Syftet med studien är att belysa förskollärares uppfattningar kring vad fysisk aktivitet kan ha för betydelse för barns utveckling, samt hur de arbetar för att främja fysisk aktivitet och hur de ser på inne-och utemiljöns betydelse i förskolan. De frågeställningar vi vill undersöka är, vilka uppfattningar förskollärare har kring vad fysisk aktivitet kan ha för betydelse för barns utveckling, hur förskollärarna beskriver att de arbetar för att främja fysisk aktivitet i förskolans verksamhet samt hur förskollärarna beskriver inne- och utemiljöernas påverkan på den fysiska aktiviteten. Studien bygger på en kvalitativ ansats och baseras på fem olika intervjuer med förskollärare på olika förskolor. I resultatet framkommer det att förskolemiljön ses som ett viktigt redskap samt att förskollärarnas egna förhållningssätt är två viktiga komponenter för att främja den fysiska aktiviteten. Utomhusmiljön ses som den plats som främjar den fysiska aktiviteten mest, medan inomhusmiljön i många fall var mer begränsad. Samtliga förskollärare uppfattade att den fysiska aktiviteten kunde ha olika effekter på barns utveckling. De effekter som framkom i resultatet var bland annat bättre koncentrationsförmåga samt att barn mår bättre av att utöva fysisk aktivitet.

I studien har förskollärares förhållningssätt till anmälningsskyldigheten vid kränkande behandling inom förskolan undersökts och beskrivits. Genom en enkätundersökning har 40 förskollärare tagit ställning till fem olika ”fall” som representerar vardagliga situationer som uppkommer inom förskolan och gett sin syn på om situationerna innehåller kränkande behandling som bör anmälas eller inte. Vidare fick respondenterna även svara på frågor som var av en mer övergripande karaktär, samt svara på huruvida denna typ av handlingar anmäls eller inte i det dagliga arbetet. Studiens resultat visar att förskollärare upplever svårigheter med att veta vad som är en kränkning eller inte, samt att veta var gränsen går för vad som egentligen ska anmälas. Detta syns också i studiens resultat, där antalet förskollärare som bedömer att anmälan bör göras i olika situationer, är lågt. Detta tyder på en stor kunskapsbrist bland förskollärare, vilket överensstämmer med tidigare forskning som gjorts inom området kränkande behandling.

Syftet med studien är att undersöka hur sju lågstadielärare förhåller sig till flerspråkighet i undervisningen, hur deras uppfattningar kommer till uttryck i undervisningen samt vilka möjligheter och begränsningar som kan finnas i arbetet med flerspråkighet i undervisningen. I studien har kvalitativa metoderna använts i form av intervjuer och klassrumsobservationer. Av resultaten framgår att lärarnas insatser för uppmuntran av flerspråkighet i undervisning är individuella. Lärarnas inställning till flerspråkighet i undervisning påverkar utformningen av undervisningen. Även lärarnas intresse och kunskaper om flerspråkighet, samarbete med modersmålslärare samt elevernas språkliga och kulturella bakgrund har betydelse för arbetet med flerspråkighet i undervisningen.

Syftet med denna studie är att synliggöra vilka beteenden hos barn som pedagoger uttrycker som utmanande i förskola och förskoleklass. Vi ville även undersöka hur pedagogerna beskriver sitt arbete för att bemöta olika beteenden. Studien baseras på följande frågeställningar: Vad uttrycker pedagoger i förskola och förskoleklass som utmanande i barns beteenden? Vilka strategier uppger pedagogerna att de använder sig av i arbetet med barn i förskola och förskoleklass? Vi har gjort en kvalitativ studie för att ta del av pedagogernas beskrivningar. Vi intervjuade fem pedagoger och dessa intervjuer var halvstrukturerade. Samtliga intervjuer spelades in och antecknades. De teoretiska utgångspunkterna för studiens analys är ett relationellt och kategoriskt perspektiv som används inom det specialpedagogiska fältet. Resultatet visar att barns beteenden kan utmana genom att de väcker en variation av känslor hos pedagogerna. Resultatet visar även på att pedagogerna hade många strategier som baserades på att reflektera över deras egna förhållningssätt och hur de bemöter barn. Slutsatser som dras är att pedagogers förhållningssätt är en viktig del i bemötandet av barn. De vuxna bör därför reflektera över sitt eget förhållningssätt för att inte omedvetet hamna i ett bristperspektiv.

Lärande i det svenska språket är av vikt för barn med annat modersmål än svenska. Språkliga erfarenheter ska läras in i en tidig ålder för att inte leda till svårigheter i språklärandet. Eventuella svårigheter kan senare påverka barnens kommande skolgång och framtida studier. Språket är viktigt eftersom det ger oss ett kommunikativt verktyg som behövs för att leva i samhället. Syftet med denna studie är att få förståelse för pedagogers arbetssätt och förhållningssätt gällande inlärning i svenska som andraspråk för barn med utländskt modersmål. Studiens två forskningsfrågor är: ”Vilka arbetssätt uttrycker pedagoger utifrån sina horisonter i arbetet med språkutveckling med barnen?” samt ”Vilka utmaningar utifrån sina erfarenheter ger pedagoger uttryck för i arbetet med språkutveckling med barnen?” För att besvara dessa forskningsfrågor genomfördes samtalsintervjuer med pedagoger på två avdelningar i en mångkulturell förskola. Dessa intervjuer ljudinspelades och transkriberades varefter transkriberingarna blev analyserade utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. De hermeneutiska tolkningar som uppkommit genom samtalsanalysen har därefter utgjort resultatet till denna forskningsstudie. Sammanfattningsvis visade studien att de förhållnings- och arbetssätt som pedagogerna uttryckte var öppensinnade och empatiska. Pedagogerna ville stötta barnen i att lära sig svenska, samt vara goda förebilder för barnen i hur de själva använder det svenska språket. De utmaningar som pedagogerna uttryckte var bristande kommunikation med föräldrarna samt att få vara en del i en mångkulturell kontext och bidra till att barnen ges ett utvecklande språklärande i svenska. Studiens slutsats blev att om språklärande i svenska för barn med annat modersmål än svenska ska ske, krävs både engagemang, intresse, lyhördhet och tydlighet hos pedagogerna. Utöver detta behöver de också förhålla sig till barnens individuella språkkompetenser och bakgrunder samt att använda varierade arbetssätt och resurser för att kunna erbjuda barnen ett så utvecklande språklärande som möjligt.

Studiens syfte är att utveckla kunskap om förskollärares didaktiska strategier vid arbete med naturvetenskap. Hur förskollärare motiverar val av metod vid lärandesituationer. Studien är kvalitativ med en teoretisk utgångspunkt i fenomenografin. Den kvalitativa metoden i studien är semistrukturerade intervjuer där svaren analyserats i olika kategorier för att försöka se olika samband för att sedan koppla till litteratur som har anknytning till studien. Via kategorierna synliggörs resultaten att intresse, engagemang och samtal med barnen anses som betydelsefulla delar vid barns lärande om naturvetenskap samt att barnens intresse står i fokus för val av lärandeobjekt och metod.

Inledning Detta arbete kommer att belysa vad begreppen kränkande behandling och mobbning har förinnebörd hos pedagoger i förskolans verksamhet. Kränkande behandling och mobbning är ett problem som förekommer i alla delar av skolväsendet. Vi vill belysa att pedagoger är medvetna om att problemet redan finns i förskoleåldern. Vi anser att detta bör synliggöras mer för alla i samhället. Syfte Vårt syfte är att undersöka vilka uppfattningar pedagoger har om arbetet mot kränkandebehandling och mobbning. Vi har valt att belysa hur pedagogerna förhåller sig till begreppen kränkande behandling och mobbning i förskolan. Metod I vår undersökning har kvalitativa intervjuer använts som metod. Dessa intervjuer har skett på två olika förskolor, med åtta pedagoger. Resultat Resultatet av denna studie har visat att pedagoger är medvetna om vad som kan ske inom förskolans verksamhet när det gäller kränkande behandling och mobbning. De använder sig av olika arbetssätt för att motverka kränkande behandling och mobbning mellan bådepedagoger och barn och barn och barn, men även pedagoger och pedagoger. De flesta avpedagogerna anser att det är viktigt att se till barnens känslor, och att vara lyhörda införbarnen. De förklarar att barnens tolkningar av situationen är det viktigaste samt att barnensupplevelser är det som pedagogerna bör ta till vara på. Det är även viktigt för pedagogerna att inte tala över eller om barnen i verksamheten. Att kommunicera med pedagoger i sittarbetslag och även med barnen är en stor del av ett arbete som ska motverka kräkningar och mobbning. Ett förebyggande arbete är av stor vikt för att barnen ska få en bra upplevelse påförskolan.

Syftet med studien är att öka kunskapen inom området utagerande beteende i förskolan, med utgångspunkt i förskollärares uppfattningar om hanteringen av, förhållningssättet och bemötandet gentemot utagerande beteenden. Frågeställningar som använts är följande; Hur bemöter och hanterar förskollärare situationer i verksamheten där ett utagerande beteende uppstår? Vilka arbetssätt anser förskollärarna gagnar ett stödjande och utvecklande arbete för barn som upplevs visa utagerande beteende? Vilka resurser erbjuds förskollärare i verksamheten gällande barn med utagerande beteende? I undersökningen använder vi oss av kvalitativ forskningsintervju tillsammans med fyra förskollärare från tre olika förskolor där vi tolkar och analyserar materialet med inspiration från ett relationellt perspektiv och ett kategoriskt perspektiv. I vår studie definieras ett utagerande beteende som fysiskt utagerande med bland annat slag, sparkar, bitningar men även verbalt utagerande. Slutsatserna av resultatet visar vikten av pedagogers förhållningssätt och bemötande gentemot barn med utagerande beteende där ett positivt bemötande har en betydande roll för barnet. Dels för den livslånga utveckling och lärandet samt hur barnet ser på sig själv och hur resterande barngruppens uppfattningar av det utagerande barnet blir. Studien visar även att kunskap och erfarenheter är viktiga faktorer i arbetet med utagerande beteende i förskolan.

Den här studien utgår ifrån förskollärares erfarenheter och syn på utevistelsen i förskolan. Undersökningen beskriver hur förskolor realiserar utevistelsen, och synliggör förskollärares tankar och resonemang kring syftet med utevistelsen. Studien visar även hur utevistelse planeras och genomförs, samt redogör för olika faktorer som kan påverka utevistelsen. Förutsättningarna för utevistelsen varierar på förskolor och påverkas av olika ramar och hur möjligheter och handlingsutrymme tas tillvara av pedagogerna.   Att förskolor använder mycket av sin tid till utevistelse är idag allmänt vedertaget, och därmed blir forskning inom området betydelsefull utifrån ett barnperspektiv. Metoden som används i studien är enligt den kvalitativa forskningsprincipen, där fem förskollärare från spridda förskolor i olika kommuner ingår som respondenter. Som forskningsverktyg har ljudinspelade semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer använts. Intervjuerna och observationerna har genomförts i direkt anslutning till varandra under samma dag på var och en av de fem förskolor som ingår i studien.     Resultatet i undersökningen visar ett mönster i att det finns en grundtanke om att utevistelse är någonting bra, och att utevistelsen upplevs som ett viktigt inslag i förskolans verksamhet, både för barnen och för organisationens struktur. I resultatet. redovisas också olika faktorer som påverkar verksamheten utifrån olika ramar. Studien visar också intressanta samband och skillnader mellan den pedagogiska verksamheten och förskolans olika miljöer, och pedagogers individuella synsätt på förskollärares förhållningssätt och roll under utevistelsen. Sammanfattningsvis redovisar resultatet olikheter och likheter kring utevistelse på förskolan som innebär att barnen erbjuds olika förutsättningar till utveckling och lärande beroende på vilken förskola barnet går.

Denna studie handlar om barns inflytande vid samlingar. Det fanns ett intresse att studera hurbarn kommer till tals och får inflytande i förskolan. Utifrån egna erfarenheter känns ämnetaktuellt då det ständigt tas upp på vilket sätt barn får utöva inflytande och göra sin röst hörd iförskolans verksamhet.Syftet med den här studien är att undersöka barns inflytande vid samlingar i förskolan.Kvalitativa intervjuer har i studien använts som redskap. Tre utbildade förskollärare på enförskolas samtliga tre avdelningar med barn 1-5 år har intervjuats utifrån syfte. Studiensfrågeställningar handlar om på vilket sätt barn får utöva inflytande vid samlingar oavsett ålderoch hur barn får vara med vid planering och innehåll i dessa dagliga samlingar.Resultatet av studien visade förskollärares tankar kring barns inflytande vid samlingar, samthur inflytande- respektive samlingsbegrepp definieras. Flertalet förskollärare anser att barnsinflytande vid samlingar är viktigt. Definitionen av begreppet ses utifrån vårt resultat som enuppenbar del i förskoleverksamheten gällande i vilken utsträckning barn får sin röst hörd, hurde får komma till tals, samt hur de får vara med vid planering av samlingar. I resultatetframkom barnintervjuer som ett sätt för barns möjlighet att påverka planering gällandeinnehåll och utformning av samlingen.