Huruvida medborgardialog ämnar att stärka demokratin eller legitimera stadsutvecklingen är i många fall tvetydigt, men oavsett motiv har det en stark inverkan på dialogens utformning och effekt. Studien har därmed som avsikt att beskriva med vilket syfte som medborgardialog används som styrningsverktyg vid förtätning. Genom att undersöka drivkrafter för medborgardialog vid förtätning, samt vilka värden dialogen tillskrivs av tjänstemän, beskrivs hur dialogen fungerar som styrmedel. Resultatet visar att drivkrafterna bakom användandet av medborgardialog kom från politikens vilja att öka deltagande i stadsutvecklingen, vilket har prioriterats på teoretisk nivå, men i praktiken saknar samordning och rutiner. Följaktligen har lokala omständigheter, interna strukturer och enskilda aktörer format det praktiska arbetet.  Informanterna diskuterade två huvudsakliga motiv för dialog: inkludering av medborgare och kunskapsproduktion. Varför kunskap respektive involvering ansågs värdefullt fanns det däremot flera tolkningar av. Sammantaget utrönades två underliggande motiv för användandet av medborgardialog: effektivisering av stadsutvecklingen och ett sätt att fördjupa demokratin.

I den allmänna debatten har förtätning av städer och orter fått en ledande ställning som ett sätt att skapa resurseffektiva och hållbara samhällen. Urbaniseringen i svenska storstadsregioner har gjort att kranskommuner växer kraftigt. Som ett resultat av detta, sker stora satsningar på ny samhällsbebyggelse i flera kranskommuner runt om i landet. Trots detta tycks det saknas en djupare förståelse i hur förtätningsdiskursen gör sig förstådd och kommer till uttryck i kranskommunal planering. Syftet med denna studie är att synliggöra vilka uppfattningar som framträder i diskursen kring förtätning i kranskommunal planering idag samt studera relationen mellan diskurs och den bebyggelse som utvecklas. Studien bygger på en kritisk diskursanalys i tre steg som genomförts i Huddinge kommun, söder om Stockholm. Först har en textanalys av aktuella styrdokument och planhandlingar inom kommunen utförts. Vidare har en fokusgrupp med planarkitekter från Huddinge kommun fått diskutera ämnet närmare i en workshop. Slutligen har pågående planprojekt sammanställts för att studera kopplingen mellan diskurs och byggd form. Studiens resultat visar att förtätning, trots sin starka ställning som rådande planeringsideal, är vagt definierad och bygger på individuella förståelser. I sammanställningen av pågående planprojekt framgår det att förtätning artar sig på mycket olika sätt i dess fysiska dimension. Studien fastslår att den diskursiva framställningen av förtätning tenderar att frångå ett skalperspektiv, vilket innebär att förtätningens lokala, kommunala och regionala betydelse blir otydlig. Studiens slutsatser pekar på att förtätning tycks vara ett sätt att konstruera exploatering som resurseffektiv och hållbar, utan att egentligen skilja den från andra typer av nyexploatering, vilket kan ses som en reproduktion av en hållbarhetsdebatt i en tid och på en plats som präglas av tillväxt. / Densification has become a prominent strategy for resource efficient and sustainable development in Swedish planning debates. Increased urbanisation has led to rapid growth on the urban fringe in a number of municipalities. As a result, major investments have been made in urban developments. However, there seems to be a lack of understanding of how densification is framed and perceived in planning within the urban fringe. This study examines how densification is framed and understood within urban fringe planning and how the densification discourse is related to the actual development. The study is based on a triangulation of a critical discourse analysis carried out in the municipality of Huddinge, south of Stockholm. Firstly, policy and legally binding planning documents from Huddinge have been textually analysed. Secondly, a workshop was held with a focus group consisting of seven planners from the municipality. Finally, ongoing development plans were compiled in order to investigate the relation between discourse and actual development within the municipality. The results show that densification, despite its strong position as a popular planning strategy, is vaguely defined and based on individual perceptions in planning practice. The compilation of ongoing development plans shows that densification varies significantly in regard to physical form and location. The study suggests that densification appears to be a favorable way of promoting development as an efficient and sustainable form of urban growth, without distinguishing it from other types of spatial development. This could be seen as a reproduction of the ongoing sustainability debate in a time and place characterised by growth.

Examensarbetet undersöker gränslandet och mellanrummet mellan två stadsdelar i Flemingsberg i Huddinge kommun, söder om centrala Stockholm. Den första stadsdelen är Visättra, ett befintligt miljonprogramsområde, och den andra är den planerade Flemingsbergsdalen. Flemingsbergsdalen är en stadsdel som idag endast finns i form av ett planprogram, gjort av Huddinge kommun. Det här examensarbetet föreslår en alternativ utformning av mellanrummet, som i större grad respekterar de sociala och fysiska förutsättningarna i området. Genom att titta på generella strukturer i staden, olika byggnadstypologier och specifika platser i landskapet, har ett stadsplaneringsförslag gestaltats. Projektet ger förslag på ett nytt sätt att se på begreppet ”blandad stad”, och föreslår en stadsplan med variationer av olika fysiska stadsrum. Frågeställningar kring svåra topografiska förhållanden och upplevd trygghet har varit centrala för arbetet. Förslaget kretsar också till stor del kring hur tre nya byggnadstypologier kan införas i området: terrängöverskridande lameller, punkthus i naturen och radhus i mindre skala. / The thesis project examines the border between two neighborhoods in Flemingsberg in Huddinge municipality, south of central Stockholm. The first neighborhood is Visättra, a mass-produced housing area from the Million Programme Era in the 1960s and 70s, and the second one is the planned area of Flemingsbergsdalen. Flemingsbergsdalen is an area today only existing as a planned program done by Huddinge Municipality. This thesis project proposes an alternative urban design, which pays higher respect to the physical and social circumstances of the area. By looking at general urban structures, different building typologies and specific sites in the landscape, a city plan proposal has been designed. The project gives a different proposal of how to talk about ’the mixed city’ and suggests a city plan with variations of urban spaces. Questions about how to design in steep terrain and how to increase the perceived safety are answered. Furthermore, the proposal explains how three new building typologies can be added in the area: terrain-crossing lamellas, tower blocks in nature and row houses in a smaller scale.

Inom sentida urban utveckling har teori gällande förtätning blivit allt vanligare inom hur rumslig utformning tar form. Detta innebär alltså en ökad bebyggelse och befolkning inom en viss yta. Positiva effekter av detta är bland annat en mer effektiv användning av mark, minskad miljöpåverkan till följd av kortare resor samt en påstådd ökad tillgänglighet till följd av bättre anslutning och närhet till destinationer. Det denna kandidatuppsats vill utreda är i vilken mån fysisk struktur påverkar den vardagliga tillgängligheten. Detta genom en jämförande studie av föräldrars resor kopplat till lämning och hämtning vid förskola i de två primärområdena Utby och Olivedal i Göteborgs kommun. Uppsatsen utgår ifrån en definition av tillgänglighet vilken uppnås genom samspel mellan närhet och anslutning å ena sidan samt mobilitet å andra. Tillgänglighet kan således uppnås genom närhet till målpunkter samtidigt som mobilitetsverktyg för att överbrygga avstånd också spelar in. Längre avstånd kan således sätta högre krav på mobilitet som faktor (Haugen, 2012:3). Genom en digital enkätstudie så har kvantitativa empiriska data från flertalet föräldrar inom respektive primärområde samlats in och analyserats. Analys har utgått ifrån aktuella frågeställningar gällande samband mellan rumslig struktur och hur vardaglig tillgänglighet uppnås, samt vilka rumsliga faktorer som påverkar för föräldrars val av transportmedel vid resor kopplat till lämning och hämtning vid förskola. Vid analys av resultat framkommer hur tidseffektivitet och smidighet utgör avgörande motiv vid val av transportmedel till och från förskola. Uppnådd tillgänglighet influeras därmed av vad som möjliggör för tidseffektivt resande. I områden med tät bebyggelse är närhet vanligtvis viktigast för tillgänglighet, medan längre avstånd ökar betydelse av mobilitet. Vid korta avstånd är gång och cykling konkurrenskraftiga alternativ, medan längre avstånd gynnar kollektivtrafik och bil. Jämförelse mellan områden visar därtill skillnad inom mobilitetsverktyg då tillgång till bil och parkering är större inom Utby medan alternativ för kollektiv trafik är fler inom Olivedal. I tidsgeografiska termer kan således rumslig struktur påverka hur vardagen formas då de mest tidseffektiva alternativen tenderar att premieras av individen. / In contemporary urban development, the theory of densification has become increasingly common in shaping spatial design. This implies increased construction and population within a certain area. Positive effects of this include more efficient land use, reduced environmental impact due to shorter travel distances, and alleged increased accessibility resulting from better connectivity and proximity to destinations. The purpose of this thesis is to investigate the extent to which physical structure affects everyday accessibility. This is done through a comparative study of parents' journeys related to drop-off and pick-up at preschool in the two primary areas of Utby and Olivedal in the municipality of Gothenburg. The thesis is based on a definition of accessibility, which is achieved through the interaction of proximity and connectivity on the one hand, and mobility on the other. Accessibility can thus be achieved through proximity to destinations, while mobility tools to bridge distances also play a role. Longer distances may therefore place higher demands on mobility as a factor (Haugen, 2012:3). Through a digital survey, quantitative empirical data from several parents in each primary area have been collected and analyzed. The analysis is based on relevant research questions regarding the relationship between spatial structure and the attainment of everyday accessibility, as well as the spatial factors influencing parents' choice of transportation for preschool-related journeys. The analysis of the results reveals that time efficiency and convenience are crucial motivators in the choice of transportation to and from preschool. Attained accessibility is thus influenced by what enables time-efficient travel. In densely populated areas, proximity is usually the most important factor for accessibility, while longer distances increase the importance of mobility. For short distances, walking and cycling are competitive options, while public transportation and cars are favored for longer distances. Furthermore, a comparison between the areas shows differences in terms of mobility tools, as access to cars and parking is greater in Utby, while there are more public transportation options in Olivedal. In terms of time geography, spatial structure can therefore influence the shaping of everyday life, as individuals tend to prioritize the most time-efficient alternatives.

Den förtätade staden ses idag som en självklar del av en hållbar stadsutveckling. Vi lever i en urbaniseringstid och frågor kring hur vi kan skapa en förtätad stad av god kvalitet står högt på agendan. När allt fler människor lever i staden skapas ökad efterfrågan på samhällsservice i staden, som till exempel barnomsorg. I Sverige är det kommunen som ansvarar för att tillgodose medborgarna med denna service. Den svenska förskolan, som är den institution där detta behov till stor del ska tillgodoses, har i sin tur krav på god pedagogisk verksamhet samt en bra miljö för barnen, såväl inne som ute.Den här uppstasen handlar om hur förskolans utemiljö konstrueras i den urbana kontexten. Förskolans utemiljö i staden studeras utifrån de strategier som skapas i och med målsättningar kring både en förtätad stad och en förskola med goda utemiljöer. Genom en kvalitativ analys skapas en komplex bild av alla de strategier som genereras på olika nivåer i den offentliga sektorn, samt hur dessa strategier förhåller sig till varandra.Uppsatsens slutsats landar i hur strategierna påverkas av NPM-influenser och hur gräsrotsbyråkraten väljer att använda sig av sitt handlingsutrymme. Det visar sig också att strategierna verkar skapa en diskrepans mellan de delar som utgör helheten för en bra pedagogisk verksamhet. / The dense city is now seen as a self-evident part of a sustainable urban development. We live in a time of urbanization, and questions about how we can create a dense city of good quality are high on the agenda. As more people live in the city the demand for public services, such as childcare, also increases in the city. In Sweden, the municipality is responsible for meeting the public with this service. The Swedish preschool which is the institution where this needs are supposed to be met, have in turn, their demands on sound pedagogical activity and a good environment for children, both indoors and outdoors.This paper is about how the preschool outdoor environment is created in the urban context. The preschool outdoor environment in the urban context is studied from the strategies created by the goals around both a dense city and a preschool with good outdoor environments. Through a qualitative analysis appears a complex picture of all the strategies that are generated at different levels in the public sector, and how these strategies relate to each other.Conclusion of the essay lands in how the strategies are influenced by NPM and how the grassroots bureaucrat chooses to use its freedom of choice. It also turns out that the strategies seem to create a discrepancy between the spheres that make up the big picture for a good preschool.

Naturreservat är en svensk skyddsform med syfte att bevara värdefull natur och sällsynta arter, upprätthålla biologisk mångfald och erbjuda rekreation för människor. Den pågående urbaniseringen genom förtätning och expansion leder till att mängden besökare i stadsnära naturreservat ökar, vilket medför att dess naturmiljö utsätts för ett ökat slitage, som i sin tur riskerar att hota syftet med skyddsformen. Ett stadsnära naturreservat som påverkas av urbanisering är Nackareservatet i Stockholms län.  Studiens syfte är att undersöka hur naturmiljön i stadsnära naturreservat påverkas av urbanisering samt hur dithörande negativa ekologiska effekter kan motverkas. Studien följer en kvalitativ explorativ design och datainsamlingen genomförs genom en litteraturstudie och en intervjustudie. Studien visar att urbanisering ökar belastningen på naturmiljön i stadsnära naturreservat, såsom Nackareservatet, genom att mängden besökare ökar. Detta leder till att mark och flora påverkas, vilket försämrar livsmiljöer för djur, växter och mikroflora. Dessutom syns beteendeförändringar och ökade stressnivåer hos djur. Interaktionen mellan människor och djur kan däremot förbättra rekreationsupplevelser och gynna vissa djurarter, men sammantaget kan det konstateras att urbanisering resulterar i minskad biodiversitet. Urbanisering genom exploatering i närheten av reservatet kan även påverka dess inre naturmiljö. I Nackareservatet syns detta genom försämrade ekologiska spridningssamband och livsutrymmen för djur, och det kan ha bidragit till torrare våtmarker.  För att ett stadsnära naturreservat som Nackareservatet ska kunna hantera de konsekvenser som följer av en fortsatt urbanisering krävs förbättring av informationsskyltar med föreskrifter, bättre markering av stigar, noggrannare uppföljning av effekterna från närliggande exploatering samt större hänsyn till de ekologiska spridningssambanden. Ett starkare juridiskt skydd kan behöva införas som avser att bevara reservatet och förhindra oönskad exploatering i närheten. Om vattennivåerna i reservatet ökar till följd av ökade regnmängder orsakade av klimatförändringar och ökad avrinning från exploaterade närområden, kan utredning behöva göras för hur detta ska hanteras. Huruvida dessa metoder är tillräckliga för att hantera konsekvenser som följer av en fortsatt urbanisering går att ifrågasätta. Därmed krävs fler studier som undersöker hur stadsnära naturreservat påverkas av urbanisering och hur dess negativa effekter kan motverkas. / Nature reserves are a Swedish form of protection aimed at preserving valuable nature and rare species, maintaining biological diversity, and providing recreation and nature experiences for people. The ongoing urbanization through densification and expansion increases visitors to urban-adjacent nature reserves, resulting in increased wear on their natural environment, which risks threatening the purpose of the protection. An urban-adjacent nature reserve affected by urbanization is Nackareservatet in Stockholm County.  The purpose of the study is to examine how the natural environment in urban adjacent nature reserves is affected by urbanization, as well as how associated negative ecological effects can be mitigated. The study follows a qualitative exploratory design, and data collection is conducted through a literature review and an interview study.   The study demonstrates that urbanization increases pressure on urban-adjacent nature reserves, such as Nackareservatet, due to a rise in visitor numbers. This impacts soil and flora, which deteriorates habitats for animals, plants, and microflora. Additionally, animals exhibit behavioral changes and increased stress levels. Interaction between humans and animals can, however, enhance recreational experiences and benefit certain animal species, but overall, urbanization results in reduced biodiversity. Urbanization through exploration near the nature reserve can also affect its internal natural environment. In Nackareservatet, this is seen through degraded ecological dispersal links and habitats for animals, and it may have contributed to drier wetlands.  To enable an urban-adjacent nature reserve like Nackareservatet to manage urbanization, improvements are required in informational signs with regulations, better trail markings, enhanced monitoring of the effects of nearby development, and greater consideration should be given to ecological dispersal links. Stronger legal protection may be necessary to preserve the reserve and prevent unwanted exploitation in the vicinity. If water levels in the reserve increase due to higher rainfall and increased runoff from exploited nearby areas, an investigation may be needed on how to manage this. Whether these methods are sufficient to manage the consequences of continued urbanization is questionable. Therefore, more studies are needed to investigate how urban-adjacent nature reserves are affected by urbanization and how its negative effects can be mitigated.

Uppsatsen undersöker och beskriver motstånd motförtätning i Stora Mossen, en välbeställd villaförort angränsande Stockholms innerstad. Materialet speglas i relation till fysisk plats (space), hur motstånd skapas och rättfärdigas i samspel med omgivningar och de sociala förutsättningar som sätts utav dem. Motståndet är som sådant en spegling av det liv och de förutsättningar som existerar i Stora Mossen med omnejd, och står därmed inte nödvändigtvis i relation till staden eller länet i stort. Underlaget är inhämtatunder vintern 2011/2012 och består av offentligt material från kommunala utskott, kontor och styrelser; skriftliga klagomål från och halvstrukturerade intervjuer med närboende samt observationer utförda på plats. / Thesis concern local resistance to densification projects in Stora Mossen, a well-off suburb to Stockholm. The material shows how resistance is formed and shaped in relation to space, as a part of life and the economic and social situation of the concerned area as opposed to the metropolitan area at large. Source material consists of public material, written complaints, semi-structured interviews with informants as well as field observations performed during the winter 2011-2012.

The Planning and Building Act regulates how municipalities plan the use of land and water. When deciding on the detailed development plan, the respective municipality is responsible for the parking standard in the space that will be allocated for parking and which is made in connection with land construction. The decision is followed up in the building permit process. One of the requirements for building permits being granted is that the parking solution is approved. A public parking lot lease is a solution that is approved by law regarding parking in another area beyond one's own property. The municipality can be a party in the agreement for leasing public parking lots in the role of land access provider and may be responsible for preparing the parking lot. In order to be valid, the lease shall guarantee a measure of permanence over time. The rights that accompany the parking lot agreement need to be monitored by authority decisions that cause a change in land use. The municipalities' responsibility to meet the policy's stated objective to increase housing may result in already built-up areas becoming denser. Surfaces such as parking lots may be used for this purpose. Increased density in municipalities requires new detailed development planning. Thirty of the country's municipalities with the highest number of completed buildings, specifically multi-family housing, were examined for the time period 2005-2016. The basis for the analysis was experiencing increased density where the land area has been affected in relation to objects for public parking leases. Current legislation is interpreted to find support for the validity of leasing public parking lots in cases of changes in land use. This study's research question relates to how the municipality should handle their role in decisions on changed land use, as a party to the civil parking lease agreement and as a public authority. The results highlight the validity of agreements to lease public parking lots despite civil authorities' decisions that change the use of land within the area in question. It is suggested that the municipality, as a civil party to the agreement, must monitor legal right by entering into the agreement. As an authority, the municipality has the responsibility to monitor and follow up the underlying decisions of the regulating authority and building permission decisions, the assessment of which may depend on the approval of the suggested solution for parking. Thus, the new decision regarding land use should not be in conflict with the underlying decisions which also continue to be valid. It is recommended that municipal administrations and companies cooperate closely in the early stages of the detailed development planning process. This is necessary to ensure that the legal right resulting from agreements to lease public parking lots is taken into consideration. The working documents in the form of geographical information may include demarcated areas which include leased public parking lots. / Plan- och bygglagen styr hur kommunerna planerar användningen av mark och vatten. Vid beslut om detaljplan ligger respektive kommuns normtal för parkering till grund för det utrymme som ska avsättas för parkering i samband med byggande av marken. Beslutet följs upp i bygglovsprocessen. Godkänd lösning för parkering är ett myndighetskrav för erhållet bygglov. Parkeringsköp är en lösning som godkänns av lagen som parkeringslösning utanför den egna fastigheten. Kommunen kan vara part i parkeringsköpsavtalet med rollen som markupplåtare och ansvarig för att iordningsställa parkeringen. Upplåtelsen ska för sin giltighet garantera viss stabilitet i tid. Rättigheten som följer med parkeringsavtalet behöver bevakas vid myndighetsbeslut som ändrar markanvändningen. Kommunernas ansvar för att möta politikiska mål om ökat bostadsbyggande kan få till följd att redan bebyggda områden förtätas. Ytor som exempelvis parkering kan tas i anspråk för syftet. Förtätning ställer krav på ny detaljplan. Trettio av landets kommuner med högst antal färdigställda bostäder i flerfamiljshus inom tidsintervallet 2005 – 2016 analyseras utifrån erfarenhet av förtätning, där markområde påverkas som är objekt för parkeringsköp. Tolkning av gällande lagstiftning görs för att hitta stöd för parkeringsköpets giltighet vid ändrad markanvändning. Studiens frågeställning gäller hur kommunen bör hantera sin roll vid beslut om ändrad markanvändning dels som part i det civilrättsliga parkeringsköpsavtalet, dels som myndighet. Resultatet framhåller parkeringsköpsavtalets giltighet trots myndighetsbeslut som ändrar markanvändningen inom aktuellt område. Kommunen som civilrättslig part i avtalet ska bevaka rättigheten förslagsvis genom inskrivning av avtalet. Som myndighet har kommunen ansvar för att bevaka och följa upp bakomliggande myndighetsbeslut, bygglovsbeslutet, vars bedömning kan vila på godkänd lösning för parkering. Det nya beslutet om annan markanvändning ska således inte stå i strid med bakomliggande beslut som fortsatt har giltighet. Tätt samarbete mellan kommunens förvaltningar och bolag i tidiga skeden av detaljplaneprocessen bör vara ett mönster som följs. Detta för att rättigheten som följer på parkeringsköpsavtalet ska uppmärksammas. Arbetsunderlaget i form av geografisk information kan innehålla markering av områden som omfattas av parkeringsköp.

Syfte: I Sverige råder det en stor bostadsbrist. En lösning för att skapa nya bostäder i tätbebyggda områden är vertikal förtätning. Detta kan ske via våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Denna typ av påbyggnad ställer dock krav på den befintliga byggnaden. Rapportens syfte är att fungera som ett underlag vid projektering av konstruktion, brand och installationer vid framtida projekt av liknande slag. Målet är vidare att analysera och sammanställa olika byggnadstekniska lösningar som används vid våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Detta skall besvaras genom följande frågeställningar: Vilka konstruktionstyper tillämpas vid våningspåbyggnad på ett parkeringshus och vilka krav ställer påbyggnaden på den befintliga stommen? Vilka brandkrav ställs på denna typ av våningspåbyggnad och hur uppfylls dessa? Hur förses påbyggnaden med installationer?   Metod: Rapporten bygger på en kvalitativ fallstudie där intervjuer och dokumentanalyser legat till grund för empirin. För att styrka studien med teori har en litteraturstudie genomförts.   Resultat: Resultatet visar att en lätt stomme har använts till samtliga våningspåbyggnader, däremot har valet av stommaterial skiljt sig åt. Kapaciteten på den befintliga byggnadens grund har varit avgörande för om en våningspåbyggnad varit möjlig. Placering av våningspåbyggnaden har berott på om boyta eller antalet parkeringsplatser prioriterats högst. Brandkraven på denna typ av byggnad kan likställas med kraven som ställs på en nybyggnad av bostäder. Detta har inneburit att förändringar på de befintliga parkeringshusen varit nödvändiga för att uppfylla kraven. Nya installationsschakt har placerats både in- och utvändigt av den befintliga byggnaden.   Konsekvenser: De slutsatser och rekommendationer, utifrån rapportens innehåll, består främst av vikten i att göra en noggrann inventering av den befintliga byggnaden. Det handlar om byggnadens kapacitet och vilka eventuella förstärkningsarbeten som krävs innan en våningspåbyggnad.   Begränsningar: Studien avgränsar sig från byggnadstekniska beräkningar och ekonomiska kalkyler. Arbetet har begränsats utifrån en viss mängd ord och tidsram, utan dessa hade möjligheten funnits att göra en mer djupgående analys av studiens referensobjekt. Detta genom att intervjua ytterligare aktörer inom fler konsultområden för de valda referensobjekten. / Purpose: In Sweden, there is a shortage of housing and a solution for creating new housing in urban areas is vertical densification. Vertical densification can be done by adding floors of housing on top of existing parking garages. This type of extension sets demands on the existing building. The purpose of this thesis is to serve as a basis for the planning of construction, fire requirements and installations for future similar projects. The goal is furthermore to analyze and compile various building-technical solutions that are used when floors of housing are built on top of existing parking garages. The goal is answered by the following questions: Which types of construction are used for additional floors of housing on top of parking garages and what requirements does the extension have on the existing building? What fire requirements are imposed on this type of extension and how are they fulfilled? How are the additional floors of housing provided with installations?   Method: The report is based on a qualitative case study in which interviews and document analysis formed the basis of empirical data. To confirm the study with theory, a literature study has been conducted. Findings: The result shows that a light framework has been used for additional floors of housing, however, the choice of framework material has been different. The capacity of the existing building's foundation has been vital for whether an extension with housing has been possible. Placement of the extension has been due to whether the living space or the number of parking spaces is given as the highest priority. The fire requirements for this type of building can be equated with the requirements imposed on a new building of housing. This has meant that changes to the existing parking garages have been necessary to meet the requirements. New shafts for installations have been placed on both inside and outside of the existing building. Implications: The conclusions and recommendations, based on the content of the thesis, consist primarily of the importance of making an accurate inventory. It’s about the existing building's capacity and what possible reinforcement work it requires before an extension with housing. Limitations: The study delimits itself from construction engineering calculations and economic calculations. The work has been limited based on a variety of words and timeframe, without these it would be possible to make a more in-depth analysis of the study's reference objects. This would be done through interviewing more actors from additional consulting areas for the selected reference objects.

Förtätning av städer kan ses som det rådande idealet i dagens stadsutveckling. Att låta staden växa inåt anses ge sociala, ekonomiska och ekologiska fördelar gällande hållbar utveckling. Med tätare bebyggelse och ökad population inom ett område minskar avstånden till stadens aktiviteter och flera invånare för möjlighet att ta del av viktiga funktioner. I bland annat Stockholm finns en vilja att bygga tätt, både horisontellt och vertikalt. Samtidigt bidrar högre bebyggelse och kortare avstånd mellan huskroppar till att tillgången till dagsljus kan bli svårare att tillgodose för stadens invånare. Dagsljus har i forskning visat sig vara nyttigt för människors hälsa och välbefinnande och den omfattande förtätningen som sker i städer kan således ha en negativ påverkan på detta enligt Boverket. I det här kandidatarbetet har jag undersökt hur ett samtida stadsbyggnadsprojekt har hanterat direkt sol- och dagsljus i detaljplaneringen. Det visar sig att det finns en medvetenhet om dagsljuset men som inte riktigt lyser fram under hela processen och i den planerade bebyggelsen. Kandidatarbetet är ett analysprojekt där en undersökande del kombineras med en analyserande del vilket kulminerar i ett exempelförslag på utformning av bostadskvarter och ett gestaltningsförslag med hänsyn till direkt solljus och dagsljus. Förslagen kommer baseras på insamlad kunskap och behandla del av stadsutvecklingsprojektet Norra Stationsområdet av Hagastaden i Stockholm.