig själv, i en omgivning eller situation, via mötet med andra livsvärldar. Professionell identitet formas utifrån specialistsjuksköterskans egna levda erfarenheter och har starkt samband till den personliga livsvärlden. Professionell identitet karaktäriseras utifrån fyra attribut. Dessa innebär att (1) specialistsjuksköterskan inom intensivvård har den kunskap som krävs för att vårda kritiskt sjuka, samt värnar om professionens kärnvärderingar i sitt arbete. Att (2) specialistsjuksköterskan identifierar sig personligen med rollen som specialistsjuksköterska och utifrån en god självbild agerar med självförtroende. Vidare innebär det att (3) specialistsjuksköterskan agerar autonomt och utför sina arbetsuppgifter på ett yrkesskickligt vis som inger förtroende i arbetsgruppen. Detta för att (4) till sist urskilja sig från andra professioner dock med intentionen att vara en god samarbetspartner i teamet kring patienten. Positiva konsekvenser efterföljer in i verkligheten om förutsättningarna för professionell identitet som begrepp existerar. Slutsats: Fördjupad insikt i vad professionell identitet innebär som begrepp kan bidra positivt till att specialistsjuksköterskan inom intensivvård upplever starkare känsla av professionell identitet.

Sjuksköterskor har lång erfarenhet av att möta och vårda multisjuka äldre som lever och lider av långvarig smärta. Smärtan kan visas som symtom orsakad av otillräckligt eller ej adekvat behandling. Det resulterar i en gradvis funktionsnedsättning både fysiskt och psykiskt hos multisjuka äldre. Därför är det av stor vikt att undersöka samt få mer kunskap om hur sjuksköterskor upplever att vårda multisjuka äldre med långvarig smärta. Syftet är att beskriva hur sjuksköterskor upplever att vårda multisjuka äldre med långvarig smärta. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsdesign. Åtta sjuksköterskor deltog och bidrog med sin kunskap och erfarenhet. Materialet som insamlades analyserades med induktiv innehållsanalys. Analysen av sjuksköterskors upplevelse resulterade i tre kategorier; Se hela människan, Lindra smärtan samt Kunskap och kompetens. Kategorierna var i sin tur uppbyggda av totalt sju subkategorier. I diskussionen diskuteras vikten av att ha kunskap om vad individuell anpassning innebär samt en strukturerad smärtlindring som bidrar till att minska patientens lidande. Det är av största vikt är att uppnå en ökning av patientens livskvalité genom förbättring av fysisk och psykisk hälsa. Som blivande specialistsjuksköteror med inriktning Vård av Äldre kan denna kunskap bidra till ett vårdande förhållningssätt, vilket innebär att stötta och hjälpa patienten med att öka sin livskvalitet. / Background: Nurses have for many years cared for multi-sick elderly people whom are suffering from long-term pain. The pain may appear as symptoms caused by inadequate treatment. This results in a gradual impairment of both physical and mental health of the multi-ill elderly. Therefore, it is of great importance to investigate and gain more knowledge about how nurses perceive caring for multi-ill elderly people with long-term pain. Aim: The purpose is to describe how nurses experience caring for multi-sick elderly people with long-term pain. Method: The study has a qualitative inductive approach to elucidate nurses' experience, knowledge and attitude. Data was collected using three phases, eight nurses participated and contributed with their knowledge and experience. The data collected was analyzed by means of qualitative content analysis. Results: The analysis of nurses' experiences resulted in three categories; see the entire person, pain relief, knowledge and competence. The categories were made up by seven subcategories. Conclusion: The importance of having knowledge of what individual adaptation means and having a structured adequate pain relief that helps to reduce the patient's suffering. It is important to achieve an increase in the patient's quality of life through improvement of physical and mental health. As future specialist nurses with a focus on Care for the Elderly, this knowledge can contribute to a way of working that is based on an attitude which means to support and help the patient to increase their quality of life.

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.

Bristen på specialistsjuksköterskor leder till växande vårdköer, uppskjutna operationer och stängda vårdplatser. Det är även ett bekymmer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som bidrar till att specialistsjuksköterskor inom anestesi- operation- och intensivvård stannar kvar på sin arbetsplats. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Totalt intervjuades tio specialistsjuksköterskor i två större städer på två olika sjukhus. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra övergripande kategorier och åtta subkategorier. Resultatet i denna studie visar att det var viktigt för informanterna att arbetet var meningsfullt, hade betydelse och att arbetsinsatsen gjorde skillnad. Uppskattning och bekräftelse från kollegor, möjlighet till utveckling och att arbeta med förbättringar var av betydelse. Balans mellan arbete och privatliv samt möjlighet att kunna påverka sitt schema var också bidragande faktorer till att de stannade kvar på sin arbetsplats.

Bakgrund. Kardiovaskulära sjukdomar är globalt sett den ledande dödsorsaken bland befolkningen. Hälften av dödsfallen beror på plötsligt hjärtstopp. Bakomliggande orsaker kan vara kardiellt eller icke-kardiellt betingat. Optimal luftvägshantering är av avgörande betydelse vid ett hjärtstopp då patienten inte andas själv. Larynxmasken är ett supraglottiskt hjälpmedel och har fått en viktig roll i akuta situationer såsom hjärtstopp där fri luftväg och ventilering snabbt måste upprättas. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser av att använda larynxmask vid prehospitalt hjärtstopp. Åtta specialistsjuksköterskor vid tre ambulansstationer i norra Sverige deltog i studien. Metod. Data samlades med semi-struktuerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Analysen resulterade i fyra kategorier; Att handhavandet är enkelt, att den prehospitala miljön ökar riskerna, att vara i behov av träning för att vara förberedd samt att larynxmasken inte är helt säker. I resultatet framkom att larynxmasken är enkel att använda vid prehospitalt hjärtstopp, men att det finns vissa svårigheter och risker vid applicering till följd av den prehospitala miljön, samt att den inte alltid går att få att sluta tillräckligt tätt för att minska risken för aspiration. Trots detta beskrevs larynxmasken vara ett bra förstahandsval. Slutsats. Vår slutsats är att larynxmasken är ett vitalt hjälpmedel vid prehospitla hjärtstopp men att specialistsjuksköterskor behöver kontinuerlig träning för att känna sig säkra i handhavandet och upprätthålla sin kompetens.

Bakgrund: Sverige har genomgått en förändring i demografi där en allt större del av befolkningen inte har svenska som modersmål. Samtidigt går ambulanssjukvården från att vara en transportfunktion där destinationen alltid varit akutsjukhus till att vara patientens första möte i en obruten vårdkedja. I detta nya uppdrag ingår att inhämta information, bedöma, vid behov behandla och slutligen transportera eller hänvisa patienten till rätt vårdnivå. Grunden för detta är en korrekt anamnes, bedömning och triagering.Detta ställer krav på individanpassad och differentierad vård. Språkförbistring på sjukhus har visat sig resultera i ökad handläggningstid, en större mängd undersökningar och fler vårdskador. Prehospitalt har forskning på språkförbistring inriktat sig på larmsamtal. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelse att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring.Metod: Syftet besvarades genom en kvalitativ studie med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna utgjordes av sex ambulanssjuksköterskor och två ambulanssjukvårdare som alla hadeerfarenhet av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring. Intervjudeltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval från ett mellansvenskt län. Data inhämtades med semistrukturerade enskilda intervjuer och analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorierframträdde. En mer fysisk bedömning beskrev hur ambulanspersonalen vid språkförbistring i större utsträckning nyttjade yttre, fysiska attribut för att göra en skattning av patientens kontaktorsak och allvarlighetsgrad. Att kommunicera annorlunda rörde hur vårdarna sökte kommunicera med patienten trots språkförbistring. Att handlägga utan information avhandlade information som ambulanspersonalen trots försök upplevde svår att klarlägga samt hur detta påverkade deras handläggning av patienten. Slutligen presenterades kategorin att skapa en relation vid språkförbistring som belyste hur intervjudeltagarna upplevde att deras mellanmänskliga vård påverkades vid språkförbistring. Slutsats:Studiens resultat påvisar att ambulanspersonals upplevelse av bedömning och vård vid språkförbistring karaktäriseradesav osäkerhet och en önskan om att kompensera för informationsluckor. Denna kompensation yttrade sig genom en noggrannare, bredare fysisk undersökning och bedömning samt en handläggning och vård som arbetar efter modellen ”hängslen och livrem”. Detta upplevdes också som begränsande då vårdarna avhöll sig från vissa åtgärder, såsom smärtstillning eller omstyrning till närakut, primärvård eller geriatriskt sjukhus. Då patienten var kritiskt sjuk upplevde inte personalen att omhändertagandet skiljde sig mot ett möte utan språkförbistring. Vid de tillfällen patienten inte var uppenbartakut sjuk upplevde personalen att de inte kunde ge samma möjligheter till en individanpassad vård och handläggning.En del av denna problematik skulle kunna adresseras genom ett utökat och anpassat besluts- och översättningsstöd för ambulanspersonalen. / Background: Sweden is going through a demographic change in which a larger part of the population no longer has swedish as its first language. At the same time the ambulance service is transforming from a purely transporting service to an integrated part of the patients overall healthcare. This new mission involves to gather information, to assess, when needed to treat and finally to transport or direct the patient to the most suited level of care. This process is based on a correct patient history, assesment and triage. Previous research has shown that language barriers in hospitals result in an increased risk of delays, costly examinations and injuries. Prehospital research on language barriers have traditionally focused on the emergency phone-call. Aim: The purpose of this study was to explore ambulance staffs experiences and perceptions of assessing and caring for patients where language was a barrier. Method: This was a qualitative study using a qualitative content analysis. Participants included six Swedish ambulance nurses and two ambulance nursing assistants who all had experience in assessing and caring for patients where language had been a barrier.Participants were recruited based on convenience. Data was collected through semi-structured interviews and analysed using inductive content analysis. Results:Four main categories emerged. A more physical evaluation encompassed how the providers increased the importance of outside physical attributes to assess the patients condition and level of urgency. To communicate differently comprised hos staff despite language barriers sought to communicate with the patient. To process without information described information that staff despite attempts were unable to map and how this affected their assessment and decision-making. The final category regarded to create a relationship through the language barrier and how participants perceived that their interpersonal carewas affected by language difficulties. Conclusion: The ambulance staff perceived and experienced the assesment and care where language was a barrieras characterised by a higher degree of uncertainty and a wish to compensate for alack of information. This compensation manifested itself through a more thorough, wider physical examination and an assessment based on the principle of ”belt and suspenders”. This was perceived as a limitation as staff abstained from certain actions, such as administering pain relief or directly admitting the patient to primary care or a geriatric ward. The assessment and care for the critically ill patient did not differentiate from that of the everyday case. The moderately ill patient however was perceived as not to be given thesameoptions to an individually adapted care and handling. Part of this problematique could be adressed through an expanded and adapted language- and decision making-tool for the crews.

Bakgrund: Allt fler patienter som får palliativ vård vill stanna kvar och avsluta sina sista dagar i sitt hem, vilket även deras närstående önskar, under förutsättning att kvaliteten i vården tillgodoses. Närstående har en viktig roll när det gäller att vårda patienter i ett palliativt skede i hemmet och det är viktigt att involvera dem i vården. Att vårda en patient i palliativ vård är komplext och specialistsjuksköterskan måste vara lyhörd för patientens och närståendes behov. Specialistsjuksköterskor behöver ha kunskap om hur trygghet i hemmet kan tillgodoses samt hur en trygg atmosfär i hemmet kan skapas för patienten och närstående vid palliativ vård.  Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera och syntetisera patienten och närståendes upplevelser av hur specialistsjuksköterskor skapar trygghet i samband med palliativ vård i hemmet. Metod: En kvalitativ studie med en metasyntes ansats. Resultat: Resultatet innehåller 3 teman och 7 underteman och visade att specialistsjuksköterskors tillgänglighet, vara närvarande i mötet och kontinuitet bidrar till en känsla av inre trygghet för patienter och deras närstående. För att skapa en yttre trygghetskänsla för patient och närstående var miljön en trygghetsskapande faktor. Att låta patient och närstående vara delaktiga i vården och att minska den sociala isoleringen framkom som viktiga aspekter. Relationstrygghet innebar för patienter och närstående att någon tar sig tid och lyssnar på dem och att de får kunskap och information, vilket skapar goda förutsättningar för att få känslan av stöd och trygghet.  Slutsats: Många patienter och närstående uppgav att de kände sig trygga med att vårdas palliativt i hemmet om de blev informerade om vad det innebar att vårdas i hemmet. När patienten kände sig sedd av specialistsjuksköterskan som tog sig tid för patienten och dennes närstående gav det en känsla av säkerhet och trygghet / Background: More and more patients who receive palliative care want to spend their final days in their home, which is something their relatives also want. Relatives have an important role when it comes to caring for patients in palliative care at home. It is important to involve relatives in patients’ care. To nurture patients in palliative care is complex and the specialist nurse must be sensitive to the needs of the patient and their relatives. Specialist nurses need to have knowledge of how to provide safety at home and how to create a safe atmosphere at home for relatives and the patient in palliative care. Aim: The purpose of this study was to identify and synthesize the patient and relatives' experiences of how specialist nurses create security in connection with palliative care at home. Method: A qualitative study with a meta synthesis approach. Results: The results contain 3 themes and 7 sub-themes and showed that specialist nurses' availability, presence in the meeting and continuity contribute to a feeling of inner security. To create an external sense of security, the environment was a security-creating factor, allowing patients and relatives to be involved in care and reducing social isolation are important aspects. To create relationship security, patients and relatives experienced that someone who takes the time to listen and gain knowledge and information creates good conditions for instilling a sense of security. Conclusion: Many patients and relatives stated that they felt safe being cared for palliatively at home if they were informed about what it meant to be cared for at home. When the patient feels seen by the specialist nurse and specialist nurses take time for the patient and their relatives it gives the patient a sense of security.

Bakgrund: Trauma orsakar livshotande skador och mortalitet världen över och är förenat med stort lidande för den drabbade och dennes närstående. Ett välfungerande multidisciplinärt team är betydelsefullt för att åstadkomma bästa möjliga omhändertagande av patienten och minskar risken för komplikationer och dödlighet. Ett välfungerande teamarbete i det multidisciplinära teamet med olika kompetenser är en komplex uppgift som ställer höga krav på medlemmarna i teamet. Specialistsjuksköterskor i traumateamet har en betydande roll för teamarbetet vid omhändertagandet av traumapatienten. Syfte: Syftet var att studera specialistsjuksköterskors erfarenheter av nyckelfaktorer till ett välfungerande teamarbete vid traumalarm nivå 1.Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Åtta specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård intervjuades med individuella semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med användning av kritisk incident teknik. Resultat: Analysen av data resulterade i sex kategorier: Att ha en tydlig och riktad kommunikation i traumateamet, Att ha ett strukturerat och professionellt traumaomhändertagande, Att träna inför och reflektera efter traumalarm, Att förbereda traumarummet och traumateamet, Att ha tydlig rollfördelning och tydligt ledarskap i traumateamet samt Att ha en god stämning och ett lugnt klimat. Slutsats: Teamarbete vid traumalarm nivå 1 är en komplex uppgift där det inte finns enavgörande faktor, utan en rad olika faktorer som är beroende av varandra för ett välfungerande multidisciplinärt teamarbete. Studien ger en djupare förståelse för vilka nyckelfaktorer som är viktiga för ett välfungerande teamarbete. Vikten av att få öva motiverar till att mer resurser behövs för att kunna genomföra fler simuleringsövningar

Bakgrund: Informellt tvång innebär att patienten pressas att acceptera vården genom hot och inskränkningar i beslutsfattandet. Detta strider mot svenska lagar som betonar delaktighet och respektfullt bemötande. Specialistsjuksköterskan som arbetar där informellt tvång används tenderar att undervärdera det. Genom att undersöka patienters upplevelse av informellt tvång inom psykiatrisk heldygnsvård kan förståelsen för det informella tvångets effekter öka och möjligheterna till att främja god omvårdnad och återhämtning för patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av informellt tvång inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där data extraherats från 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Litteraturstudien genererade tre kategorier; maktlöshet och underlägsenhet, förändrad relation till personalen och negativ syn på psykiatrisk vård. Konklusion: Litteraturstudien beskriver patienters upplevelse av informellt tvång i den psykiatriska vården och implicerar behovet av ökad öppenhet och personcentrerad vård från specialistsjuksköterskan för att minska negativa effekter och främja återhämtning. / Background: Informal coercion means that the patient is pressured to accept care through threats and restrictions in decision-making. This goes against Swedish laws that emphasize participation and respectful treatment. The specialist nurse who works where informal coercion is used tends to underestimate it. By investigating patients' experience of informal coercion in psychiatric inpatient care, the understanding of the effects of informal coercion can increase and the opportunities to promote good care and recovery for the patient. Purpose: The purpose of the study was to describe patients' experiences of informal coercion within inpatient psychiatric care. Method: The study was conducted as a systematic literature study where data was extracted from 10 qualitative articles. Results: The literature study generated three categories; powerlessness and inferiority, changed relationship with the staff and negative view of psychiatric care. Conclusion: The literature study describes patients' experience of informal coercion in psychiatric care and implies the need for increased openness and person-centered care from the Specialist Nurse to reduce negative effects and promote recovery.