Sveriges kriminalpolitiska diskurs är i ständig förändring, vilket påverkar de straff som döms ut till unga lagöverträdare. Syftet med den föreliggande studien var att undersöka den kriminalpolitiska diskursens innehåll utifrån argument som förs för respektive emot särbehandling vid tilldelning av straff för unga lagöverträdare. Granskningen genomfördes utifrån olika regeringsbildningar (Högerregering mellan 2006–2014, Vänsterregering mellan 2014–2022) och i relation till den straffrättsliga principen om proportionalitet och de teoretiska utgångspunkterna individualprevention, allmänprevention och Dual Systems Model. Det innefattade en granskning av potentiella skillnader i argument mellan unga omyndiga lagöverträdare i åldern 15–17 och unga myndiga lagöverträdare i åldern 18–20. En kvalitativ tematisk analys gjordes utifrån olika politiska dokument, vilket var studiens urval och material. Resultatet visade på flertalet argument för och emot särbehandling av unga omyndiga respektive unga myndiga lagöverträdare vid tilldelning av straff. Det sågs också skillnader i regeringsbildningarna, där vänsterregeringen har haft en skärpt kriminalpolitik för unga lagöverträdare i jämförelse med högerregeringen. / The discourse of the criminal policy in Sweden is constantly changing, which will affect the punishments given to juvenile offenders. The aim of the present thesis was to examine the content of the criminal policy discourse regarding juvenile offenders through analyzing arguments for and against treating juvenile offenders differently when assigning sentences. This was examined through carefully reviewing different government formations (Right wing between 2006–2014, Left wing between 2014–2022) and in relation to the criminal justice principle proportionality and the theoretical frameworks individual prevention, general prevention, and Dual Systems Model. It also included an examination for potential differences in arguments for minor juvenile offenders between the ages of 15–17 and juvenile offenders of age between the ages of 18–20. A qualitative thematic analysis was conducted by reviewing different political documents, which was used as the sample and material. The results showed multiple arguments for and against treating minor juvenile offenders and juvenile offenders of age differently than adult offenders when assigning sentences. It also showed differences between the government formations where the left formation had a more punitive criminal policy for juvenile offenders compared to the right formation.

No description available.

<p>Min övergripande fråga är: Hur tror de utfrågade att livet efter döden kommer att se ut? Mitt nästa steg kommer att vara att se om det finns någon skillnad mellan de olika samfunden? Detta kommer jag att beröra i min analys och grunda mina slutsatser i bakgrundsmaterial.</p><p>Målet med denna uppsats är att göra jämförande nedslag mellan de intervjupersoner som jag intervjuat från olika kristna samfund för att kunna tydliggöra de likheter och de eventuella skillnader som finns däremellan.</p><p>Naturligtvis så finns det en svårighet i detta. Genom att enbart intervjua personal ur samfunden så går det inte att ge en övergripande bild över hur exempelvis alla pingstkyrkans medlemmar tänker och resonerar kring detta. Men jag tycker ändå att det är relevant att genomföra intervjuerna för att försöka påvisa en lära inom rörelsen. Det jag kommer att få fram är de enskilda intervjupersonernas åsikt. Men eftersom de är anställda i de olika samfunden, och i vissa fall även utbildade där, så finns det ändå en samstämmighet mellan personerna och samfunden de representerar.</p>

Min övergripande fråga är: Hur tror de utfrågade att livet efter döden kommer att se ut? Mitt nästa steg kommer att vara att se om det finns någon skillnad mellan de olika samfunden? Detta kommer jag att beröra i min analys och grunda mina slutsatser i bakgrundsmaterial. Målet med denna uppsats är att göra jämförande nedslag mellan de intervjupersoner som jag intervjuat från olika kristna samfund för att kunna tydliggöra de likheter och de eventuella skillnader som finns däremellan. Naturligtvis så finns det en svårighet i detta. Genom att enbart intervjua personal ur samfunden så går det inte att ge en övergripande bild över hur exempelvis alla pingstkyrkans medlemmar tänker och resonerar kring detta. Men jag tycker ändå att det är relevant att genomföra intervjuerna för att försöka påvisa en lära inom rörelsen. Det jag kommer att få fram är de enskilda intervjupersonernas åsikt. Men eftersom de är anställda i de olika samfunden, och i vissa fall även utbildade där, så finns det ändå en samstämmighet mellan personerna och samfunden de representerar.

The purpose of this essay is to examine and explain how the Swedish mining court of Stora Kopparberget (the Great Copper Mountain) implemented its judicial legislation between 1641-1682. Questions are asked about which counts of indictments the court tried, which sentences they handed out, in what quantities and how these results looks in comparison with other contemporary courts. The index cards of the court judicial protocols are the primary source of information. The methods are those of quantity- and comparative analysis.The results show that theft of copper ore was the most common crime ransacked by the court. Other common crimes were (in order): sin of omission, transgression of work directions, fights, slander and disdain, trade of stolen ore, failing appearance in court etc.Fines were by far the most common sentence followed by shorter imprisonments, gauntlets, loss of right to mine possession, twig beating, loss of work, penal servitude, banishment, “wooden horse riding” and finally military transcription. Even though previous re-search, in the field of Swedish specialized courts, is almost non existent evidence confirms great similarities between the Stora Kopparberget mining court and Sala mining court. This essay will, hopefully, enrich our knowledge of specialized courts, of 17th century mining industry and society and let us reach a broader understanding of the working conditions of the mountain.

Studien är en applicering av Foucaults Övervakning och straff på science fiction-romanen The Left Hand of Darkness av Le Guin. Fokus låg på hur makten drabbar huvudkaraktärerna; syftet var att notera hur de gör motstånd mot maktutövningen och att ta fasta på alternativa maktrelationer som kan influera verkligt politiskt arbete mot en bättre, mer jämlik värld. Att använda Foucaults idéer på liknande sätt är vanligt. Analysen består av sex sekvenser som utspelar sig på planeten Vinter i The Left Hand of Darkness. Landsförvisningar för att återupprätta härskarens makt, både avsaknaden och upprättandet av framstegsmyt och en etik som förespråkar jämlikhet utmärkte monarkin Karhide; kuvade kroppar i disciplinens förtecken och en makt som är sammantvinnad med vetandet kännetecknade byråkratin Orgoreyn. Slutsats: Det är nödvändigt att uppoffra sig för att få till stånd förändringar. Den politiske visionären kan dessutom ha användning för en särskild etik, en mindre aggressiv framstegsmyt och horisontellt samarbete.

This study aims to analyze the development and shifts in perception of the tattoo practice. For centuries, the negative image of tattoos has been manifested in Korean society and has only shown visible changes in the past two decades. In recent years, the topic of tattoos in South Korea has become notably more popular and broadly discussed. To give a structured and detailed historical review of the tattoo custom in Korea, two articles in Korean by Kim Hyŏng-jung (2013) and Yi Tong-ch’ŏl (2007) served as main sources. By conducting a semisystematic review with a qualitative approach, the accessed data was examined, compared, and synthesized. The results show that the tattoo practice, although still not fully accepted by all, has gradually developed into its own culture in contemporary South Korean society. / Syftet med denna studie är att analysera utvecklingen och det varierande synsätt på tatueringar. I århundraden har den negativa bilden av tatueringar festats i det koreanska samhället och bara under de senaste två decennierna har en märkbar förändring skett. De senaste åren har tatueringar blivit mer populära och diskuterade. För att ge en strukturerad och detaljerad bild av tatueringar i Sydkorea har två artiklar på koreanska använts som huvudkälla, Kim Hyŏng-jung (2013) och Yi Tong-ch’ŏl (2007). Genom en semi-systematisk översikt med en kvalitativ metod har insamlad data blivit granskad, jämförd och sammankopplad. Resultatet visar att tatueringar fortfarande inte är helt accepterade av alla men att de gradvist har utvecklats till en egen kultur i Sydkoreas samtida samhälle.

Syfte: Att med fokus på obalans och balans öka förståelsen för hur konkurrerande logiker hanteras i styrningen av kriminalvården i Sverige. Metod: Den kvalitativa studien genomfördes med en hermeneutisk utgångspunkt där 7 semi-strukturerade intervjuer genomfördes med öppna frågor, där den enskilde individen har fått beskriva sin upplevelse av straff och vård. Uppsatsen har en abduktiv ansats då en kontinuerlig växelverkan mellan teori och empiri har gjorts. En analys har sedan genomförts, baserat på det empiriska resultatet och den teoretiska referensramen. Resultat &amp; slutsats: Ur organisationens perspektiv, uppnås balans mellan de konkurrerande logikerna straff och vård genom att anstalten försöker motivera klienterna till förändring i tankesätt och handlingsmönster, och erbjuder klienterna arbete, programverksamhet, utbildning, fritidsaktiviteter, och har samarbetsavtal med externa organisationer inför frihetsförberedande åtgärder som permissioner och utsluss. Uppsatsens bidrag: Studien har bidragit till ökad förståelse hur de konkurrerande logikerna straff och vård hanteras med hjälp av styrmedel, med fokus på obalans och balans. Ur studien framkom att den öppna anstalten omfattas av styrmedel som påverkar balansen mellan straff och vård, där obalans är dominerat av straff, balans mer balans mellan straff och vård. Studien kartlagde styrmedel som påverkar balansen mellan obalans eller balans, styrmedel som orsakar obalans, och styrmedel för att uppnå balans. Förslag till fortsatt forskning: En fördjupad studie hur styrmedel hanteras på en anstalt av högre säkerhetsklass med fokus på obalans och balans mellan de konkurrerande logikerna straff och vård, och jämföra med de resultat som framkommit i denna studie / Aim: Focusing at imbalance and balance increase the understanding of how competing logics is managed in the management by the correctional care in Sweden. Method: The qualitative study was made with a hermeneutic starting, with 7 semistructured interviews which were made, and where the individual respondents described their own experience of punishment and care. The paper uses an abductive approach where a continuous interaction between theory and empirical data has been used. The analysis was based on the empirical result and the theoretical frame of reference. Result &amp; Conclusion: From the perspective of the organization, balance is achieved between the two competing logics “punishment” and “care” thanks to the prison trying to motivate the prisoners to change their thoughts and behaviours, and to offer the client work, different programs, education, leisure activity, and to have cooperation contracts with external organizations before freedom preparing actions like permissions. Contribution of thesis: The study has contributed to an increased understanding how the competing logics punishment and care manages with help by controls, focusing at imbalance and balance. Out of the study it emerged that the low-risk prison comprises by controls like affect the balance between punishment and care, where imbalance is dominated by punishment, balance more balance between punishment and care. The study maped controls which affect the balance between imbalance and balance, controls which cause imbalance, and controls to reach balance. Suggestions for future research: Further study would be how controls managing at a prison of higher security focusing on imbalance and balance between the competing logics of punishment and care, and compare the results with the results from this study.

The purpose of this study was to identify and describe attitudes to police and law enforcement funding in Sweden, and more specifically to find out if attitudes changed from the 1990s and onwards. The time interval was chosen since it was a period of societal change since Sweden was moving towards a more individualized society. The study analyses empirical data from the International Social Survey Programme, comparing surveys conducted in 1996, 2006, and 2016, to identify any differences in attitudes. The findings reveal differences in attitudes across the three time periods. Survey respondents in 2006 wanted lower funding for police and law enforcement compared to those in 1996 and 2016, whereas respondents in 2016 reported more positive attitudes toward police fundings. These trends were mostly consistent across social groups, although some groups reported larger changes in attitudes between time periods.

This essay discusses the question of whether describing people in essentialist terms violates the people being object to the description. The discussion is based on Kimberley Brownlee’s argumentation which states that there exists a right against social deprivation. To speak of people in crime-related, stigmatising and negatively charged terms – such as the term “criminal” – risks reducing the individual’s identity to solely the criminal aspect, and deprive them the opportunity of creating and sustaining other identities. A person’s role as a social contributor to family members and other close relatives is made more difficult, and the creation of social bonds outside the criminal sphere diminishes. This essay also brings up the critique put forward by Laura Valentini, who states that the lack in social needs is unsatisfiable in reality, and therefore it cannot be said to be a fundamental right, as Brownlee argues. The essay develops the thesis that, even though it is impossible to guarantee everyone meaningful social relationships, it is the duty of public institutions to facilitate and support the creation of these relationships. Furthermore, the use of essentialist terms – by both journalists, as well as politicians and other people in power – inhibit individuals the opportunity to create meaningful relational bonds, which could be paramount for their development and well-being. / essentiella termer. Diskussionen baseras på Kimberley Brownlees argumentation som menar att det finns en rättighet mot socialt berövande. Att tala om människor i brottsrelaterade, stigmatiserande och negativt laddade termer – såsom termen ”kriminell” – riskerar att reducera individens identitet till endast den kriminella aspekten, och fråntar dem möjligheten att skapa och bibehålla andra identiteter. Personens roll som socialt bidragande för familjemedlemmar och andra närstående försvåras, och skapandet av sociala band utanför ett kriminellt umgänge riskerar att minskas. Uppsatsen tar också upp kritik framfört av Laura Valentini, som menar att bristandet av sociala behov inte går att tillfredsställa i praktiken och att det därför inte kan påstås vara en fundamental rättighet, såsom Brownlee hävdar. Uppsatsen driver tesen att, även om det inte går att garantera en människa betydelsefulla sociala relationer, så är det de samhälleliga institutionernas uppgift att underlätta och stödja skapandet av dessa relationer. Och användandet av essentiella termer – av såväl journalister som politiker och andra makthavare – hämmar människors möjlighet till meningsfulla relationella band, vilka är viktiga för personens utveckling och välmående.