What follows is a qualitative study in which interviews, participant observation and group sessions with children form the base of the empirical material. The purpose of the study is to examine different perspectives regarding TAKK (Signs as an Alternative and Augmentative Communication), which is a form of sign language used for the hearing, where preschool teachers’, preschool principals’ as well as children’s thoughts about the method are considered. We examine why TAKK is used, how it is practiced and how it is considered to be beneficial to a child’s language development. We also examine if there is any negative aspects with the method. Earlier research has discussed TAKK from a special needs educational perspective and it has therefore been used primarily for this purpose. Today it is used by preschools as a complement to spoken language as well as a method for language development. This study indicates that TAKK is considered to be beneficial as it includes all children despite linguistic barriers and it is used as a complement to spoken language for, amongst others, bilingual children. TAKK is regarded as motorically easier to handle than verbal communication. It is also considered to install a sense of community within the group of children, with TAKK they can all communicate with each other.

Att barn idag får diagnoser i tidigare ålder är något som blir mer och mer vanligt och att undersöka hur förskollärare arbetar med barn som har autism var därför något som intresserade oss. Studiens syfte är att undersöka pedagogernas arbete, hur de arbetar för att stimulera och stödja barn med autism i verksamheten. Vi har valt att skriva studien utifrån pedagogernas perspektiv då pedagogernas arbetssätt och bemötande av autistiska barn är en viktig del för deras trygghet och utveckling. Studien bygger på en kvalitativ metod och det insamlade materialet har vi fått genom intervjuer och relevant kurslitteratur som vi tillsammans sammanställt och analyserat. Vi har använt oss av ett sociokulturellt och fenomenologisk perspektiv för att titta på och analysera studiens empiri.Resultatet visar att pedagogerna ute i verksamheten arbetar aktivt med miljön samt de pedagogiska verktyg som behövs för att strukturera upp verksamheten så den passar för barn med autism. Men det finns en frustration bland pedagogerna när det kommer till att få tiden att räcka till då ett barn med autism kan vara resurs och tidskrävande.

Inkludering är en rättighet för alla barn i förskolan och en viktig del för att känna sig inkluderad är möjligheten till kommunikation med alla i omgivningen. Att kunna kommunicera är ett grundläggande mänskligt behov och Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK), som i grunden är ett specialpedagogiskt verktyg, har tagits fram som stöd för kommunikation mellan människor, så personer med kommunikationssvårigheter kan förstå andra och göra sig förstådda. Detta innebär en utmaning i förskolan för förskolans personal, då det anses angeläget att barn som behöver stöd för att utveckla kommunikation får tillgång till AKK tidigt. Studiens syfte är att ta reda på förskollärares användning och syn på AKK som ett verktyg i inkluderingsarbetet. Kvalitativa intervjuer hölls med nio förskollärare från tre olika förskolor. Intervjuerna hölls som semistrukturerade intervjuer med öppna frågor som gav förskollärarna utrymme att uttrycka egna åsikter, tankar och erfarenheter om hur de arbetar med AKK och hur de önskar att arbeta med AKK som ett verktyg för att skapa inkludering. Resultatet visar att förskollärarna ser stor nytta av AKK både som ett språkfrämjande verktyg för barnen och som ett medel för att skapa inkludering. Enligt förskollärarna är en trygg barngrupp en grundförutsättning för hela förskolans verksamhet och en fungerande kommunikation är avgörande när det kommer till trygghetsskapande och för barnens möjlighet att vara delaktiga och påverka sin vardag. Vidare framkom det i resultatet en skillnad i hur förskollärare arbetar med AKK i barngrupperna och hur de önskar att arbeta.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers perspektiv på TAKK i relation till barns tidiga språkutveckling då vi upplever att det saknas tillräckligt med forskning kring ämnet. Våra frågeställningar inriktar sig på att ta reda på hur TAKK används i förskolan, om det finns något samband mellan användning av TAKK och barns tidiga språkutveckling samt om pedagoger i förskolan ser möjligheter i att främja barns tidiga språkutveckling med stöd av TAKK Vår teoretiska utgångspunkt tas utifrån den sociokulturella teorin och VYgotskijs utvecklingsteori vilken riktar sig mot språkets betydelse för utveckling och lärande därav finner vi relevans till vår studie. Studien genomfördes med stöd av både kvantitativa och kvalitativa metoder i form av enkäter.  Resultatet visar att merparten av pedagogerna som deltog i studien har liknande åsikter kring användning av TAKK och hur det kan relatera till barns tidiga språkutveckling. Ett annat resultat visar att TAKK används till stor del för att stötta kommunikationen vilket även kan leda till att barns språkutveckling främjas. Det framkommer även att utifrån pedagogernas upplevelser lär barnen utifrån sociala interaktioner med både vuxna och andra barn. Pedagogerna anser att användning av TAKK bör introduceras redan hos yngre barn för att det ska vara betydelsefullt för barns kommunikation och språkutveckling.

Då vi av erfarenhet har sett att många förskolor använder sig av TAKK, men även att många inte gör det trots att behovet finns föll beslutet på att syftet med vår studie var att belysa hur pedagoger arbetar med TAKK för att främja barns språkutveckling. Vi valde även att intervjua logopeder och specialpedagoger för att få deras perspektiv. Vi valde att analysera vår empiri med hjälp av den sociokulturella teorin och kommunikationsteoretiska traditionen, samt våra begrepp: inkludering, språklig sårbarhet, mediering och artefakter. Utifrån en kvalitativ metod, med semistrukterade intervjuer och observationer valde vi att samla in empiri till vår studie. Vi kan i vårt resultat och i vår slutsats tolka att våra respondenter tycker att inkludering är en viktig del i förskolans verksamhet. Användandet av TAKK kan vara ett redskap men det krävs utbildning, då det framgick att rädsla för att teckna fel blev en orsak till att inte använda TAKK.

TAKK as an communicative tool in preschool Föreliggande studie bidrar med kunskap om förskollärares olika uppfattningar om och arbete med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolans praktik. Tidigare forskning som undersökt effekten av TAKK för barns språk- och kommunikationsutveckling uppvisar blandade resultat. Studien bidrar till en ökad förståelse av hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i arbetet för att främja barns språk- och kommunikationsutveckling. Arbetet tar utgångspunkt i förskollärares ansvar att främja alla barns språk- och kommunikationsutveckling. Eftersom barn lär på olika sätt behöver förskollärare en verktygslåda med flera olika metoder för att möta barnen och behandla lärandeobjektet. Då tidigare forskning inom vårt område har fokuserat på barn med funktionsvariationer, bidrar föreliggande studie med delvis nytt perspektiv att synliggöra hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i praktiken. Det empiriska underlaget är kommet ur observationer och semistrukturerade intervjuer. Resultatet påvisar att förskollärarna generellt upplever och använder TAKK mer frekvent vid planerade och invanda situationer under dagen, medan förekomsten av TAKK är lägre i spontana situationer såsom lek, på- och avklädningssituationer. Det går även att dra slutsatsen att förskollärarna har en positiv inställning till att använda TAKK som kommunikativt verktyg för barns språk- och kommunikationsutveckling.

Dagens förskola präglas av flerspråkighet och kulturell mångfald. Många barn talar annat språk än svenska i hemmet. Förskolan och förskollärares arbete utgör en viktig del av barns lärande och utveckling. Förskollärare har en central roll när det kommer till att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Därför är syftet med studien att få fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av arbetet med att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. För att besvara studiens syfte intervjuades 8 förskollärare från 5 olika förskolor. Dessa förskolor valdes ut på grund av att de är mångkulturella förskolor samt har flertalet flerspråkiga barn. Teorier som har använts i studien är sociokulturellt perspektiv, scaffolding, kulturella redskap och mediering. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med åtta strukturerade intervjuer som har genomförts och transkriberats. Utifrån tidigare forskning och studiens dataanalys visar resultaten att förskollärare har många arbetsmetoder för att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. Resultatet av studien påvisade att förskollärarna använder metoder som högläsning, dela in barnen i mindre grupper, kartläggning, TAKK-tecken och bilder som stöd. Förskollärare anser att vikten av samverkan med hemmet och utformningen av miljön är viktig för att utveckla språket hos flerspråkiga barn. I resultaten framkom också att förskollärare verkar ha ett medvetet arbetssätt och använder olika metoder som de tycker är användbara för flerspråkiga barns språkutveckling.

Barns rätt till att göra sig förstådd och förstå andra finns lagstadgad genom FN:s barnkonvention och konventionen om de mänskliga rättigheterna. Forskning visar på att alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett bra verktyg för att ge barnen möjlighet till en fungerande kommunikation. Trots detta finns inte AKK explicit uttryckt i förskolans läroplan, vilket lämnar en stor valfrihet till förskollärarna i hur de väljer att stötta barnens språk och kommunikationsutveckling i sin undervisning. I glappet mellan forskningen och förskollärarnas beprövade erfarenheter upptäcktes en kunskapslucka som genom denna studie önskades fylla. För att uppnå studiens syfte användes en kvalitativ forskningsmetod, där empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultatet analyserades genom en tematisk analys som visade att informanterna i likhet med vad forskning säger anger tid, kunskap och fortbildning om AKK som både en förutsättning och hinder för att använda AKK i undervisningen. En slutsats som kan dras av studien är att hur väl barnet får möjlighet att utveckla sin kommunikation till stor del avgörs av pedagogernas kunskaper och förutsättningar för att skapa en god lärande miljö.

Förväntat kunskapsbidrag Studiens förväntade kunskapsbidrag är att synliggöra hur specialpedagoger och förskollärare arbetar med tydliggörande pedagogik, på några förskolor. Studien förväntas även bidra med kunskap kring hur tydliggörande pedagogik kan stödja barns utveckling och lärande, med förhoppningen att i förlängningen öka användandet av verktyget.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare och specialpedagoger beskriver att de arbetar med tydliggörande pedagogik i förskolan.    - Hur använder förskollärarna och specialpedagogerna sig av tydliggörande pedagogik? - Vilket syfte har förskollärarna och specialpedagogerna med den tydliggörande pedagogik som finns? - Vilka faktorer möjliggör arbetet med tydliggörande pedagogik i förskolan? - Vilka faktorer försvårar arbetet med tydliggörande pedagogik i förskolan?   Teori Då studien behandlar språk, kommunikation och stödstrukturer i förskolan är den sociokulturella teorin aktuell. Den kompletteras med det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP), eftersom studien även fokuserar på delaktighet, relationer och lärande.   Metod Studien har en kvalitativ ansats och halvstrukturerade intervjuer har använts som metod för att behandla syfte och frågeställningar. Nio intervjuer genomfördes, två med specialpedagoger och sju med förskollärare. Därefter användes en tematisk analys för att tydliggöra resultatet. Resultatet analyserades och diskuterades därefter med hjälp av teori och tidigare forskning.    Resultat Resultatet visar att det övergripande syftet med tydliggörande pedagogik är tydlighet och trygghet för barnen. Denna tydlighet skapas med hjälp av olika verktyg, där bildstöd och TAKK benämns som centrala. Vid beskrivningen av faktorer som möjliggör eller försvårar arbetet med tydliggörande pedagogik lyfts främst organisationen och olika resurser, utbildning inom ämnet, förhållningssätt samt vilken roll specialpedagogen har i de olika förskoleområdena.   Specialpedagogiska implikationer Studiens resultat visar att specialpedagogens roll i arbetet med tydliggörande pedagogik kan utvecklas, genom att tillsammans med pedagoger skapa en tydlighet kring vad det är. Att skapa definitioner av vad tydliggörande pedagogik kan användas till ökar möjligheten att användandet blir anpassat till barngruppens olika behov. Det har även framkommit att specialpedagogen genom handledning, kan hjälpa till att ta reda på vad det är som hindrar pedagogerna att arbeta med tydliggörande pedagogik.

TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) är ett sätt att öka barns språkutveckling och stödja barn i sina kommunikativa funktioner, genom att göra teckenrörelser i kombination med det talade språket. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige, och därmed har ett växande intresse för forskning kring TAKK uppstått. Den här studien syftar till att undersöka och belysa hur rektorer och biträdande rektorer i förskolan resonerar kring varför och hur TAKK arbetas med i förskolan, samt hur TAKK implementerats i verksamheten. Metoden som använts i undersökningen är skriftliga intervjuer med öppna frågor, där svar från sex respondenter har samlats in. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys och tolkning av resultatet. Resultatet visar att syftet med TAKK i förskolan är att ge barn fler verktyg för kommunikation, samt för att stödja barn i behov av särskilt stöd. TAKK har implementerats i förskolan genom utbildning, specialpedagoger eller på grund av pedagogers tidigare erfarenhet av TAKK. Hur TAKK används i verksamheten skiljer sig åt mellan respondenterna. TAKK används mycket vid rutinsituationer såsom samling och sångstund, eller enbart tillsammans med vissa pedagoger som behärskar TAKK. Resultatet visar också att vissa förskolor använder TAKK under hela dagen och tillsammans med alla barn.