Inledning I skollag (SFS 2010:800) och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 reviderad 2018 (2018) står det att utbildningen ska vara jämställd och konstrueras så att alla elever ska ha samma möjligheter oberoende av kön och könstillhörighet. Läromedel utgör ofta basen i undervisningen och det är av vikt att våra läromedel följer våra styrdokument, detta för att lärare ska kunna hjälpa elever att utveckla en sund och jämställd uppfattning om kön och könstillhörighet. Syfte Syftet med uppsatsen är att belysa framställningen av kön i tre läromedel i svenska i årskurs 9. Metod Uppsatsen utgår från kvalitativ ansats där jag valt att använda mig av Faircloughs tredimensionella modell som metod för analys. Resultat Resultatet av analysen visar på en överrepresentation av maskulina ord och karaktärer jämfört med feminina ord och karaktärer i svenskläromedel. Resultatet visar även att läromedlen framställer maskulina och feminina karaktärer med stereotypa attribut samt att de utför stereotypa aktiviteter. De tre valda läromedlen innehåller inga tecken på hegemoni vilket är glädjande.

Det förekommer studier som pekar på att det finns fördelar i att använda musik i språkutvecklande syfte. Frågan är hur vanligt det är att musikmetoder används i språkutvecklande ändamål av lärare ute i skolorna, och vilken syn elever har på musik som metod? Syftet med denna undersökning var därför att ta reda på hur elever i ämnet svenska som andraspråk ser på musik som medel i språkundervisningen, samt hur de anser att musik kan påverka på andra sätt. För att ta reda på detta användes en kvantitativ metod, genom internetbaserad enkät. Undersökningens resultat visar att många av eleverna inte har stött på musik som medel i undervisningen, men att de inte är främmande för tanken på det. De som varit med om musik i språkutvecklande syfte visar dock på tankar om att olika musikmoment passar för olika ändamål. Resultatet visar även att eleverna anser att musik har stor påverkan på människors känslor. Därför är frågan om huruvida ämneslärarutbildningen i svenska som andraspråk bör inkludera musikdidaktik viktig för framtida forskning att besvara.

In this essay I have tried ways to understand the meaning of the symbolic act that took place in the morning service on November 24, 2019 in Mariakyrkan, Gävle. I have first tried how the symbolic act can be understood within the dominant tradition of worship in the Church of Sweden, and its historical background in Lutheran Orthodoxy. It is a tradition with a strong emphasis on preaching and teaching, where hearing is the main task of worship. The verbal communication has over the last 50 years had to make way for more sensual communication in worship life. Although the sensuous is more present in today's worship celebrations, it has been difficult to find an understanding of meaning in the symbolic act that has been tried, as it is neither accompanied by any explanation for how it should be interpreted nor be teaching. Then I tested the example against the understanding of symbols that have come from greater liturgical awareness in the Church of Sweden's services. Nor does the result of it provide an understanding of meaning for the example of the intercession stones. What I find after trying the symbol act against the liturgical symbolism that has been resurrected within the Church of Sweden is not a sentence, but rather it is a resistance by being new and has no roots backwards that give it interpretation and/or meaning. To test whether it is possible to find meaning of the symbolic act of newer liturgical theology, I have turned to first Gordon Lathrop and his thinking about ordo, symbols and juxtapositions. Lathrop gave human life space throughout its joy and noise, but it was still not possible to find an understanding of a meaning in the symbolism. At Lathrop there is too strong an emphasis on the sacred things that he brings up as the word, table, bath, prayer. How these sacred things, in different combinations juxtaposition, are crucial to how Lathrop sees a sense of meaning. My example with the intercession stones never ends up in a juxtaposition of the kind necessary to create a voltage field for interpretation according to Lathrop. Nor does the intercession stones have the "depth" of Lathrop's sacred things or allude to them. The result is that it is not possible to find an understanding of a meaning in the symbolic act by Lathrops liturgical theology. I turn to the Liturgical theologians Lena Sjöstrand. Through her dissertation, I find that understanding of a meaning in the symbolic act. Sjöstrand believes that there is a possible meaning, but it cannot be described in words, it is at a level where verbalization or character interpretation is not possible, because at the atmospheric level it is not about intellect but about having confidence that what is happening actually is happening. In the example of the symbolic act of the intercession stones, we need to have a confidence that something is happening, together the worshippers pray Kyrkans förbön; With the help of bodies, stones, music, light, visible, and at the atmospheric level something that is not visible. This is not possible to explain, nor is it necessary to find a common understanding of what is happening.

I denna studie har vi gjort en innehållsanalys av fem väletablerade förlagsproducerade läromedel inom ämnet svenska, riktade mot årskurs 6. Denna innehållsanalys gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I vår analys har vi undersökt vilka lässtrategier som tränas i dessa fem läromedel. Vi har också undersökt huruvida läromedlen uppmuntrar till metakognitivt tänkande och elevgemensamma aktiviteter. Vi har också studerat huruvida läromedlen ifråga är tillräckliga för att eleverna ska kunna uppnå kursplanens kunskapskrav rörande läsning endast genom arbete med läromedlens elevaktiviteter eller om kompletterande material krävs. Utgångspunkten för studien var att öka kunskapen kring möjligheter och risker för lärare och elever vad gäller läromedelsstyrt arbete i klassrummet med de undersökta läromedlen, samt att undersöka huruvida läromedlen kunde anses vara självbärande. Resultatet visade att de läromedel som analyserats var mycket olika sett till sin uppbyggnad, struktur och innehåll. Ingen tydlig röd tråd gick att skönja kring vilka delar av svenskämnets centrala innehåll elever som arbetar med dessa läromedel möter i sin undervisning i årskurs 6. Gemensamt för alla de undersökta läromedlen var att samtliga erbjöd en hög grad av elevaktiviteter kopplade till läsning på olika nivåer. Dessutom förekom moment där eleverna arbetade gemensamt i samtliga läromedel och i alla läromedel engagerades eleverna i någon form av självbedömning. Diskussionen rör det uppkomna resultatet ställt i relation till tidigare forskning och teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de läromedel vi undersökt kan användas som en grund för undervisningen inom läsning och lässtrategier, men att lärare inte kan förlita sig på att något av dessa läromedel i sig självt räcker för att säkerställa att eleverna får möjlighet att utveckla alla förmågor de har rätt till enligt svenskämnets kursplan.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka språkinlärningsstrategier som två vuxna andraspråksinlärare i ett flerspråkigt par tillämpar och vad som påverkar valet av sådana strategier. Undersökningen utgår från en kvalitativ ansats och har formen av en fallstudie med semistrukturerad intervju som datainsamlingsmetod, vari antalet deltagare utgörs av två vuxna inlärare av svenska som andraspråk som har kinesiska som förstaspråk och engelska som andraspråk. Resultaten pekar på att de två deltagarna uppvisar stor variation i fråga om tillämpningen av språkinlärningsstrategier, och att tillämpningen av dessa i viss mån skiljer sig mellan de två inlärarna. Det framgår även att valet av språkinlärningsstrategier görs på grundval av många olika faktorer, däribland tid, undervisning om språkinlärningsstrategier, kontextuella förutsättningar, digitala hjälpmedel som står till hands samt språklig och lingvistisk medvetenhet.

Syftet med studien är att undersöka hur tolv gymnasieelever upplever sin skolgång med SVA och svenska, samt vilka faktorer som påverkar elevernas ämnesval. Studien belyser också på vilket sätt modersmålet påverkar SVA- elevernas språkidentitet. Syftet ska besvaras genom följande frågeställningar: • Vilka upplevelser har elever av att läsa SVA eller svenska i skolan? • Vilka faktorer påverkar elevernas ämnesval? • Hur och på vilket sätt påverkar SVA-elevernas modersmål deras språkidentitet? Studien utgår ifrån den sociokulturell teorin och materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Urvalet är ett bekvämlighetsurval med gymnasielever från två olika skolor som berättar om sina upplevelser, erfarenheter och uppfattningar av ämnet SVA och svenska. Resultatet visar att det inte finns stora skillnader mellan kursplanerna i SVA och svenska men att kraven upplevs vara mindre i SVA. Påverkan av andra, behov att utveckla språket och att höja sitt betyg var tre faktorer som påverkade vilket av ämnena eleverna läste. Elevernas modersmål var en av faktorerna som identifierade dem och hade inverkan på deras språkidentitet.

Med hjälp av en fenomenografisk metodansats undersöker den här studien svensklärares arbete med feedback på elevers skriftliga uppgifter inom ämnet svenska på gymnasiet. Motivet till studien kommer från läroplanens fordran om att elever kontinuerligt ska informeras om hur de ligger till i studierna, genom både framgångar och utvecklingsområden. Hur det här arbetet ska operationaliseras i praktiken framgår inte av styrdokumenten och min egen erfarenhet från VFU visar att lärares arbete med feedback varierar. Därför syftar den här studien till att lyfta fram de didaktiska tankar som ligger bakom den variationen och som kan förklara och motivera de olika varieteterna.  Datainsamlingen gjordes via intervjuer med fem svensklärare om vilket syfte deras feedback har, hur den gestaltar sig och vad den innehåller när det handlar om elevers skrivundervisning. Resultatet visar att syftet är att feedbacken ska utgöra ett verktyg för att utveckla elevernas skriftliga förmågor utifrån olika aspekter. Svensklärarnas mål med skrivundervisningen speglas i den feedback som eleverna möter; feedbacken är i hög grad koncentrerad till den specifika uppgiften och därmed relevant för målet att utveckla eleverna till goda skribenter och kommunikatörer. De olika förklaringar svensklärarna motiverar sitt arbete med feedback utifrån gör att samtliga av dem kan kategoriseras som medskapare eller kommunicerande responsgivare, eftersom de alla strävar efter att arbeta formativt utifrån de förutsättningar som de upplever att de har. Det formativa arbetet ter sig dock olika, vilket kongruerar med annan forskning om feedback i skrivundervisning. De svårigheter som framkommer att svensklärarna upplever i arbetet med feedback återfinns även det i annan forskning. De handlar om att tiden inte alltid räcker till, att eleverna inte alltid tar åt sig feedbacken som önskat, och att det ibland är svårt att formulera den skriftliga feedbacken på ett sätt som gör att eleverna förstår den. En orsak till den här problematiken skulle kunna vara att eleverna inte är helt införstådda med, eller delar svensklärarnas uppfattning om syftet med skrivundervisningen och därför inte heller ställer upp de arbetsformer som syftet kräver.

Denna studie undersöker vilka läsarter gymnasieelever intar på egen hand och med stöttning i litteratursamtal. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom att undersöka hur stöttning och kommunikation bidrar till att elever kan inta och utveckla att inta olika läsarter. Kunskapskraven för svenskämnet i gymnasieskolan ställer krav på att elever ska kunna inta olika förhållningssätt till skönlitterära texter och det är svenskundervisningens ansvar att ge eleverna förutsättningar att bemöta kunskapskravens efterfrågan på läsarter. Metoden för studien är kvalitativa litteratursamtal med gymnasieelever från studie- och yrkesförberedande program som läser Svenska 1 och Svenska 3. Det föregående examensarbetet undersökte läsarter inom tidigare svensk forskning om läsarter. Det arbetet visade att det verkar finnas en diskrepans mellan vilka läsarter elever intar i svenskundervisningen och vilka som efterfrågas av styrdokument och nationell examination. Därför undersöker denna studie vilka läsarter som elever intar i litteratursamtal, både med och utan stöttning.   Resultatet visar att gymnasieelever överlag intar de flesta läsarter med enkelhet eller i viss utsträckning. Resultatet visar också att stöttning är ett viktigt verktyg för att få eleverna att fördjupa sina resonemang och få dem att inta flera läsarter. Det finns dock skillnader för vilka läsarter de intar beroende på vilken program och vilken kurs de läser. De läsarter som elever intar utan stöttning skiljer sig beroende på vilken svenskkurs de läser. För de läsarter eleverna intar när de stöttas består skillnaden i om det går ett studie- eller yrkesförberedande program. Styrdokumenten gör ingen skillnad beroende på programtillhörighet, vilket innebär att det finns ett möjligt didaktiskt problem. För att synliggöra ett sådant didaktiskt problem behövs mer empirisk forskning på området med liknande upplägg – att undersöka gymnasieelevers förutsättningar att inta läsarter i svenskundervisningen.

Läroböcker är en stor del av svenskundervisningen, men det är inte helt enkelt att avgöra vilka läroböcker som ska väljas i en uppsjö av läromedel. Denna studie behandlar skräcklitteratur i aktuella läroböckers epokstudier anpassade för Svenska 2. Skräck är en populärlitterär genre som är en stor del av ungdomars läsvanor, samtidigt som den finns representerad i flertalet läroböcker. Skräckkapitlet fungerar därför som ett stickprov av hur läroböckerna är uppbyggda. Genom att analysera utvalda läroböcker besvaras frågeställningarna: Hur presenteras skräckkapitlen i skrift och bild? Vilka klassrumsaktiviteter och läsarter främjas av läromedlens upplägg? Vilka litterära verk och författare återkommer i de utvalda läromedlen och hur förhåller sig urvalet till begrepp som kanon och kulturarv? Analysen landar i en diskussion om författarens stjärnroll, problematiken med korta utdrag och vilka verk och författare som utgör en återkommande ”skräckkanon”.

Syftet med denna kvantitativa och kvalitativa studie var att beskriva lärarstudenters syn på flerspråkighet, utifrån följande frågeställningar “Vilka uppfattningar ger SVA-lärarstudenter och lärarstudenter i övriga ämnen uttryck för gällande flerspråkighet?” och ” Skiljer sig dessa uppfattningar och värderingar åt mellan undersökningsgrupperna? I så fall på vilket sätt?”. För att svara på frågan, gjordes en webbaserad enkätstudie med 81 informanter, 25 SVA-studenter och 56 lärarstudenter i övriga ämnen. Den insamlade datan analyserades fenomenografiskt och med hjälp av frekvensanalys. Resultatet visade övervägande positiva attityder till flerspråkighet hos båda undervisningsgrupperna. Lärarstudenterna hade två olika uppfattningar på begreppet flerspråkighet, eftersom majoriteten av lärarstudenterna definierade sig själva som flerspråkiga, samtidigt som de tillskrev begreppet stereotypa egenskaper. Gällande kunskaper inom flerspåkighetsområdet, kom det fram brister hos lärarstudenterna i övriga ämnen, samt en viss skillnad i viljan att utvecklas inom området i jämförelse med SVA-studenterna, eftersom de inte såg flerspåkighetsområdet som deras ansvar