Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan lärares och elevers syn på läslust. För att besvara syftet utgick studien från följande frågeställningar: Vad anser elever i årskurs 3 hjälper dem att finna läslust?Vad har verksamma lärare i årskurs 3 för föreställningar om hur elevers läslust stimuleras? Eftersom jag ville ta del av lärare och elevers egna tankar valde jag att använda mig av en kvalitativ metod och närmare bestämt semistrukturerade intervjuer. Den insamlade datan bearbetades och analyserades sedan med hjälp av en didaktisk teori samt Gambrells (2011) sju principer som hon menar främjar läslust. Urvalet var 16 elever i årskurs 3 samt 2 lärare verksamma i årskurs 3. Resultatet visade att elever anser att läsande förebilder, den fysiska miljön och ett eget val hjälper dem att finna läslust medan lärare ser att läsa tillsammans, den fysiska miljön och adekvata texter som positivt för läslusten. Resultatet visade att lärare och elever har en relativt samlad bild över hur elevers läslust bäst stimuleras och dessa uppfattningar stämmer även överens med såväl tidigare forskning som presenteras i studien angående läslust som Gambrells (2011) principer. I analysen presenteras några likheter och skillnader mellan elevers och lärares uppfattningar om hur elevernas läslust stimuleras. En skillnad rörde de didaktiska vad- och var- frågorna, då eleverna visade sig ha en bredare syn på vad de kan läsa, till exempel på digitala medier, medan lärare ansåg att tryckt text bör vara i fokus. Eleverna poängterade även vikten av att den fysiska miljön bör vara inbjudande för läsning, vilket även tidigare forskning har lyft, men det skiljer sig hur eleverna ser på miljön och hur de intervjuade lärarna och Gambrell (2011) ser på miljön.

Undervisningsuppdraget i förskolan har förstärkts i och med den reviderade Läroplanen för förskolan (2018). Samtidigt visar tidigare forskning på brister i hur uppdraget förstås och omsätts i praktiken. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i behovet av mer forskning om hur undervisningsbegreppet omsätts i praktiken i förskolan, genom att fokusera på planeringen av undervisning. I uppsatsen används de klassiska didaktiska frågorna; vad, hur och varför samt begreppet didaktisk relief för att undersöka hur didaktiska val beskrivs och motiveras i planeringar i förskolan. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilken didaktisk relief som blir synlig i autentiska pedagogiska planeringar i förskolan. En tematisk textanalys med utgångspunkt i teorin har genomförts av 34 planeringar från förskolan. Resultatet visar att de undersökta planeringarna i huvudsak svarar på de klassiska didaktiska frågorna vad, hur och varför. Samtidigt framträder brister i den didaktiska kompetensen då en stor del av de undersökta planeringarna saknar tydlighet och didaktiska motiveringar till de val som gjorts. Det övergripande mönstret är att det framför allt är varför-frågan som tenderar att bli utesluten i de autentiska planeringarna. Studien ger ett teoretiskt bidrag genom begreppet planeringens didaktiska relief. Resultatet sammanfattas utifrån två idealtyper av didaktiska reliefer i planeringarna. Den abstrakta didaktiska reliefen, där didaktikens varför-fråga hamnar i förgrunden på bekostnad av konkreta formuleringar kring innehåll och genomförande. Samt den konkreta didaktiska reliefen som kännetecknas av att didaktikens vad- eller hur-frågan hamnar i förgrunden medan de didaktiska motiveringarna saknas. Det tolkas som att det saknas ett professionellt språk inom förskolan, ett språk som skulle kunna fungera som en brygga mellan det abstrakta och det konkreta.

Denna studie syftade till att belysa förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till barns vila och återhämtning i förskolan samt rektors syn och påverkan på begreppet vila. Metoden som har använts är kvalitativa intervjuer med förskollärare och rektorer. Detta har senare transkriberats och bearbetats utifrån en tematisk analys. Studien hade det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt med fokus på samspel, kommunikation, utveckling och lärande. Det huvudsakliga resultatet var att det är viktigt att lyfta begrepp vila och återhämtning både på verksamhetsnivå och organisationsnivå, något som rektorer ansåg låg i deras yrkesroll. Förskollärare påtalade deras önskan att kunna erbjuda barn en miljö som erbjuder möjlighet till vila och återhämtning under hela dagen i förskolan för att tillgodose barns individuella behov, vilket de ansåg var svårt i dagsläget. Resultatet visade att samtliga respondenter kom fram till att vila och återhämtning kunde se olika ut för varje individ, vila för mig, är inte vila för dig. Förskollärares arbetssätt skilde sig åt i verksamheten. Syfte och val av metod för barns vila och återhämtning i förskolan utgick från förskollärares egna tolkningar och erfarenheter av begreppen. Resultatet visade även en positivitet till att påbörja diskussioner och reflektioner kring syfte med barns vila och återhämtning, vilket leder till en didaktisk planering av vilan och där vilan inte riskerar att bli en rutinsituation. Arbetet med vila och återhämtning bör börja redan med barnen för att det ska leda till ett hållbart samhälle med hälsa och välbefinnande.

Det framgår i Svenskämnets syfte för gymnasieskolan att svenskämnet kärna ska vara språk och litteratur. Vidare framskrivs det Svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan att elever ska utveckla förmågan att använda skönlitteratur som en källa till självinsikt och förståelse för andra människor. I skolans värdegrund står det att skolan ska värna om elevernas lika värde, oavsett, kön, etnicitet eller sexuell läggning. Det finns skönlitteratur som utmanar traditionella könsmönster och normer, ändå vittnar studiens bakgrund om att andra sexualiteter än den heterosexuella inte synliggörs eller anses avvikande i litteraturundervisningen. Studiens syfte är tvådelat. Undersökningen syftar till att lämna kunskapsbidrag dels till vad som kan påverka svensklärares på gymnasiet val av skönlitteratur för undervisning, dels till hur deras litteraturundervisning kan behandla sexualitet som en del i elevers identitetsskapande. Studien är lokal och eftersträvar att ge en bild av hur några svensklärare och en skolbibliotekarie på en skola resonerar om följande frågeställningar:  ·       Vilka faktorer styr de undersökta lärarnas val av skönlitteratur i för elevers identitetsskapande? ·       På vilka sätt behandlas den identitetsskapande komponenten sexualitet i litteraturundervisningen på gymnasiet? Studien är kvalitativ i sin lokala kontext och datainsamlingen utgörs av en fokusgrupp med tre deltagande svensklärare och en deltagande skolbibliotekarie. Analysen av materialet är baserad de teoretiska begreppen didaktisk potential och Critical literacy samt studiens bakgrund.  Slutsatserna av studien är att deltagarnas val av skönlitteratur är centrerat kring elevernas personliga utveckling, både som en språk- och läsutvecklande handling men även som en identitetsskapande komponent. Lärarna väljer medvetet böcker med hänsyn till elevernas erfarenheter, igenkänning, intresse och bakgrund i syfte att tillämpa didaktisk potential och ett kritiskt förhållningssätt för att diskutera normer och vidga elevernas perspektiv. Deltagarna arbetar aktivt med att bryta ner och ifrågasätta normer i litteraturundervisningen. Skönlitteraturen har stor potential i arbetet med elevers identitetsskapande i allmänhet och sexualitet i synnerhet. Elevernas svaga läsförmåga står som ett initialt hinder som måste överbryggas genom aktivt lärararbete för att de ska kunna nå längre i sitt kritiska tänkande kring texten. Critical literacy-förhållningssättet kan vara ett verktyg för att skapa meningsfullhet som i sin tur kan leda till ökat driv hos elever för att klara läs- och litteraturundervisningen.

I augusti 2018 blev det obligatoriskt att följa den reviderade läroplanen där programmering har införts i ämnena teknik och matematik (Skolverket, 2017). I denna studie har syftet varit att identifiera vilken kunskap som synliggjorts då lärare inkluderat programmering som ett innehåll i undervisning i ämnena teknik och matematik på grundskolan. Den synliggjorda kunskapen har sedan ställts i relation till det centrala innehållet i teknik och matematik. Studien är en kvalitativ observationsstudie med datainsamling från två lektioner där två lärare har samplanerat en tekniklektion och en matematiklektion. Som teoretisk utgångspunkt har teorin om den didaktiska transpositionen av kunskap använts. Resultatet av studien visar vilka svårigheter som finns för lärarna att undervisa med ett programmeringsinnehåll på sådant sätt att lektionerna blir relevanta för ämnena teknik och matematik. Den kunskap som i första hand behandlades på lektionerna relaterar inte till det som var avsikten, dvs centrala innehållet i teknik eller matematik med programmeringsinnehåll.

Abstract I det här examensarbetet med aktionsforskning som metod och ur ett hermeneutiskt perspektiv har jag undersökt hur Ido Portalmodellen, som komplementär träning, kan öka måluppfyllelsen i kursen Dansteknik 1. Som verktyg har jag använt mig av observationer samt dagboksskrivande till att besvara mina forskningsfrågor. I början av studien upplevde eleverna att övningarna var svåra och hade ingen förståelse för syftet. Senare i studien hittade de strategier och därigenom ökade deras motivation för kunskapsutvecklingen. Nyfikenheten stimulerade den egna processen av progressionen. Slutligen så har detta arbete varit lärorik och intressant för mig både som lärare och dansutövare.

Eftersom samhällets och skolans digitalisering sker i hög takt och Skolverket menar attprogrammeringskunskaper kommer att vara värdefulla i framtiden så har de beslutat år 2017att programmering ska integreras i flera ämnen i skolan. Läsåret 18/19 skulle arbetet medprogrammeringen införas i kursplanerna för matematikämnet. Eftersom att detta beslutfattades under min tid på ämneslärarutbildningen så fick jag ett intresse att undersöka hurlärare ska undervisa i matematik och integrera programmeringen för matematiskproblemlösning. Syftet med studien har således varit att belysa hur lärare, nyexamineradesåväl som erfarna, kan arbeta med programmering som en strategi för problemlösning genomatt integrera programmering i matematikundervisningen. Undersökningen genomfördesgenom ett antal intervjuer med verksamma lärare som har infört programmeringen i sinundervisning sedan det beslutades. Resultatet har analyserats med en modell om didaktiskfunktionalitet av digitala verktyg i matematikundervisning och studien har gett svar om hurman som lärare kan använda olika undervisningsstrategier för att elever ska användaprogrammering i problemlösning. I studien ges exempel på olika uppgifter och arbetssätt somkan erbjuda pedagogiska möjligheter.

Vi lever i en allt mer digitaliserad vardag och samhällsförändringen från industrisamhället till ett informations- och tjänstesamhälle skapar nya utmaningar för hur vi ser på lärandet idag. Pedagoger i förskolan har till uppgift att arbeta med digitala verktyg tillsammans med barnen och bidra till utvecklingen av deras intresse för olika medier. Studiens syfte är att undersöka hur barn interagerar, kommunicerar och samspelar i en digital lärmiljö samt att synliggöra barns teckenskapande i en designad digital lärmiljö. Studien besvarar tre frågeställningar. Hur agerar barn och pedagoger didaktiska designers i interaktion med det digitala gränssnittet? På vilket sätt interagerar och samspelar barn i olika teckensystem i en digital lärmiljö? Vilken betydelse har digitala lärmiljöer för barn som en meningsskapande aktivitet? För att få svar på mina frågeställningar gjorde jag en kvalitativ studie på en förskola i en mellanstor stad. Metoden som användes var videoobservationer och anteckningar. Därefter transkriberades det insamlade empiriska materialet i ett transkriptionsschema. Med hjälp av transkriptionsschemat synliggjordes olika mönster som sedan fick bli grunden till analysarbetet.Den teoretiska utgångspunkten för analysarbetet har varit det multimodala designteoretiska perspektivet som utgår från att se människan som en teckenskapande varelse. Begrepp som användes i tolkning av det empiriska materialet var design i lärande, design för lärande, meningsskapande och teckensystem utifrån Kress och Selander, Selander och Svärdemo- Åberg och Kjällander. Jag har även kompletterat med studier av Petersen, Jahnke och Kulmar och Walldén Hillström som studerat barns interaktioner kring digitala resurser. Resultatet av denna studien visar att pedagoger designar den digitala lärmiljön och att barnen inbjuds till att utforska och skapa utifrån sina egna lärvägar i mötet med det digitala gränssnittet. Vad som erbjuder barnen att agera beror både på pedagogers digitala design samt applikationens design framkommer i studien. Hur barnen använder teckensystem skiljer sig åt beroende på hur pedagogen erbjuder den digitala lärmiljön och olika material. Resultatet av studien visar att barnen interagerar med omkringliggande miljö och material och tillsammans runt lärplattan för barnen diskussioner och kommer fram med olika kreativa lösningar på problem.

Eftersom samhällets och skolans digitalisering sker i hög takt och Skolverket menar attprogrammeringskunskaper kommer att vara värdefulla i framtiden så har de beslutat år 2017att programmering ska integreras i flera ämnen i skolan. Läsåret 18/19 skulle arbetet medprogrammeringen införas i kursplanerna för matematikämnet. Eftersom att detta beslutfattades under min tid på ämneslärarutbildningen så fick jag ett intresse att undersöka hurlärare ska undervisa i matematik och integrera programmeringen för matematiskproblemlösning. Syftet med studien har således varit att belysa hur lärare, nyexamineradesåväl som erfarna, kan arbeta med programmering som en strategi för problemlösning genomatt integrera programmering i matematikundervisningen. Undersökningen genomfördesgenom ett antal intervjuer med verksamma lärare som har infört programmeringen i sinundervisning sedan det beslutades. Resultatet har analyserats med en modell om didaktiskfunktionalitet av digitala verktyg i matematikundervisning och studien har gett svar om hurman som lärare kan använda olika undervisningsstrategier för att elever ska användaprogrammering i problemlösning. I studien ges exempel på olika uppgifter och arbetssätt somkan erbjuda pedagogiska möjligheter.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om pedagogers uppfattningar av att skapa ett växande intresse om hållbar utveckling hos barn samt hur de ser på att använda sig av utomhusmiljön som plats för lärande. Studien bygger på en kvalitativ ansats där sex verksamma pedagoger i förskolan har intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. De teoretiska utgångspunkterna i studien är ett didaktiskt perspektiv samt en pragmatisk syn på lärande. Dessa perspektiv har använts i analysen av den insamlade empirin. För att analysera det insamlade materialet har en tematisk analys gjorts. Tidigare forskning visar på att det är den ekologiska dimensionen som framträder till att genomsyra verksamhetens undervisning om och för hållbar utveckling samt att utomhusmiljön ses som gynnsam att använda för att bedriva undervisning om och för hållbar utveckling. Genom att analysera empirin framgick det att pedagogerna anser att varför hållbar utvecklig bör fokuseras på som innehåll i undervisningen i förskolan var självklart då det är ett stort och viktigt område. Vad och hur pedagogerna bedriver undervisningen var enligt pedagogernas utsagor något svårt att svara på. Studiens slutsatser visar på hur det likt tidigare forskning är den ekologiska dimensionen som genomsyrar undervisningen i verksamheten samt så framkommer det i studiens slutsatser hur utomhusmiljön som plats för lärande om och för hållbar utveckling ses som gynnsamt ur många olika aspekter där att få uppleva lärandet konkret och att praktiskt få göra är en aspekt. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>