Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som drabbar barn i stor omfattning. Barnets insjuknande innebär en stor förändring av vardagen för hela familjen. Behandlingen av sjukdomen är komplex och kräver ett stort engagemang samt teoretisk och praktisk kunskap. Vårdnadshavare bär huvudansvaret för barnets sjukdom fram tills barnet blir myndigt och utgör således en förutsättning för att barnets vård ska fungera. Syftet var att beskriva vårdnadshavares upplevelser av hur det är att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Författarna har utformat en litteraturöversikt vars resultat grundas på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras tematiskt och består av tre huvudteman: att leva i en annorlunda vardag, att vara i behov av stöd, att sträva efter normalitet. Dessa huvudteman innefattar även sju tillhörande subteman. Litteraturöversiktens resultat synliggör flera påtagliga svårigheter i vårdnadshavares vardag relaterat till barnets sjukdom. Oro, rädsla, sorg, skuld och ensamhet är tydligt framträdande känslor hos vårdnadshavare som resulterar i ett uttryckt behov av stöd från såväl den nära omgivningen som hälso- och sjukvården. Diskussionen belyser samband mellan vårdnadshavares känslor och barnets upplevda hälsa och välbefinnande. Betydelsen av vårdnadshavares uttryckta känslor av ensamhet och längtan efter att bli förstådda diskuteras. Begreppet lidande genomsyrar diskussionen och lyfts som en grundläggande aspekt liksom motiv för vårdande. För att främja en hållbar utveckling krävs en större förståelse för vårdnadshavares erfarenheter av att leva med ett barn som har diabetes mellitus typ 1. Med större kunskap kan hälso- och sjukvårdspersonal identifiera behov och brister i god tid vilket kan leda till en förbättrad vårdkvalitet och ett minskat lidande för både vårdnadshavare och barn.

Sammanfattning I och med den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft juli 2019, kommer äntligen högläsningen stå med och detta var en av anledningarna till denna studie. Genom att högläsningen skrivs in i läroplanen tror vi att den kommer få mer plats i förskolan. Vårt syfte med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning, i vilket syfte och med vilken effekt barn idag blir höglästa för dels i hemmet, dels i förskolan. För att samla in materialet har vi observerat barn och förskollärare under högläsningssituationer, Andrea har intervjuat förskollärare i Uppsala och Knivsta kommun. Jenny har gjort en enkätundersökning via internet till vårdnadshavare med barn i ålder 3–5 år. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet och några relevanta begrepp ur denna teori som ”mediering” och ”proximala utvecklingszonen”. Vi har även lutat oss mot begreppet ”literacy”. Resultatet visade att både förskollärare och vårdnadshavare vi vände oss till ansåg att högläsning är betydelsefullt och att barns språkutveckling främjas via den. Förskollärarna använde inte högläsningen enbart till att läsa utan de hade ett syfte med boken som att diskutera dilemman, värdegrundsfrågor, olika teman och känslor. 98 procent av 128 vårdnadshavare läser för sina barn och över 65 procent dagligen och över 70 procent ansåg att förskolans högläsning är mycket viktig. Genom observationerna kunde vi utläsa att barnen hade ett intresse och engagemang för högläsningen och i hemmen var det barnen som tog initiativ mest till läsningen. Denna studie bekräftar att barns högläsning är en viktig del i deras vardag och kunskaps berikande.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur man som vårdnadshavare med barn i åldrarna 6–9 använder högläsning i hemmet. Vi har med hjälp av enkäter och intervjuer tagit del av högläsningsvanor från 86 hem fördelade på åtta F–3-klasser. Svarsfrekvensen blev 38 procent. Resultatet visar att högläsning förekommer i alla hem utom ett. Resultatet visar också att högläsningens användningsområden skiljer sig åt i hemmen. I en del hem sker det endast på skolans initiativ men i majoriteten av hemmen sker det på hemmets initiativ. Slutsatsen som kan dras efter genomförd studie är att högläsning förekommer i stor uträckning av de som har deltagit i studien. Vårdnadshavares inställning till högläsning skiljer sig, där den är mer positiv om läsningen sker frivilligt. Sker högläsningen enbart på skolans initiativ märks inte samma positiva inställning hos vårdnadshavarna.

Denna studie syftar till att belysa vårdnadshavarnas syn på dokumentation i form av bilder som produceras och exponeras inom förskolans verksamhet, såväl i den fysiska miljön och på digitala plattformar. Studien belyser även aspekter om barns integritet i dokumentation i form av bilder. Studien har utförts genom en kvalitativ enkätundersökning som har delats på sociala medier. Det teoretiska perspektiv från vilket denna studie har sin utgångspunkt är Michel Foucaults teori om makt och maktrelationer (Foucault, 2003). Det resultat som i studien presenteras som mest framträdande är att vårdnadshavare upplever att de ges möjlighet till insyn i verksamheten genom den dokumentation i form av bilder som de delges med, men att de relationella banden mellan vårdnadshavare och förskolepersonal ofta är av en svagare karaktär. Studiens slutsatsen är att barns delaktighet i dokumentationsarbetet och samverkan mellan förskolan och hemmet är av stor betydelse för alla berörda parter, och att en flexibel lyhördhet krävs från förskolepersonalens sida.

Vår förförståelse innan studien var att olika kulturer har olika syn på genus och jämställdhet mellan könen. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där enskilda intervjuer har genomförts med sex pedagoger. Syftet var att undersöka pedagogers förhållningssätt gentemot vårdnadshavare med olika kulturella bakgrunder ur ett genus perspektiv. Intervjuerna ägde rum i två mångkulturella förskolor. Intervjuerna grundade sig i tre utarbetade fall som pedagogerna fick diskutera. Fallen presenterades i början av intervjun därefter följde åtta väl utarbetade öppna frågor. Det gavs också utrymme till ytterligare följdfrågor i varje enskild intervju. I resultatet framkommer pedagogers föreställningar kring vårdnadshavare med annan kulturell bakgrund och vilka strategier pedagogerna använde sig av för att främja jämställdhetsarbetet i förskolan. Pedagogers strategier utifrån fall ett, informera om läroplanen, ansvarsområden och vart pedagogernas ansvar börjar. Tydlig kommunikation, att vara tillmötesgående, använda sig av tolk och samtal. Pedagogers strategier utifrån fall två, kommunikation, bygga relationer med vårdnadshavarna samt skapa trygghet hos vårdnadshavarna, informera om läroplanen och ta stöd från förskolechefen. Pedagogers strategier utifrån fall tre, kommunikation genom att ställa frågor och få vårdnadshavarna att själva reflektera, informera om läroplanen och hur de arbetar på förskolan. Efter att sammanställt intervjuerna fick vi reda på att majoriteten arbetar till stor del med att informera, kommunicera och samverka med vårdnadshavarna.

Detta självständiga arbete har en kvalitativ forskningsansats som berör samverkan mellan skola och hem. Samverkan är ett aktuellt och viktigt inslag i skolans kontext vilket skollag, styrdokument samt forskning berör. Syftet i föreliggande självständiga arbete är att undersöka och beskriva samverkansfaktorer, med fokus på goda samverkansfaktorer mellan skola och hem, vilket belyses ur fem specialpedagogers samt ur fem vårdnadshavares perspektiv. För att svara på studiens syfte och frågeställningar har semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Datainsamling skedde under en begränsad tidsperiod där materialet systematiskt transkriberades och kodades. Den teoretiska utgångspunkten vilar i systemteoretiska tankegångar, Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell samt Antonovskys tankar om delaktighet samt KASAM. Resultatet redovisas med utgångspunkt i det självständiga arbetets syfte och frågeställningar genom de teman som framträdde under analysarbetet. Genom teman synliggörs hur goda samverkansfaktorer beskrivs, vilka hinder parterna kan uppleva i samverkansarbetet samt hur specialpedagogen arbetar för att en god samverkan mellan skolan och hemmet ska komma till stånd. I studien framkommer en samstämmighet i vad som är grunden för god samverkan. Det handlar om lyssnade, tydliga ramar för kommunikation, både i det direkta samtalet men även i strukturer inom skolan och mellan skola och hem dvs hur kommunikationen och därmed samverkan ska upprätthållas. God samverkan utgör en skyddsfaktor mellan parterna vilket slutligen bidrar till skolframgång för eleven, vilket är målet med att samverkan sker från första början.

<p>Examensarbetet handlar om inskolningsprocessen i förskolan. Där en jämförelse gjorts mellan två skilda inskolningsmetoder. Föräldraaktiv inskolning och individuell inskolning. Föräldraaktiv inskolning innebär att föräldern är aktivt delaktig tillsammans med sitt barn under tre till fem dagar som inskolningen pågår. Individuell inskolning pågår under två veckor och innebär att föräldern är passiv under inskolningens  av sitt barn. Vad har föräldrar och personal för upplevelser av dessa två skilda metoder?</p>

<p>Undersökningens syfte har varit att utifrån relevant litteratur granska vem som främjas bäst av ett utvecklingssamtal, är det eleven, vårdnadshavaren eller läraren. En frågeställning var att undersöka vem som får mest ut av att ha ett utvecklingssamtal. Vidare var att utifrån syftet granska de nationella styrdokument som finns för att se hur utvecklingssamtalet förhåller sig till de riktlinjer som finns uppsatta. För att undersöka frågan har som metod använts en litteraturstudie där ett antal artiklar baserade på avhandlingar fungerat som bas. Studien har även inkluderat annan relevant litteratur i form at textböcker och avhandlingar samt tidningsartiklar. Studien visar på att undersökt litteratur klart och tydligt visar att de flesta elever känner obehagskänslor och blir nervösa inför sitt utvecklingssamtal, samt att lärare bättre behöver få kunskap om hur ett utvecklingssamtal ska gå till samt få en större vetskap om vad det bör innehålla. När det gäller vårdnadshavarens roll finns mycket lite dokumenterat men det visade sig att många vårdnadshavare var nöjda med att gå på elevledda utvecklingssamtal där lärarens roll minimerades.</p>

Cochleaimplantat (CI) har använts i cirka 25 år för att återskapa hörsel hos barn och vuxna med medfödd eller förvärvad hörselskada/dövhet. Det finns fortfarande ett stort behov av kunskap om barn med CI och deras anhöriga. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av förväntningar, förändringar samt livskvalitet hos vårdnadshavare till barn med CI sedan barnets CI-operation. Studien riktade sig till vårdnadshavare som hade barn med CI och var knutna till föräldraföreningen Barnplantorna vilket var 245 familjer. Antal inkomna enkäter var 153 stycken varav tre uteslöts. Undersökningsmaterialet utgjordes av en enkät vilken konstruerades avförfattarna. Studiens upplägg var både kvalitativ och kvantitativ. Resultaten visade att många domäner/aspekter inom livskvalitet förbättrades efter barnets operation. Vårdnadshavarna upplevde sig i genomsnitt gladare, tryggare, mindre oroliga, kände mindre sorg och isolering från sin omgivning, kunde delta i fler aktiviteter samt upplevde en förbättrad kommunikation. Bakgrundsfaktorer som påverkade livskvaliteten var främst kommunikationsform men även till viss del antal CI, ålder vid upptäckt av hörselskada samt ålder vid första CI. Majoriteten vårdnadshavare upplevde att deras förväntningar inför CI-operationen infriats. Slutsatser som drogs var att livskvaliteten hade förbättrats inom flera områden efter barnets CI-operation.Kommunikationsform var den faktor som hade störst betydelse för vårdnadshavarna på så vis att de vårdnadshavare vars barn kommunicerade med tal upplevde fler positiva aspekter av livskvalitet. Vårdnadshavarnas förväntningar på CI hade till stor del infriats och överträffats. CI innebar för en majoritet av vårdnadshavarna positiva förändringar inom områden som tillexempel kommunikation och socialt liv.

Examensarbetet handlar om inskolningsprocessen i förskolan. Där en jämförelse gjorts mellan två skilda inskolningsmetoder. Föräldraaktiv inskolning och individuell inskolning. Föräldraaktiv inskolning innebär att föräldern är aktivt delaktig tillsammans med sitt barn under tre till fem dagar som inskolningen pågår. Individuell inskolning pågår under två veckor och innebär att föräldern är passiv under inskolningens  av sitt barn. Vad har föräldrar och personal för upplevelser av dessa två skilda metoder?