No description available.

I denna kvalitativa fallstudie undersöks elevers uppfattningar om möjligheten att av lärare få den stöttning som de är i behov av i en integrerad undervisningsgrupp i svenska och svenska som andraspråk. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och bygger på semistrukturerade enskilda intervjuer med sex elever som ingår i samma undervisningsgrupp i årskurs 7 på en mångkulturell högstadieskola. Tre av eleverna läser svenska och tre svenska som andraspråk. Resultatet visar att det dubbla lärarskapet, med två lärare som gemensamt ansvarar för den integrerade undervisningen i klassen, är en framgångsfaktor. Eleverna uppfattar lärarna som ett samspelt team som har god struktur och ger bra stöttning på lektionerna. Fem av sex elever vill att undervisningen fortsatt ska vara integrerad, men några framhåller behovet av att ibland få arbeta i mindre grupper med elever som befinner sig på ungefär samma nivå som de själva språk- och kunskapsmässigt, för att utmanas och utvecklas efter egna förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka intertextualiteter i elevers berättande texter i relation till de stödstrukturer som erbjuds i samband med de nationella proven i svenska för årskurs 3 år 2014 och år 2015. Syftet mynnar ut i de forskningsfrågor som besvaras i analys och resultat. Med hjälp av dessa forskningsfrågor undersöks vilka innehållsliga intertextuella kopplingar som finns mellan elevtexter och stödstrukturer, hur eleverna använder sig av de innehållsliga intertextuella kopplingarna till stödstrukturerna samt vilka likheter och skillnader som finns mellan de två proven från 2014 och 2015 och mellan de elevtexter som skrevs för respektive prov. Analysen genomförs med hjälp av en intertextuell analysmodell samt komparativ metod. Den intertextuella analysmodellen bygger på bland annat litteratur om kreativt skrivande och togs fram specifikt för denna studie. Studiens empiriska material består av 40 elevtexter skrivna av elever i årskurs 3 för de nationella proven i svenska från åren 2014 och 2015. 20 av elevtexterna är från 2014 och 20 av elevtexterna är från 2015. De stödstrukturer som analyseras är läshäftet ”Ett tältäventyr” från 2014 och läshäftet ”En gång om året” samt utvalda delar av lärarinformationens instruktioner för delprov F/G från 2014 och utvalda delar av lärarinformationens instruktioner för delprov F/G från 2015. För att undersöka intertextualitet i elevernas berättande texter kopplat till stödstrukturerna analyseras dessa med hjälp av innehållsliga kategorier och markörer. Det sociokulturella perspektivet på lärande har genomgående tillämpats som teoretisk utgångspunkt i studien. Även intertextualitetsbegreppet är en viktig utgångspunkt för studien. Studiens resultat visar att eleverna har en stor mängd intertextuella referenser i sina berättande texter. Resultatet, vad gäller de intertextuella referenserna i elevernas texter till provens stödstrukturer, skiljer sig dock åt mellan elevtexterna skrivna för provet 2014 och provet 2015. Provens stödstrukturer är olika. Berättelserna i läshäftena är olika och även instruktionerna i lärarinformationen skiljer sig åt till viss del mellan proven. Elevtexterna från 2014 innehåller många intertextuella kopplingar till samtliga stödstrukturer för provet 2014. Elevtexterna från 2015 innehåller få kopplingar till läshäftet men relativt många kopplingar till lärarinformationen för provet 2015. De intertextuella kopplingarna mellan elevtexter och stödstrukturer är både implicita och explicita. Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att stödstrukturerna påverkar innehållet i elevernas texter på olika sätt beroende på hur stödstrukturerna är utformade.

I dagens samhälle har vi som lärare många olika kulturer att ta hänsyn till. Elever med annat modersmål än svenska är en växande grupp. Dagens skola är en multikulturell mötesplats som ska garantera en likvärdig utbildning för alla elever, enligt Lpo94 (Utbildningsdepartementet, 2006). Syftet med studien är att undersöka hur de ordinarie klasslärarna ser på betydelsen av elevernas modersmål och i hur stor utsträckning det ges utrymme till elevernas modersmål i den ordinarie undervisningen. Litteraturen tar upp olika faktorer som är betydelsefulla för elever med annat modersmål än svenska, samt vad styrdokument råder oss till. Vi har använt oss av en kvalitativ metod då vi intervjuat fem lärare på fem olika skolor, vilka har ett relativt högt invandrarantal. Vårt sammanställda resultat kommer sedan att diskuteras och jämföras i relation till litteraturen. Resultatet av vår studie är att lärarna har en positiv inställning till elevernas modersmål, och att de använder olika metoder för att integrera de olika modersmålen i undervisningen.

Den här studien studerar hur lärare i årskurs 1–3 säger att de förbereder och stöttar sina elever inför och under muntliga framställningar. Fem lärare har intervjuats om vilka stödstrukturer de använder sig av under lektioner med fokus på muntlig framställning. Som en teoretisk bakgrund och analysverktyg kommer studien använda sig av ett sociokulturellt perspektiv, och särskilt begreppet scaffolding (stödstrukturer). Resultatet kategoriseras som antingen yttre eller inre stödstrukturer. Inre stödstrukturer behandlar det läraren gör för att stärka elevens självkänsla och bygga upp ett tryggt klassrumsklimat, medan de yttre stödstrukturerna innebär att läraren använder sig av mer konkreta hjälpmedel för att stötta eleverna att bli bättre och tryggare talare. De tydligaste stödstrukturerna lärarna i studien använder är: att förhålla sig till elevens proximala utvecklingszon, att modellera och ge eleverna strategier samt att ge återkoppling på elevernas muntliga framställningar, lärarna använder även stödstrukturer som syftar till att skapa ett gott klassrumsklimat.

I denna studie undersöks hur lärare i naturorienterande och samhällsorienterande ämnen i grundskolans senare år arbetar med läsning och lässtrategier i undervisningen. Det ingår dessutom ett elevperspektiv i studien. Avgränsningen till NO och SO beror främst på att de är texttunga ämnen och därmed kräver läsförståelseförmåga hos eleverna. I studien gjordes kvalitativa intervjuer med behöriga lärare i NO- och SO-ämnena, vilka analyserades genom tematisk analys. Resultatet visar att texter i NO snarare ses som ett hjälpmedel och som något som tar upp lektionstid. Framför allt är tyst läsning utan uppföljning vanligt i NO-undervisningen. En förklaring till detta är att lärare har inställningen att det är kunskaperna och förmågorna som ska bedömas och därmed har det ingen betydelse hur eleverna tillägnar sig innehållet. Läsning av NO-texter ges mindre lektionstid och mindre tid läggs på att arbeta med textinnehållet. I SO-undervisningen får texten en större betydelse på så vis att lärare och elever gemensamt arbetar med textinnehållet som därmed tillåts ta upp större del av lektionstiden. Flera av de intervjuade eleverna säger i undersökningen att syftet med läsningen inte nämns i något av ämnena, förutom när det handlar om att söka svar på frågor. Dessutom anger eleverna att de lär sig mer vid gruppdiskussioner, istället för exempelvis enskild läsning utan någon uppföljning.

Föreliggande studie syftar till att undersöka svensklärares inställning till muntlig framställning i undervisningen på gymnasiet, samt vilka arbetssätt de använder sig av. Dessutom undersöks hur svensklärare beskriver att de med hjälp av olika stödstrukturer arbetar för att utveckla elevernas muntliga kompetens. Studien bottnar i sociokulturell teori där grundtanken är att lärandet sker via relationer och samspel mellan individer.  Undersökningen har en kvalitativ ansats där materialet samlades in via semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare, verksamma på gymnasiet. Materialet analyserades därefter genom en innehållsanalys, där informanternas svar kodades och delades in i underkategorier och övergripande kategorier. Resultatet visar att lärarna har en likvärdig inställning till muntlig framställning i undervisningen. De framhåller att muntlig kompetens är av särskilt betydande för elevernas delaktighet i samhället, eftersom det är en färdighet som är viktig både för vidare studier, men också i yrkes- och privatlivet. Resultatet visar även att sociokulturell teori genomsyrar lärarnas beskrivning av deras undervisning, vilken ofta består av sociala aktiviteter där eleverna får möjlighet att lära sig av varandra. Slutligen förevisar studien att det är lärarna som bär det yttersta ansvaret för att elever ska kunna utveckla sin muntliga kompetens, eftersom det krävs ett tryggt klassrumsklimat, mycket förberedelser och gott om tid.

Samhällets digitalisering och utveckling av nya digitala teknologier har gett möjligheten att arbeta vart du än befinner dig och tillsammans med kollegor i olika delar av världen. Virtuella team är ett sådant exempel på ny arbetsform där människor är utspridda på olika geografiska platser samtidigt som de samarbetar med hjälp av kommunikations- och informationsteknologi (IKT). Utöver välfungerande teknik finns det även andra aspekter som behöver tas i beaktande för att teamen ska kunna arbeta effektivt och känna sig motiverade att utföra arbetet. Gemenskap och tillit som tillsammans bildar en gruppkultur, är exempel på sådana aspekter. Dessa har dock visat sig vara en utmaning att skapa i virtuella miljöer. Syftet med denna studie har därför varit att med hjälp kvalitativa intervjuer undersöka hur organisationer skapar förutsättningar för en välfungerande gruppkultur inom virtuella team. Frågeställningarna som undersökningen ämnande att besvara var hur gemenskap och tillit upplevs och skapas samt vilka organisatoriska stödstrukturer som finns för detta. Studien visade att känslan av gemenskap upplevdes som lägre än känslan av tillit i virtuella team. Det fanns inget aktivt agerande för att skapa gemenskap inom de team som intervjuades. Gemenskap uppstod istället omedvetet under arbetets gång genom bland annat informella samtal. Tilliten upplevdes som viktigare för arbetet och skapades genom aktivt agerande som delning av professionell information om teammedlemmarna, gemensamma mål och tydlig kommunikation. Studiens resultat visade även på saknad av tydliga organisatoriska stödstrukturer för att stötta i skapandet av gemenskap och tillit. Den stödstruktur som identifierades var användandet av teamledare, vars funktion initialt främjade tilliten. Slutligen upptäcktes förbättringspotential kring användandet av teamledare som stöd inom virtuella team för att skapa både gemenskap och tillit.

Syftet med studien var att studera om bilder i nyproducerade läromedel för vuxna andraspråksinlärare på grundläggande nivå anpassats till vuxna inlärares kognitiva förmåga att läsa bilder och om läromedlens bilder kunde sägas utgöra en stöttning i inlärarnas utveckling av visuell litteracitet. Komplexiteten i bilderna undersöktes genom en kvantitativ innehållsanalys och resultatet analyserades kvalitativt. Sociokulturell teori, semiotik, multimodalitet och tidigare forskning utgjorde ramverket för analysen. Två läromedel valdes ut: Studieväg 1 och Språkvägen. 50 sidor i varje läromedel analyserades, analysen omfattade totalt 285 bilder. Studiens resultat visade att majoriteten av bilderna i båda läromedlen kunde anses vara komplexa och anpassade till vuxna inlärarnas kognitiva förmåga. Förekomsten av både enkla och komplexa bilder, samt att graden av stöttning från text varierarar i läromedlen tolkas som en anpassning som potentiellt kan stötta inlärarna visuella litteracitetsutveckling.

Den föreliggande studien undersöker vilken roll stödstrukturer kan ha för elevers skrivande av fanfiction i form av sagor, med fokus på språkliga och litterära aspekter. Studien genomfördes på en stor högstadieskola i södra Sverige och sammanlagt deltog 81 elever från fyra klasser i årskurs sju. Endast två av de fyra klasserna exponerades för stödstrukturen i fråga under skrivandets gång. Primärmaterialet utgörs av elevernas sagor, medan sekundärmaterialet utgörs av ett frågeformulär som undersöker elevernas uppfattningar av skrivandet, upplevelser av att ha tagit del av visuella stödstrukturer samt huruvida de upplever ha utvecklat kunskaper om språkriktighet, sensmoral och bildspråk. Det är en kvantitativ studie med kvalitativa inslag i syfte att erhålla kunskap om den pedagogiska praktiken för att bättre förstå den och i sin tur försöka bidra till det vetenskapliga samtalet kring praktiken. Resultatet visar att klasserna som exponerades för stödstrukturen brukade ett rikare bildspråk än klasserna som inte exponerades för stödstrukturen, främst vad gäller gestaltande beskrivningar och liknelser. När det gäller språkriktighet visar resultatet att det förekom färre särskrivningar samt felaktiga bruk av versaler och skiljetecken i en av klasserna som exponerades för stödstrukturen. Å andra sidan förekom det flest särskrivningar samt felaktiga bruk av versaler och skiljetecken i den andra klassen som exponerades för stödstrukturen. Sammanfattningsvis visar resultatet att stödstrukturer kan spela roll för bruket av gestaltande beskrivningar och liknelser vid skrivandet av fanfiction i form av sagor, men att stödstrukturer inte nödvändigtvis spelar roll vad gäller språkriktighet. I det avslutande kapitlet förs en diskussion om metod och material samt huruvida dataunderlaget är tillräckligt omfattande för att kunna säga om stödstrukturer spelar någon roll för elevers skrivande överhuvudtaget. Slutligen ges förslag till fortsatt forskning.