Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt dans kan användas som ett gestaltande verktyg i språkundervisning med nyanlända. Dans som gestaltande verktyg kopplar tillrörelse, form och gestaltning med fokus kring kommunikation. För att uppnå syftet ställdes två frågor: På vilka sätt kan dans användas som gestaltande verktyg i språkundervisning med nyanlända elever och vilka för och nackdelar finns det med att använda en didaktisk modell där ämneskombinationen är dans och språk? Utgångspunkten är att från en didaktisk modell planera och genomföra undervisning med dans och språk i kombination. Studiens metod har varit aktionsforskning och examensarbetets utgångspunkt har varit didaktisk design. Material för analys samlades genom utförda undervisningstillfällen med forskaren som praktiker i formav etnografisk dokumentation. Resultatet visar på att dans i samband med språkundervisning skapar möjlighet att kombinera olika inlärningsstilar. Att använda en didaktisk modell samt använda dans i kombination med ett annat ämne skapade många parametrar att förhålla sig tillsamtidigt. Några av dessa parametrar var bland annat att hitta samklang mellan dans ochspråk, utgå ifrån en didaktisk modell samt att skapa och utgå från en passande språknivå.

Denna studie avser undersöka lärares inställningar till läroplanens centrala innehåll i religionsämnet på högstadiet och gymnasiet för att kartlägga lärares intryck av den senaste läroplanen. Vidare skall studien undersöka huruvida lärare upplever tydligheten i progressionen. Genom en kvalitativ skriftlig intervju skall svar samlas in från lärare genom en Facebook-grupp för religionslärare samt svar från ämnesexperter som skickas ut genom mejl. Resultatet analyseras med hermeneutiska metoder samt jämförs med tidigare forskning och svar från ämnesexperter. Studiens resultat visar att lärare har svårt att hinna med sin undervisning för att innehållet i kursplanerna är allt för omfattande. Lärare har oftast inte heller någon koll på progressionen mellan högstadiet och gymnasiet. Dock menar lärare att läroplanen är tydlig och det är inga större problem med att tolka den.

I den här studien har jag behandlat frågor som rör alla barn i förskolan samt de pedagoger som dagligen arbetar med barnen. En kvalitativ studie har genomförts genom videoobservationer som tydligt har visat hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolan. Studiens syfte var att, utifrån ett multimodalt designteoretiskt perspektiv, få ökad kunskap om hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolans praktik. I resultat och slutsats framkom det att mindfulness-aktiviteter kan designas på olika sätt beroende på vilka förutsättningar förskolan har. Det framkom även att i användningen av mindfulness-aktiviteter använder pedagoger sig av flera teckensystem såsom, gester, rörelser, ljud, röst, positionering, volym etc. i kommunikationen med barn, vilka även barnen använde sig av. Resultat tyder också på att barn designar sina egna lärvägar i aktiviteter, genom de teckensystem som finns tillgängliga i pedagogers design av aktiviteter.

I läroplanens första kapitel beskrivs skolans uppdrag, som delvis handlar om att undervisningen ska anpassas utifrån elevernas tidigare språk och kunskaper. Likaså nämns digitala resurser vid ett flertal tillfällen i läroplanens kursplaner, bland annat som verktyg för kommunikation och lärande (Skolverket, 2016b). Hur kan digitala resurser användas för att stötta kommunikation och lärande? Studiens syfte är att bidra med kunskap om digitala resursers roll i den dagliga verksamheten för nyanlända elever genom att undersöka, ur ett designdidaktiskt och systemteoretiskt perspektiv, hur arbetet med digital teknik möjliggör språk- utveckling och lärande. Studien är en fallstudie som genomförts med kvalitativa intervjuer och observationer. Rektor, verksam lärare och fem nyanlända elever i årskurs 3–5 har deltagit och bidragit med data till studiens resultat. Klassrum och fysiska artefakter har observerats. Resultatet visar att digitala resurser skapar möjligheter och underlättar undervisningen, men de digitala resurserna kan inte ersätta den muntliga interaktionen som sker mellan lärare, elev och språkstödjare. Det visar också att olika hinder kan uppstå i arbetet med digitala resurser, däribland organisatoriska hinder som kan vara svårt att påverka. Digitala resurser är och ska ses som ett komplement både för kommunikation och lärande.

Studiens syfte är att undersöka hur naturen framställs i Vi på Saltkråkan genom en kvalitativ ekokritisk litteraturanalys, samt vad elever uppmärksammar om natur i mötet med texten. Studien fokuserar även på att upptäcka textens didaktiska potential för undervisning om ekologisk hållbar utveckling. För att undersöka detta planerades en lektion som genomfördes i tre elevgrupper. Den ekokritiska litteraturanalysen utgick från tre olika kategorier; karaktären Pelle, människa och djur, samt naturbeskrivningar. Inom dessa kategorier applicerades ofta förekommande ekokritiska begrepp så som antropocentrism, biocentrism och ekocentrism. Resultatet från lektionen analyserades utifrån tre kategorier; natursyn, djuretik och didaktisk potential och elevernas föreställningsvärldar i relation till djur och natur. Här framkom att det skönlitterära verket har didaktiskt potential för undervisning om hållbarhetsfrågor, då eleverna uppmärksammade förväntade hållbarhetsaspekter. Studien visar att Vi på Saltkråkan har ett stort didaktiskt värde som grund till undervisning, både om hållbarhet och inom svenskämnet. Vår huvudsakliga insikt är att det är avgörande hur läraren väljer att presentera ett material för eleverna, samt att förstå värdet av diskussion om komplexa ämnen.

Syftet med den här studien är att undersöka vilken didaktisk potential svensklärare ser i att använda skönlitteratur som utgångspunkt för att diskutera genus, könsroller och nor-mer i undervisningen. Undersökningen bygger på en kvalitativ ansats och materialet be-står av en enkät som fem gymnasielärare i svenska besvarat. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett intersektionellt perspektiv där kategorierna medvetenhet och för-väntningar, kön, sexualitet och etnicitet har identifierats, vilka fungerar som en fond mot vilken vi kan förstå lärarnas utsagor. Med utgångspunkt i dessa kategorier utfördes sedan en analys av vilka möjligheter och hinder som lärarna ser i användandet av skönlitteratur i värdegrundsarbete om genusfrågor. Resultatet visar att lärarna ser en didaktisk potential i att använda skönlitteratur för att diskutera genus, könsroller och normer i svenskundervisningen. Lärarna svarar att de ofta använder skönlitteratur som utgångspunkt för normkritiska klassrumsdiskussioner. Dock så påtalar några av lärarna att själva läsandet av skönlitteratur innebär ett hinder, då elever läser mindre idag och överlag har svårare för läsning som aktivitet.

Psykisk hälsa är ett mångfacetterat område med olika dimensioner. Studier indikerar att ungdomars hälsa förbättras så när som på skolutveckling och psykisk hälsa. Skolan är en viktig arena för ungdomar och i flera av skolämnena undervisar lärare om hälsa. Ämnet biologi är ett sådant ämne. Syftet med studien var att belysa lärares uppfattningar om psykisk hälsa och hur de kommer till uttryck i biologiundervisningen i grundskolans årskurs 7-9. Frågeställningar som skulle besvaras var hur lärare uppfattar begreppet psykisk hälsa, hur lärare arbetar med psykisk hälsa i sin undervisnings samt vilka förklaringar lärare ger till hur de arbetar med psykisk hälsa i undervisningen. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 13 lärare på olika skolor. Materialet resulterade sedan i olika utfallsrum som analyserades utifrån den didaktiska triangeln. Studien visar att begreppet psykisk hälsa är svårdefinierat. Lärare arbetar på olika sätt i sin undervisning och utgår ofta från elevernas erfarenheter samt olika samhällsaspekter. Det sker ett ämnesöverskridande arbete inom skolor och i en del fall arbetar skolor även med externa insatser. Lärarna upplever att arbetet med psykisk hälsa i undervisningen är komplext vilket gör att de arbetar på olika sätt och med olika material. Ett läromedel upplevs ofta vara tryggt att utgå ifrån. Externa insatser upplevs också påverka skolans hälsoundervisning.

Den här systematiska litteraturstudien syftar till att beskriva, utifrån tidigare forskning, vilka kunskaper lärare behöver för att erbjuda elever förutsättningar att nå förståelse inom det matematiska området subtraktion med tiotalsövergång. Insamling av data har skett genom sökningar i databaser samt genom ett nominerat urval utifrån de vetenskapliga artiklar som ansetts relevanta för att besvara studiens forskningsfrågor. Studien bygger på ett ramverk bestående av två kunskapsdimensioner, ämneskunskap samt didaktisk kunskap, och dess underliggande kunskapsformer. Dessa kunskapsformer synliggörs och särskiljs genom att kopplas till vanligt förekommande arbetsuppgifter för lärare. I resultatdelen lyfts vanligt förekommande fel inom subtraktion med tiotalsövergång för elever fram. Studiens resultat belyser vidare kunskapsformen kunskap om elever och innehåll som väsentlig för att stödja elever i dessa svårigheter. Det framgår även att de två kunskapsdimensionerna tycks ha likbördig effekt på undervisningen men framträder olika mycket beroende på om fokus ligger på vilken kunskap läraryrket kräver eller vilken kunskap läraryrket innehåller. Den här studie kan gynna professionen såtillvida att ett synliggörande av de kunskaper som läraryrket kan sägas bestå av, eventuellt kan underlätta lärares reflektion över utvecklingsmöjligheter.

Målsättningen med studien är att belysa vilka laborativa material som används, hur de kan användas och varför laborativa material ska används i matematikundervisningen i förskoleklass. Detta mynnar ut i studiens syfte som är att med hjälp av intervjuer och observationer synliggöra lärares användning av laborativa material i matematikundervisningen i förskoleklass.   Kvalitativ metod används och inspiration hämtas från etnografin. Det insamlade datamaterialet som har analyserats består av kvalitativa intervjuer med två förskollärare samt deltagande observation under en heldag på två skolor. Teorin inspireras av didaktisk teori och didaktiska frågor som vad, hur och varför. Empirin består av transkriberingar och fältanteckningar som analyseras utifrån den didaktiska triangeln och Bishops matematiska aktiviteter.   I resultatet framkommer att laborativa material används vid alla Bishops sex aktiviteter och att olika typer av laborativa material används som vardagliga föremål, pedagogiska material och spel. Laborativt material används inte enbart vid matematiklektioner utan kan även användas vid temaarbete, på idrottslektioner och utomhus. Förskollärarna är positiva till användandet av laborativt material och ser dem som en självklar del av förskoleklasselevernas matematikundervisning. Förskollärarens syn på vad som är laborativa material påverkar hur laborativa material används. I resultatet framkommer att laborativt material kan vara en hjälp för elever att konkretisera matematiken och att valet av material beror på vilken elev som ska använda det och elevens förkunskaper.

Forskning visar att undervisning av naturvetenskap i förskolans utemiljö främst innefattar ämnetbiologi men däremot förekommer inte kemi och fysik i samma utsträckning, vilket kan bero påbristande självförtroende och otillräcklig kunskap. Det är viktigt att barn redan i förskolan får mötade naturvetenskapliga ämnena och pedagogers PCK är en grundläggande faktor för barns utvecklingoch lärande. Syftet med föreliggande studie är att synliggöra hur pedagogers beskrivningar av attundervisa om naturvetenskap i utomhusmiljön bidrar till deras pedagogiska innehållskompetens,samt om den skulle kunna fördjupas med hjälp av ett planerings- och reflektionsverktyg (CoRe).Föreliggande studie är kvalitativ och utgår ifrån förberedda aktivitetslådor, som tillsammans medCoRe utgör underlag för intervjuer med sex förskollärare. Intervjuerna analyserades medutgångspunkt i socialkonstruktivistisk teori med PCK som teoretisk ram. I resultatet framkommerdet att pedagogerna anser naturvetenskap som ett komplext och svårdefinierat ämne, och det beskrivsatt de inte har tillräcklig ämneskunskap, praktisk erfarenhet och självförtroende för att undervisainom kemi och fysik. Det framkommer även att det inte enbart är ämneskunskaper som är avgörandeför undervisningen, utan de didaktiska kunskaperna är lika viktiga för att skapa en helhet förundervisningen samt för pedagogers PCK. Slutsatsen är att pedagogers medvetenhet om sin PCK äravgörande för att undervisning av alla naturvetenskapliga ämnen ska förekomma i förskolan, ochtillsammans med ett kollegialt arbete med exempelvis CoRe kan PCK utvecklas vidare. / Research shows that teaching science in the preschool's outdoor environment mainly includes subject biology, but on the other hand, chemistry and physics do not occur to the same extent, which may be due to a lack of self-confidence and insufficient knowledge. It is important that children already in preschool meet the science subjects and educators' PCK is a fundamental factor for children's development and learning. The purpose of the present study is to highlight how educators' descriptions of teaching science in the outdoor environment contribute to their pedagogical content competence, and whether it could be deepened with the help of a planning and reflection tool (CoRe). The present study is qualitative and based on prepared activity boxes, which together with CoRe forms the basis for interviews with six preschool teachers. The interviews were analyzed on the basis of social constructivist theory with PCK as the theoretical framework. The results show that the educators consider science to be a complex and difficult-to-define subject, and it is described that they do not have sufficient subject knowledge, practical experience and self-confidence to teach chemistry and physics. It also emerges that it is not only subject knowledge that is decisive for the teaching, but the didactic knowledge is equally important for creating an entirety for teaching as well as for educators' PCK. The conclusion is that educators' awareness of their PCK is crucial for teaching all science subjects to occur in preschool, and together with a collegial work with, for example, CoRe, PCK can be further developed.