I dagens matematikundervisning ska eleverna utveckla olika förmågor, varav många är kommunikativa. Detta ska enligt styrdokumenten genomföras i en skola som tar hänsyn till elevers olika behov med en strävan att uppväga skillnader av elevernas olika förutsättningar. Syftet med studien är att utveckla kunskaper om och förståelse av kommunikationens roll i det matematiska klassrummet där elever med blindhet finns samt hur den främjar delaktighet för dessa barn. Arbetet genomfördes som en kvalitativ studie och bygger på halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med tio matematiklärare som var och en har en punktskriftsläsande elev i sin undervisningsgrupp. Intervjuerna analyserades med stöd av Hufferd-Ackles, Fuson, & Gamoran Sherins (2004) ramverk samt Jansons (2005) delaktighetsmodell. Resultatet visar att kommunikationen har en central roll i all undervisning men att den inte självklart leder fram till ett kommunikativt arbetssätt. Många av de intervjuade lärarna har en kommunikativ förpackning på sin undervisning, men inte viljan eller förutsättningar att bedriva en sådan undervisning fullt ut. För att de punktskriftsläsande eleverna ska bli delaktiga i matematikundervisningen behöver de ha goda kommunikativa färdigheter samt behärska sina alternativa verktyg. Detta gäller oavsett om läraren arbetar traditionellt eller kommunikativt. Men den kommunikativa matematikundervisningen ställer högre krav på goda kommunikativa färdigheter då den bygger på samspel mellan eleverna. Lärarna såg därför ett behov av extra träning för den punktskriftsläsande eleven, bland annat läsning av text och taktila bilder samt studieteknik, men många hade svårt att få till träningen i praktiken. Jag kan inte säga att eleverna i klasserna som hade ett mer kommunikativt arbetssätt var mer delaktiga. Men den kommunikativa matematikundervisningen innehåller många delar som kan leda till delaktighet om eleven har verktyg för att kunna delta i kommunikationen.

FNs barnkonvention innehåller bland annat barns rätt till delaktighet och inflytande som en av barns rättigheter. Under de senaste 20 åren har synen på barn och barndom förändrats inom forskningsområdet, och från att barndom setts som ett biologiskt fenomen ses barn allt mer ur ett barnsociologiskt perspektiv, där de har egna kompetenser och rättigheter (James & Prout, 1997:1-5; Hägglund, m.fl. 2013:21-27). Ett paradigmskifte där synen på barn gått från en bristdiskurs där barnen ses som tomma kärl som behöver lära sig all kunskap från vuxna, till att barn ses som egna aktörer med egna intentioner och viljor (James och Prout, 1997:1-5). Begreppet Toddlar används i denna studie i analysen och konklusionen. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning, när och hur toddlars delaktighet samt inflytande framträder i samling i relation till pedagogbemötande. Studiens metod har en kvalitativ ansats men presenteras även kvantitativt. Datainsamling har genomförts med hjälp av observationer, ett observationsschema som utformades efter studiens teoretiska utgångspunkter med bland annat Shiers (2001) modell för att öka delaktighet i beslutsfattande. De kvantitativa data som presenteras om toddlares deltagande i samling är bland annat ålder på deltagarna och storlek på barngrupperna och hur ofta toddlare fick möjlighet att vara delaktiga under samlingarna. Resultatet i denna fallstudie visar på hur toddlares delaktighet i samling ser ut i förhållande till om pedagoger använder sig av nivåerna i Shiers modell om ökat deltagande eller inte. Studien visade att barn blev lyssnade till vid alla samlingar förutom en. Den visade också att det fanns ett system för att göra toddlares delaktiga, en turordning, vid nästan samtliga. Men det fanns inget system för att ge barnen inflytande över samlingen, utan detta kom spontant och handlade om sånger eller behandling av rekvisita. Resultatet i denna fallstudie kan vara användbart i förskola där personalen vill öka barns delaktighet och spontana inflytande i samling. Bristen på barninflytande som denna fallstudie visar på i samling skulle vara intressant att utveckla i vidare forskning.

Teachers`availability for play   Preschool teachers' involvement in their children's free play. Syftet med undersökningen är inriktad på att få en ökad kunskap om hur delaktiga förskollärarna är i barnens fria lek. Undersökningen belyser hur förskollärarna värderar den fria leken som verktyg för delaktighet och inkludering. Förskollärarnas förståelse för att använda den fria leken i värdegrundsarbetet är framträdande genom deras förmåga att inta ett specialpedagogiskt förhållningssätt. Undersökningen bygger på det sociokulturella perspektivet som har sitt ursprung ur Vygotskijs tankegångar om att man lär genom sociala interaktioner i sociala sammanhang. Undersökningen använder sig av en fenomenografisk ansats med en kvalitativ metod. Den består av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor till verksamma förskollärare i förskolan. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att medvetenheten för att använda sig av den fria leken som metod varierar. Lek och lärande hör starkt ihop. Förhållningssätt och brist på resurser minimerar mängden lärartillfällen för barnen. Exkluderade förskollärare i leken påverkar barnens möjligheter för delaktighet och inkludering.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva, jämföra och analysera hur unga vuxna med NPF och nätverksledare upplever brukarens delaktighet vid nätverksmöten, som arrangeras i avsikt att samverka för brukarens bästa. Vidare syftar studien till att analysera delaktighetsfrämjande arbete hos nätverksledarna. Frågeställningar: • Vilken upplevelse av brukarens delaktighet beskriver informanterna vid nätverksmöten? • Vilken betydelse har samverkan för brukarens upplevelse av delaktighet vid nätverksmöten? • Hur beskriver nätverksledarna sitt delaktighetsfrämjande arbete? Teori: Studiens teoretiska perspektiv är symbolisk interaktionism med de centrala begreppen delaktighet, samverkan och meningsskapande vilka används för att tolka empirin. Metod: Utifrån en kvalitativ metod har sex halvstrukturerade intervjuer genomförts, varav tre med brukare som det arrangerats nätverksmöten kring samt tre med nätverksledare. Samtliga informanter kontaktades genom den så kallade snöbollseffekten. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar utformades en intervjuguide, vars svar transkriberades och analyserades genom meningskodning. Resultat: Brukarna upplever en större delaktighet vid nätverksmöten än vid andra situationer i vardagen. Nätverksledarna är mer positiva i sina uppfattningar än brukarna. Det framkommer att brukarens upplevelse av delaktighet handlar om att vara en del av ett sammanhang. Hindrande faktorer för samverkan är hindrande för brukarens upplevelse av delaktighet. Nätverksledarnas delaktighetsfrämjande arbete grundar sig i en ständig återkoppling till brukaren och dialog mellan deltagarna.

Bakgrund: Hjärt- och lungräddning (HLR) är den första hjälpen för att behandla ett hjärtstopp. Etiska riktlinjer för HLR i Sverige rekommenderar anhörigas närvaro om det finns bra förutsättningar. Sjuksköterskor har olika roller vid en återupplivningsinsats som bland annat deltagande i HLR och stöd till anhöriga. Anhöriga ska inkluderas i ett patientperspektiv och deras delaktighet är viktig att beakta av sjuksköterskorna genom interpersonella relationer och ömsesidighet i förhandling med anhöriga.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddning på vuxna patienter i sjukhusmiljö. Metod: En litteraturöversikt där 13 vetenskapliga artiklar har analyserats, varav 7 kvalitativa, 4 kvantitativa och 2 kvalitativa/kvantitativa. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier: Ett svårt beslut, En utmaning att hantera anhörigas närvaro och Tillfälle som medför möjligheter med 7 underkategorier. Konklusion: Anhörigas närvaro uppfattas som ett svårt beslut när det gäller att tillfråga eller inte anhöriga. Strukturella hinder i organisationen och emotionella reaktioner hos anhöriga är faktorer som sjuksköterskor anser försvåra beslutet. Sjuksköterskor uppfattar att det är en utmaning att behandla med anhöriga närvarande eftersom det skapar osäkerhet och kräver en extra sjuksköterskeresurs. Anhörigas närvaro uppfattas som ett tillfälle som har flera potentialer, vilket innebär att anhörigas engagemang och sjuksköterskors professions utveckling möjliggörs. / Background: Cardiopulmonary resuscitation (CPR) is the first emergency procedure for a cardiac arrest. Ethical guidelines for CPR in Sweden encourage family presence during appropriate circumstances. Nurses have different roles during a resuscitation effort which includes: participation in CPR, supporting the family, etc.. Nurses should include family members in the patient's perspective and they should implement family members’ participation through interpersonal relationship and mutuality in negotiation. Purpose: To describe nurses' perceptions of family presence during CPR on adult patients in a hospital setting. Method: A literature review with 13 articles, consisting of 7 qualitative, 4 quantitative and 2 qualitative/quantitative analyzed. Results: Three categories emerged from the analysis:  A difficult decision, A challenge to deal with family members’ presence, and Opportunity with possibilities, with 7 subcategories. Conclusion: The decision to ask family to be present during CPR is perceived by nurses as a difficult one. Organizational barriers and the emotional reactions of families are factors that influence their perceptions about asking family to be present or not. Nurses perceive that it is a challenge to deal with family presence because it creates uncertainty and requires additional personal. Family presence is perceived by nurses as an opportunity with considerable potential to involve the patient’s family and for the nurses themselves to development within their profession.

An acquired brain injury can cause a variety of conditions and impairments. Aphasia affects linguistic functions in the brain to different extent and degree, which entails negative impact on social interactions with the surrounding environment. Adjusting the ways of communicating can facilitate conversation and informational exchange. Previous studies have shown that knowledge about aphasia lacks among the public and care givers. Persons with aphasia are likely to interact with officials within the support system. These professionals with various education will partake in assessments and decisions that will have significant impact on persons with aphasia and their families. It is essential that officials have sufficient knowledge of the diverse individual needs in order to provide adequate support. According to governmental laws and regulations, officials should offer communicational support regardless of the service or support they provide. The literature suggests that knowledge about aphasia is also lacking among officials. Since there is little or no research on the subject, motivation was given for the study at hand. A qualitative study was conducted on six informants, all professionals who offer different kinds of service and support, at various levels and within different fields of the support system. The results implied that their knowledge about aphasia was insufficient on all accounts, except for awareness of psychosocial consequences. Four out of six informants had lacking knowledge about communicational support, two had greater understanding of communicational needs and more competence in facilitating strategies. Since respondents were few, this study may primarily serve as a motivation for further research on the subject, and encourage communicational training.

Studien handlar om barn med leksvårigheter, hur pedagoger uppmärksammar de barnen, samt hur de arbetar för att stötta och hjälpa dem. Till denna studie används kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Det är fem verksamma pedagoger som intervjuas. Resultatet visar att det är pedagogernas stöd, delaktighet och närvaro som är de viktiga faktorerna för barn med leksvårigheter. Det framkommer även att pedagogerna har ett stort ansvar när det kommer till att stimulera barnens lekförmåga. De intervjuade pedagogerna framhäver även vikten av att använda regelbundna observationer i verksamheten för att kunna se barn med leksvårigheter. Resultatet visar även att barn med leksvårigheter oftast hamnar i konflikt med andra barn då de inte kan hantera de tre sociala lekreglerna.

Studiens syfte är att bidra till kunskapandet om de yngsta barnens möjlighet till delaktighet och inflytande i förskolan. Det empiriska materialet har insamlats via fem intervjuer med förskollärare. Även icke-deltagande observationer av förskollärares möjliggörande för de yngsta barnens inflytande och delaktighet har utförts vid de två avdelningar där de intervjuade förskollärarna arbetar. Datan har analyserats med hjälp av narrativ analys utifrån ett normkritiskt perspektiv.  Studiens resultat visar att två arbetssätt dominerar vad gäller arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande i förskolan. Det första arbetssättet går ut på att förstå och bekräfta det barnet uttrycker, detta förutsätter att med lyhördhet lyssna till hela barnet med alla kroppens sinnen. I detta anses kärnan i arbetet således vara att som förskollärare förstå det barnet försöker uttrycka så att barnet upplever sig förstått och bekräftat. Den andra dominerande metoden att arbeta med inflytande och delaktighet är genom att skapa valtillfällen för barnen. Studiens resultat visar även att faktorer som påverkar detta arbete inkluderar säkerhetsaspekter, omvårdnadsrutiner, barnens verbala förmåga och personlighet, förskollärartäthet och lokaler. Studien visar att arbetet med de yngsta barnen står i relation till djupt rotade diskurser vilket således gör det kopplat till makt. Studiens resultat visar även att vuxna har en definitionsmakt jämtemot barn som påverkar arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande. Det viktiga för att tillmötesgå detta är medvetenhet gällande makten jämtemot barnen och att inte använda mer auktoritet än nödvändigt.

I denna kvalitativa studie undersöker vi hur förskollärare ser på sitt eget deltagande i leken, deras förhållningssätt och hur de anser sig arbeta med leken i förskolan. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på tre förskolor belägna i samma kommun. Vi tolkar resultatet utifrån Vygotskijs sociokulturella teori. Studien visar att de åtta förskollärarna gärna deltar i barns lek men uppvisar en eftertänksamhet kring hur och när man bör delta och betonar att det krävs en medvetenhet och känsla för att inte störa. De beskriver att de intar olika roller beroende på situation och behov. Förskollärarna beskriver också hur de agerar olika beroende på vilken typ av lek som försiggår. Förskollärarna beskriver vikten av lekens betydelse för barn samtidigt som de beskriver hur den dagligen används i lärandesyfte. Resultatet visar också att förskollärarna eftersöker en kollegial samsyn i arbetslaget för att kunna stå enade i arbetet med leken.

Barn befinner sig i olika utvecklingsstadier och mognadsnivåer under uppväxten. Att vara barn och anhörig till en sjuk förälder kan skapa oro och osäkerhet, därför är det av vikt att sjuksköterskan stödjer och informerar barnet. Barn har enligt lag rätt att få stöd och information kring sin sjuka förälder. Samtidigt har sjuksköterskan en skyldighet att fånga upp anhörigas behov. Hälsofrämjande familjesamtal hjälper sjuksköterskan att fånga upp barn och individanpassa mötet ur ett barnperspektiv. Att involvera barnet i föräldrarnas vård kan minska risken att barnet utvecklar psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans möte med barn som anhöriga. Studien utgörs av en litteraturöversikt som bygger på åtta artiklar. Artiklarna analyserades enligt Fribergs mall och tre teman och tio subteman bildades; Att möta barn är en utmaning, En stödjande organisation och En stödjande kommunikation. Resultatet visar på kunskapsbrist gällande barns utvecklingsstadier samt avsaknad av rutiner och riktlinjer för att synliggöra och möta barn som anhöriga. Sjuksköterskor upplever att det är en utmaning att möta tonåringar. Barn har behov av att bli involverade i sin förälders vård för att känna välbefinnande, dock kan föräldrarna hindra sina barn i tron om att skydda dem. Stöd från kollegor är en viktig del av sjuksköterskans arbete, även i form av en kunnig kollega så kallad barnrepresentant som fungerar som en resurs i arbetet med barn som anhöriga. Diskussionen innefattar bristen på kunskap, barns delaktighet, rutiner och riktlinjer samt sjuksköterskans möjlighet till reflektion.