Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka svårigheter som svensklärare upplever att det finns med en anpassad undervisning för gymnasieelever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod med fem semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade svensklärarna upplever att de är införstådda i hur de kan anpassa undervisningen för elever som har dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar också att svensklärarna upplever att anpassningssvårigheterna dels beror på tidsbrist, dels på otillräcklig kompetens inom området att ge extra stöd för elever i svårigheter. De slutsatser som studien kommer fram till är att svensklärare skulle behöva mer kunskap om de medicinska orsakerna till dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter för att kunna utforma hållbara och välfungerande anpassningar. En annan slutsats handlar om att majoriteten av lärarna har insikt i hur de yttre förutsättningarna i lärandemiljön kan anpassas för att tillgodose den läs- och skrivproblematik som elever i svårigheter har.

Dagens moderna konflikter tenderar att utmana den traditionella synen på krig och föranleder att militära organisationer behöver utveckla ett flexibelt förhållningssätt för att hantera den osäkerhet som genomsyrar den moderna operationsmiljön. I syfte att kunna hantera den osäkerhet som det framtida slagfältet därmed medför har Försvarsmakten inkorporerat militärteoretikern Meir Finkels flexibilitetsteori i den doktrin som utgör grunden för planering och genomförande av operationer. Det är emellertid en teori som är utarbetad för att besvara frågan hur arméstridskrafter ska hantera osäkerhetsproblematiken på slagfältet. Huruvida teorin även är applicerbar i den kontext som de svenska sjöstridskrafterna verkar i är därför inte en given utgångspunkt. Med utgångspunkt i det beskrivna problemet och Finkels flexibilitetsteori redogör denna teorikonsumerande och delvis teoriutvecklande enfallsstudie för hur flexibilitet förstås vid ledning av de svenska sjöstridskrafterna. Uppsatsen har i det avseendet haft som ambition att utveckla den teoretiska utgångspunkten för hur en specifik stridskraft med dess karakteristiska förutsättningar förstår det krigsvetenskapliga begreppet flexibilitet. Resultatet av undersökningen påvisar att Finkels flexibilitetsteori till stor del kan anses vara tillämplig i den marina kontexten, men att det även finns centrala element i teorin som inte till fullo är förenliga med sjöstridskrafternas verklighet. Dessa aspekter bildar därigenom en grundplatta för en kontextuellt betingad modell som dels adderar en dimension till Finkels flexibilitetsteori och dels påvisar hur flexibilitet förstås utifrån sjöstridskrafternas perspektiv. Modellen visar även att flexibilitetsbegreppet utifrån sjöstridskrafternas synsätt ska förstås som en dynamisk process med flera ingående element. Sålunda måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att de eftersträvansvärda konsekvenserna av ett flexibelt förhållningssätt ska kunna realiseras.

Flexibilitet är ett begrepp som i Doktrin för Gemensamma operationer (DGO20) lyfts fram som en avgörande förutsättning och ett förhållningssätt för Försvarsmakten att anpassa sig efter rådande omständigheter och en allt osäkrare omvärld. Detta är något som enligt tidigare forskning om militär flexibilitet ställer krav på såväl organisation som individer att tillåta och uppmuntra såväl nytänkande som kreativitet. Officerares förståelse för och uppfattningar om begreppet påverkar organisationens samlade förmåga till anpassning. Vilka förutsättningar har Försvarsmakten att hantera de osäkerheter vi ser idag såväl som i framtiden om flexibilitet är en avgörande förmåga? Studien syftar till att ur ett kvalitativt perspektiv och med en tolkande ansats bidra till vetenskaplig kunskap om officerares förståelse för begreppet flexibilitet, ställt i kontrast mot vad som står i gällande doktriner. Studien är en induktivt driven, kvalitativ undersökning med tematisk analysmetod. Studiens resultat visar hur officerare på taktisk nivå i Flygvapnet och Marinen förstår begreppet flexibilitet, genom temana individ, organisation och kontext, där innebörden utgörs av såväl förutsättningsskapande faktorer som inneboende begränsningar hos enskilda individer och organisationen som helhet. Resultatet visar också på vissa kontraster mellan officerares förståelse och det som anges i doktrinerna, där respondenterna utifrån respektive kontexter har en bredare syn på vad flexibilitet innebär, präglad inte bara av insats- och konfliktsituationer utan främst av friktioner inom den vardagliga produktionsverksamheten för såväl individer som organisation. Här kan aspekter med utvecklingspotential inom flexibilitetsområdet identifieras, vilka påverkar Försvarsmaktens förmåga till flexibilitet positivt om de omhändertas.

Övergripande syfte i föreliggande studie är att utöka kunskaperna om hur några gymnasielärare uppfattar såväl vad anpassad undervisning innebär, som hur den fungerar i praktiken. Ett ytterligare syfte är att få kunskap om vilka variationer som förekommer i gymnasielärarnas uppfattning av anpassad undervisning. En central intention är att undersöka hur några gymnasielärare beskriver pedagogisk verklighet med fokus på anpassad undervisning. För att kunna uppfylla studiens syfte har frågeställningar formulerats på följande sätt: Hur uppfattar några gymnasielärare innebörden av anpassad undervisning? Hur uppfattar gymnasielärarna att de anpassar sin undervisning i praktiken? Hur uppfattar gymnasielärarna styrkor med anpassad undervisning? Hur uppfattas svagheter med anpassad undervisning av samma gymnasielärare? Som insamlingsmetod användes en digital enkät som innehöll fyra öppna frågor. Insamlade data av 19 deltagare analyserades fenomenografiskt. Studiens resultat visar att det finns variation i lärarnas uppfattningar av samtliga frågor. Individanpassningar och extra anpassningar uppfattas av de flesta deltagarna som centrala delar i anpassad undervisning medan differentierad undervisning och särskilt stöd uppfattas av färre deltagare som anpassad undervisning. Deltagarna uppfattar såväl styrkor som svagheter med anpassad undervisning. / The overall aim of this study is to expand knowledge about how some secondary school teachers perceive both what adapted teaching means, and how it works in practice. An additional purpose is to gain knowledge about the variations that occur in the upper secondary school teachers' perception of adapted teaching. A central intention is to investigate how some high school teachers describe educational reality with a focus on adapted teaching. In order to fulfil the purpose of the study, questions have been formulated as follows: How do some secondary school teachers perceive the meaning of adapted teaching? How do secondary teachers perceive that they adapt their teaching in practice? How do secondary school teachers perceive strengths with adapted teaching? How are weaknesses perceived with adapted teaching by the same secondary school teacher? A digital questionnaire that included four open questions was used as a collection method. Collected data of 19 participants were analyzed phenomenographically. The results of the study show that there is variation in teachers' perceptions of all issues. Individual and additional adjustments are perceived by most participants as central parts of adapted teaching, while differentiated teaching and special educational support are perceived by fewer participants as adapted teaching. Participants perceive strengths as well as weaknesses with adapted teaching.

Elever är olika och har olika behov av anpassning för att utvecklas och lära sig, därför är det väsentligt att undervisningen anpassas efter elevers olika utvecklingsbehov. Studien syftade till att undersöka hur man kan utforma anpassningar i matematikundervisningen efter olika utvecklingsbehov för elever i årskurs F-3 på ett sätt som är både fördelaktigt och genomförbart för såväl som lärare och elever. Studien var baserad på sex semistruktuerade intervjuer av fyra verksamma lärare och två lärarstudenter i olika städer. Insamlade data transkriberades och analyserades tematiskt med utgångspunkt i forskningsfrågorna för att utreda hur intervjudeltagarna organiserar och utför olika individuella anpassningar i matematikundervisningen för att stödja sina elevers matematiska inlärning. Resultatet visade att ett tätt samarbete mellan två lärare i en och samma klass är ett bra sätt för att stärka anpassningsarbetet samt avlasta lärare, det pekade också på att väl fungerande anpassningar byggs på ett systematiskt arbete som består av förarbete, genomförande och utvärdering. Utmaningar med tids- och kompetensbrist inom anpassningsarbetet var också tydliga i studien. Anpassning är en komplex fråga som kräver ämneskunskap, ledarskap och organisation. Denna studie ger lärare och lärarstudenter inblick i att en hållbar matematikundervisning är till stor del baserad på ett utförligt förarbete och genomtänkta genomgångar.

Studiens syfte är att utifrån ramfaktorteorin och sociokulturell teori synliggöra hur förskollärare anpassar högläsning för att gynna barns lärande. Metoden som använts är en kvalitativ intervjustudie där intervjuer utförts på sex olika förskolor med sex olika legitimerade förskollärare. Intervjun utgick från semistrukturerade frågor. Det valda teoretiska ramverket som använts är sociokulturell teori och ramfaktorteorin. Frågeställningarna som formulerats efter studiens syfte är: hur definierar förskollärare syftet med högläsning? På vilket sätt anpassar förskollärare samtalet under högläsning för att gynna barns lärande? Samt Vilka ramar upplever sig förskollärare ha för att skapa möjligheter till lärande under högläsning? Studiens resultat visar att högläsning används främst i ett lärande syfte. Förskollärarna lyfter även deras egen roll och deras förhållningssätt som betydelsefullt för att skapa ett intresse för högläsning och inspirera till lärande, genom att anpassa högläsningen på olika sätt. Resultatet i studien visar även att förskollärarna har olika organisatoriska och fysiska ramar som påverkar möjligheter till lärande under högläsningen. / The purpose of the study is to make visible, based on the framework factor theory and sociocultural theory, how preschool teachers adapt reading aloud to benefit children's learning. The method used is a qualitative interview study in which interviews were conducted at six different preschools with six different legitimate preschool teachers. The interview was based on semi-structured questions. The chosen theoretical framework used is sociocultural theory and the framework factor theory. The questions formulated according to the purpose of the study are: how does the preschool teacher define the purpose of reading aloud? In what way do preschool teachers adapt the conversation during high reading to benefit children's learning? And What frameworks do preschool teachers experience in order to create learning opportunities during high reading? The study's results show that high reading is used primarily for a learning purpose. Preschool teachers also emphasize their own role and their approach as important in creating an interest in reading and inspiring learning, by adapting reading in different ways. The results of the study also show that preschool teachers have different organizational and physical frameworks that influence learning opportunities during high reading.

Bakgrund: Flertalet kvinnor som har genomgått ingreppet mastektomi i samband med bröstcancer drabbas av psykisk ohälsa. Uppfattningen om att förlora ett bröst skiljer sig för varje enskild individ. En del kvinnor upplever ingreppet som en lättnad då de blir av med den sjuka kroppsdelen, andra upplever ingreppet som ett hot mot deras identitet och kan förändra deras självuppfattning. Kvinnornas livskvalité kan påverkas negativt av en mastektomi, därför behövs kunskap om strategier för att hantera den förändrade livssituationen. Syfte: Att beskriva strategier som mastektomerade kvinnor vid bröstcancer använder sig av för att hantera sin livssituation och främja god livskvalité. Metod: En litteraturöversikt med integrerad design. Grundad på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkommer i denna studie att de tre nyckelfynd som bidrar till att mastektomerade kvinnor kan hantera sin livssituation och främja god livskvalité är: Att skapa meningsfullhet i tillvaron, att använda sig av stöd från omgivningenoch att anpassa sig. Dessa nyckelfynd innefattar sex olika strategier som kvinnor använder sig av. Dessa strategier är: att söka tilltro i religion, att känna samhörighet, att få stöd från familjen, att få stöd utifrån, att använda sig av avledande strategier och att använda sig av inre resurser. Slutsats: Resultatet i denna studie indikerar att kvinnor som finner strategier för att hantera sin livssituation får goda förutsättningar att bemöta utmaningarna som en mastektomi kan innebära. Ur ett omvårdnadsperspektiv kan sjuksköterskans kunskap om dessa strategier vara ett hjälpmedel i mötet med dessa kvinnor för att främja deras livskvalité.

Abstract  Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur pedagogerna tar tillvara på lärmiljöerna som de har på sin förskola, inriktat på utomhusmiljön. I analysen används Vygotskijs teori, sociokulturella perspektivet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex olika pedagoger: fem förskollärare och en förste förskollärare. Av empirin framkom tre teman: Uppfattning om utomhusmiljön, dilemmat om pedagogernas roll utomhus och till sist barns anpassning till miljön.  Fokuspunkterna under intevjuerna låg på hur pedagogerna såg på deras lärmiljöer utomhus och vad pedagogens roll var när de befann sig i utomhusmiljön. Det undersöktes även om hur barns utveckling och lärande är kopplat till förskolans utegård. Studieresultatet indikerar på att respondenterna inte är helt nöjda med hur deras utegård ser ut, samt hur den pedagogiska verksamheten åsidosätts på utegården därav är dessa teman dominerande i analysen. Genom vår teori sociokulturella perspektivet och dess analytiska begrepp har de förtydligat om hur materialet och pedagogernas engagemang påverkar barns utveckling och lärande på utegården. Resultatet indikerar på att en aktiv pedagog, miljö och elev behövs för att undervising ska äga rum. Undervisningen utomhus ligger både på pedagogernas intresse för att undervisa samt materialet som finns tillgängligt på utegården. Materialet kan påverka barns undervising vilket gör det betydande att det finns tillgängligt material och en aktiv pedagog på utegården. Det som finns på utegården är en central del för barns utveckling och lärande, både i den fria leken och i de planerade aktiviterna.

Syftet med föreliggande studie är att få vetskap om hur F-3-lärare anser att arbetsmetoden kooperativt lärande gynnar eller missgynnar läs-, skriv- och språkutvecklingen hos elever med svårigheter likt adhd och autism. Studien är av kvalitativ karaktär. Data har samlats in från semistrukturerade intervjuer med fyra F-3-lärare med viss erfarenhet av kooperativt lärande. Även ett webbaserat frågeformulär utformades av kvalitativ karaktär. 41 informanter besvarade frågeformuläret. Data har därefter transkriberats och analyserats. Resultatet av studien visar att F-3-lärare upplever att kooperativt lärande både gynnar och missgynnar läs- skriv- och språkutvecklingen hos elever med adhd och/eller autism. Resultatet visar också att lärare ofta anpassar arbetsmetoden för elever med dessa svårigheter så att de ska få bästa möjliga förutsättningar i läs-, skriv- och språkutvecklingen. En anpassning är framför allt planerande av gruppsammansättningen. Sammanfattningsvis visar föreliggande studie att kooperativt lärande är en arbetsmetod som både gynnar och missgynnar elever med adhd och/eller autism i läs-, skriv- och språkutvecklingen.

Nyanlända elever på högstadiet står inför dubbla utmaningar i den svenska skolan. Elever som är nyanlända och inte behärskar det svenska språket behöver lära sig både språk och ämneskunskaper samt kunna resonera, tala och skriva på svenska. Jag valde att genomföra min undersökning i en mångkulturell skola där det finns många nyanlända elever. Jag har arbetat både kvantitativt och kvalitativt där metoderna ska komplettera varandra. Alla eleverna hade en liknade syn på ämnesspråket och ämnesbegreppen. Historieämnet är ett ämne som har ett brett stoff samt kräver att eleven kan utveckla sin förmåga att “använda historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används” (Skolverket,2011) enligt lgr 11. Enligt kunskapskraven ska eleven också kunna: “Föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur historia har använts och kan användas i några olika sammanhang och för olika syften, samt hur skilda föreställningar om det förflutna kan leda till olika uppfattningar i nutiden, och vilka konsekvenser det kan få. I studier av historiska förhållanden, skeenden och gestalter såväl som vid användning av källor och i resonemang om hur historia används kan eleven använda historiska begrepp på ett i huvudsak fungerande sätt” (Skolverket, 2011). Tolkar man Skolverkets kursplan i historia för högstadiet kan man konstatera att eleven behöver kunna föra resonemang och kunna använda historiska begrepp, det är detta som kommer att analyseras i examensarbete.