Begreppet närvaro används ofta inom teatern, men att ha närvaro på scenen kan nästan låta som något magiskt. Som om närvaro är något jag som skådespelare kan ha turen att ha, eller oturen att inte ha. Vad är egentligen närvaro?   Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur visar jag på tilliten, modet, ansvaret, leken och det gemensamma målet som nödvändiga förutsättningar för närvaro. En kommunikativ närvaro i dialog med oss själva, med varandra och i det där tredje som där kan uppstå.

Utvärderingar används idag flitigt inom den svenska skolan för att bedöma verksamheten, en verklighet i vilken detta examensarbete gör avstamp i. Genom att genomföra en aktionsforskningsstudie har vi prövat och studerat en modell för pedagogisk utveckling som utgår från utvärderandet men också innefattar ett tillvaratagande av utvärderingsresultatet genom kollegialt uppföljningsarbete. Modellen innefattar kortfattat ett utforskande och ett tillvaratagande, vilket syftar till att väcka reflektion och kollegial samverkan med pedagogisk utveckling som målsättning.

Tänk dig att du läser lokaltidningen och slår upp en artikel om att ett häkte ska byggas i Sollentuna. Några sekunder senare inser du att det långt gångna förslaget innebär att det placeras mittemot ditt sovrumsfönster. Hur skulle du reagera? För snart 15 år sedan föreslog Kriminalvårdsstyrelsen ett nytt häkte i Sollentuna. Sollentuna kommun utredde då möjligheten att placera Häktet på samma mark som Turebergsskolan då fanns på. Idén var att skapa ett stort rättscentrum i ett centralt område. Planprocessen fick stor medial uppmärksamhet, till stor del på grund av att boende på intilliggande Malmvägen kände sig överkörda. Samtidigt deltog relativt få invånare i den formella planprocessen. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur Sollentuna kommun arbetade med medborgardeltagande för 15 år sedan och huruvida det har skett en förändring. Det gjordes genom att undersöka två projekt i Malmvägenområdet; Häktet och Malmparken. Dokument från Sollentuna kommuns arkiv, tidningsartiklar och intervjuer användes. I det senare projektet undersöktes även Sollentuna kommuns hemsida och sociala mediekanaler. Slutsatsen blev att kommunen följde PBL och praxis och att ingenting sticker ut med deras arbete under planeringen av Häktet. Samtidigt verkar det vara ett av problemen för de boende, eftersom de ständigt efterfrågade mer information och fler utredningar. Att planera i ett bostadsområde där valdeltagandet är markant lägre än i andra delar av Sollentuna kräver förmodligen ytterligare ansträngningar, främst från politikernas sida. Tilliten till kommunen verkar vara låg i området och minskade sannolikt när kommunägda Sollentunahem valde att avbryta renoveringarna i det slitna miljonprogramsområdet. I arbetet med Malmparken genomfördes en medborgardialog som främst ledde till positiva reaktioner från invånarna, även om det i några svar är tydligt att tilliten till kommunen fortfarande är bristande för vissa. Sollentuna kommun har tagit ett krafttag i arbetet med medborgardeltagande, men missar delvis att kommunicera den ambitionen till de invånare som gärna besöker hemsidan och sociala medier för information om deltagande. / Imagine reading the local newspaper and finding an article regarding a jail being built in Sollentuna. A few seconds later you realize the proposal means it will be placed right in front of your bedroom window. How would you react? Almost 15 years ago Kriminalvårdsstyrelsen proposed a new jail could be built in Sollentuna. The municipality of Sollentuna therefore investigated the possibility of placing it on the same location as Turebergsskolan. The idea was to form a big legal center in a central area. The planning process received a lot of attention from the media, mostly because tenants from nearby Malmvägen felt trampled on. At the same time few residents participated in the formal planning process. The aim with this thesis was to examine how the municipality of Sollentuna handled the question of citizen participation 15 years ago and if their take on it has changed. It was carried out by investigating two projects located in the area Malmvägen; the Jail and Malmparken. Documents from the archives of Sollentuna municipality, newspaper articles and interviews were used. For the latter project Sollentuna municipality’s webpage and social media channels were analyzed. The conclusion was that the municipality of Sollentuna followed the recommendations listed in PBL and common practice. There was nothing unusual regarding the planning of the Jail. Simultaneously that seemed to be the problem for the residents, since they constantly requested more information and further investigations. To plan physical changes in a residential area where significantly fewer people participate in elections than in other parts of Sollentuna probably calls for further effort, foremost from the politicians. The confidence for the municipality of Sollentuna seems to be low in the area and probably decreased when the municipally owned Sollentunahem terminated the ongoing renovations of the worn down “Million program” area. During the planning of Malmparken a citizen dialogue was carried out, that mostly led to positive reactions from the residents. Although it is clear the confidence for the municipality of Sollentuna still is lacking for some people. The municipality of Sollentuna has taken vigorous efforts regarding including citizens in the planning process, but partly misses to communicate this ambition to those residents who gladly visits their website and social media in search for information about participation.

Vår undersökning handlar om konflikter, konflikthantering samt språkets betydelse för att lösa konflikter. Syftet med själva undersökningen är hur pedagoger ser på konflikter i skola och förskola och hur dessa hanteras. Med pedagoger menas förskollärare, fritidspedagoger och grundskollärare. Även språkets betydelse för att hantera konflikter är centrala företeelser i vår undersökning. Vårt arbete struktureras via kvalitativa intervjuer. Pedagogerna i förskola och skola intervjuar vi för att ta reda på hur de arbetar för att hantera konflikter och hur de ser på språkets betydelse för att barnen ska kunna lösa konflikter. I intervjuerna framkommer att pedagogerna arbetar för att utveckla barns verbalspråk samt att ge barnen strategier för att lösa konflikter. I vår undersökning använder vi oss bland annat av teoretiska begrepp såsom Vygotskijs proximala utvecklingszon, Dysthes teori om det flerstämmiga klassrummet och hennes tolkning av Bakhtins begrepp dialogism, Szklarskis konflikthanteringsmodell samt Kolfjords teori om medling. Slutsatser som vi drar av denna undersökning är vikten av att ge barnen strategier och verktyg för att hantera konflikter verbalt, vikten av att som pedagog själv vara en förebild och ”leva som man lär”, samt att ge barnen språkliga redskap för att utveckla förmågor att hantera konflikter konstruktivt.

Vår undersökning handlar om konflikter, konflikthantering samt språkets betydelse för att lösa konflikter. Syftet med själva undersökningen är hur pedagoger ser på konflikter i skola och förskola och hur dessa hanteras. Med pedagoger menas förskollärare, fritidspedagoger och grundskollärare. Även språkets betydelse för att hantera konflikter är centrala företeelser i vår undersökning. Vårt arbete struktureras via kvalitativa intervjuer. Pedagogerna i förskola och skola intervjuar vi för att ta reda på hur de arbetar för att hantera konflikter och hur de ser på språkets betydelse för att barnen ska kunna lösa konflikter. I intervjuerna framkommer att pedagogerna arbetar för att utveckla barns verbalspråk samt att ge barnen strategier för att lösa konflikter. I vår undersökning använder vi oss bland annat av teoretiska begrepp såsom Vygotskijs proximala utvecklingszon, Dysthes teori om det flerstämmiga klassrummet och hennes tolkning av Bakhtins begrepp dialogism, Szklarskis konflikthanteringsmodell samt Kolfjords teori om medling. Slutsatser som vi drar av denna undersökning är vikten av att ge barnen strategier och verktyg för att hantera konflikter verbalt, vikten av att som pedagog själv vara en förebild och ”leva som man lär”, samt att ge barnen språkliga redskap för att utveckla förmågor att hantera konflikter konstruktivt.

Managing digital conversations: Municipal moderation on social platforms The aim of this study is to examine how Swedish municipalities relate to moderation practices on social media. The study is based on qualitative interviews with ten communicators within nine Swedish municipalities, which varied in size and in geographical location. The empiricism has then been coded, themed and analyzed through a thematic analysis. The analysis is supported by a theoretical framework that consists of theories relating to the municipal sector, the communicative conditions of the municipality and the municipality on social media.  The result shows that all municipalities use manual moderation, and in two cases a technical moderation tool has also been implemented. The moderation practices are affected by resources and by how the social media work is prioritized compared to other work tasks. The study also shows that the municipalities rely on similar guidelines in their moderation work, where comments that violate these guidelines can be deleted or hidden. However, in some cases the moderation is based on former experiences and “gut feeling” in what should be moderated. It also became clear that the municipalities mostly focuses on answering questions and reminding the commenters of keeping a good tone before applying strategies such as deleting or hiding comments. They emphasize the importance of not censoring criticism directed towards the municipality. Regarding the external and internal communication about the moderation practices, it is expressed how the internal communication consists of coordination between the communicators and other departments. This was shown in the bigger municipalities, where the responsibility for the moderation is divided. The external communication varies, in some cases the guidelines and the fact that the comment section has been moderated is communicated towards the citizens. However, in some cases it is not communicated. Further it also became clear that there are tensions between encouraging a dialogue with citizens and at the same time having control over it. In order to keep the control, the municipalities in the majority of cases adjust their social media content to precede eventual moderation. The adjustments are made according to time of publishing, tonality, place and the content in posts.

The aim of this study is to examine whether mini whiteboards can counteract the culture of silence that prevails in some classrooms. The focus is on seeing if the use of the mathematics didactic tool, mini whiteboard, can be used as part of activating the students to participate and contribute to a more dialogic teaching. The results are analyzed from the sociocultural perspective with a focus on mediating tools, dialogue and interaction. The results of this study show that teachers use the mini whiteboard in different ways. One method is to let students work in pairs to discuss issues together. Another method is to create a classroom where the students learn from each other. Teachers experience the mini whiteboard in different ways. They believe that it can contribute to learning but have a shared meaning. In a way, it can be used to create more dialogue and thus develop learning. Another technique is to use the tool to make the pupils more confident, which in a way develops learning. The results show an increased participation in the classes. Most students agree that the mini whiteboard is a positive tool that helps them to show their knowledge without feeling pressured. The students appreciate that the whiteboard contributes to them receiving direct feedback and can thus feel safe in further discussions.

Man lär så länge man lever sägs det, och även lärare på utbildningen för teckenspråkstolkar på Stockholms universitet säger att avslutad utbildning inte är likställt med att vara färdiglärd. För att undersöka om det går att se fortsatt utveckling har jag i denna uppsats jämfört tre studenter, från kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning, som går sista terminen och tre erfarna tolkar, som i snitt har en erfarenhet på 12,5 år, i deras produktion av konstruerat agerande (CA) och konstruerad dialog (CD) när de tolkar en barnbok. Resultatet visar att det inte fanns någon större skillnad mellan grupperna när det kommer till produktion av CA och CD, men en generalisering går inte att göra då resultatet inte går att applicera på hela yrkeskåren eftersom deltagargrupperna är så pass små. Det gick därmed inte att med hjälp av mitt resultat att dra några slutsatser kring hur en fortsatt utveckling sker efter att man har avslutat sin utbildning och har erfarenhet av att jobba som tolk. / They say that learning never stops. The teachers at the sign language interpreter program at Stockholm university say that having completed the program is not the same as being fully learned. In this study I have compared three students, from the bachelor’s program in sign language and interpreting, who are attending the last semester, as well as three experienced interpreters, with an average of 12,5 years of experience, in their production of constructed action (CA) and constructed dialogue (CD) when interpreting a children’s book. The results show no difference between the groups when looking at the production of CA and CD. Thus, since the participant groups are small, a generalization that applies to the whole field of interpreters cannot be made. This also resulted in that I could not make any assumptions about how any progress is made after one has finished their education and has some experience working as an interpreter.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares berättelser om hur de samarbetar med vårdnadshavarna samt hur detta samarbete påverkar förskolans verksamhet och barnets utveckling. I studien undersöker vi vilka metoder förskollärarna använder sig utav för att skapa goda samarbeten med vårdnadshavarna. Denna studie utgår från det sociokulturella perspektivet som handlar om att lärandet sker med andra människor och fokus ligger på det sociala samspelet. Utifrån det sociokulturella perspektivet är tre centrala begrepp framtagna: mediering, artefakter och proximala utvecklingszonen. Studien är kvalitativ och vi har använt oss av intervjuer för att samla in vår data och kunna besvara våra frågeställningar. Frågeställningarna är: Hur samarbetar förskollärarna med vårdnadshavarna i förskolan? Vilka möjligheter och utmaningar uppstår kring samarbetet? Studien genomfördes i olika kommuner i en stor stad i Sverige. I studien analyserades informanternas svar med hjälp av en tematisk analys och utifrån våra utvalda teoretiska begrepp. Resultaten visar på att majoriteten av förskollärarna anser att det är viktigt att man kommunicerar och har en dialog. Man ska även se till att skapa trygghet och bygga upp förtroende mellan förskollärarna och vårdnadshavarna. Exempelmetoder som förskollärarna använder sig för att skapa goda samarbeten med hemmet är att vårdnadshavarna har tillgång till veckobrev, lärloggar och erbjuder utvecklingssamtal, inskolningssamtal och föräldramöten. Resultaten visar även att det finns olika utmaningar och möjligheter i samarbetet med hemmet och det har visat sig att förskolan och hemmet behöver samarbeta med varandra för barnens skull för att utvecklingen ska gå framåt för det individuella barnet. I annat fall kan det uppstå svårigheter för barnen och utvecklingen går långsammare för det individuella barnet. Men även också att det oftast är mer möjligheter som uppstår i samarbetet med hemmet och även att de försöker se utmaningarna som möjligheter till tankeställare kring olika aspekter som exempelvis orimliga krav från vårdnadshavarna.

Syftet med studien var att undersöka hur en digitaliserad samrådsprocess påverkade medborgarinflytandet jämfört med traditionella samråd. Medborgarinflytandet delades i denna studie upp i dialog, social representativitet och påverkansmöjligheter. En kvalitativ enkät användes som metod för att undersöka medborgarinflytandet. Enkäten skickades till anställda på flera svenska kommuner som har haft både digitala och traditionella samråd. Svarsunderlaget analyserades sedan med en tematisk analys förankrad i relevanta teoretiska modeller och litteratur. Resultatet av arbetet visade att dialogerna under samråden till viss del hade begränsats av det digitala formatet. Särskilt uppenbart var det när det digitala formatet webb- och livesändningar användes för att genomföra samrådsmötet. Samtidigt bidrog det digitala formatet till att dialogerna blev mer sakliga, strukturerade och rättvisa. Det digitala formatet påverkade även den sociala representativiteten och då främst positivt. Det digitala formatet resulterade i att kommunerna nådde ut till fler demografiska grupper under samråden. En bredare och mer jämställd social representativitet identifierades. Demografiska grupper som brukar vara underrepresenterade i större utsträckning under traditionella samråd såsom småbarnsföräldrar och kvinnor var bättre representerade under de digitala samråden. Den demografiska gruppen äldre hade till viss del exkluderats som ett resultat av det digitala formatet. Sammantaget hade de digitala samrådens påverkan på dialogerna och social representativitet inverkat på de deltagande medborgarnas påverkansmöjligheter både positivt och negativt. Dessa negativa effekter går att anse som lärdomar och utvecklingsmöjligheter, och med kunskapen förvärvad genom denna studie går effekterna att adressera och hantera. Det kunde även fastställas att en subjektiv inverkan som en följd av planerarnas etablerade värdegrund och planeringsetik inte hade begränsat inflytande eller påverkansmöjligheter för deltagande medborgare i någon stor utsträckning, då de allra flesta av respondenterna visade sig vara positivt inställda till medborgarpåverkan och inlytande. Medborgarinflytandet påverkades således av de digitala samråden både positivt och negativt, men med vissa korrigeringar genom förvärvad kunskap från denna studie hade digitala samråd varit mer fördelaktiga, samt mer tillgängliga för medborgare än traditionella samråd. / The aim of this study was to investigate how digitalized consultations affected citizen-influence compared to traditional consultations. The concept of citizen-influence in this study was divided into dialogue, social representation, and the citizens possibility to influence. The method used to investigate this was done through a qualitative survey. The survey was sent to planners employed at several different municipalities that had conducted both digital and traditional consultations previously. The collected data was then analysed using a thematic analysis with connections to relevant models and literature. The results of the study showed that the dialogue was partially restricted by the digital format used to carry out the consultations. This was especially apparent when the digital format web- and online live broadcasts with accompanied chat-features for questions and viewpoints from citizens was used to carry out the consultation. Simultaneously the digital format also contributed to more factual, structured, and equitable dialogues. The digital format has also affected the social representation during the consultations, primarily positively. The digital format enabled the municipalities reach out to more various demographic groups with the consultations. A broader and more equal social representation, including demographic groups that are usually underrepresented in traditional consultations, such as parents of young children and women, were better represented during the digital consultations. Although the elderly demographic was partially excluded due to the digital format. Overall, the effects of digital consultations on dialogue and social representation have impacted on the participating citizens possibility to influence both positively and negatively. These negative effects, however, can be seen as new wisdoms and opportunity of development and with the knowledge acquired by this study can be used to address and optimize these negative effects. Additionally, it was determined that subjective factors related to planners established values and planning-ethics did not significantly limit participating citizens possibility to influence, as most respondents expressed a positive attitude towards citizen-influence and participation. In summary, citizen influence was affected by the digital consultations both positively and negatively, but with some adjustments through knowledge acquired by this study, digital consultations have the potential to yield more favourable results as well as making them more accessible for citizens than traditional consultations.