The purpose is to exemplify how the didactic model of organizing purposes can be used by teachers to support the development of chemistry education aimed at increasing students ́ action competence in waste management issues. We conducted didactic modeling with the exemplification phase as the research approach. To exemplify how the organizing purposes model provided support in didactic design and analysis, we created a teaching sequence of two lessons and implemented it in a class. The goal was to create progression between activities that would lead to students developing competence in action. Data collection was carried out through video recordings during these two teaching sessions, which were then transcribed and analyzed. During the analysis, we used the conceptual framework of organizing purposes: proximal purposes, overarching purposes, goals-in-view, and continuity. The exemplification shows that the model supported us in selecting activities to create a thoughtful progression. It also supported us in considering how to connect what students did with our overarching goal.

<p>Skolverket har under våren 2010 tagit fram en ny rapport om IT användning och ITkompetens bland elever på grundskolan. Rapporten visade en positiv utveckling bland elever i skolåren 7‐9 men bland elever i grundskolans tidigare år var resultaten inte desamma. Syftet med denna studie är att utifrån en utbildningspraktik förstå konsekvenserna av hur pedagoger resonerar kring värdet av att vara informationskompetent. Ett begrepp som innefattar sökstrategier, en källkritisk medvetenhet och allämna kunskaper på och om Internet. Europeiska Unionen (EU) beslutade 2006 att varje enskild medborgare är i behov av åtta nyckelkompetenser för att på bästa sätt anpassa och utveckla sig inom vår snabbt växande samhällsutveckling. Den fjärde nyckelkompetensen är en digital kompetens vilket inkluderar begreppet informationskompetens. Denna kompetens är något skolverksamheten skall förmedla till sina elever, där skolans uppdrag redan framhåller att ”leverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt”(Skolverket, 2000:5).</p><p>I studien intervjuas sex verksamma pedagoger från grundskolans tidigare år, med ett strategiskt urval från två olika grundskolor i södra Sverige. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv försöker studien fånga en bredd av aspekter på problemområdet genom att belysa både individuella, samhälleliga men även sociala utgångspunkter. Den teoretiska inramningen har jag därför valt att dela in och analysera utifrån tre tänkbara relevansområden <em>attityder, didaktisk problematik och<em> kognitiv kommunikation. </em></em>I studien fann jag att de intervjuade pedagogerna hade en förståelse för begreppet informationskompetens men förde resonemanget ofta på en teknisk och materiell nivå. I studiens resultat och analys kunde jag urskilja hinder som pedagogerna byggde upp och som till viss del styrde deras resonemang. Resultaten belyser pedagogernas egna tekniska kompetens och för vissa en teknisk rädsla som ett av hindren, men även ett upplevt generationsglapp mellan elev och pedagog. Ett annat hinder åskådliggör en didaktisk problematik där pedagogerna efterfrågar struktur, riktlinjer och guidning inom området. Att den kompetens pedagogerna tillägnat sig genom fortbildning inte stannar av vid materiella tillgångar eller programkunskap, utan att de tillägnar sig och förmedlar en informationskompetens som grund i den digitala undervisningen. Om pedagogerna skall komma förbi sina upplevda hinder till informations‐ och kommunikationstekniken behövs ett ansvarstagande både från rektorer och pedagoger. Samtliga inom skolverksamheten måste tillägna sig en förståelse för hur en informationskompetens är grunden till en digital undervisning med Internet som utgångspunkt. Begreppet måste ses som ämnesoberoende och integreras i undervisningspraktiken för att eleverna skall kunna tillägna sig det enorma digitala utbud vi idag ställs inför.</p>

Inledning: Skolans styrdokument fastställer att den svenska skolverksamheten har ett dubbelt uppdrag som innefattar både kunskapsuppdraget liksom värdegrundsuppdraget. Att använda sig av dystopisk skönlitteratur i svenskundervisningen kan förena dessa uppdrag eftersom den dystopiska genren ofta belyser omvärldsfrågor och dagens samhällsproblem. Därutöver har den dystopiska genren ökat i popularitet och lockar många unga läsare vilket gör den fördelaktig att använda i svenskundervisningen. Undersökningen ämnar därför att belysa vilken didaktisk potential tre vanligt förekommande skönlitterära dystopier har i svenskämnets värdegrundsarbete. Didaktisk potential används i enlighet med Alkestrands(2016) definition av begreppet. Syfte: Syftet är att belysa tre skönlitterära dystopiers didaktiska potential i svenskämnets värdegrundsarbete. Metod: Undersökningen bygger på metoden tematisk analys samt den kvalitativa, textanalytiska metoden närläsning. Undersökningen utgår från tre skönlitterära dystopiska verk som bearbetats och analyserats med hjälp av Alkestrands (2016) definition av teorin didaktisk potential. Resultat: De dystopiska verken som studeras i undersökning innehåller många möjligheter att problematisera värdegrunden. Utifrån teorin didaktisk potential har verken som undersökts didaktisk potential eftersom de innehåller möjligheter att belysa vardagliga företeelse ur ett främmande perspektiv, så kallad främmande göring. De främmandegörande aspekterna utgörsav att elever introduceras till världar som är olik den som vi lever i nu. Samtidigt förekommer det igenkänning i och med att de dystopiska världarna anknyter till företeelser som elever kan känna igen från vårt samtida samhälle. Dystopierna ger möjlighet till att den narrativa fantasin tränas genom de etiska och moraliska frågor som tas upp. De litterära verken anknyter tilldiskussioner och problem i vår samtid, men innehåller också motsättningar och moraliska dilemman som en läsare måste förhålla sig till.

Sedan ett tiotal år har kommunikationen runt omkring oss expanderat och förändrat karaktär. Vi möter och använder oss av fler digitala uttrycksformer både i privata, sociala sammanhang och som verktyg i skolarbetet och på jobbet.För såväl lärare (som elever) ökar behovet att hantera de nya digitala inslagen i skolämnena och se digitala medier som en resurs och som en möjlighet till att vässa arbetet med visuell kommunikation i grundskolan.Med inspiration av designorienterad didaktisk forskning har den här undersökningen sin grund i slöjdundervisning med fokus på vad som är kännetecknande i elevers multimodala texter. Den del av slöjdämnet som handlar om designprocessen kan tydliggöra hur elevens arbete sträcker sig bortom hantverket och kopplas till kulturella uttryck i omvärlden. På så sätt skulle även nyttan av visuell orientering bli tydligare i ämnet.Studien genomfördes på en grundskola med högstadieelever. Momentet som studeras i undervisningen är slutreflektion då elever ska tolka estetiska och kulturella uttryck i sitt slöjdalster och hur digitala medier kan underlätta att visuellt kommunicera detta. I det här rika materialet som eleverna presenterar visar de på en stor kunskap kring visuella uttryck som kan utveckla slöjdämnet.Syftet är utveckla metoder att arbeta med multimodalitet och visuell kommunikation i slöjden genom digitala medier.Materialet bearbetas utifrån multimodala aspekter och ur ett designteoretiskt perspektiv med hjälp av begrepp som affordance, tecken på lärande, transformering och erkännandekulturer i syfte att titta på vilka fördelar som framträder, socialt och kunskapsmässigt, i användandet av digitala medier som ett verktyg i slöjden. Ett parallellt syfte har varit att titta på vilka estetiska och kulturella uttryck som erkänns som tecken på lärande och hur dessa urskiljer sig.

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur specifika övningar inom improvisation och komposition kan användas som hjälp för elever och lärare med ämnet koreografi. Det pedagogiska förhållningssättet som har använts i studien är Design för lärande: didaktiskt design 1 som syftar till att designa och iscensätta lärande genom att forma sociala processer, resurser, medier och miljöer. Didaktisk design iscensattes genom att konstruera specifika övningar inom improvisation och koreografi i relation till läroplaner inom ämnet Dansgestaltning samt till tidigare forskning. Genomförandet innefattade improvisationsklasser under tre veckor där eleverna fick ta del av övningar som innefattade återskapning, användandet av ett annat medium samt övningar inom begreppen body, space och time. Vidare användes videodokumentation och intervju som en del av datainsamlingen. Resultatet visade att övning och träning inom improvisation och koreografi är en stor del för att kunna arbeta med området. Via verktyg som lärare kan ta del av kan specifika övningar hjälpa elever att koreografera. Arbetet utmynnade även i ett kompendium med övningar. / The aim of this degree project has been to investigate how specific exercises in improvisation and composition can be used to assist students and teachers with the subject of choreography. The pedagogical approach that has been used in the study is Design for Learning, Didactic Design 1, which aims at designing and engineering learning by formulating social processes, resources, media and environments. Didactic design was staged by constructing specific exercises within improvisation and choreography in relation to curricula within Dansgestaltning and to previous research. The implementation included improvisation classes for three weeks where the pupils were allowed to take part of exercises that included recreation, the use of another medium and exercises within the concepts body, space and time. Implementation included video documentation and interview as part of the data collection. The result showed that exercise and training in improvisation and choreography is a large part of being able to work with the subject. Through tools that teachers can take part in, specific exercises can help students to choreograph. The work also resulted in a compendium of exercises.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska ungdomsromaner från 2018 skildrar HBTQ-personer samt om dessa romaner kan användas i svenskämnets värdegrundsarbete i gymnasieskolan. Arbetssättet har varit en kvalitativ textanalys med ett queerteoretiskt perspektiv. Materialet som använts är 12 romaner, där vissa skildrar huvudpersoner som är HBTQ och andra innehåller små inslag av HBTQ-personer. Efter läsningen av romanerna har nio teman identifierats diskuterats utifrån typ av skildring samt deras didaktiska potential. De teman som identifierades i romanerna som skildrar sexualitet är komma ut-skildringar, homofobi, homosexuella föräldrar, reflektioner över och osäkerhet på sexualitet, vänskap eller kärlek, skildringar som inte kommenteras och heteronormativitet. Skildringar som inte kommenteras förekom i majoriteten av romanerna, medan andra teman endast förekom i några. Endast en roman skildrar transidentiteter, men ytterligare två romaner ifrågasätter ett cisnormativt förhållningssätt. Baserat på våra analyser har vi dragit slutsatsen att samtliga romaner har en didaktisk potential i värdegrundsarbetet, men att grad av potential varierar beroende på vilken/vilka av de identifierade temana som romanen berör.

Den här studien syftar till att skapa kunskap kring hur olika skolor arbetar med elevers läsinlärning och mer specifikt elevers fonologiska medvetenhet i de tidiga skolåren. Studiens fyra huvudsakliga frågeställningar är:  När under de tidigare skolåren identifieras elevers fonologiska medvetenhet? Hur och med vilka medel/screeningstester Identifieras elevers fonologiska medvetenhet på olika skolor? Vilka åtgärder sätter skolor in då elever som identifieras ligga inom riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter upptäcks? Hur ser pedagogerna på betydelsen av fonologisk medvetenhet för elevers läs- och skrivutveckling? För att försöka uppnå studiens syfte och besvara dess frågeställningar användes semistrukturerade telefonintervjuer som datainsamlingsmetod. Tio pedagoger som arbetar på tio olika svenska grundskolor i tre olika kommuner, varav nio kommunala skolor och en friskola, med årskurserna F-6 intervjuades i studien. Studien utgår till delar från en grundad teori-ansats, samt Nilholms (2016) begrepp didaktiska typologier. Det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ analys och kodades genom substantiv kodning (Fejes &amp; Thornberg,2015), där den empiriska insamlingen och analysarbetet skedde parallellt. I studien framkommer att skolor kartlägger elevers fonologiska medvetenhet redan i förskoleklassen. Skolorna använder olika kartläggningsmaterial men Bornholms-materialet används på flest skolor, 8/10 skolor. Det framkommer även att åtgärder av olika former och med olika material sätts in för de elever som upptäcks ha svag fonologisk medvetenhet. Vidare framkommer att elever med svag fonologisk medvetenhet erbjuds stöd inom detta område i olika grad, där lektionslängd, antalet lektioner i veckan samt antalet veckor som specialundervisningen fortlöper varierar skolor emellan. Genom analysen av resultaten kring skolors rutiner i att upptäcka och ge stöd till elever med låg fonologisk medvetenhet kan två olika typer av skolor urskiljas. Typerna benämns som Strukturerad skola samt Flexibel skola. En skolas arbete inom detta område skiljer sig relativt tydligt från resten av skolorna på flera punkter och framstår således som en tredje typ och benämns som Spontan skola.

Sammanfattning   Tidigare forskning påvisar att elever med autismspektrumtillstånd (AST) ofta möter svårigheter i skrivandet och att de behöver få specifik skrivundervisning för att utvecklas i sitt skrivande. Studiens syfte var att undersöka och synliggöra lärares uppfattningar och erfarenheter beträffande skrivundervisning för elever med autism. Vår studie vilar på didaktisk teori som beskriver undervisning som en intentionell handling och betonar vikten av att undersöka verksamma lärares tankar och erfarenheter om undervisningens viktiga frågor. Utifrån en kvalitativ ansats undersöktes dels hur lärare ser på skrivsvårigheter hos elever med AST, dels vilka metoder och strategier de använde i sin undervisning samt dels deras tankar kring bedömning av elevernas skrivförmåga. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med sju grundskollärare, tre specialpedagoger och två speciallärare som alla bedriver skrivundervisning för elever med autism. Intervjuerna transkriberades och analyserades. Studiens resultat visade att samtliga lärare uppfattade att elever med AST ofta möter flera svårigheter i sitt skrivande. Svårigheter som lärarna belyste var exempelvis att komma på en idé till en text, utveckla skrividén, skriva för en mottagare samt att komma igång, genomföra och att avsluta skrivuppgifter. Lärarna beskrev att de använder en mängd olika metoder och strategier för att ge eleverna stöd kring struktur i skrivandet. Lärarna lyfte även vikten av att skapa en god relation till eleverna och att kontinuerligt återkoppla på skrivuppgifter. En annan viktig aspekt som framkom var betydelsen av att stödja elevernas motivation för att skriva. Något lärarna lyfte som en svårighet i undervisningen var att bedöma skrivutvecklingen hos elever med AST. I relation till tidigare forskning, belyser vår studie betydelsen av explicit och strukturerad undervisning för att stödja elever med autism i deras skrivande. / Summary   Earlier research proves that students with autism spectrum (ASD) often encounter difficulties in writing and that they need to receive specific writing instruction to develop in their writing. The aim of the study was to investigate and visualize teachers' perceptions and experiences regarding teaching for writing development for pupils with autism. Our study relies on didactic theory which describes the teaching as an intentional act and emphasizes the importance of examining the active teachers' thoughts and experiences about the important issues of teaching. Based on a qualitative approach, it was examined how teachers look at writing difficulties among pupils with ASD, and what methods and strategies they used in their teaching and partly their thoughts on assessing the students' writing ability.   We conducted semi-structured interviews with seven elementary school teachers, three special educators and two special teachers, all of whom conduct writing lessons for pupils with autism. The interviews were transcribed and analyzed. The study's results showed that all teachers perceived that students with ASD often encounter several difficulties in their writing. Difficulties that the teachers highlighted were, for example, coming up with an idea for a text, developing the script, writing for a recipient and getting started, completing and completing writing tasks. The teachers described that they use a variety of methods and strategies to provide students with support for the structure of the writing. The teachers also emphasized the importance of creating a good relationship with the students and continuously feedback on writing tasks. Another important aspect that emerged was the importance of supporting the students' motivation for writing. Something the teachers raised as a difficulty in teaching was to assess the writing development of students with ASD. In relation to previous research our study highlights the importance of explicit and structured teaching to support pupils with autism in their writing.

Denna studie analyserar förebyggande specialpedagogiskt och didaktiskt arbete med fokus på hur lärare anpassar undervisningen i läsning för att stödja alla elevers läsutveckling. Utifrån den gemenskapsorienterande definitionen av inkludering och didaktisk inkludering undersöker studien hur ämneslärare i svenska beskriver att de arbetar för inkluderande läsundervisning. Syftet är att beskriva och analysera svensklärares uppfattningar om didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning i årskurs 7–9. Studien undersöker den didaktiska gestaltningen, således hur lärarna beskriver att en inkluderande läsundervisningen tar sig uttryck, samt vilka metoder och arbetssätt lärarna använder. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från tematisk analys. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem ämneslärare i svenska som undervisar på högstadiet. Utifrån analysen av intervjusvaren fann jag fem kvalitativa teman som fångar essensen i det informanterna uppfattar som didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning. Dessa är; anpassad läsundervisning utifrån gruppens och individens förutsättningar, gemensam läsning, gruppsammanhanget som utgångspunkt för att för att lära av varandra i läsundervisningen, tydlighet och variation i läsundervisningen samt gemensam introduktion, kontinuerlig uppföljning och modellering av läsningen. Resultaten lyfter fram läsundervisning och metoder som främjar inkludering och att de didaktiska val läraren gör har stor betydelse för att skapa gemenskap och delaktighet. Centralt i resultatet är att utgå från gemensam läsning i klassrummet. Detta skapar en gemensam erfarenhetsbas som utgör grunden för att lära av varandra och uppleva sig som en del av ett sammanhang. En av studiens mest centrala slutsatser är att arbete med gemensam läsning med gruppen som utgångspunkt är en förutsättning för inkluderande läsundervisning.

Under de senaste åren har antalet nyanlända elever i den svenska skolan ökat. Då ett flertal studier undersökt hur lärare inom idrott och hälsa arbetar för att inkludera nyanlända elever syftade denna studie till att undersöka hur nyanlända flickor upplever didaktisk inkludering inom ämnet idrott och hälsa. Tillvägagångssättet bestod av kvalitativa intervjuer med sju nyanlända flickor som studerade idrott och hälsa inom ordinarie undervisning på gymnasiet. Resultatet från studien visar att respondenterna hade olika erfarenheter av idrottsundervisning och idrottsutövande i hemlandet och bör av den anledningen inte betraktas som en homogen grupp. Majoriteten av respondenterna upplevde att läraren sällan anpassar undervisningen utifrån elevernas förutsättningar för att ge det stöd som den individuella eleven behöver för att uppleva en känsla av sammanhang (KASAM). Eleverna beskrev särskilt att lärarens förväntningar, som baseras på nyanlända som homogen grupp, är ett hinder för didaktisk inkludering. En dialog mellan lärare och nyanlända flickor gällande deras tidigare erfarenheter inom ämnet idrott och hälsa beskrevs som en betydelsefull förutsättning för didaktisk inkludering.