Undersökningens syfte har varit att utifrån relevant litteratur granska vem som främjas bäst av ett utvecklingssamtal, är det eleven, vårdnadshavaren eller läraren. En frågeställning var att undersöka vem som får mest ut av att ha ett utvecklingssamtal. Vidare var att utifrån syftet granska de nationella styrdokument som finns för att se hur utvecklingssamtalet förhåller sig till de riktlinjer som finns uppsatta. För att undersöka frågan har som metod använts en litteraturstudie där ett antal artiklar baserade på avhandlingar fungerat som bas. Studien har även inkluderat annan relevant litteratur i form at textböcker och avhandlingar samt tidningsartiklar. Studien visar på att undersökt litteratur klart och tydligt visar att de flesta elever känner obehagskänslor och blir nervösa inför sitt utvecklingssamtal, samt att lärare bättre behöver få kunskap om hur ett utvecklingssamtal ska gå till samt få en större vetskap om vad det bör innehålla. När det gäller vårdnadshavarens roll finns mycket lite dokumenterat men det visade sig att många vårdnadshavare var nöjda med att gå på elevledda utvecklingssamtal där lärarens roll minimerades.

I litteratur som behandlar utvecklingssamtalet i förskola och skola benämns detta samtal ibland som det svåra samtalet. Hur upplever egentligen pedagoger i förskolan utvecklingssamtalet? Syftet med denna studie var att exemplifiera och diskutera hur några verksamma pedagoger i förskolan upplevde planering och genomförande av utvecklingssamtalet. I första hand utfördes en enkät i kvantitativt syfte där 65 pedagoger (förskollärare och barnskötare) deltog. För att fördjupa studien gjordes sex kvalitativa intervjuer. Resultatet visade att informanterna inte upplevde arbetet med utvecklingssamtalet som svårt, däremot upplevdes utvecklingssamtalets planering som tidskrävande. Planeringstiden uppgav flera informanter vara alldeles för kort, då även andra arbetsuppgifter behövde avhandlas under planeringstiden. En del av informanterna uppgav att den pedagogiska verksamheten blev lidande då pedagogen blev tvungen att försöka hitta ytterligare tid till planering under den dagliga verksamheten.

<p>Cochleaimplantat (CI) har använts i cirka 25 år för att återskapa hörsel hos barn och vuxna med medfödd eller förvärvad hörselskada/dövhet. Det finns fortfarande ett stort behov av kunskap om barn med CI och deras anhöriga. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av förväntningar, förändringar samt livskvalitet hos vårdnadshavare till barn med CI sedan barnets CI-operation. Studien riktade sig till vårdnadshavare som hade barn med CI och var knutna till föräldraföreningen Barnplantorna vilket var 245 familjer. Antal inkomna enkäter var 153 stycken varav tre uteslöts. Undersökningsmaterialet utgjordes av en enkät vilken konstruerades avförfattarna. Studiens upplägg var både kvalitativ och kvantitativ. Resultaten visade att många domäner/aspekter inom livskvalitet förbättrades efter barnets operation. Vårdnadshavarna upplevde sig i genomsnitt gladare, tryggare, mindre oroliga, kände mindre sorg och isolering från sin omgivning, kunde delta i fler aktiviteter samt upplevde en förbättrad kommunikation. Bakgrundsfaktorer som påverkade livskvaliteten var främst kommunikationsform men även till viss del antal CI, ålder vid upptäckt av hörselskada samt ålder vid första CI. Majoriteten vårdnadshavare upplevde att deras förväntningar inför CI-operationen infriats. Slutsatser som drogs var att livskvaliteten hade förbättrats inom flera områden efter barnets CI-operation.Kommunikationsform var den faktor som hade störst betydelse för vårdnadshavarna på så vis att de vårdnadshavare vars barn kommunicerade med tal upplevde fler positiva aspekter av livskvalitet. Vårdnadshavarnas förväntningar på CI hade till stor del infriats och överträffats. CI innebar för en majoritet av vårdnadshavarna positiva förändringar inom områden som tillexempel kommunikation och socialt liv.</p>

Syftet med studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av utvecklingssamtal i förskolan. Vi vill därmed att studien ska bidra med kunskap om hur förskollärare tänker om genomförandet av dessa samtal i förskolan. Som blivande förskollärare anser vi att detta ämne är av prioritet eftersom förskolläraren i samband med den reviderade Läroplanen för förskolan (Lpfö 98/2010) tillskrevs det yttersta ansvaret för utvecklingssamtalets innehåll, utformning och genomförande. Forskningen som ligger till grund för studien visar också att bedömning i samband med utvecklingssamtal förekommer alltmer i dagens förskola trots att förskolans styrdokument motsäger bedömning av det individuella barnet.   Studiens teoretiska utgångspunkt är Foucaults maktteori. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem förskollärare, förskollärarnas berättelser utifrån deras personliga erfarenheter om utvecklingssamtal är i fokus. Studiens huvudsakliga resultat visar att barn blir föremål för bedömning i samband med utvecklingssamtal. Det råder dock skilda meningar om huruvida förskollärarna ser utvecklingssamtalet som en bedömning av det individuella barnet. Resultatet visar även att en central del av genomförandet är den så kallade blanketten. Den goda relationen med vårdnadshavaren visar också resultatet är a och o för utvecklingssamtalets genomförande. En slutsats som framkommit är att det inte finns någon likvärdighet i hur utvecklingssamtal genomförs.

No description available.

Veckobrev från grundsärskolan analyseras. Syftet är att undersöka hur grundsärskolans kunskapsuppdrag synliggörs genom beskrivningar av undervisningen i veckobrev samt hur dessa kan stärka samverkan med vårdnadshavarna. Forskning om föräldrasamverkan och kommunikation med vårdnadshavare lyfter fram att veckobrev kan vara ett redskap för att stärka samarbetet med hemmet kring elevernas lärande. Veckobreven analyseras med en kvalitativ textanalys som undersöker deras innehåll, intertextualitet och relationsskapande uttryck. Dessutom används grundsärskolans kursplaner som ett verktyg i analysen av texterna. Analysen visar att veckobreven både informerar om pågående arbetsmoment och lyfter fram att man verkligen arbetar i skolan. Detta förstås som att breven också fyller en funktion för att legitimera grundsärskolan som skolform. Kommunikationen kan förstås både som uttryck för partnerskap och isärhållande i relationen mellan specialläraren och vårdnadshavarna.

Tidigare forskning har visat att det inte finns mycket forskning inom området hållbar utveckling i förskoleåldrarna. Detta område är aktuellt i dagens samhälle. I den här studien fokuseras det på begreppen återbruk och återvinning i förskolan som är en del av den hållbara utvecklingen. Syftet med den här studien är att framställa förskollärares och en förskolechefs erfarenheter av återbruk och återvinning i förskolan. Frågeställningarna utgår ifrån hur förskollärare och en förkolechef arbetar med återbruk och återvinning, hur de får med barnen och även vårdnadshavarna i arbetet samt vilka sammanlagda erfarenheter respondenterna har. Studien utgår ifrån pragmatisk teori och en kvalitativ metod. Fem förskollärare och en förskolechef från olika förskolor har intervjuats i studien. Respondenterna har även varierade yrkeserfarenheter. Resultatet visade att yrkeserfarenheten och viljan har betydelse för arbetet inom återbruk och återvinning. Det visade sig att respondenterna hade liknande tankar inom arbete med återbruk och återvinning. Bland annat nämndes sopsortering och sparande av äldre material som kan användas till något nytt. Några förskollärare berättade också att genom att själv visa entusiasm och intresse för det som görs blir även barnen intresserade. Några respondenter sa att om barnen har frågor går de vidare med dessa och på så sätt blir barnen även delaktiga i arbetet med återbruk och återvinning. Skulle inte barnen förstå berättar förskollärarna att de arbetar vidare med ämnet och upprepar. Eftersom intervjuerna har gjorts på olika förskolor har det visat sig att vårdnadshavarna blir delaktiga på olika sätt. Bland annat genom fixarkvällar, föräldraföreningar och även att föräldrar får komma och arbeta, eftersom en av förskolorna är föräldrakooperativ.

Studiens syfte är att undersöka vårdnadshavares perspektiv på sin delaktighet utifrån förskolepersonalens arbete kring övergångar inom förskolan. Studien har genomförts med ett kvalitativt angreppssätt med semistrukturerade intervjuer. I resultatet framkom det att delaktighet definieras som informationsutbyte och påverkan samt att kommunikationen och informationen mellan vårdnadshavarna och förskolepersonalen varit bristfällig. Slutsatsen visar att vårdnadshavarna vill ha inflytande i övergången genom samverkan samt att deras delaktighet är individuell. Slutligen kan vi inte uttyda ett samband mellan kunskap om förskolans styrdokument och inflytande.

Den här rapporten undersöker hur samverkan mellan fritidshemmet och vårdnadshavaretill barn med diagnos inom autismspektrumtillstånd upplevs. Kvalitativa intervjuer haranvänts som empiriinsamling för att belysa upplevelser av både fritidslärare och ävenvårdnadshavare. Tidigare och nuvarande forskning belyses. Empirin presenteras iresultatkapitlet där den visar vad informanterna har uttryckt. Empirin visar attvårdnadshavarna önskar en mer omfattande samverkan och fritidslärarna redogör för attbra relationer skapar en god samverkan.

Syftet med föreliggande studie är att analysera det främjande, förebyggande och åtgärdande elevhälsoarbetet utifrån ett salutogent och patogent förhållningssätt samt vilka insatser på organisations-, grupp- och individnivå som uppmärksammas under samtal på två skolor i en kommun i Sverige. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer med professionerna rektor, specialpedagog och kurator från elevhälsan på två skolor genomfördes för att kunna besvara studiens frågeställningar. Informanternas beskrivningar av elevhälsoarbetet sammanställdes utifrån premisserna i kvalitativ metod och resultatet analyserades sedan utifrån de analytiska utgångspunkterna interaktionistiskt och relationellt perspektiv, samt salutogent förhållningssätt.   Informanternas berättelser målar upp bilden av ett strukturerat elevhälsoarbete där formerna för arbetet har förändrats en del under senare år, så att elevhälsoteamet har möten med olika syften och utformning. Elevhälsoarbetet bygger på samspel, där språket används som verktyg och interaktionen mellan individer har betydelse för resultatet. Informanterna uppmärksammar att elevhälsoarbetet består av främjande, förebyggande och åtgärdande insatser på organisation- grupp- och individnivå. En del av interaktionerna leder till meningsskapande möten där ett lärande kan ske. Andra insatser fokuserar istället på individen och dess egenskaper och skulle kunna syfta till att åtgärda brister hos eleven. Kommunens elevhälsoplan upplevs till stor del vara ett stöd i elevhälsoarbetet. Informanterna beskrev att det förekommer samverkan mellan elevhälsans professioner samt med andra aktörer. Informanterna önskade bland annat ett utökat samarbete med lärare. Elevers och vårdnadshavares delaktighet nämns i intervjuerna inom elevhälsoteamets främjande, förebyggande och åtgärdande arbete, men de verkar finnas i en interaktionistisk skugga, i bakgrunden, i det främjande och förebyggande arbetet. Elevhälsans arbete är ett arbete under utveckling.