Studien syftar till att beskriva de yngsta barnens inflytande och delaktighet i förskolans dokumentationsarbete. Frågeställningarna var: Hur beskriver förskollärare att de dokumenterar med de yngsta barnen? Och hur beskriver förskollärare sitt ansvar i relation till barns delaktighet och inflytande i förskolans dokumentationsarbete? Studien har genomförts med sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare som arbetar med de yngsta barnen i förskolan. Datainsamlingen är analyserad utifrån en tematisk analysmetod utifrån den insamlade empirin. Studiens resultat visar att förskollärare har ett ansvar vid ett dokumentationsarbete med de yngsta barnen då inte alla barn har ett fullt utvecklat verbalt språk. Förskollärare väljer vad som ska synliggöras för verksamheten utåt och väljer när, hur, vad och för vem som dokumentationsarbetet är till för. Hur förskollärare dokumenterar i verksamheten ger betydelse för barnens delaktighet och inflytande, barnens lärande och påverkan av utformningen av verksamheten. Slutsatsen av studien visar på att förskollärare har en medvetenhet om att deras tolkningar av de yngsta barnen görs, vilket medför svårigheter kring barns inflytande och delaktighet i förhållande till läroplanens riktlinjer. Förskollärare har en medvetenhet om att de måste få de yngsta barnen mer delaktiga och ha mer inflytande. Det som blir problematiskt är bara frågan hur.

Normer utgörs av föreställningar kring vad som betraktas som normalt och får på så vis betydelse för hur människor samspelar med varandra. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare talar om normkritik och hur de beskriver sitt praktiska arbete. Datainsamlingen utgörs av kvalitativa intervjuer med åtta legitimerade förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna anser att normkritik är ett viktigt ämne men att de samtidigt upplever svårigheter med att implementera det normkritiska förhållningssättet i hela verksamheten. Ett normkritiskt perspektiv användes för att analysera resultatet. Slutsatsen är att det normkritiska arbetet kan försvåras av faktorer som bristande samsyn i arbetslaget och att arbetet inte tar hänsyn till normers samverkande funktion.

Varje år vårdas 95 000 barn på sjukhus i Sverige. De vanligaste orsakerna till att barn 0–17 år söker vård är på grund av infektioner och skador. Alla barns rätt är att få sin röst hörd och möjlighet att uttrycka sin åsikt. Deras åsikt ska alltid beaktas utifrån mognad och ålder.  Efter grundlig information ska barn vara delaktiga i beslut gällande deras omvårdnad. Trots att flera studier påvisar barnsjuksköterskans skyldighet att göra barn delaktiga i omvårdnaden krävs det mer forskning, utbildning och konkreta metoder för att uppnå målet för delaktighet. Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling. Data samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med barnsjuksköterskor som arbetade med barn på sjukhus. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Fyra huvudkategorier framkom: Att främja delaktighet genom att skapa en relation beskriver hur en relation och ett förtroende mellan barnsjuksköterskan och barnet kan skapas. Att främja delaktighet genom förberedelse beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att förbereda muntligt, genom att visa bilder och genom att visa material. Att främja delaktighet genom aktivt deltagande beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktigt genom att ge barnet möjlighet att bestämma och att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer och i sin sjukdom. Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att anpassa vårdmiljön efter barnets behov. Konklusionen av studien var att resultatet kan ge omvårdnadsprofessionen ökad kunskap och redskap för hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig i sin sjukdom och behandling.

Syftet med studien är att undersöka hur åtta förskollärare beskriver arbetet med att göra barn med annat modersmål som ännu inte utvecklat det svenska språket delaktiga i språkliga sammanhang. Forskning visar att flerspråkighet är en utmaning för förskollärare och att språkkunskaper kan vara en förutsättning för barns delaktighet. Studien har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv. Vi har använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna arbetar med barn i åldrarna 3-5 år på sju olika förskolor i Sverige. Resultatet visar att barns varierande språkkunskaper både beaktas och osynliggörs i planering av aktiviteter. Förskollärarna använder olika metoder för att stötta barns kommunikativa uttryck, samt utvärderar barns delaktighet genom att läsa av kroppsspråk. Slutsatsen är att förskollärarna ser kommunikation som en grund för barns delaktighet och planerar, genomför och utvärderar aktiviteter med olika hänsyn till barn som ännu inte utvecklat det svenska språket.

Bakgrund: Bakgrunden till studien grundar sig i ett intresse av att ta reda på hur patienter inom den psykiatriska tvångsvården upplever delaktighet, mitt i den situation som personerna befinner sig i. Av etiska skäl kunde dock inte patienterna själva intervjuas. Därför har jag valt att istället intervjua personal som dagligen arbetar nära patienter inom tvångsvården, för att ta reda på hur personalen upplever att man kan skapa delaktighet i patienternas vardag. Personer som vårdas inom den psykiatriska tvångsvården är en grupp som inte syns ute i samhället och därför kan de personerna lätt glömmas bort. Delaktighet är ett centralt begrepp inom socialpedagogiken och någonting som alla människor har rätt till. Med anledning av det här valde jag att göra en studie med den här utgångspunkten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur personalen kan göra patienter inom den psykiatriska tvångsvården delaktiga i sin vardag. Vidare att undersöka vilka utmaningar de stöter på inom ramen för lagstiftningen. Metod: Studien har en kvalitativ metod där halvstrukturerade intervjuer har genomförts med tre sjuksköterskor och tre skötare som dagligen arbetar med patienter inom den psykiatriska tvångsvården. Resultat: Resultatet visar att ett tydligt säkerhetstänk från personalens sida styr väldigt mycket hur utformningen av arbetet sker. Vidare att personalens tillgänglighet och möjlighet att lyssna på patienterna är viktiga komponenter i det delaktighetsfrämjande arbetet. Resultatet visar också att patienternas förutsättningar och psykiska mående är några av faktorerna som kan skapa svårigheter när det gäller att uppnå delaktighet för patienterna. Dessutom finns hela tiden lagstiftningen med dess begränsningar med; vilket givetvis påverkar både hur arbetet sker, samt i vilken mån patienterna kan vara delaktiga.

Syftet med denna studie var att undersöka barns uppfattningar om sitt eget inflytande i förskolans verksamhet. För att få svar på vårt syfte utgick vi från två frågeställningar som var: Vad uttrycker barnen möjliggör deras inflytande i förskolan? Samt: Vad uttrycker barnen begränsar deras inflytande i förskolan? Studien är gjord utifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sammanlagt nio barn från två olika förskolor. Vår förhoppning med studien var att presentera en liten del av hur barn betraktar världen i förskolan och grunden i problemområdet var barns syn på sin tillvaro och på sitt eget inflytande i verksamheten. Det barnen uttryckte som möjligheter för inflytande resulterade i des-sa fyra kategorier: Leken, deras födelsedag, påverka pedagogers val samt pedagogers frånvaro blir barns infly-tande. Aspekter som kunde begränsa barnens inflytande landade i dessa fyra kategorier: Rutinbundna situationer, regler, önskan om att ha inflytande samt pedagogerna bestämmer. Vi har förstått det som att leken i förskolan kan vara central för barns inflytande, då vi tolkat att barnen främst i leken uppfattar sig ha inflytande. Begränsningarna för barns inflytande har en stor plats i resultatet, då vi kunde förstå att barnen hade mycket att säga om vad som kan sätta gränser för deras inflytande i förskolan. / <p>Godkännande datum: 2019-01-04</p>

Syftet med denna studie är undersöka hur vi i förskolans värld kan skapa aktiviteter som bidrar till handlingsberedskap hos barn, gällande frågor som rör hållbar utveckling. Studien har utförts med delaktiga observationer som främsta metod, där bildvisning har använts för att introducera och väcka barnens intresse för olika hållbarhetsfrågor. Studien utgår från barnens intresse, beskrivningar och förståelse där handlingsberedande aktiviteter gällande nedskräpning iscensatts för att skapa medvetenhet hos barnen. Studien vilar på en livsvärldsfenomenlogisk grund men tar också avstamp i den sociokulturella teorin om barns lärande. Studiens resultat har tematiserats och visar att barnens förståelse för hållbarhetsfrågor är omfattande. Barnen beskriver och relaterar till omvärlden utifrån de fenomen som framstår som viktiga i deras livsvärld, där normen om rätt och fel, människans skuld och ansvarstagande betonas. / The purpose of this study is to investigate how we in the preschool environment can create activities that contribute to action readiness for children, regarding issues related to sustainable development. The study has been performed with participatory observations as the primary method, where image display has been used to introduce and awaken the children's interest in various sustainability issues. The study is based on the children's interest, descriptions and understanding where action-preparatory activities regarding littering have been staged to create awareness for the children.The study rests on the lived-world phenomenological foundation, but also takes root in the socio-cultural theory of children's learning. The study's results have been thematised and show that children's understanding of sustainability issues is extensive. The children describe and relate to the outside world true the phenomena that appear to be important in their world of life, where the norm of right and wrong, human guilt and responsibility is emphasized.

Delirium är en allvarlig komplikation hos främst äldre men drabbar även alla åldrar. Delirium är i sig associerat med en sämre prognos och högre mortalitet, innebär ofta en längre vårdtid samt utgör många gånger ett stort obehag för patienten. Det är viktigt att sjuksköterskan känner igen delirium och vet hur det ska handläggas. Andelen äldre ökar i hela världens population som kan leda till dilemman i form av ökade kostnader för hälso- och sjukvården och ökat vårdlidande för patienten samt att dessa förändringar kommer att påverka den hållbara utvecklingens tre dimensioner. Det är sjuksköterskans ansvar att möta denna patientgrupp med rätt kunskap, verktyg och kliniska färdigheter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av och kunskap om att vårda patienter med delirium. En litteraturöversikt har här valts som metod för att kunna besvara syftet. 11 artiklar utgör resultatdelen. Två huvudteman framkom som gavs titlarna “Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med delirium” och “Sjuksköterskans redskap för prevention och behandling”. Under dessa teman kunde vi utröna sex stycken subteman, “ Att vårda med närvaro”, Sjuksköterskans känslor om att vårda denna patientgrupp”, “Sjuksköterskans syn på patienten som lider av delirium”, “Sjuksköterskans samarbete med andra yrkeskategorier och anhöriga”, “Förbättra vårdandet genom utbildning” och “Sjuksköterskans redskap i form av bedömningsinstrument och klinisk blick”. Resultatet visar att en närvaro av sjuksköterskan hos patienten ger positiva effekter i form av minskat vårdlidande och en delaktighet för patienten. I stress tenderar sjuksköterskan att inte se patienten som en helhet utan som ett objekt. Sjuksköterskan kan förebygga uppkomsten av delirium genom att använda sig utav olika redskap samt genom kontinuerlig utbildning för en god och säker vård.

Huvudsyftet med studien var att utforska hur personer som kommer i kontakt med både grundskola och grundsärskola uppfattar de gemensamma informella lärmiljöer som kan finnas på skolorna. Det forskades även i vilken utsträckning som samspel och inkludering sker. Slutligen undersöktes utrymmets egenskaper. Unikt för studien var att den utgick från informella lärmiljöer. Inte samspel och inkludering i mer traditionella formella lärmiljöer som exempelvis ett klassrum. Studien utgick från det sociokulturella perspektivet och dess syn på kunskap och lärande. Studien var kvalitativt orienterad med intervjuer som datainsamlingsmetod. För att komma fram till syftet intervjuades personer som kom i kontakt med både grundskola och grundsärskola. Informanterna hade olika befattningar och yrkesmässig bakgrund. De arbetade på olika skolor i olika kommuner. Den utgångspunkten gav ett djup och en bredd till studien. Bland informanterna fanns bland annat lärare, speciallärare samt specialpedagoger. Resultatet av studien visade att på de skolor där grundskola och grundsärskola delade lokaler fanns det gemensamma utrymmen där elever från de olika skolorna kunde mötas. Resultatet visade även att informanterna generellt hade en positiv inställning till de gemensamma utrymmena och att de tydligt kunde se hur de bidrog till spontant samspel mellan eleverna. Resultatet visade även vikten av vuxnas närvaro och att olika hjälpmedel användes för ett ökat samspel. En återkommande uppfattning var att inkludering inte får ske på någon enskilds elevs bekostnad utan att det måste ske på ett tryggt sätt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och hinder som förskollärare uppfattar till en flerspråkig utveckling hos barnen på förskolan, samt vilka förutsättningar förskollärare har önskemål om för att verksamheten ska kunna utvecklas i detta avseende. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer av utbildade förskollärare på fyra olika förskolor. Totalt gjordes fyra intervjuer varav två intervjuer på kommunala förskolor och två intervjuer på privata förskolor. Resultatet visar att förskollärarna upplever det som fler hinder än möjligheter till att utveckla barnens flerspråkighet och menar att de saknar kompetens kring ämnet. De påpekar samtidigt vikten av att modersmålet är betydelsefullt och något som barnen ska känna stolthet över. Det visar sig att övervägande aktiviteter sker på det svenska språket på förskolan och att majoriteten uppmuntrar barnen till att även prata svenska på förskolan. Detta med en påpekan om att det är många vårdnadshavares önskemål att deras barn ska lära sig svenska på förskolan.