Under våren 2020 bröt en pandemi ut i världen som har lett till förändringar i samhället. Folkhälsomyndigheten kom ut med råd om anpassningar för att minska smittspridningen riktade till bl.a. förskolor. En del av råden var att se över om man kan förlägga verksamheten utomhus. Detta har medfört att många förskolor också har anpassat verksamheten till att bedrivas mer utomhus. Denna studie är en kvalitativ intervjustudie av tio förskollärare som syftar till att undersöka hur vårt urval av förskollärare ser på utomhuspedagogik, hur de argumenterar för den under rådande pandemi samt vilka eventuella utmaningar de anser sig ha ställts inför i samband med utomhusverksamhet under rådande pandemi. Studien undersöker även om det finns någon skillnad i förskollärarnas beskrivningar av utomhuspedagogiken och utomhusverksamheten utifrån om de arbetar med äldre barn (3-5) eller yngre barn (1-3).  Studien utgår från Anders Szczepanskis begrepp utomhuspedagogik och använder en pragmatisk teori med de tillhörande begreppen learning by doing och lärande genom inquiry. Genom att använda pragmatismen och dess begrepp tolkas och teoretiseras förskollärarnas beskrivningar av utomhusverksamheten och utomhuspedagogiken. Studien har också ramfaktorsteorin som grund för att utläsa vilka faktorer som påverkar förskollärarnas arbete och didaktiska val när det kommer till utomhuspedagogik och utomhusverksamhet. Studiens resultat visar att mer av verksamheten bedrivs utomhus sen pandemins början. Det främsta argumentet förskollärarna använder sig av för detta är minskad smittspridning men det finns få didaktiska argument till utomhuspedagogik och utomhusverksamheten. Resultatet visar en skillnad i hur förskollärare som arbetar med yngre barn respektive förskollärare som arbetar med äldre barn beskriver arbetet. Förskollärare som arbetar med äldre barn arbetar mer med planerade aktiviteter i närmiljön och arbetar mer i likhet med Anders Szczepanskis definition av begreppet utomhuspedagogik. Förskollärare som arbetar med yngre barn beskriver mindre planerade aktiviteter och mer svårigheter när det kommer till arbete i närmiljön som beskrivs bero på barnens ålder och personalbrist. Både förskollärare som arbetar med yngre barn samt de som arbetar med yngre barn beskriver kylan som ett problem och som ett hinder när det kommer till att bedriva utomhusverksamhet och utomhuspedagogik.

Tidigare forskning visar att det är viktigt för barnen i förskolan att vistas ute i en naturlig miljö för sin utveckling både motoriskt och kognitivt. I forskningen framkommer det att pedagoger i förskolan haren förståelse för utevistelsens betydelse för barnens utveckling och lärande, både på gården och utanför staketet. Dock saknar pedagogerna kunskaper hur de kan använda sig av utevistelsen tillundervisning. Vi anser att denna studie behövde göras för att skapa en medvetenhet kring barnensutevistelse i relation till undervisningen i förskolan. Genom fokusgruppsintervjuer med sex arbetslag på lika många olika förskolor, så har denna studie fokuserat på pedagogernas uppfattning av barnens lärande i relation med utevistelsen på förskolan. Vårt resultat visar att pedagogerna valt att vara ute mer på grund av den rådande pandemin och de beskriver att ett lärande sker när barnen är ute på gården och får röra sig fritt. Lärandet sker i samspel med andra barn men även med närvarande och stöttande pedagoger. Det sker även ett lärande när de kommer utanför staketet och framförallt i skogen där pedagogerna uppmärksammar fler handlingserbjudanden för barnen och att barnen samspelar i högre grad med varandra. Studien belyser att pedagogerna har olika syften med utevistelsen där vila och återhämtning för pedagogerna är ett. De andra syftena är att de beskriver barnens behov till rörelse och att använda utevistelsen till planerade aktiviteter och undervisning. Det är även i skogen som den mesta av undervisningen sker, men resultatet visar även att det finns en stor osäkerhet hos pedagogerna kring begreppet undervisning och utomhuspedagogik. / <p>Betyg i Ladok, 210108.</p>

Sammanfattning Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare resonerar kring utomhuspedagogiken kopplat till hållbar utveckling. I dagens samhälle nyttjar vi jordens och naturens resurser på ett sätt som inte är hållbart. Vi vill därför synliggöra hur vi kan påverka barnen som är vår framtid, till att vilja värna om vår natur och planet på ett hållbart sätt i denna studie. Utomhuspedagogiken i förskolan är ett arbetssätt som ger barnen utvecklingsmöjligheter inom olika områden vilket i sin tur även påverkar hälsan och deras välbefinnande i positiv bemärkelse. Det finns statistik som visar på att daglig kontakt med naturen även kan minska både stress och ångest (Ginsburg och Audley, 2020).   Vid studiens början var vi överens om att barnens möjligheter till utomhuspedagogik och arbetet med hållbar utveckling på förskolan påverkas av förskollärarnas förhållningssätt. För att undersöka vårt syfte och frågeställningarna har vi använt oss av två metoder, intervjuer samt enkätfrågor. Alla som deltagit i studien var utbildade förskollärare.   Resultatet av studien visar att förskollärares synsätt på utomhuspedagogik har betydelse för barnens utveckling inom hållbar utveckling. Sambandet mellan utomhuspedagogik och hållbar utveckling görs synligt i studien genom de svar som inkommit från respondenterna. Respondenterna menar bland annat att om barnen får ökade möjlighet till att vistas i naturen och skapa sig en relation till naturen kommer sannolikt viljan att värna om miljön att utvecklas.

Studiens ämne är att undersöka de pedagogiska handlingar som genomförs på förskolans utegård och i vilka miljöer som dessa handlingar uppstår i. För att uppnå syftet med denna studie har dessa frågeställningar formulerats:  -       Var uppstår de pedagogiska aktiviteterna i utomhusmiljön? -       Vilka pedagogiska handlingar genomför pedagoger på förskolans utegård? Studien är kvalitativ och metoden är observation. Sammanlagt har fyra observationer genomförts på två olika förskolor, där varje förskola har besökts två gånger. Sammanlagt observerades sex legitimerade förskollärare och fem barnskötare. I studiens resultat framkommer att pedagogerna på de två förskolorna arbetar varierande på förskolans utegård. Både miljöer, aktiviteter och metoder har varierat och därav har barnen erbjudits flera olika sätt att lära genom både konkreta som teoretiska upplevelser. Studiens resultat visar även på de olika typer av pedagogiska handlingar som har genomförts på förskolans utegård och hur miljön kan vara av betydelse för lärandet.

Denna studies syfte är att få mer kunskap i hur fritidslärare och idrottslärare belyser aspekter kring utomhuspedagogiken. Studien kommer även belysa fritidslärares och idrottslärares förhållningssätt till eleverna när det gäller rörelse och hälsa i samband med utevistelsen. Studien vilar på utgångspunkter och centrala begrepp. Utgångspunkterna är sociokulturellt perspektiv, barnperspektiv och utomhuspedagogik. De centrala begreppen är hälsa och rörelse. I studien undersöks fritidslärares och idrottslärares uppfattningar med hjälp av intervjuer. De kvalitativa intervjuer som har analyserats med hjälp av en tematisk analys har synliggjort tre tydliga förhållningssätt naturälskaren, den stöttande läraren och optimisten. Resultatet visar hur dessa tre olika lärartypiska inställningarna skiljer sig åt i förhållande till utomhuspedagogik, rörelse och hälsa.

Syftet med studien var att undersöka huruvida fritidslärare arbetar kring utomhuspedagogik i det vardagliga pedagogiska arbetet. Syftet var också att undersöka fritidslärares uppfattningar om utomhuspedagogik. Genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer undersöktes följande frågeställningar: Hur uppfattar fritidslärare begreppet utomhuspedagogik? Hur beskriver fritidslärare sitt arbetssätt kring utomhuspedagogik i fritidshemmet? Hur upplever fritidslärare arbetet med utomhuspedagogik i fritidshemmet? Totalt sex utbildade fritidslärare från olika fritidshem deltog genom ett godtyckligt urval och snöbollsurval. I resultatet framkom att utomhuspedagogik uppfattades av fritidslärarna som ett lärande i utomhusmiljön där eleverna lär sig genom sina sinnen och kroppar. Fritidslärarna använder utomhuspedagogiken i strukturerad undervisning där de styr upp utomhusaktiviteter samt ostrukturerad undervisning där fritidslärarna fångar eleverna i stunden. Fritidslärarna belyste även utmaningar och hinder inom utomhuspedagogiken. De utmaningar och hinder som togs upp av fritidslärarna var exempelvis stora elevgrupper, anpassande kläder, planeringstiden samt motivationen hos eleverna och kollegor.

Utomhuspedagogik är ett arbetssätt som visat sig ha stora fördelar på flera olika plan som kognitivt, socialt och bidra till elevers utveckling mot kompetenta och ansvarskännande samhällsmedborgare. Men i takt med att elevernas levnadsår blir fler så blir deras pedagogiskt styrda utevistelser färre. På gymnasiet så kan de vara nere på noll. I Sverige saknas det vetenskapligt granskad forskning på gymnasiet om vad detta kan bero på. Denna studies syfte är att identifiera vilka hinder och möjligheter som lärare upplever med att bedriva utomhuspedagogik på gymnasiet. Samt att utröna vilka som är deras framgångsmetoder för att få till stånd sådan undervisning. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie har gjorts på sju stycken gymnasielärare i södra Sverige med till synes olika förutsättningar för att kunna bedriva utomhuspedagogik. Kunskaps- och metodologiteorin fenomenografi har använts för att undersöka lärarnas upplevelser av möjligheterna och svårigheterna som utomhuspedagogiken för med sig samt vilka resurser som behövs för att få till stånd arbetssättet. Resultatet av studien konfirmerade flera tidigare belagda positiva möjligheter med att lära in utomhus. Svårigheterna var att hitta tid, sin egen tid, andras tid, tid i schemat. Flera svårigheter med den bakomliggande resursen pengar. Där fanns även sätt att komma runt detta genom att arbeta i ämnesövergripande i små arbetslag med flexibla schemapositioner med möjlighet till halvklasser på schemat.

När vi fick det här projektet så började jag med att reflektera över och formulera vad jag tycker kan förbättras i dagens skolform. Jag kom fram till att det största problemet idag är de försämrade resultat som man kan se hos eleverna. Bland dagens grundskoleelever finns stora problem med frånvaro och utanförskap, vilket har lett till att fler niondeklassare ej får sin gymnasiebehörighet. Jag tror att om man hittar en bättre balans mellan praktisk och teoretisk undervisning i skolan så kan man fånga många fler elevers intresse, och jag tror jag dessutom att om skolan kan erbjuda aktiviteter även utanför lektionstid så kan man motverka utanförskap och mobbing.  Fornuddens marina skola är därför anpassad för utomhuspedagogik och ett mer aktivt lärande. Utöver undervisningssalarna så blir även skolgårdarna, parken och Drevviken ett rum för undervisning. Undervisning såsom biologi, geografi och idrott kan med fördel förläggas utomhus och dessa kan även dra nytta av den närbelägna Drevviken. Skolan har även en ekologisk profil där kurserna är anpassade för detta, och man ger praktisk undervisning i kretslopptänk och självförsörjning. Denna profil avspeglas även i konstruktionen där man finner enkla och hållbara byggnadsdelar som träbalkar och sedumtak. Uthyrningsintäkter kan motivera den utökade ytan för matsal i programmet, detta löser dagens lunchkaos i skolan, där elever tvingas äta lunch på orimliga tider på grund av platsbrist. Den utökade ytan för café ger möjlighet till ett andra café nere vid vattnet. Eleverna får möjlighet att på kvällar och helger hjälpa till att driva dessa två caféer som finns på skolan, men även ett båthus som bedriver uthyrning, och de kan även hjälpa till när olika evenemang äger rum i aulan eller några av de andra uthyrningsbara salarna. Detta ger möjlighet för unga och vuxna att mötas och det ger eleverna en förståelse för vuxenvärlden och en förståelse för varför man studerar. Detta ger även något tillbaka till allmänheten, som har förlorat en del av en omtyckt park. Ett café vid vattnet ingår även i kommunens ambitioner för parken. Skolan består av en central yta vilken gemensamma funktioner är placerade runt, ett gemensamt stråk och tre mindre mötesplatser för de olika stadierna. Emellan dessa finner man matsalen och de flesta specialsalarna. Via parken tar man sig ner till Drevviken där man finner biologi/geografisalar, båthus och café. Vid den centrala ytan finner man en entrébyggnad med aula, utomhusaula, café och administration. Kring denna yta finns även bibliotek, elevhälsa och idrottshall. Stadiernas mötesplatser består av odling både i västhus och utomhus, de består även av lekplatser och bollplaner. Närmast dessa ytor finner man allrummen och personalarbetsplatserna, och efter dessa kommer basrummen och grupprummen. Basrummen och grupprummen är placerade i en modul som repeteras över skolan. Konstruktionsprincipen är enkel och består av fyra tegelväggar och träbalkar som spänner över dessa. Detta ger en flexibel planlösning mellan väggarna och den ena klassen skärmas tydligt av från den andra. I denna modul ryms en årskurs på tre klasser, som disponerar två basrum och en samling grupprum. Alla salar får generöst med ljus från en glasad långsida, som i största mån är vänd mot natur och stillhet. Entrébyggnaden består av en svängd form med en taklutning åt söder. Detta ramar in den centrala ytan och skärmar av gatan. För att samtidigt få allmänheten att känna sig välkommen är fasaden mot gatan glasad och man ser tydligt passagen genom byggnaden in mot den centrala ytan. Taket som lutar åt söder bärs av grova träbalkar och täcks med gräs och sittplatser. Matsalen består av mindre enheter för att få bättre akustik och trivsel, och köken ligger placerade mot det centrala stråket, där stora glasade ytor låter eleverna se arbetet i köket. Eleverna är aktivt med och samlar in råvaror till köket och de får även själva lära sig att källsortera, som en del av ekologiundervisningen. / In the beginning of this project I started reflecting and formulating what I thought could improve in todays primary schools. I found that the biggest problem, in my opinion, is the affected results that todays students show. Todays students have big problems with absence and alienation, this leads to more and more students without necessary final grades. I think that if you could find a better balance between practical and theoretical education in school you would catch the students attention in a better way, and if you could offer activities beyond the regular courses I think that you could prevent alienation and bullying. Therefore Fornudden Maritime School is adapted for practical/open air- pedagogy and active learning. In addition to conventional classrooms, the schoolyards, the park and Drevviken also becomes part of the educational space. Subjects such as biology, geography and sports will benefit and improve if placed outside, and they will take advantage of Drevviken and the maritime environment. The school also has an organic profile and the courses are adapted for this, and practical education in self reliance and recycling is offered. This profile is also reflected in the construction of the buildings, where you can find simple and durable building parts such as wooden beams and grass roofs. Revenue from renting can motivate the enlarged canteen, this will solve todays lack of space, where students is forced to eat either too early or too late. The addition to café space will allow for a second café close to the water. In afternoons and weekend, students will get the opportunity run these two cafés. They will also get the opportunity to run the boathouse which rent boats, and serve while the lecture hall or the other rentable spaces are being rented. This will give an opportunity for young and old people to meet and it will give the students an understanding of the society outside school, and an understanding of the meaning of education. This will also give something back to the society, which have lost a big park space. A café by the water is also part of the municipality plan for the area. The school consists of a central space that is surrounded by common functions, a common central path and three local meeting points for the different divisions of levels. Between these you will find the canteen and the ”specialsalarna”. Through the park you will reach Drevviken where you will find space for biology and geography, the boathouse and a café. In the central space you will find an entrance building with a lecture hall, open air lecture hall, café and offices for administration. Along this central space you will also find the library, the school nurse and the gym. The local meeting points consists of spaces for cultivation, inside and outside. In these spaces you will also find playgrounds. Close to the local meeting points you will find common spaces and the teachers office. Beyond these you will find classrooms and group rooms. The classrooms and group rooms are placed in a building module, which is repeated all over the school. The construction method is simple and consist of four brick walls, wooden beams is placed between these. This will provide a flexible plan between the load carrying brick walls, and the classes will be clearly separated from each other. Within this module one grade of three classes will fit, they dispose two conventional classrooms and a cluster of group rooms. All rooms is generously provided with daylight from a long side of glass, which is mostly directed to nature and stillness. The entrance building is based on a turning shape with a sloping roof to the south. This will frame the central space and divide it from the street and the crossing. While the shape divides, the materials invite. Glass walls towards the street will invite the public and will also show the path through the building, into the central space. The sloping roof is carried up by large wooden beams and i covered with grass and benches. The canteen is divided in smaller units to improve acoustics and well-being, and the kitchens is placed along the central path, they consist of big glassed walls to make the work inside visible to the passing students. The students actively gather commodities for the kitchen and after lunch, they learn to separate at source. This is a part of the organic education.

I kursplanen för historia står skrivet att platser är en källa till kunskap där eleverna genom möten med platser ska utveckla kunskaper om hur vi vet något om det förflutna, men också få olika perspektiv på både sin egen och andras identitet (Lgr11). Inom platsbaserat lärande och utomhuspedagogik är platsen central där den lokala miljön används i undervisningen för att kontextualisera ämnesinnehållet och skapa lärandemiljöer utanför klassrummet. Detta i syfte att tillföra elevernas lärande något. Den här studien handlar om lärare som tillsammans funderar och diskuterar kring möjligheter att använda historiska platser för att förstärka undervisningen i historia genom att använda stadsmiljön som källa. Studiens frågeställningar: -  Hur har elevernas begreppsförståelse utvecklats/förändrats med hjälp av historiska platser i staden?  - Hur uppfattar läraren att aktionsprocessen bidragit till att öka kunskapen om elevernas begreppsutveckling? - Hur reflekterar lärarna kring användandet av olika lärmiljöer?  Utifrån egna frågeställningar, där lärare vill fördjupa sig i den egna praktiken genom att systematiskt arbeta med reflektions- och planeringsprocesser, undersöks ovanstående frågeställningar i en kvalitativ studie med aktionsprocess som metodval. Utifrån aktionsprocessens struktur, planera, agera, observera och reflektera, har observationer av undervisning, reflekterande samtal och gemensam planering, men också lärar- och elevintervjuer och enkäter utgjort empirin. Utifrån loggboksanteckningarna och med övriga data som fördjupningsmaterial och förtydligande, har tematisk analys använts. Tematisk analys är en metod för att identifiera, analysera och visa på mönster som kan utläsas i förhållande till forskningsfrågorna. De forskningsfrågor som ställts utgår från lärarnas frågor om hur de kan använda lokalsamhället som resurs för att begripliggöra begreppen likheter, skillnader och källa, men också synliggöra elevernas begreppsutveckling i förhållande till planerad undervisning.  I studien ingår tre lärare, två svensklärare som arbetar kompletterande i svenskämnet utifrån perspektivet hur elever kan ta sig an faktatexter utifrån lässtrategier och en historielärare som arbetar tillsammans med aktionsledaren i aktionsprocessens kärna. Lärarna undervisar i årskurs 5 i ett utanförskapsområde i Malmö. Genom att följa aktionsprocessens delmoment har lärarna kunnat följa elevernas begreppsutveckling och anpassat undervisningen. Detta har ökat medvetenheten och kunskapen både om elevernas ingångsläge och utveckling av begreppsförståelse och förmåga att omsätta begreppen. Genom att inkludera utomhusmiljöer i historieundervisningen har variationen av lärmiljöer ökat, begrepp synliggjorts och konkretiserats. Efter arbetet gav eleverna mer utvecklande och förklarande svar med exempel från hemstaden jämfört med ingångsläget. Eleverna uttryckte vikten av en verklighetsförankring och ett taktilt behov för ökad förståelse.

Studie- och yrkesvägledning är en ganska ung yrkesroll sedan Frank Parson började pussla ihop människor med jobb i början av 1900-talet. På grund av detta så finns det inte så mycket forskning för att förklara vägledarrollen och alla dess möjligheter och hinder. Vi båda är väldigt nyfikna på begreppet miljö och vad det innebär för oss människor och därför är syftet med denna studie att undersöka inom vilka miljöer som vägledning idag bedrivs inom grund- och gymnasieskolan. Vi har undersökt hur vägledarna inom dessa skolformer har möjlighet att genomföra sitt arbete på nya kreativa sätt och inom nya miljöer. Våra frågeställningar för detta arbete är: I vilka miljöer bedrivs vägledning idag inom grund- &amp; gymnasieskolan? Hur ser studie- och yrkesvägledarna inom grund- och gymnasieskolan på att hitta nya kreativa miljöer att bedriva vägledning i? Vi använde oss av en kvalitativ metod för att samla in empiri och det är verksamma studievägledare som har intervjuats. För att analysera empirin använder vi oss av PEC-teorin (Person Environment Correspondence), som menar att personer behöver utsätta sig för olika miljöer för att kunna utvecklas. Andra teorier som behandlas är SCCT (Social Cognitive Career Theory), där varje persons förmåga att kunna fatta bra beslut om sin karriär handlar om vad personen vet om sin egen förmåga, om förväntade utfall av en handling och om att sätta personliga mål. Den sista teorin som vi använder är Planned happenstance och som utgår ifrån att varje individ aktivt ska söka sig efter miljöer där personen får möjlighet att utvecklas. Resultatet visar på att våra informanter ser väldigt positivt på att utveckla en kreativ vägledningsmiljö. Dock så visar det sig att tidsbristen är en realitet som många vägledare ställs inför och som hindrar dessa personer från att våga ta ut svängarna och kanske jobba mer kreativt. Resultatet visar ävenatt informanterna upplever att de till stor del är fria i sin profession som studie-och yrkesvägledare inom grund och gymnasieskolan att styra över hur de önskar arbetamed vägledningssamtal framåt, vilket kan fungera som en motivator till att våga testa nya kreativa sätt att föra vägledningsarbetet framåt.