The aim of this study is to deepen the knowledge about teachers’ attitudes towards aesthetic learning processes and how they, based on their perception of opportunities and obstacles, chose to include aesthetic elements in Swedish teaching.  The study focused on the teachers’ perceptions, which means that the analysis of collected data material has a phenomenographic approach. Semi-structured interviews were used as a method to collect material. Eight active Swedish teachers working in grades 4-6 chose to participate in the study. They participated in individual digital interviews.  The teachers in this study were positive about working with aesthetic learning processes, as it was seen as engaging and knowledge-enhancing for the students. However, the teachers’ own attitudes towards working aesthetically differed between the teachers. Some expressed that they enjoyed working aesthetically, while others felt greater uncertainty and ignorance within certain aesthetic forms of expression. Uncertainty was seen as an obstacle. Other perceived challenges were lack of time, lack of resources, assessment difficulties and that aesthetic activities were not prioritized. The result showed that the teachers would like increased access to resources and requested competence development in the area. The result revealed a connection between teachers’ knowledge of, interest in and application of aesthetic learning processes. / Syftet med denna studie var att fördjupa kunskaperna kring lärares inställning till estetiska lärprocesser samt hur de utifrån sin uppfattning om möjligheter och hinder valde att inkludera estetiska inslag i svenskundervisningen. Undersökningen fokuserade på lärares uppfattningar, vilket betyder att analysen av insamlat datamaterial har en fenomenografisk ansats. För att samla in material användes semistrukturerade intervjuer som metod. Åtta verksamma svensklärare som arbetar i årskurs 4–6 valde att delta i studien och deltagandet skedde genom enskilda digitala intervjuer.  Lärarna i studien var positivt inställda till att arbeta med estetiska lärprocesser, då det sågs som engagerande och kunskapsstärkande för eleverna. Lärarnas egen inställning till att arbeta estetiskt skilde sig dock mellan lärarna. Några uttryckte att de tyckte mycket om att själva arbeta estetiskt medan andra kände större osäkerhet och okunskap inom vissa estetiska uttrycksformer. Osäkerheten sågs som ett hinder. Andra upplevda utmaningar var brist på tid, brist på resurser, bedömningssvårigheter och att estetisk verksamhet inte prioriterades. Resultatet visade att lärarna önskade ökad tillgång till resurser samt efterfrågade kompetensutveckling inom området. I studien framkom ett samband mellan lärarnas kunskap kring, intresse för och tillämpning av estetiska lärprocesser.

Syftet med denna studie är att undersöka grundskollärares upplevelser och uppfattningar av språktillägnandemetoden Dansa en bok. Fokus har varit att få höra lärarnas beskrivning av metoden, vilka didaktiska drag som synliggjorts, vad dans som form kan bidra med i lärande av annat ämne och hur lärarna upplever elevers språktillägnan vid användningen av Dansa en bok-metoden. De teoretiska perspektiv studien utgår från är fenomenologi och socialsemiotik. Även några begrepp från språktillägnan har använts för att kunna förklara lärarnas upplevelse. Forskningsmetoden som används för att undersöka detta har varit en kvalitativ gruppintervju med lärare i lågstadiet. Samtalet som fördes med lärarna var utifrån ett filmat material där metoden användes. Resultatet visade att lärarna pekade på olika faktorer i metoden som stimulerade elevernas språktillägnan. Lärarna lyfte att en lustfylld och tillåtande atmosfär möjliggör att eleverna vågar använda egna strategier för att lära sig nya ord, uttal och meningar. Lärarna menade också att när dans och rörelse används som medel under språklektionen bidrar det till att elever lättare förstår vad som skall göras då hela kroppen är involverad i kommunikationen och meningsskapandet. Lärarna synliggjorde att flera av målen i Läroplanens riktlinjer nåddes när metoden Dansa en bok användes under engelska-lektionen. Studien synliggör även att mer forskning behövs på hur dans kan användas som medel i teoretiska ämnen.

Syftet med studien är att undersöka hur estetiska lärprocesser kan bidra till en inkluderande undervisning i elevers utvecklande av literacy. Frågeställningarna berör begreppet estetiska lärprocesser, hur lärare beskriver att estetiska arbetsformer integreras med literacyhändelser och vilka möjligheter lärare ser i sådan undervisning ur ett inkluderande perspektiv. Studiens teoretiska ram utgörs av New Studies Literacy och empirin analyseras utifrån The four Literacy Model, resursmodellen (Freebody & Luuk, 1990). Studien är baserad på intervjuer med semistrukturerade forskningsfrågor. Fem lärare, med olika erfarenhet av estetiska lärprocesser som berättade fritt utifrån frågorna, intervjuades. Det huvudsakliga resultatet av studien synliggör hur elever, i literacyhändelser med estetiska arbetsformer, kan erbjudas praktiker som stödjer de fyra delarna i att utveckla literacy samt de möjligheter lärare ser i undervisning med estetiska lärprocesser, ur ett inkluderande perspektiv. / The purpose of the study is to investigate how aesthetic learning processes can contribute to an inclusive teaching in students' development of literacy. The questions concern the concept of aesthetic learning processes, how teachers describe that aesthetic forms of work are integrated with literacy events and what opportunities teachers see in such teaching from an inclusive perspective. The theoretical framework of the study consists of New Studies Literacy and the empirics are analyzed on the basis of The four Literacy Model (Freebody & Luuk, 1990). Five teachers were interviewed. The main result of the study shows how students, in literacy events with aesthetic forms of work, can be offered practice that support the four parts of developing literacy and the opportunities teachers see from an inclusive perspective.

The purpose of this study is to investigate meaning-making in pupils' multimodal narratives that have emerged in aesthetic learning processes. To, with the support of ethnographic methods and theories of narrative and multimodality, study the resources and strategies used by the pupils. The study also examines how teachers and educators make use of aesthetic learning processes and multimodal narrative in practice-based reality. The empirical material is based on four cultural and narrator projects that have been conducted in a collaboration between nine-year compulsory schools and Kulturskolan (School of Culture) in a municipality in northern Sweden. The projects included pupils from the preschool level up to and including 5th grade in the compulsory school level. These projects were monitored for a total of three semesters. The pervading goal in all projects was to stimulate language development and language use with the help of imagination and creativity, where the pupils' own creation was the key focus. The empirical material consists of observations, log book entries and interviews with teachers, educators and pupils, as well as the pupils' own pictures and texts. The results show that the pupils exemplify from the fictional world. Although they do not directly say that they draw inspiration from computer, television and film media, this is made visible in and embodies their narratives. The pupils' multimodal narratives show that they create meaning by mixing fiction with a world recognisable to them, where fictional characters live a life that they can identify with. The meaning-making strategies that emerge in the pupils' narratives are: identification, gender stereotypes, humour, structures from the horror and fairy-tale genres and remediation. In the interviews with the teachers it is noted that the use of narrative has declined in teaching. Reasons cited include a lack of time and the stress of everyday life, as well as the individualisation which has led to a reduction in the collaboration between pupils and thus the use of narrative. The teachers, however, expressed great enthusiasm for providing pupils with the tools to develop different narrative forms, a way to create meaningful contexts for the pupils. / Syftet med studien är att undersöka meningsskapande i elevers multimodala berättelser som har tillkommit i estetiska lärprocesser. Att med stöd av etnografiska metoder och teorier om berättande och multimodalitet studera vilka resurser och strategier eleverna använder. I studien undersöks också hur lärare och pedagoger använder sig av estetiska lärprocesser och multimodalt berättande i den praxisnära verkligheten. Det empiriska materialet bygger på fyra kultur- och berättarprojekt som bedrivits i samarbete mellan grundskolor och Kulturskolan i en kommun i norra Sverige. I projekten deltog elever från förskoleklass till och med årskurs 5 i grundskolan. Projekten följdes under sammanlagt tre terminer. Genomgående mål i samtliga projekt var att stimulera till språkutveckling och språkanvändning med hjälp av fantasi och kreativitet, där elevernas eget skapande stod i centrum. Det empiriska materialet består av observationer, loggboksanteckningar och intervjuer med lärare, pedagoger och elever samt elevernas egna bilder och texter. Resultaten visar att eleverna exemplifierar från fiktionens värld. Även om de inte direkt uttrycker att de hämtar inspiration från dator, tv och filmmediet, synliggörs och konkretiseras det i deras berättelser. Elevernas multimodala berättelser visar att de skapar mening genom att blanda fiktion med en för dem igenkännbar värld, där de fiktiva karaktärerna lever ett liv som de kan identifiera sig med. De meningsskapande strategier som framträder i elevernas berättelser är: identifikation, stereotypa könsmönster, humor, strukturer från skräck- och sagogenren samt remediering. I intervjuerna med lärarna framkommer att berättandet har minskat i undervisningen. Orsaker som lyfts fram är tidsbrist och stress i vardagen, och individualiseringen som medfört att samarbetet mellan eleverna har minskat och därmed också berättandet. Lärarna kände dock en stor entusiasm för att ge eleverna verktyg att utveckla olika berättarformer, ett sätt att skapa meningsfulla sammanhang för eleverna. / Godkänd; 2014; 20141015 (mart); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Märtha Andersson Ämne: Svenska med didaktisk inriktning / Swedish and Education Avhandling: Berättandets möjligheter Multimodala berättelser och estetiska lärprocesser Opponent: Professor emerita Lena Kåreland, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Ordförande: Professor Anders Öhman, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet Tid: Fredag den 12 december 2014, kl. 13.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet

Detta kvalitativa forskningsinriktade arbete syftar till att belysa musikskapande i samband med användning av digitala verktyg i fritidshemmets undervisning. Arbetet är grundat i att undersöka det digitala musikskapandets utmaningar och utvecklingsmöjligheter utifrån ett lärarperspektiv. Musik är en viktig del av elevernas uppväxt och utveckling av kunskaper och deras identitet. Fritidshemmet har ett viktigt uppdrag att främja eleverna i sin utveckling i musik med fritidspedagogiska arbetssätt som skiljer sig från skolans musikundervisning. Arbetet är grundat i sociokulturellt lärandeperspektiv, multimodalitet och estetiska lärprocesser. Det sociokulturella perspektivet är ett viktigt verktyg som arbetssätt i fritidshemmets musikaktiviteter. Resultatet är inhämtat genom intervjuer med verksamma lärare i fritidshem med varierad bakgrund inom området. Resultatet visar att lärarna upplever att det är ett viktigt område som borde arbetas mer med. Ett aktivt musikskapande förekommer sällan och sker ofta omedvetet. Brist på kompetens, intresse och brist på verktyg inom området är något som lärarna poängterar är en utmaning. Många lärare upplever att de inte har nog med kompetens att bedriva musikskapandeaktiviteter och framförallt inte digitalt inriktat. Trots utmaningar med området ställer lärarna sig positivt till att utveckla det digitala musikskapandet. De ser flera möjligheter och ger exempel på förändringar för att skapa rätt förutsättningar till att kunna utveckla området. Keywords:  Teacher in extended school teaching, leisure pedagogue, music creation, music, digital tools, learning tablet,  sociocultural perspective, availability, multimodality, aesthetic learning processes

Denna kvalitativa studie undersöker sinnena och synestesi som pedagogisk resurs inom det drama-och teaterpedagogiska fältet. Covid-19-restriktionerna under 2020/21 ledde till anpassningar i studien där empiri från fysiska träffar föll bort. Syftet är att lyfta fram sinnena och synestesis roll i drama- och teater-estetiska lärprocesser ur ett fördjupat teoretiskt och ett praktiskt empiriskt perspektiv. Framför allt ur ett multilitteracitetspedagogisk teoretiskt perspektiv och med stöd av L.S. Vygotskis tankar om föreställningsförmåga/fantasi, Augusto Boal´s begrepp om det estetiska rummet och M. Merleau-Ponty syn på synestesi blir viktiga. Metodansatsen som stödjer syftet består av olika fenomenologiskt inspirerade metoder som fokuserar på individens egen erfarenhet. Hela studien genomfördes på två enskilda faser; en fördjupad litteraturgenomgång som kan anses som en litteraturstudie, ett essäskrivande vars empiriska material är två väldokumenterade tidigare drama- och teater-estetiska lärprocesser. Allt insamlat empiriskt material analyserades och kontrasterades med de valda teorier och begrepp. Resultatet i studien visar på en stor inverkan av sinnena på hela barnens kognitiva och kreativa utveckling. I ett pedagogisk/konstnärlig sammanhang visar det sig att sinnena är avgörande bland annat för en optimal förståelse i utövandet av metaxis, en process där eleven/skådespelaren agerar i karaktär och i det indirekt upptäcker den egna individens erfarenheter. Studien identifierar synestesi som ett icke-neurologiskt tillstånd och som en förmåga som kan främjas i drama- och teater-pedagogik och som dessutom blir mer identifierbar inom strukturerade ritualer. Ur ett större pedagogiskt sammanhang belyser studien drama- och teater-estetiska lärprocessers multimodalitet med hjälp av multilitteracitetspedagogisk teori. Detta i sin tur bidrar till att nyansera den “mediepanik debatten” och vidgar diskussionen om den traditionella skolans begränsade syn på multimodalitet och bruket av det i relation till ny medieteknologi. / This qualitative study aims to explore the senses and Synaesthesia as a pedagogical resource in the field of Applied theatre and drama. The Covid-19 restrictions during 2020/21 led to adaptations in the study, where empirical data from physical meetings were not included. The purpose is to highlight the role of the Senses and Synaesthesia in Drama and theatre-aesthetic learning processes, from an in-depth theoretical and a practical empirical perspective. In the theoretical framework become relevant especially the Multiliteracy pedagogical theoretical perspective and with the support of L.S. Vygotsky’s Theory of Imagination, Augusto Boal's concept of The Aesthetic space and M. Merleau-Ponty's view on Synaesthesia. The methodological approach that supports the purpose, consists of various phenomenologically inspired methods that focus on the individual's own experience. The entire study was carried out in 2 individual phases; an in-depth literature review that can be considered as a literature study, an essay writing whose empirical material is two well-documented previous Drama and theatre aesthetic learning processes. All collected empirical material was analysed and contrasted with the chosen theories and concepts. The results of the study show a great impact of the Senses on the cognitive and creative development of the infant. In an educational/artistic context, it appears that the Senses are crucial, among other things, for an optimal understanding in the practice of Metaxis, a process in which the student/actor acts in character and in doing so indirectly discovers his/her own individual experience. The study identifies Synaesthesia as a non-neurological condition and as an ability that can be promoted in pedagogy and that, moreover, becomes more identifiable within structured rituals. In a wider pedagogical context, the study highlights the multimodality of Drama and theatre aesthetic learning processes using Multiliteracy pedagogical theory. This in turn helps to nuance the so-called debate “media panic” and broadens the discussion on the traditional school's limited view of Multimodality and its use in relation to new media technology.

This master essay starts with the author having an encounter with two 14-years old boys who claim that they are Nazis. In a school project where the pupils made films about norms in the society they made a film with a clearly racist and homophobic message. As a freelance artist the author was a part of a school development program in aesthetic learning, and the assignment in the actual school was supposed to teach the pupils about norms and how they effect people on an everyday basis. All the films fulfilled this purpose, but the actual film did something more: it revealed the zerotolerance rule in this particular school as a norm that silenced not only these boys, but also any pupil having a different opinion than the teachers. The situation described took place in a classroom in primary school in the area of Stockholm some years ago and even though the film was never shown to anybody that could be offended except the author herself, the author left the school with a feeling of total failure, and two questions craving for answers: Why couldn’t she, nor the teachers, find the time and space to meet the boys, taking their invitation to discuss the zere-tolerance-norm seriously? And what role did the fact that the school had a “zero-tolerance-for-racism rule” play in the cultivation of the boy’s feelings of exclusion and in the way the teachers treated their obvious need for recognition as sane and (soon-to-be) grown up men? Using Hannah Arendt’s ideas of action as the fundament of the investigation, the author poses questions about what space for action there is in the daily work of a teacher today, but also what happens when there is no room for action, when we become the blind administrators of homo faber. The method of the study includes 1) a dialogue seminar with teachers from elementary school, 2) examples and reflections from the author’s own teaching practice at the teacher education and 3) a philosophical investigation focusing on the concepts of aesthetic experience, aesthetic learning, not-knowing and unlearning. In dialogue with Sarah Ahmed, John Dewey, Hans-Georg Gadamer, Maurice Merleau-Ponty, Jacques Rancière, Cusanus and Jonna Bornemark, she further tries to understand what role the film, as an aesthetic experience, played in the example with the Nazi boys. Is there a radical possibility in art that can create space for action in Arendt’s sense? Further, in dialogue with the poet Wiszlava Szymborska, the clown Nalla Laanela, and two novelists; Rachel Cusk and Albert Camus, she tries to understand the possibilities that lie within aesthetic learning when it comes to re-thinking the role of the teacher aiming for a sustainable approach to teaching and learning in a society where teachers work themselves sick. / I inledningen till denna masteruppsats möter författaren två fjortonåriga pojkar som säger att de är nazister. I ett skolprojekt där eleverna skulle göra kortfilmer som gestaltade samhällsnormer gjorde de här pojkarna en film med ett tydligt rasistiskt och homofobiskt budskap. Författaren hade, i egenskap av frilansande konstnär inom skolutvecklingsprogrammet Skapa och Lära, uppdraget att leda eleverna i arbetet med filmerna och syftet var att eleverna skulle lära sig något om de olika normer som påverkar oss människor varje dag. Alla filmer uppfyllde syftet, men denna film gjorde något mer: den fick den här specifika skolans noll-tolerans-mot-rasism-regel att framstå som en norm som tystade inte bara de här två pojkarna, utan alla elever med –ur lärarnas perspektiv -avvikande åsikter. Den ovan beskrivna situationen utspelade sig i ett klassrum i Stockholmsområdet för ett antal år sedan och även om filmen aldrig visades för någon som hade kunnat ta illa upp –förutom författaren själv –lämnade författaren skolan med en känsla av totalt misslyckande och två frågor ringande i öronen: Varför kunde inte hon, och ingen av lärarna i skolan, ta sig tid att möta pojkarna genom att ta deras inbjudan till samtal om noll-tolerans-normen på allvar? Och vilken roll spelade det faktum att skolan hade en noll-tolerans-mot-rasism-regel i kultiverandet av pojkarnas känslor av exkludering och i lärarnas hanterande av deras uppenbara behov av erkännande som sunda, snart vuxna unga män? Med utgångspunkt i Hannah Arendts idéer om handlandet ställer författaren frågor om vilket handlingsutrymme lärare i dagens skola har, men hon undersöker också vad som händer när det inte finns något handlingsutrymme, när läraren blir en blind administratör, en homo faber. Metodologiskt använder sig författaren av 1) ett dialogseminarium med lärare från grundskolan, 2) exempel och reflektioner från hennes egen lärarpraktik, och 3) en filosofisk undersökning med fokus på begreppen estetisk erfarenhet, estetiska lärprocesser, icke-vetande och av-lärande. I dialog med Sarah Ahmed, John Dewey, Hans-Georg Gadamer, Maurice Merleau-Ponty, Jacques Rancière, Cusanus och Jonna Bornemark, försöker hon vidare förstå vilken roll filmen som en estetisk erfarenhet spelade I exemplet med de två nazistpojkarna. Finns det en radikal potential i konstnärliga uttryck som kan skapa handlingsutrymme i Arendts mening? Vidare,i dialog med poeten Wiszlava Szymborska, clownen Nalle Laanela, och två romanförfattare; Rachel Cusk and Albert Camus, försöker författaren utröna vilka möjligheter som kan rymmas i estetiska lärprocesser vad gäller att tänka om (om-tänka) lärarrollen med målet att finna ett hållbart förhållningssätt till undervisning och lärande i ett samhälle där lärare arbetar sig sjuka.