Uppsatsen syftar till att, med Linköpings kommun som exempel, undersöka utmaningar som svensk stadsplanering står inför när det gäller att tillgodose bostadsnära natur samtidigt som det planeras för befolkningstillväxt och förtätning. Uppsatsen redogör för vilken betydelse den bostadsnära naturen tillmäts av både statliga myndigheter och kommunen, hur kommunen planerar, vilken relation de boende i staden har till den bostadsnära naturen samt hur de upplever kommunens strategi. Resultatet från textanalyser och en enkätundersökning visar på att statliga myndigheter och kommunen anser det vara viktigt att planera för bostadsnära natur. Myndigheter, liksom medborgarna, har en bred syn på vad bostadsnära natur är, men en snävare bild framkommer när myndigheterna presenterar konkreta strategier för kommunerna, vilket i sin tur leder till att kommunen definierar den bostadsnära naturen snävt. Utifrån kommunens kriterier anser sig hälften av medborgarna sakna tillgång till bostadsnära natur. Men utifrån medborgarnas egen definition tillgodoses nästan alla av bostadsnära natur. / This thesis aims, with the municipality of Linköping as an example, to study challenges the Swedish city planning is facing when planning for residential nature while at the same time planning for population growth. We describe the significance of residential nature from the perspective of state authorities and municipality, how the municipality plans, what relation-ship citizens have to the nature and how they experience the municipality’s strategy. Result from text analyses and a survey show that state authorities and the municipality consider it important to plan for nature. Authorities, likewise the citizens, use a broad definition. But a narrower picture is presented when the state agencies produce concrete strategies, which gen-erates the municipality to define it narrow. On basis of the municipality's criteria one-half of the citizens lack access to nature. At the same time, on the basis of their own definition, only 10% of the citizens lack residential nature.

Externhandelsområden står inför stora utmaningar i och med den digitaliserade handeln och samhällets utveckling mot det hållbara samhället. I takt med att städerna växer blir de externa handelsområdena en del av staden. Järfälla kommun i Stockholms län, nämner i sin översiktsplan att Barkarby Handelsplats år 2050 ska ha en stadsmässig bebyggelse som binder samman kommunens centrum till en stor kommunkärna. Syftet med arbetet var att undersöka möjligheterna att minska den externahandelns bilberoende genom förtätning. Frågan besvarades genom ett områdesförslag för Barkarby Handelsplats där handeln har anpassats till en stadsmässig struktur, med god tillgänglighet och fortsatt ekonomiskt värde. Genom teoretiska studier om förtätning kunde det konstateras att förtätning är en fungerande strategi för minskad biltrafik, om det görs i samband med en förbättrad kollektivtrafik. Studierna visade också att handeln anpassas allt mer till ett digitaliserat samhälle samtidigt som vikten av fysiska butiker fortfarandeär viktig för lönsamheten. Genom att minska butiksytorna och implementera hemleverans för stora varor kunde handeln anpassas till en stadsmässig struktur. För att behålla områdets tillgänglighet förbättrades områdets gång- och cykelnät, parkeringsplatser samlades vid områdets utkant och en ny kollektivtrafiklinje drogs genom området. / Decentralized retail sites are facing increased challenges with retail digitalization. Another challenge is that societies are progressing towards sustainable cities. As the cities grow the decentralized retail sites are becoming a centralized part of the city. Järfälla municipality in Stockholm County, mentions in their latest comprehensive plan that Barkarby Retail Center will have an urban development scheme in 2050. The plan also states that the area will be a part in connecting the local municipality centers. The aim of this study was to determine the possibilities of reducing car dependency in decentralized retail sites with compact development. The study resulted in an area proposal for Barkarby Retail Center, where the existing retail were adapted to an urban development with an improved accessibility and continued economic value. Theoretical studies concluded that compact development is a working strategy to make people drive less, if it is combined with an improved public transport. The studies also concluded that even though the retail is getting more digitalized, the importance of physical stores is still proven to be important for profitability. By minimizing the retail space and implementing home delivery for bulky goods, the decentralized retail could be adapted to an urban development scheme. In order to maintain the accessibility of the area, the area’s pedestrian and bicycle networks were improved, parking spaces were gathered at the outskirts of the area and a new public transport line was drawn through the area.

Segregation är idag ett utbrett samhällsproblem i städer välden över. Grundproblemet med segregation handlar om skillnader och åtskiljanden, som både tar sitt uttryck i det fysiska rummet men också som ett socialt utanförskap. I arbetet med att motverka segregation genom fysisk planering har städers socio-ekonomiskt utsatta områden fått stort fokus, medan städers småhusområden fått betydligt mindre. I uppsatsen undersöks potentialen hos ett antal strategier och utvecklingsprinciper som kan användas inom ramen för fysisk planering för att, genom strategisk förtätning, minska segregationen och öka mångfalden i småhusområden. Det görs genom en fallstudie av en av Sveriges mest segregerade städer, Borlänge. Resultatet visar på de möjligheter och den potential som finns för ökad mångfald i Borlänges småhusområden genom strategisk förtätning, men också vilka utmaningar och begränsningar som finns med de framtagna strategierna.

Rådande forskningsläge redogör för grönytors bortfall till förmån för förtätning. Detta sker även i Örebro tätort, där statistik visar att allmänna grönytor i Örebro tätort har minskat (SCB 2015a), trots att Örebro kommun har tydliga styrdokument och riktlinjer som förespråkar det motsatta. Denna motsägelse gör det intressant att i denna kontext skapa en förståelse för planeringsprocessen utifrån förtätning och grönstruktur samt undersöka implementeringen av kommunala styrdokuments gröna såväl som förtätningsvärden. Sammantaget syftar studien till att undersöka hur Örebro kommun förhåller sig till förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen. För att skapa en förståelse för planeringsprocessen, implementeringen samt Örebro kommuns förhållningssätt till förtätning och grönstruktur har en kvalitativ fallstudie valts som studiens forskningsstrategi med Örebro tätort som fall. Studiens empiriska material består av kommunala styrdokument: Strategi för arkitektur och byggande samt Grönstrategin, kombinerat med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från Stadsbyggnadskontoret i Örebro kommun. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes som metod för att analysera studiens empiriska material. För att på ett systematiskt sätt hantera den kvalitativa data utarbetades en teoretisk analysram som sedan kom att ligga till grund för studiens resultat- och analyskapitel. Med hjälp av den teoretiska analysramen synliggjordes en medvetenhet samt en generellt positiv syn på förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen, där möjligheten att kombinera en tät och grön stad i Örebro tätort ansågs vara god. Örebro kommuns syn på gröna värden har visats vara i en övergångsfas, från ett fokus på grönområden utifrån dess instrumentella värde till att snarare fokusera på dess egenvärde. Vidare kan en komplexitet i planeringsprocessen samt en paradox i kommunens förhållningssätt till relationen mellan förtätning och grönstruktur till viss del konstateras.

In August 2014 a development strategy for Hagalund, a million program area situated in Solna, was published. The strategy argues that a densification of the area would increase the local supply of services and cultural activities and that the existing needs of investment in the urban environment is dependent on the revenues that new housing would provide. The report proposes a densification of the area up to 1800 new apartments. The current housing stock is 2100 dwellings. I argue that the development strategy is not based on the needs of the existing Hagalund and its residents, but rather tries to meet the economic interests of property owners, the municipality and the imagined needs of a future population. In this diploma work I design an alternative participatory strategy to identify needs and potentials of an existing built environment and its social community, since I see a lot of potentials and qualitites, rather than problems, in Hagalund. I have chosen to value the situated knowledge of the current community by collecting opinions and reactions from people I have met during my thesis work and formulated them into an alternative future for Hagalund where the existing built environment and its social community are valued as key elements in a more socially sustainable future for Hagalund. / I augusti 2014 publicerades en utvecklingsstrategi för Hagalund, ett miljonprogramsområde i Solna, med en föreslagen förtätning av området på upp till 1800 nya lägenheter. Stadsdelen har under de senaste åren nedprioriterats av kommunen med bland annat flera nedstängda skolor som följd. Strategin konstaterar att antalet boende i området måste öka för att öka tillgången till service och kulturella aktiviteter, samt att nya bostäder krävs för att finansiera upprustningen av den offentliga miljön. Dialogen med hagalundarna lyfts återkommande fram som underlag till förslaget i utvecklingsstrategin, vilket jag tidigt ställde mig kritisk till. Hur kan en upprustning av stadsmiljön samt behovet av en skola kräva 4000 nya grannar? Jag menar att utvecklingsstrategin inte utgår från hagalundarnas och Hagalunds behov, utan att den försöker möta fastighetsägares, kommunens och en eventuell framtida befolknings behov. Mitt examensarbete utgår istället från behoven i, och potentialen av, det befintliga Hagalund och dess ’situerade kunskap’. Under mitt examensarbetet har jag samlat in synpunkter och reaktioner från människor jag mött och formulerat dessa i en alternativ framtid för Hagalund, där den befintliga byggda miljön och dess sociala gemenskap värderas som viktiga pusselbitar i en mer socialt hållbar framtid för området.

The global population is estimated to rise by 89 million people annually and for this reason there is a need for more housing and buildings worldwide. As cities grow outwards and buildable land becomes scarce, it is necessary to increase the height of buildings in cities, especially where the height of existing buildings is low. For crowded cities, story extensions are an increasingly popular measure that could meet market’s demand for centrally located homes.The main focus of this study is to clarify how a specific existing building handles the addition of a story. The existing building that was used as a starting point is located in Styrmansgatan in Gävle, the district Brynäs. The building has totally three storiesand is a youth residence where HBS is the property owner. The study presents the approach to validate and simulate the existing building.The method of the work is modelling in StruSoft FEM-Design which is a program used for modelling, analysis and design of load-bearing elements of buildings according to Eurocode. With the help of the program, it is investigated whether the existing building can handle an extension and which reinforcements should be made. It is suitable for all different types of design tasks from the entire stability analysis in a building to individual elements. The work is carried out in 3 steps where first the reference building to be used as a starting point is modelled, analyzed and designed. The next step is to add a story and then analyze any additional measures in connection with the extension of the story. The building must be approved according to standards as a starting point with regard to degree of utilization and deflection. Then, a comparison is made between the existing building structure and the superstructure with respect to degree of utilization, deflection, stress, and the base reaction.Results obtained from this study show that if an extension is to be possible, reinforcement solutions should take place for building elements that receive an unacceptable degree of utilization. The reinforcement solutions are resulted with the help of beams, columns, wind brace and changed reinforcement contents in reinforced concrete elements for the load-bearing structure. The study concludes that the story extension is possible with added reinforcement measures / Den globala befolkningsmängden beräknas stiga med 89 miljoner människor årligen och av den anledningen finns det ett behov av fler bostäder och byggnader över hela världen. När städer växer utåt och expanderar blir byggbar mark en bristvara, där kan påbyggnad vertikalt vara ett alternativ då man ökar höjden på byggnader. För trånga städer är våningspåbyggnader en alltmer populär åtgärd som skulle kunna möta marknadens efterfrågan av centralt placerade bostäder. Huvudfokus i denna studie är att klargöra hur en specifik befintlig byggnad klarar påbyggnad av ett våningsplan. Den befintliga byggnaden som användes som utgångspunkt ligger på Styrmansgatan i Gävle, stadsdelen Brynäs. Byggnaden har totalt tre våningar och är ett ungdomsboende där HSB står som fastighetsägare. Studien presenterar tillvägagångssättet för validering och simulering av en befintlig byggnad.Arbetet utfördes med StruSoft FEM-Design som används för modellering, analys och design för bärande element i byggnader baserade på Eurokod. Med hjälp utav StruSoftFEM-Design ska det undersökas om den befintliga byggnaden klarar av en utökning och huruvida vilka förstärkningar som eventuellt bör ske. Den passar för alla olika typer utav konstruktionsuppgifter från hela stabilitetsanalysen i en byggnad till enskilda element. Arbetet kommer genomföras i 3 steg där först den referensbyggnad som skall användas som utgångsläge modelleras, analyseras och designas. Nästa steg är att lägga till ett våningsplan för att sedan analysera eventuella tilläggsåtgärder i samband med utökning av ett våningsplan. Byggnaden skall vara godkänd enligt standarder som utgångspunkt med avseende på utnyttjandegrad och nedböjning. Därefter sker det en jämförelse mellan den befintliga bygganden och påbyggnaden med avseende på utnyttjandegrad, nedböjning, spänning och grundreaktionen.Resultat som har erhållits från denna studie påvisade att om en påbyggnad ska vara möjlig bör förstärkningslösningar äga rum för byggnadselement som fick en oacceptabel utnyttjandegrad. Förstärkningslösningen resulterade med hjälp av balkar, pelare, vindstage och ändrat armeringsinnehåll för armerad betong element för den bärande konstruktionen. Studiens slutsats är att våningspåbyggnad är möjlig vid tillagda förstärkningsåtgärder.

This study has aimed to investigate how urban transformation, particularly densification, is received by the inhabitants. For this essay, the district of Ålidhem in the city of Umeå has been investigated. The method has been qualitative in the form of partly a field study of the district to investigate what kind of densification that has been done, partly an interview study with the inhabitants of Ålidhem to investigate their view of the changes. This essay is also based on the comprehensive plan for Umeå municipality, as well as other literature and studies of densification in Umeå municipality, but also nationally. Goals and legislation that concerns Swedish urban construction has been explored to investigate its influence on densification projects in Umeå. The two studies performed in this essay has been compared to the previous studies to make a conclusion. The result shows that there are several examples of densification projects in Sweden that have affected the social sustainability positively in each of the concerned districts. The examples can be compared to the densification in Ålidhem. When it comes to the field study, it shows that the district of Ålidhem has been densified in several ways. The interview study, as well as previous studies, conclude that the densification actions has been successful and something that the inhabitants appreciate.

Even if the courtyard as a specific area lacks a clear description within PBL, there is a relatively unified view of what the courtyard is within research and academic work. The view of the courtyard as an extension of the living room has been repeated by several and suggests that the courtyard is a place that should accommodate and enable uses connected to the home. This common meaning is not only valid for our time but also historically. The Swedish courtyards have throughout history been marked as a compiling surface for what the home was unable to provide as well as being an insight into the spirit of the times. In a period where we live more isolated from our neighbors, the social context has changed, and the purpose of courtyards has become increasingly blurred.Based on three selected study areas, this paper aims to examine, from a planning perspective, the role of the Swedish courtyards in society and how they are used and can be used to fulfill more sustainable cities. Results show a generally passive attitude to the design of today's courtyards, where its outcome relies heavily on the developers' implementation. The result also shows the importance of creating spatiality, perceived emotions, and assets within the courtyard already during the planning stage in order to not only be able to offer attractive courtyards, but also sustainable environments within cities in a metropolitan environment. / Även om bostadsgården som specifik yta saknar tydlig skildring inom plan- och bygglagen (PBL) finns det inom forskning och verk en relativt enad syn på vad bostadsgården faktiskt är. Synen på bostadsgården som en förlängning av hemmet är en skildring som återkommer, vilken står för uppfattningen att gården är en plats som ska tillgodose och möjliggöra användning som är kopplat till hemmet. Denna gemensamma bild är inte bara giltig för vår tid utan även historiskt. Utöver att bostadsgårdar under historien utgjort en kompletterande yta till hemmet har de vidare speglat, och därmed även gett en insyn i, tidens anda. I en period där vi lever mer isolerat från våra grannar har gården som en självklar social yta ändrats och bostadsgårdars syfte har blivit alltmer suddigt. Baserat på tre utvalda studieområden har denna studie utifrån ett planeringsperspektiv undersökt bostadsgårdars roll i dagens samhälle, och hur de används och kan användas för att bidra till mer hållbara städer. Resultatet visar på en generellt passiv hållning till utformning av dagens bostadsgårdar, där utfallet till stor del överlämnas åt byggherrarna i själva genomförandefasen. Resultatet visar även på vikten att redan under planeringsskedet lägga fokus på att skapa rumslighet, planera för vilka känslor man tänker sig att bostadgården ska ge upphov till samt vilka funktioner gårdarna ska fylla. Detta för att inte bara kunna erbjuda attraktiva bostadsgårdar, utan även hållbara miljöer som en viktig beståndsdel i storstadsmiljöer.

Huruvida medborgardialog ämnar att stärka demokratin eller legitimera stadsutvecklingen är i många fall tvetydigt, men oavsett motiv har det en stark inverkan på dialogens utformning och effekt. Studien har därmed som avsikt att beskriva med vilket syfte som medborgardialog används som styrningsverktyg vid förtätning. Genom att undersöka drivkrafter för medborgardialog vid förtätning, samt vilka värden dialogen tillskrivs av tjänstemän, beskrivs hur dialogen fungerar som styrmedel. Resultatet visar att drivkrafterna bakom användandet av medborgardialog kom från politikens vilja att öka deltagande i stadsutvecklingen, vilket har prioriterats på teoretisk nivå, men i praktiken saknar samordning och rutiner. Följaktligen har lokala omständigheter, interna strukturer och enskilda aktörer format det praktiska arbetet.  Informanterna diskuterade två huvudsakliga motiv för dialog: inkludering av medborgare och kunskapsproduktion. Varför kunskap respektive involvering ansågs värdefullt fanns det däremot flera tolkningar av. Sammantaget utrönades två underliggande motiv för användandet av medborgardialog: effektivisering av stadsutvecklingen och ett sätt att fördjupa demokratin.

I den allmänna debatten har förtätning av städer och orter fått en ledande ställning som ett sätt att skapa resurseffektiva och hållbara samhällen. Urbaniseringen i svenska storstadsregioner har gjort att kranskommuner växer kraftigt. Som ett resultat av detta, sker stora satsningar på ny samhällsbebyggelse i flera kranskommuner runt om i landet. Trots detta tycks det saknas en djupare förståelse i hur förtätningsdiskursen gör sig förstådd och kommer till uttryck i kranskommunal planering. Syftet med denna studie är att synliggöra vilka uppfattningar som framträder i diskursen kring förtätning i kranskommunal planering idag samt studera relationen mellan diskurs och den bebyggelse som utvecklas. Studien bygger på en kritisk diskursanalys i tre steg som genomförts i Huddinge kommun, söder om Stockholm. Först har en textanalys av aktuella styrdokument och planhandlingar inom kommunen utförts. Vidare har en fokusgrupp med planarkitekter från Huddinge kommun fått diskutera ämnet närmare i en workshop. Slutligen har pågående planprojekt sammanställts för att studera kopplingen mellan diskurs och byggd form. Studiens resultat visar att förtätning, trots sin starka ställning som rådande planeringsideal, är vagt definierad och bygger på individuella förståelser. I sammanställningen av pågående planprojekt framgår det att förtätning artar sig på mycket olika sätt i dess fysiska dimension. Studien fastslår att den diskursiva framställningen av förtätning tenderar att frångå ett skalperspektiv, vilket innebär att förtätningens lokala, kommunala och regionala betydelse blir otydlig. Studiens slutsatser pekar på att förtätning tycks vara ett sätt att konstruera exploatering som resurseffektiv och hållbar, utan att egentligen skilja den från andra typer av nyexploatering, vilket kan ses som en reproduktion av en hållbarhetsdebatt i en tid och på en plats som präglas av tillväxt. / Densification has become a prominent strategy for resource efficient and sustainable development in Swedish planning debates. Increased urbanisation has led to rapid growth on the urban fringe in a number of municipalities. As a result, major investments have been made in urban developments. However, there seems to be a lack of understanding of how densification is framed and perceived in planning within the urban fringe. This study examines how densification is framed and understood within urban fringe planning and how the densification discourse is related to the actual development. The study is based on a triangulation of a critical discourse analysis carried out in the municipality of Huddinge, south of Stockholm. Firstly, policy and legally binding planning documents from Huddinge have been textually analysed. Secondly, a workshop was held with a focus group consisting of seven planners from the municipality. Finally, ongoing development plans were compiled in order to investigate the relation between discourse and actual development within the municipality. The results show that densification, despite its strong position as a popular planning strategy, is vaguely defined and based on individual perceptions in planning practice. The compilation of ongoing development plans shows that densification varies significantly in regard to physical form and location. The study suggests that densification appears to be a favorable way of promoting development as an efficient and sustainable form of urban growth, without distinguishing it from other types of spatial development. This could be seen as a reproduction of the ongoing sustainability debate in a time and place characterised by growth.