Inledning:Kommunikation kan ske på flera olika sätt. Barn utvecklar en förståelse i sin omgivning och genom att språket utvecklas i interaktion med andra barn och vuxna. Förskolans verksamheter strävar efter att anpassa verksamheten där alla barns behov samt förutsättningar blir tillgodosedda. Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, TAKK, kan agera som ett verktyg hos barn och vuxna där talet sviktar och uttalet är försämrat.Syfte:Denna studie handlar om att få en större inblick om vilka möjligheter finns att arbeta med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Syftet med studien var att få fram vilka framgångsfaktorer som kan bidra till att TAKK fungerar i förskoleverksamheten.Metod:Metoder som användes i den kvalitativa studien var intervju, telefonintervju och observation. För att kunna fullfölja analysen och datainsamlingen gjordes transkriberingar för att sammanställa de två förskollärarna och tjänstemannens intervjuer och observation.Resultat:Resultatet av studien sammanfattar flera positiva faktorer i användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation som kommunikationsform för barn med eller utan språkstörning och flerspråkiga barn. TAKK används som en förstärkning till det talade språket för att konkret visualisera orden med hjälp av tecken. Det som ytterligare framkom i resultatet är att barn med ett annat modersmål än svenskan gynnas av att använda tecken för att förstärka förståelsen för de symboler som representerar ord.

Denna studie undersökte vad 17 föräldrar som deltog i TUFF-utbildning (teckenspråks- utbildning för föräldrar) ansåg vara viktigt/motiverande för att delta i teckenspråksutbildning. Forskningsansatsen som ramar in undersökningen är aktionsforskning och undersökningens design är en mixad metodstudie där mätinstrumenten är enkät, intervju med hjälp av intervjuguide och utvärderingsblankett. Samtliga föräldrar som deltog hade en annan språklig och kulturell bakgrund än svensk och var anmälda till en alternativ utbildning som planerades och genomfördes som ett samarbete mellan SPSM (Specialpedagogiska Skolmyndigheten) i Västra Regionen, Nordiska Folkhögskola (anordnare av TUFF, teckenspråksutbildning för föräldrar) och Kulturföreningen "mitt i det interkulturella mötet", som förkortas m.i.m och har sitt säte i Göteborg. Resultatet visar att det finns sex olika områden som bedöms som viktiga av föräldrarna för att delta i teckenspråksutbildning och att dessa omfattar sociokulturella och allmänna aspekter. Viktigast är att få teckenspråkundervisning som är anpassad till barnet/ungdomens situation och utvecklingsnivå, att få ta del av samhällsinformation som gäller personer i behov av teckenspråk (TSP) eller TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation)och att få diskutera hur man bör göra med modersmålet med barn/ungdomar i behov av TSP/TAKK. I studien analyseras också om kursplanerna för den reguljära och den alternativa TUFF-utbildningen, i något avseende avspeglar de aspekter som föräldrarna anser är viktiga. / TAKK för Språket

Syftet med denna studie var att undersöka hur en för situationen anpassad kommunikationskarta, en pratkarta, kan möjliggöra samtal mellan en 11-årig pojke med autism och utvecklingsstörning och hans mamma när de samtalar om en händelse som inte händer nu. Erik har inget fungerande tal och är beroende av Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK). Han har sedan förskoletiden en pärm med löstagbara bilder (PECS), som han använder för att uttrycka sina behov och intentioner. I studien undersöktes hur interaktionen mellan Erik och hans mamma Maria organiserades sekventiellt. Analysen visade att en kommunikationskarta, en pratkarta med bilder anpassade för samtalet, var en viktig gemensam resurs för både Maria och Erik för att initiera, utveckla och avsluta pratstunden. Analysen baserades på videoinspelat material i hemmet, inspelat av Maria, där deltagarna pratade om den förestående julhelgen. Samtalsanalys (Conversation Analysis) användes som analysmetod. Det visade sig att deltagarna orienterar mot tre huvudsakliga faser i det kommunikativa projektet att etablera samtal om julen:prefas, huvudfas och postfas. Pratkartan var en viktig kommunikativ resurs för både Maria och Erik, vilken de orienterade mot i alla delar av samtalet. Prefasen bestod av de handlingar som leder fram till att Erik använder PECS-bilder för att involvera sig i samtalet. I prefasen var pratkartan helt avgörande för att Erik skulle komma igång och pecsa. I huvudfasen, den fas där Erik använder PECS-bilder för att samtala om julen, utvecklade Maria och Erik gemensamt olika ämnesaspekter av samtalet. Maria upprepade och utvidgade utifrån Eriks pecsyttranden. Hon gav också värderande bidrag och föreslog nya perspektiv på det pågående ämnet. Erik upprepade, byggde ut och överlappade Marias bidrag, men han kunde också aktivt bibehålla koherens i episoden och följde inte alltid Marias utvidgning eller förslag på nya ämnesaspekter. I postfasen avslutade deltagarna pratstunden och talet om julen. Erik bidrog aktivt till avslutandet genom att plocka ihop pratkartorna. Maria bekräftade både verbalt och genom att använda SLUTA-PRATA-bilden att pratstunden är avslutad. Förslag ges på framtida praktikbaserade studier som kan bidra till evidensbaserad praktik.

Previous research has shown that children with multiple disabilities have been able to learn to make choices. Practising choice making is a good way to introduce an intervention using Alternative and Augmentative Communication (AAC). Choice making with objects should then be trainded before choice making with pictures. The present study is a single subject experimental design and was accomplished at a center for children with disabilities in Tanzania during 12 weeks. The primary purpose was to examine if the number of choices made by two boys with cerebral palsy increased after communicationintervention with objects and pictures. The participants were trained to make choices over two intervention phases and the staff were given lectures on two occasions and through tuitions. The number of choices made by the participants as well as the choices offered by the staff, were measured continuously at predetermined activities. The results show that the number of choices with objects and pictures increased in both participants. It was also observed that the interaction between the children and the staff increased. Aspects that are discussed are whether the staff’s ability to offer choices affects the result and that the factors which separate what a “none-choice” is could be defined more clearly.

Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur små barn med Cerebral Pares (CP) deltar, kommunicerar och interagerar med sina vardagliga samtalspartners på förskolan. I studien deltog två små pojkar (2;4 och 4;3 år) med grav CP (GMFCS 5) med lite/inget talat språk. De filmades på förskolan i olika vardagliga aktiviteter tillsammans med de andra barnen och personalen. Vid analysen studerades pojkarnas samlade kommunikativa resurser och återkommande mönster i samtalen på ett detaljerat plan med hjälp av Conversation Analysis (CA). Analysen visade att samtalspartnern hade en viktig roll för att underlätta i samtalet genom att tolka och tillskriva pojkarnas bidrag betydelse. När pojkarna använde en kombination av flera kommunikativa resurser föreföll det vara lättare för samtalspartnern att tillskriva bidragen betydelse. Vilken betydelse som tillskrevs kunde bland annat påverkas av hur barnens bidrag producerades, vilken aktivitet deltagarna var involverade i, eller vilken kunskap samtalspartnern hade om pojkarna sedan tidigare. Det framkom också att pojkarnas oförmåga att sitta självständigt påverkade deltagarstukturen som i sin tur påverkade interaktionen och kommunikationen. Kvalitativa närstudier av interaktion med barn med svår motorisk nedsättning till följd av CP är viktiga då dessa kan demonstrera vilka metoder som omgivningen använder för att skapa mening i interaktion trots barnens begränsade kommunikativa resurser. Barnens signaler kan till exempel vara svårtolkade för omgivningen på grund av den motoriska funktionsnedsättningen, men de vuxna använder den aktuella aktiviteten eller samtalet för att skapa en meningsfull kontext för barnens bidrag. Detta leder till att barnen blir mindre passiva i sin kommunikation och att kommunikationen blir lättare att förstå. Nyckelord: Interaktion, Kommunikation, Cerebral Pares (CP), Conversation Analysis (CA), Kommunikativa resurser. / The aim of this study was to increase the knowledge on how young children with severe Cerebral Palsy (CP) participate, interact and communicate with naturally speaking communication partners at preechool. Two young boys (2;4 and 4;3 years) with severe CP (GMFCS 5) with little or no spoken language participated in the study. They were recorded at preschool in various everyday activities and the recorded material arose from ordinary conversations with other children or staff at the preeschool. When analyzing the data, the principals and procedures of Conversation Analysis (CA), was used to study the childrens communicative resourses and the repeating conversational patterns on a detailed level. The analysis showed that the interlocutor had a very important role in the interaction with the child. The interlocutor attributed meaning to the boys' contributions and this was closely linked to the combination of different communicative resources by the boys. Which meaning that was attributed could, among other things be affected by how the children's contributions were produced, what activity the participants were involved in, or the interlocutors previous knowledge about the boys. In addition, the boys' bodily position relative to the other participants had an influence on communication. The boys inability to sit independently affected the participants positions in interaction, witch affected interaction and communication.  Qualitative detailed studies of interaction with children with severe motor impairment, (CP) is important since these can demonstrate which methods the communicative surround uses to create meaning in interaction despite the children's limited communication resources. Children’s signals can for example be difficult for the communication partners to interpret because of the motor function, but the adults are using the current activity or conversation to create a meaningful context for the children's contributions . This leads to children becoming less passive in their communication and communication becomes easier to understand. Keywords: Interaction, Communication, Cerebral Palsy (CP), Conversation Analysis (CA), Communicative resources

Syftet med studien är att undersöka förskollärares användning och erfarenheter av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Studien är utförd med en kvalitativ metod med intervjuer med förskollärare för datainsamling. Teorin som studien vilar på är det sociokulturella perspektivet där fokus ligger på språk, kommunikation och det sociala samspelet mellan människor. De som medverkat i studien är fyra förskollärare på fyra olika förskolor inom samma kommun. Resultatet som framkom i studien är att förskollärarna tyckte att det var en fördel att använda sig av TAKK som komplement till talspråk med alla barn i verksamheten. Vid användning av TAKK har förskollärarna märkt att barn har mycket lättare att ta till sig det verbala språket när förskolläraren använder sig av tecken till de viktigaste orden i en mening. Det som förskollärarna ansåg som en svårighet är att alla i arbetslaget inte är lika intresserade att använda sig av TAKK i verksamheten. Vidare framkom resultat från förskollärarna i studien att barn är nyfikna och intresserade av ämnet TAKK. Det framkom även att när hela arbetslaget är konsekvent i sin användning av TAKK syns det tydligare i verksamheten. En av förskollärarna uttryckte att TAKK förhoppningsvis och med stor säkerhet kan ge språkutvecklingen en god skjuts framåt. Fler upptäckter i studien är att vissa förskollärare ser på TAKK som ett komplement och att vissa upplever att de har ett krav på sig att lära sig att använda TAKK. TAKK är bra att kunna när det börjar nya barn på förskolan som är i behov av tecken som stöd. Enligt förskollärarna i studien finns det barn i förskolan som engageras av tecken och lyssnar bättre om de av någon anledning inte är koncentrerade på att lyssna. Då kan det vara en fördel att använda sig av TAKK. En av förskollärarna uttrycker tydligt att tecken underlättar förståelsen och finns som ett stöd för språkförståelsen hos barn.

Personer med afasi lider ofta av sina språkliga svårigheter och upplever dem som ett allvarligt problem. När förmågan till effektiv kommunikation genom talat språk inte räcker till kan ett Alternativt och Kompletterande Kommunikationssätt (AKK) behövas. Det möjliggör att personen, förutom med tal, kommunicerar med till exempel bilder, gester eller tecken. Proceduren att välja ett passande AKK är komplicerad och det händer att ett hjälpmedel som inte passar individens behov sätts in av logoped, eller att ett hjälpmedel inte sätts in alls. För att utveckla och förbättra möjligheten att avgöra om och i så fall vilket hjälpmedel som bör användas har Lasker och Garrett utvecklat bedömningsverktyget The Multimodal Communication Screening Test for persons with Aphasia (MCST-A). Denna studies huvudsyfte var att översätta MCST-A till svenska. Studien delades upp i tre delar; 1) översättning och anpassning av MCST-A till svenska, 2) prövning av översättningen på personer utan afasi samt 3) en första testning på personer med måttlig till grav kronisk afasi där deras resultat på MCST-A jämfördes med en skattning av deras förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. Översättningen och anpassningen ledde till en fungerande version på svenska. Resultatet från testningen på personer med afasi går i linje med tidigare forskning, där resultatet på MCST-A speglar personers skattade förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. MCST-A kan således vara ett användbart instrument för att avgöra om och på vilken nivå ett hjälpmedel kan användas av en person med afasi. Det är dock inte möjligt att dra en generaliserbar slutsats utifrån denna studies resultat då urvalet var begränsat. / Individuals with aphasia often suffer from their language difficulties and experience them as a serious problem. When the ability to communicate effectively through spoken language is insufficient, an Augmentative and Alternative Communication (AAC) may be required. This allows the person, in addition to speech, to communicate with for example pictures, gestures or body language. The procedure for choosing a suitable AAC is complicated, sometimes an aid that doesn’t suit the needs of the individual is provided by speech-language pathologists and sometimes an aid isn’t provided at all. In order to develop and improve the ability to determine if and what aids should be used, Garrett and Lasker developed the assessment tool The Multimodal Communication Screening Test for Individuals with Aphasia (MCST-A). The main purpose of this study was to translate MCST-A into Swedish. The study was divided into three parts; 1) translation and adaptation of MCST-A to Swedish, 2) testing the translation on persons without aphasia, and 3) a first test on persons with moderate to severe chronic aphasia, where their results on MCST-A were compared with an estimate of their ability to communicate with AAC in daily life. The translation and adaptation led to a working version in Swedish. The results from the persons with aphasia is in line with previous research, where the results on MCST-A reflects the estimated ability to communicate with AAC in their daily lives. Thus, MCST-A can be a useful tool to determine whether if and on what level aids can be used by a person with aphasia. However, it’s not possible to draw a generalizable conclusion based on the results of this study as the sample was small.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare i grundsärskolan och på individuella programmet på gymnasiesärskolan talar om hur de arbetar för att utveckla elevers kommunikation och vilka arbetssätt de beskriver att de använder i den dagliga undervisningen. Studien syftar vidare till att undersöka vilka strategier lärarna beskriver att de använder för att utveckla elevers kommunikation samt hur en god fysisk, pedagogisk och social lärmiljö kan underlätta för elevernas kommunikation.Studien utgår från en kvalitativ metod där data samlats in genom 9 intervjuer med lärare som arbetar på grundsärskolans ämnesområden och på individuella programmet på gymnasiesärskolan. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att lärarna är väl insatta i olika alternativ och kompletterande kommunikationsredskap (AKK-redskap). De använder tecken som stöd, bildstöd, pekprat, samtalsmatta och kommunikationskartor samt digitala verktyg. Lärarna förstärker AKK-redskapen med att använda tecken och talat språk. Majoriteten av lärarna saknar kartläggningsmaterial för att dokumentera elevernas kommunikation. Resultatet visar att den fysiska, pedagogiska och sociala lärmiljön är viktig och lärarna återkommer till deras betydelse. Lärarna betonar vikten av att bygga upp stöd runt elever i varje lärmiljö. Det är betydelsefullt att lära känna varje elev och deras kommunikationssätt för att eleverna ska kunna utveckla sin kommunikativa förmåga. Slutsatsen är att det är viktigt att man som lärare har god kunskap om flera olika AKK-redskap så att varje elev kan få förutsättningar att hitta rätt kommunikationssätt. Det är också betydelsefullt att hitta elevernas sätt att kommunicera så att de får rätt redskap för att kunna uttrycka sig och att de befinner sig i lärmiljöer som är anpassade efter varje elevs olikhet. Vår förhoppning med studien är att den ska belysa betydelsen av fördjupad kunskap om AKK samt arbetet med att undanröja hinder i lärmiljön. / The purpose of the study is to investigate how teachers in compulsory school for pupils with learning disabilities and in the individual programme at upper secondary school for pupils with intellectual disabilities work to develop students' communication and what working methods they use in their daily teaching. Furthermore, the study aims to investigate what strategies teachers use to develop students' communication and how a good physical, educational and social learning environment can facilitate students' communication. The study is based on a qualitative method where data is collected through 9 interviews with teachers working in the subject areas of the compulsory school for pupils with learning disabilities and on the individual programme at upper secondary school for pupils with intellectual disabilities. The results have been analyzed from a sociocultural perspective and it shows that teachers are proficient in various AKK tools. They use signs as support, image support, touch talk, conversation mat and communication maps. They also use digital tools. Teachers reinforce the AKK tools by using signs and spoken language. The majority of teachers lack material to investigate and to document students' communication. The results also show that all three learning environments are important, and teachers keep mentioning their importance. Teachers stress the importance of building support around the student in each learning environment. It is important to get to know each student and their means of communication in order for the students to develop their communicative skills. The conclusion is that it is important that teachers have good knowledge of several different AKK tools so that each student can have the right conditions to find the right means of communication. It is also important to find the student's communication so that they have the right tools to be able to express themselves and that they are in learning environments that are adapted to their individual differences. Our hope with the study is that it will highlight the importance of in-depth knowledge of AKK and the work to remove obstacles in the learning environment.

Detta examensarbete undersöker specialpedagogens roll i förskolan som förmedlare av konkretaarbetsmetoder och läromedel i förskolan. Detta har undersökts genom en enkätstudie på webben, där 72pedagoger, verksamma inom förskolan svarat, samt en mindre intervjustudie med 4 förskollärare.Intervjustudien genomfördes efter enkätundersökningen, som ett komplement, för att få en bättreförståelse av enkätstudiens resultat. Resultaten av enkätstudien visade att specialpedagoger i förskolani många fall är de som kommer med tips och introducerar konkreta arbetsmetoder, men resultaten visadeäven att det inte alltid räcker med endast introduktion av dessa metoder för att kunna tillämpa dem ipraktiken. Utifrån svaren i enkätstudien och sedan även intervjuerna tyder resultaten på attutbildning/handledning och återkoppling behövs, i vissa fall i större omfattning än vad det ges idag, föratt pedagoger ska kunna tillämpa metoderna i sin verksamhet. Något som jag fann intressant, i resultatenav intervjustudien är betydelsen av hela arbetslagets kunskaper när det gäller tillämpningen av konkretaarbetsmetoder och läromedel i verksamheten. Eventuella brister i det specialpedagogiska stödet somerbjuds och potentiella lösningar för att öka effektiviteten av de olika arbetsmetodernas och läromedlenspåverkan på pedagogers och barns utveckling diskuteras utifrån tidigare forskning och Bronfenbrennerssystemekologiska teori och avslutningsvis ges förslag på fortsatt forskning.

Studien syftar till att undersöka hur lärare i grundsärskolans ämnesområde kommunikation undervisar och vilka läromedel/modeller lärarna använder. Frågeställningen lyder: - Hur beskriver lärare undervisningen ämnesområdet kommunikation?  - Vilka läromedel/modeller använder lärarna i grundsärskolan för undervisning i ämnesområdet kommunikation?  Studien lutar sig mot det sociokulturella perspektivet (Vygotskiji,1978) där språk, kommunikation och interaktion med andra är grunden för lärande. Studien antar också ett didaktiskt perspektiv som stöd där lärarens undervisning i grundsärskolans ämnesområde kommunikation är central. Didaktiska frågorna vad/innehåll samt undervisning/hur skapar ett ramverk i sorteringen av intervjudata.Studien använder kvalitativ metod med semi strukturerade intervjuer. Fem ämnesområdeslärare i fyra olika kommuner deltar i studien. Studien har ett målstyrt (Bryman, 2018) urval av informanter som är verksamma i olika kommuner för att få en vidare bild av hur undervisningen ser ut. Resultatet visar att lärarna använder eleven och kursplanen som stöd i utformningen av undervisningen. Eleven har ett starkt inflytande i skapandet av undervisningen som kan utövas enskilt eller i grupp. Undervisningen lärarna använder – hur de undervisar - är träning i AKK, meningsfulla vardagsaktiviteter, rutiner/strukturer för att skapa kommunikativa mönster Olika läromedel som återkommer är böcker, bokstäver, digitala hjälpmedel som smartboard, Ipad samt olika kommunikationsmodeller som är individuellt anpassade. Upplevelser anpassade efter eleven använder samtliga lärare, upplevelserna kan vara utflykt till skogen eller enkla sinnesupplevelser. Undervisningen har även olika förutsättningar organisatoriskt vilket bidrar till hur undervisningen utformas, exempelvis beroende på andra professioner och samverkansformer. Resultatet visar även att lärarna använder olika schemastrukturer som påverkar val av läromedlen och undervisning. / The study aims to investigate how teachers in the special need school's teach ​​communication and which teaching aids/models the teachers use. The question is: - How do teachers describe teaching ​​communication?- Which teaching aids/models do the teachers in special needs school use for teaching​​ communication? The study leans towards the socio-cultural perspective (Vygotskiji, 1978) where language, communication and interaction with others are the basis for learning. The study also adopts a didactic perspective as support where the teacher's teaching in the special needs school's ​​communication is central. The didactic questions what and how create a framework for sorting interview data.The study uses a qualitative method with semi-structured interviews. Five special needs teachers in four different municipalities participate in the study. The study has a goal-directed (Bryman, 2018) selection of informants who are active in different municipalities in order to get a broader picture of teaching.The results show that the teachers use the student and the curriculum as support in the design of teaching. The student has a strong influence on the design of the teaching which can be practiced individually or in groups. The teaching the teachers use is training in AKK, meaningful everyday activities, routines/structures for creating communicative patterns, books, letters, digital aids such as smartboards, iPads and various communication models that are individually adapted. Experiences adapted to the student are used by all teachers, the experiences can be trips to the forest or simple sensory experiences. The teaching also has different organizational prerequisites, which contributes to how the teaching is designed, for example depending on other professions and forms of collaboration. The results also show that the teachers use different schedule structures that influence the choice of teaching materials and teaching.