I denna studie har vi undersökt hur ett antal lärare på lågstadiet säger att de anpassar den pedagogiska miljön för elever med ADHD. Vi undersökte vilka pedagogiska strategier och stödstrukturer som lärare säger att de använder i undervisningen för att inkludera elever med ADHD. Undersökningen gjordes på både individ- och gruppnivå för att se hur olika anpassningar kan tillämpas på de olika nivåerna. Studien grundas på intervjuer med sex verksamma lärare på lågstadiet. Skolorna var belägna i mellersta Sverige varav den ena på landsbygden och den andra i en större stad. Lärarna fick svara på sju olika intervjufrågor som hade utgångspunkt i studiens forskningsfrågor.  I denna studie ville vi få kunskap om olika anpassningar som tillämpas för elever med ADHD så att de inkluderas i den ordinarie undervisningen. I studien genomsyrar det sociokulturella perspektivet vilket också är studiens teoretiska utgångspunkt. Datainsamlingen analyserades med hjälp av tematisk analysmetod för att hitta återkommande mönster, likheter och skillnader. Resultatet i studien visar att det finns många olika anpassningar som en lärare kan tillämpa för att kunna undervisa den individuella eleven. Anpassningarna kan göras både på grupp- och individnivå för att helheten ska fungera.

Elevassistans är en av stödåtgärderna som kan aktiveras för elever i behov av särskilt stöd. Skolans rektor har genom sin tolkning av styrdokumenten stort inflytande över om elevassistenter anställs i den lokala skolverksamheten. Syftet med uppsatsen är att ge en situerad bild av elevassistenter som social praktik. Detta görs genom att belysa anledningar och förutsättningar som påverkar utformandet av det lokala elevassistentuppdraget. Dataunderlaget bygger på kvalitativa intervjuer med sju rektorer på olika kommunala grundskolor inom samma län. De transkriberade intervjuarna har senare bearbetats genom en tillämpning av kvalitativ innehållsanalys. För ytterligare perspektiv förankras uppsatsens begreppsvärld inom ett sociokulturellt kunskapsperspektiv sammanfört med en tillämpning av multimodal designteori. Den tes som skapar riktning i den teoretiska undersökningen är att utforska plan, situerad handling och diskrepansen däremellan. Resultatet visar en variation på hur elevassistenter får plats i organisationen och vilket syfte elevassistans får som stödåtgärd. Två olika anställningsförfaranden för elevassistenter identifieras som påverkar hur elevassistans organiseras. Rektorernas beslut om elevassistans baseras bland annat på tolkningar av lokala förutsättningar, som tillgång till alternativ kompetens samt konstruktiva attityder kring elever i behov av särskilt stöd. Rektorn tillsammans med elevhälsoteamet har enligt styrdokumenten och resultatet stort inflytande över särskilt stöd. Det lokala elevassistentuppdraget skräddarsys efter skolorganisationens tillfälliga behov och formas ytterligare av hur olika aktörer tolkar stödåtgärden. Elevassistentuppdraget blir som en brygga mellan normalitet och avvikelse. Elevassistenterna som har fått tillsvidareanställning beskrivs som skickliga. Deras erfarenhetsbaserade spetskompetens samt konstruktiva attityd gentemot elever i behov av särskilt stöd är eftertraktad hos skolorganisationerna. Elevassistans som stödåtgärd kan samtidigt strukturellt bidra till att negativa strukturer kring elever i behov av särskilt stöd förstärks. Däribland kan elevassistans som stödåtgärd ses som en tydlig markör för vilka elevers stödbehov som den lokala skolorganisationen har svårt att tillgodose.

No description available.

Sammanfattning Jaros, Karolina & Magnusson, Josefin (2021). Möjligheter, utmaningar och hinder vid starten på gymnasiet för elever i behov av stöd. Specialpedagogprogrammet, Institution för skol­utveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90hp.  Förväntat kunskapsbidrag  Arbetet kan bidra med kunskap kring hur mottagandet- och den första tiden på gymnasiet fungerar för elever i behov av stöd och därmed synliggöra möjligheter, utmaningar och hinder. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att synliggöra hur elever i behov stöd upplever sin första tid på gymnasiet samt specialpedagogers erfarenheter av mottagandet på gymnasieskolan. Ett övergripande mål är att i förläng­ningen bidra med kunskap om hur gymnasieskolor på olika sätt kan underlätta övergången från grundskolan för elever i behov av stöd. Hur upplever eleverna i behov av stöd den första tiden på gymnasiet ur ett lärande- samt socialt perspektiv? Vilka möjligheter respektive hinder och utmaningar framträder i eleverna i behov av stöds- samt specialpedagogernas berättelser gällande övergången till- och mottagandet på den nya gymnasieskolan?  Teori Den teoretiska utgångspunkten är Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell samt tolkningar av denna. Även andra systemteoretiska koncept med koppling till den utvecklings­ekologiska modellen används. Metod Studien utgår ifrån kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Tre special­pedagoger och fem elever på gymnasiet har intervjuats. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades med informanternas samtycke. Vi har inspirerats av hermeneutiken för att tolka empirin.  Resultat Resultatet i studien visar att samtliga elever upplevde sig få stöd och trivdes på sin nya skola men att det var ett stort steg att börja på gymnasiet. Fastän eleverna i studien inte ansåg sig ha några större svårigheter vid starten på gymnasiet visar resultatet på diverse utmaningar. Ett glapp tycks finnas mellan högstadiet och gymnasiet. En utmaning för eleverna efter stadiebytet var bland annat den höjda akademiska arbetsbördan samt det ökade egna ansvaret med studieplanering och läxor.  Specialpedagogerna ansåg sig använda olika metoder för att snabbt identifiera vilka elever som behöver stöd. Något de såg som positivt för arbetet vid mottagandet av nya elever. Det framkom dock brister med arbetet som behöver utvecklas vidare för att förbättra övergångsprocessen från högstadiet.  Specialpedagogiska implikationer  Resultatet visar bland annat på vikten av en helhetssyn kring elevernas skolsituation. Detta kräver ett, för eleverna, gynnsamt samarbete i organisationen samt mellan gymnasie- och högstadieskolor.

Jankovic, Daniella & Johannesson, Jenny (2020). Undervisning i grundskolan undercoronapandemin - en tillbakablick på skolans arbete under våren 2020 ur ett specialpedagogiskt perspektiv.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Studien förväntas ge kunskap kring hur den, under 2020, rådande pandemin påverkadeundervisningen för elever i behov av stöd. Studien lyfter specialpedagogernas upplevelser somledde till förändrade förutsättningar för inlärning. Utifrån specialpedagogernas erfarenheter kandet leda till bättre förberedelse inför liknande händelser och skolan kan stå bättre rustad införsituationer som kräver omedelbara förändringar och anpassningar.Studiens syfte är att belysa vilka utmaningar specialpedagoger upplevde i svensk grundskolaunder coronapandemin våren 2020. Detta för att bidra med kunskap kring hur de uppkomnautmaningarna hanterades i arbetet med elever i behov av stöd.• Vilka utmaningar uppstod under pandemin som har påverkat arbetet med elever i behovav stöd?• Hur anser specialpedagogerna att detta har påverkat undervisningen?

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger på fritidshemmet som arbetar motelever i behov av särskilt stöd anger bedriva sin undervisning. Svaren på frågeställningarna hittadesgenom kvalitativa intervjuer av ett antal skolor inom en större stad i Sverige och viktiga arbetssätt förgenerell verksamhet, inkludering och delaktighet uppmärksammades. Vidare genom en tematiskanalysmetod kunde resultat utrönas som visade hur pedagogerna förhöll sig till sina olika aktiviteter.Resultaten visade att aktiviteter såsom vardagliga rollspel, utomhusaktiviteter och tematiska aktivitetervar något som stod centralt hos samtliga skolor, samt att eleverna i behov av särskilt stöd oftast fickhjälp och stöd vid urval kring olika aktiviteter men att deras önskemål skulle stå i fokus. Att dessaelever även skulle vara inkluderade inom ordinarie fritidshem och tillsammans med övriga klasser varockså något som lades mycket vikt på, då det framgick att pedagogerna ansåg att alla eleversvälmående ökar av att känna en tillhörighet. Som slutsats uppmärksammades att aktiviteterna sompedagogerna framhävde inte var markant annorlunda från ordinarie fritidshemsverksamhet, men att detkrävs ett progressivt tänk och att pedagoger vågar experimentera med sin undervisning för att bidra tillett mer inkluderande fritidshem.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskap och förståelse om rektorer och specialpedagogers uppfattning av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Detta för att vidare undersöka hur organisatoriska förutsättningar kan påverka elever i behov av särskilt stöd och att inte alla elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de är berättigade till. Forskning visar på att det rådande kategoriska perspektivet hos rektorer bidrar till att elever ses som bärare av svårigheter jämfört med det relationella perspektivet som specialpedagoger ofta intar. I det sistnämnda ställs elevens svårigheter i relation till omgivningen och de krav som finns. Ur ett internationellt perspektiv ses att resursbrist i skolan kan ge konsekvensen då ordinarie undervisning prioriteras istället för det särskilda stödet. Något som får konsekvenser för vilket stöd elever får. Studien är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer vilka utgör studiens empiriska underlag. Genom systemteorin har empirin analyserats för att undersöka hur de olika nivåerna i skolans verksamhet påverkar arbetet kring särskilt stöd. Även specialpedagogiska perspektiv som det kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet har använts för att bidra till en mångfald av perspektiv i synen på hur rektorer och specialpedagoger ser på elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att rektorer och specialpedagogers syn på faktorer som påverkar elever elevers stödbehov skiljer sig åt och då utifrån de kategoriska och relationella perspektiven som även tidigare forskning visar på. Nytt som framträder är de olika dilemman rektorer och specialpedagoger ställs inför när de beslutar dels var resurser ska gå och vilka som ska få ta del av tillgängliga stödinsatser. Här behöver rektorn förhålla sig till att vara pedagogisk ledare men även ledare för en organisation som har en stram budget och påtryck ovanifrån i form av politiska beslut, läroplan och dylikt. Dilemman här blir mellan att välja på att prioritera den ordinarie undervisningen eller särskilt stöd vilka bägge får olika konsekvenser för verksamheten. Specialpedagogen ställs inför dilemman där denna måste välja vilka elever som ska få särskilt stöd även om detta innebär att stöd kan brista eller i värsta fall utebli. Det kan här tänkas finnas utrymme för att undersöka hur valen utifrån dessa dilemman påverkar elevers måluppfyllelse och mående vilka bägge bitar kan komma att påverka deras framtid.

Den svenska skolan ska bygga på likvärdighet och utgå från varje elevs förutsättningar och behov. Dock saknar den samlade elevhälsan allmänna riktlinjer för hur arbetet ska organiseras varpå det hälsofrämjande arbetet kan skilja sig åt i och mellan skolor. Skillnader kan också konstateras gällande vilka professioner som lokalt verkar inom skolorna vilket innebär stora variationer mellan vilket specialpedagogiskt stöd som kan ges lärare i svensk grundskola. Även forskning inom det specialpedagogiska området kopplat till skolans nuvarande styrdokument visar på en komplexitet där likvärdigheten kan ifrågasättas.Denna studie synliggör framgångsfaktorer gällande skolans organisation samt framgångsfaktorer som kan gynna lärares arbete att skapa en tillgänglig lärmiljö. Studien bidrar med kunskap gällande sambanden mellan organisation, specialpedagogiskt stöd och en tillgänglig lärmiljö. En tillgänglig lärmiljö influeras av den specialpedagogiska organisationen som vidare leder mot att undervisningen utvecklas. Systematiskt utvecklingsarbete på organisationsnivå inom det specialpedagogiska området påverkar lärares undervisning och stärker även lärares förmåga att skapa en god lärande miljö. Då lärare ges möjlighet till kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området kan det generera i att anpassningar och stödinsatser kan ske på gruppnivå. En ökad specialpedagogisk kompetens hos lärare är en framgångsfaktor. Ytterligare framgångsfaktorer som kan konstateras är en intern elevhälsa där samverkan sker på olika nivåer och mellan olika professioner. När det specialpedagogiska arbetet kan bli en naturlig del i undervisningen stärks undervisningen och elevhälsoarbetet kan därmed börja i klassrummet.

Vår förhoppning med studien är att bidra med ökad förståelse kring begreppet inkludering och hur elever i behov av särskilt stöd placeras i olika skolsammanhang och vad som ligger till grund för placeringen. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur rektorer och specialpedagoger inom olika skolformer resonerar kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Fokus riktas mot inkluderingsbegreppet och hur man väljer att placera de elever som på olika sätt är i behov av särskilt stöd. De tre frågeställningarna till vårt syfte är: Hur ser rektorer och specialpedagoger på begreppet inkludering? Finns skillnader i resonemanget mellan rektorer och specialpedagoger kring organiseringen av elever i behov av särskilt stöd? Hur resonerar rektorer och specialpedagoger kring inkludering i förhållande till styrdokument? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och här lyfts den proximala utvecklingszonen. Med hjälp av det relationella och det kategoriska perspektivet har vi analyserat vårt material. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer. Fyra rektorer och tre specialpedagoger på fem olika skolor har intervjuats. Datamaterialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av en tematisk forskningsansats. Citat som är betydelsefulla för våra frågeställningar har valts ut och grupperats efter fyra olika teman. Det framkommer i våra intervjuer att endast en av fem skolor vi besökt har en särskild undervisningsgrupp på sin skola. De andra skolorna har valt att inkludera elever i behov av särskilt stöd i de ordinarie klassrummen. En-till-en-undervisning förekommer på några av skolorna. Vår slutsats i studien är att det viktigaste inte är var eleven placerad utan vad som är bäst för individen. När det talas om inkludering i datamaterialet kan man urskilja att det talas både om didaktisk, social och rumslig inkludering.

Syftet med arbetet är att undersöka om lärares uppfattning är att de får meningsfull kompetensutveckling kring elever i behov av särskilt stöd.Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring kompetensutveckling. Med hjälp av enkätundersökning ville jag beskriva lärares uppfattning om kompetensutvecklingens tre huvudkomponenter; bakgrund, process och ut-fall, skapar förutsättningar för meningsfull kompetensutveckling kring ele-ver i behov av särskilt stöd.Sammanfattningsvis pekar resultatet på att få lärare uppfattar den kollektiva kompetensutvecklingen kring elever i behov av särskilt stöd som menings-full, medan den individuella kompetensutvecklingen upplevs som menings-full av majoriteten. Resultatet visar också att det är ovanligt med kompe-tensutveckling kring elever i behov av särskilt stöd.