Syftet med denna studie var att få en insikt i och kunskaper om vad som gömmer sig bakom uttalanden som att man måste ha en blick och en fallenhet för det. I studien har två manliga lastbilsförare med lång erfarenhet av lastbilsföraryrket intervjuats om deras sätt att se på vilka kunskaper som behövs för att ses som en kompetent och yrkesskicklig lastbilsförare. Kunskaperna som lastbilsförarna lyfter fram är att ha en blick och en fallenhet för yrket. Studien visade att lastbilsförarna hade svårt att sätta ord på vad de menar med att ha en blick och en fallenhet för yrket. Resultatet i studien visade att det som lastbilsförarna pratar om när det gäller att ha en blick och en fallenhet för yrket bottnar i Aristoteles kunskapsbegrepp techne som ses som färdighetskunskap och fronesis som ses som förtrogenhetskunskap. Inom färdighetskunskapen ryms att ha en fallenhet för något, du har förmågan att utföra en handling. Denna förmåga utvecklas genom övning och erfarenhet, och det går inte att förutsäga hur långt en enskild förmåga kan utvecklas. Inom förtrogenhetskunskapen ryms att ha en blick för något, man kan se mönster eller beteenden som man kan tolka och se utgången av. Men, man kan inte ha en blick för något som man inte har upplevt innan. Båda kunskaperna bygger på att du har samlat på dig erfarenhet över tid. De samverkar med varandra i olika grad, beroende på personliga egenskaper, och den specifika situation de ställs inför. / The purpose of the study was to get an insight into what it is that hides behind the statement to have an eye for something and an aptitude for something. In this study i have been in contact with two male truck drivers who have a long experience from truck driving.In the study they told me what knowledge they see as needed to be seen as a competent and skilled truck driver. The knowledge that the truck drivers brings out is to have an eye and an aptitude for the profession. The study showed that truck drivers had a hard time putting into words what they mean by having an eye and an aptitude for the profession.   The results of the study showed that when it comes to having an eye and an aptitude for the profession that stems from Aristotle's concept of knowledge, techne seen as skill knowledge and phronesis seen as familiarity or intimate knowledge.Within skill knowledge fit to have an aptitude for something, you have the ability to perform an action. This ability develops with practice and experience, and it is not possible to predict how long an individual's ability can develop. Within familiarity knowledge fit to have an eye for something, you can see patterns or behaviors that can be interpreted.   But, you can´t have a look for something you have not experienced before. The knowledge is based upon what you have accumulated over time. The knowledge interacts with each other to different degrees depending on personal characteristics, and the specific situation they face.

Syftet med denna studie är att undersöka hur praktikhandledare inom bygg- och anläggningsprogrammet uppfattar byggelevers yrkeskunnande och om de upplever någon skillnad i yrkeskunnandet mot före gymnasiereformen 2011. Studie- och yrkesvägledare fungerar som en länk mellan eleverna och branscherna där det är viktigt för vägledaren att ha kännedom om branschernas synsätt. Studien är genomförd med kvalitativ metod där tio APL-handledare på byggarbetsplatser i Värmlands län intervjuats. Intervjuerna är analyserade enligt innehållsanalys och ställs mot Illeris teorier om lärande och kompetens. Analyserna är inramade av Bourdieus habitusteori. Resultaten visar att APL-handledare har svårt att definiera vad yrkeskunnande är och därmed har uppfattningarna skiljts åt gällande vad som förväntas av APL-elever. Det framkommer även att egenskaper som förväntas av APL-eleverna närmast kan definieras som Bourdieus kapital än konkreta yrkesfärdigheter. Våra resultat visar dessutom att APL-handledarna inte har någon uppfattning om vad som står i examensmålen för bygg- och anläggningsprogrammet. Vi hoppas att denna studie ska bidra till en ökad förståelse för studie- och yrkesvägledarens uppdrag som ibland blir en medlande länk mellan de olika aktörerna; skolan, arbetslivet och eleven. / The purpose of this study is to investigate what building and construction workers who mentor students from the vocational-education program of building and construction think about the students’ vocational skills. The study also hope to ascertain whether the construction workers have noticed any difference in the students’ vocational skills after the school reform of 2011. As aspiring guidance counsellors we aim to play the role of a bridge between the students and their chosen field of employment. For guidance counsellors it is important to have a solid grasp of the values and views found in different fields of employment and to manage the expectations of the students. For this study, we used a qualitative method in which we interviewed ten mentors on construction sites across the county of Wermland. The content of the interviews was later analysed and compared to Illeris’ theory of knowledge and competence. As a theoretical framework, we also used Bourdieu’s theory of Habitus. The results show that the mentors had difficulty defining vocational skills in a meaningful and concise manner, which leads to students finding it difficult to know what is expected of them. The characteristics of the students are better defined in Bourdieu’s theory of habitus. The results also revealed that the mentors did not have a clear picture of what was expected of a student and did not understand fully what the student would need to learn in order to pass the relevant examinations at the end of the course. We hope that this study will contribute to a clearer understanding of the role of the guidance counsellor, which in this case is to act as a bridge between those already working in the construction industry and the students hoping to work within the construction industry after they have graduated.

This thesis presents a study on efficient dispatching rules in ambulance dispatching. By efficient dispatching rules, we mean such dispatching rules that lower response times for priority 1 calls while keeping response times for priority 2 calls at an adequate level. A Markov process and a simulation model were developed in order to evaluate the performance of several existing and newly designed dispatching rules. On four different response areas, five different dispatching rules were tested and their performances were compared. Particular focus was put upon the dispatch rule currently used by the Swedish emergency service provider SOS Alarm; the Closest rule. Our findings indicate that the four priority-based dispatching rules all outperform the Closest rule in decreasing the mean response time for calls of priority degree 1. Furthermore, implementing restrictions on the travel time for priority 2 calls was proven an efficient way to control the trade-off between the mean response time of priority 1 and 2 calls. The conclusion was drawn that the possibilities for more efficient ambulance dispatching are many and that SOS Alarm should consider implementing priority-based dispatching rules, alike the ones presented in this thesis, in their dispatching process. A study of the ambulance operator and controller profession, and the operator’s and controller’s interplay with the decision support system used by SOS Alarm in the ambulance dispatching process, was conducted in parallel. The properties of the interaction dynamics between operator and automation and the dangers linked to it were mapped out, described and analyzed. / Denna kandidatexamensuppsats behandlar effektiva dirigeringsstrategier inom ambulansdirigering. Effektiva dirigeringsstrategier åsyftar dirigeringsstrategier som lyckas sänka svarstiden för inkommande prioritet 1-samtal, samtidigt som svarstiden för prioritet 2-samtal hålls på en tillfredsställande nivå. I syfte att utvärdera olika dirigeringsstrategier utvecklades både en Markovsk modell och en simuleringsmodell. På fyra olika geografiska områden testades och jämfördes. Fem olika dirigeringsstrategier, varav två existerande och tre nyutvecklade. Särskilt fokus riktades mot Closest rule, vilket är den dirigeringsstrategi som används i SOS Alarms verksamhet idag. Från resultaten kunde utläsas att de prioritets-baserade dirigeringsstrategierna resulterade i en lägre genomsnittlig svarstid för prioritet 1-fall än Closest rule. Dessutom konstaterades det att en begränsning av svarstiderna för prioritet 2-samtal var ett effektivt sätt att kontrollera balansen mellan de genomsnittliga svarstiderna för samtal av prioritet 1, respektive 2. Slutsatsen drogs att möjligheterna för att utveckla nya effektiva dirigeringsstrategier är många och att SOS Alarm bör överväga att implementera prioritetsbaserade dirigeringsstrategier likt dem som presenterats i denna uppsats. Parallellt studerades ambulansoperatörens och -dirigentens yrkeskunnande, samt operatörens och dirigentens samspel med det beslutsstödssystem som används i SOS Alarms dirigeringsverksamhet. Interaktionen mellan operatör och automatisering samt de relaterade riskerna kartlades, beskrevs och analyserades.

In the Swedish Armed Forces there is a discussion whether the officer education is teaching the right things. The right things are often considered to be practical skills. However, the Swedish Defense University mostly teaches theoretical analyzing and critical approach. This study focuses on how well this approach is received by the Armed Forces, with their view of the officer needing practical skills. It does so through a survey sent to the officers in the ground forces, asking how the newly graduated second lieutenants are perceived by the organization. The result in this survey shows that this focus on theoretical knowledge has been perceived by the second lieutenant and the officers in the organization have trust in the graduates, both in character and knowledge. However, the lack of practical knowledge is considered dire and the first time after graduation is primarily focused on becoming an instructor which is considered the NCOs specialty. Because of this discrepancy the second lieutenants may have a hard time translating the theoretical knowledge to practical.

Brandmän arbetar i situationer av stark osäkerhet och risk. Ett fungerande lagarbete är en förutsättning för att de ska kunna hantera de faror som förekommer vid olyckor, samordna sin verksamhet, rädda byggnader och fordon, ta hand om drabbade människor och även undvika att själva bli skadade. Blivande brandmän måste alltså lära sig arbetssätt som inbegriper både samordning, interaktion och individuella insatser i en mycket speciell och krävande arbetsmiljö. Denna studie bygger på deltagande observationer och intervjuer inom den tvååriga yrkesutbildningen Skydd Mot Olyckor. I fokus står hur studenterna i komplexa insatsövningar lär sig en praktisk förståelse av lagarbetet i sitt kommande yrke. Studien analyserar hur övningarna organiseras som en samtidig rekonstruktion och simulering av operativa arbetsuppgifter. Skolans övningsverksamhet ses alltså som en del av ett bredare lärandefält och med nära relationer till räddningstjänstens operativa verksamhet. I studien ges en detaljerad bild av hur övningarna genomförs samt av hur studenterna lär sig skapa kontroll. Det gäller såväl över arbetets materiella villkor och tekniska utrustning som över sociala interaktioner i arbetslaget och emotionella reaktioner på osäkerhet och risk. Studien bygger på ett sociokulturellt lärandeperspektiv med emfas på praktik och lärande av praktisk förståelse. I studien kombineras perspektiv från sociologi och från Science-and-Technology-Studies (STS) för att fånga praktikens sociomateriella dimensioner av teknik, social koordinering och emotioner. / Firefighters work in situations of strong uncertainty and risk. A functional teamwork is a precondition in order for them to handle dangers occurring at accidents, coordinate their activity, saving buildings and vehicles, take care of victims and avoid being hurt themselves. Potential firefighters must learn working methods that involve bringing together efforts, interaction and individual achievements in a very special and demanding work environment. The study investigates how students, through their participation in complex reallife simulations of operational work, learn a practical understanding of firefighting practice. The study draws on participant observations and interviews within the two-year firefighter’s vocational training program, Skydd mot olyckor. The study analyzes how exercises are organized simultaneously as reconstruction and simulation of operational tasks. The training program is seen as part of a larger learning field with close ties to firefighting practice. The study gives a detailed account of how exercises are conducted and of how students learn to achieve control in and through work. That includes material conditions and equipment as well as social interaction within the team and emotional reactions on uncertainty and risk. The study uses a socio-cultural learning perspective with an emphasis on practice and practical understanding. Perspectives from sociology and Science-and-Technology-Studies (STS) are combined to capture the socio-material dimensions of the specific practice studied, including technology, social coordination and emotions.

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag.   I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde. Det är många gånger envägskommunikation eller förmedling av information. I en tidsanda som ställer höga krav på rationaliseringar och effektivseringar har det dessvärre också blivit så, att tiden för samtal och genuina dialoger succesivt har reducerats till förmån för ökad kommunikation i olika digitala kanaler, inte misnt e-mail och sociala medier. Jag vill hävda att vi människor behöver träffas och samtala för att nå en gemensam och fördjupad förståelse för varandra och våra olika sakfrågor. Vad händer på sikt om vi inte ges möjlighet till gemensam reflektion? Hur ska vi kunna samarbeta om vi inte lär känna varandra och de förutsättningar som råder?   I inledningen redogör jag även för delar av den kunskapsteori som finns kopplat till ämnesområdet yrkeskunnande och teknologi, men också för min mission – att återerövra samtalet som en viktig arbetsmetod. Uppsatsen är skriven i essäistisk stil och det empiriska materialet kommer från de texter jag själv har författat under masterutbildnignens två år då dialogseminariemetoden tillämpats, men också från den dialogseminarieserie som jag själv har genomfört med sex andra facilitatorskollegor. Tillsammans har vi börjat utforska vår gemensamma profession och det yrkeskunnande som vi representerar.   Facilitatorns yrkeskunnande är mångfacetterat och svårfångat, men handlar i mångt och mycket om att vara öppen för människors olikheter. Se dem som berikande. Vara krockfrämjande. Bejaka olika perspektiv och infallsvinklar på saker och ting. Inte vara rädd för att konfrontera. Facilitatorn jobbar med olika tempoväxlingar och har en mängd olika metoder och tekniker till sitt förfogande för att möta olika problemställningar. Planerat eller improviserat. Det finns tydliga analogier med teatern, men också med läkar- och läraryrket. Det handlar om att skapa spänningar och väcka känslor hos deltagarna. Och sedan ta hand om och förvalta de känslor som väckts. Som facilitator blir man aldrig fullärd. Alla grupper är olika och varje ny mötessituation bjuder på nya utmaningar.   För mig känns det som att resan mot bättre vetande precis har börjat. I mina texter kan jag skönja en utveckling över tid, men det finns otaliga gator kvar att utforska. Jag är fortsatt nyfiken och jag vet bestämt att jag vil fortsätta att fördjupa mina kunskaper om facilitatorns yrkeskunnande och gärna då med dialogseminariet som fortsatt forskningsmetod. / This thesis explores the role and skills of a professional facilitator. A facilitator is hired to facilitate meetings and other group processes trough dialogue, conversations and active participation, with the purpose of makig reflection and collaboration within and between organisations possible.

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat. Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling. Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden. Jag har också utvecklat en förtrogenhetskunskap beträffande vilka metoder och tekniker som fungerar i olika situationer och för olika sakfrågor. Varje möte som jag leder är direktsändning och det finns aldrig någon möjlighet att generalrepetera några repliker. I realtid reflekterar och analyserar jag vad som händer i gruppen. Jag använder olika metoder och tekniker. Planerat eller improviserat. Jag kallar det ibland för planerad improvisation. Jag kommer nämligen alltid väl förberedd och med en skräddarsydd mötesplan i handen, för att i själva mötessituationen kunna improvisera. Det är något jag vet av erfarenhet alltid blir fallet. Vad som kommer att hända under ett möte går aldrig att förutse. För att lyckas med denna konst behöver facilitatorn tro på varje individs lika värde, bortse från förutfattade meningar, lyssna och höra, både vad som sägs, men också lyssna efter vad som inte sägs. Facilitatorn underlättar för gruppen genom att driva mötet framåt utifrån ett specifikt syfte och önskat slutresultat. Att som facilitator vara mentalt närvarande under hela mötet och förhålla sig neutral till sakfrågan, gruppen och slutresultatet, men även till uppdragsgivaren, även om det är svårt, är kärnan i facilitatorns yrkesroll. Uppdragsgivarens betydelse ska aldrig underskattas och jag har myntat följande uttryck: Jag kan aldrig facilitera ett möte bättre än vad min uppdragsgivare tillåter. / This thesis explores a number of questions around the skills of a Professional Facilitator. It has been completed as part of the Programme on Skill and Professional Development, within the Faculty of Technology at Linneaus University, Sweden. A Professional Facilitator is a person who is both neutral to the group, and the subject under discussion. The facilitator plans, prepares, and runs workshops where dialogue, commitment and neutrality all play a central role. The practical insights presented within, are derived from the texts that I have submitted as part of the programme requirements during 2011-2013. The insights are based on my direct experience from facilitating professional workshops over the last 18 years. These insights have been presented in the context of the relevant literature and research within the areas of skill and technology. The conclusions from my work clearly show that the development of my skills is as much grounded in a structured approach to continued Professional Development as it is in experiential learning. I have developed skills regarding group dynamics, as well as methods and tools that can be appropriately applied in different contexts, subjects and groups. Every meeting I facilitate is completed in real-time, which means that I do not have the opportunity to rehearse or prepare for all eventualities. However, I am always very well prepared and have a tailor-made plan for every meeting. Improvisation is key, and is always required no matter what level of planning has been completed. My experience clearly shows that a Professional Facilitator needs to believe in the individuals potential, show no prejudice, and listen and hear what is being said both directly and indirectly. A facilitator needs to be alert throughout the whole meeting and take a neutral stance in relation to the group, the subject and the Meeting Sponsor.