Syftet med den här undersökningen är att undersöka för vilka ändamål lärare anser att läsning och litteratursamtal har, samt undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med litteratursamtal för att främja elevers läslust. Metod och material som använts i studien är baserade på kvalitativ undersökningsmetod med tolkningar grundade på en kvalitativ forskningsansats. Åtta yrkesverksamma gymnasielärare som undervisar i svenska som förstaspråk och arbetat med litteratursamtal intervjuades. Därefter analyserades intervjuerna genom tematisk innehållsanalys. I den här uppsatsen presenteras ett teoretiskt ramverk som består av Vygotskijs sociokulturella perspektiv, stöttning, mediering, modellering, litteratursamtal och transaktion.  Resultatet utgår från de åtta intervjuade lärarnas perspektiv på läsning och litteratursamtal. Undersökningen visar hur utmanande och begränsande lärare kan uppleva läsning och litteratursamtal. Dessa utmaningar kräver att lärare använder olika strategier för att motivera eleverna till läsning och främja deras läslust. Exempel på dessa är anpassade texter utifrån elevernas intresse, välja textlängd utifrån elevernas tidigare läserfarenheter, motivera varför det är viktigt att läsa, anknyta till egna erfarenheter och ställa existentiella eller sociala frågor för att få eleverna att diskutera. Undersökningen visar att litteratursamtal är ett verktyg lärare kan använda i syfte att utveckla läslust. Eleverna delar med sig av sina egna tankar och tar del av kamraternas idéer, vilket kan bidra till att eleverna motiveras till vidare läsning.

I förarbetet till denna studie föreligger en tidigare litteraturstudie (Kalin, 2022) i vilken konstateras att viss litteraturdidaktisk forskning, däribland (Brink 1992), Persson (2007) och Dahl (2015) med sina läromedelstudier, och Helgasson (2012) med sin egen genomgång av litteraturdidaktisk forskning och debatt om kanonfrågan, alla drar en liknande slutsats – att det finns spår av en inofficiell kanon i svenskämnet. Därtill visar bland annat Larsson (2021) och Economou (2021) lärarnas inställning till en kanon i skolan genom sina studier. Kanonfrågan uppmärksammades politiskt senast 2022 vilket aktualiserat frågan igen. Skolverket (u.å.) är däremot tydliga med att påpeka att det är upp till läraren att välja genom vilken litteratur litteraturstudiet ska bedrivas. Med anledning av detta undersöker föreliggande studie sex gymnasielärares uppfattning av litteraturstudiets syfte och skönlitterära kanon i svenskämnet. Studien undersöker därtill motiv bakom lärarnas litteratururval och jämför detta med statistik från gymnasiets bibliotek. Den fenomenografiska forskningsansatsen med semistrukturerade intervjuer möjliggör ett synliggörande av lärarnas uppfattningar, och besvarar således studiens syfte och frågeställningar. Studiens slutsats är det förekommer en blandning mellan modern och äldre litteratur med en majoritet av manliga författare, samt att lärarna anser att det finns en inofficiell kanon i skolan. Detta bekräftas till viss del genom tidigare forskning, motiv bakom litteratururval, synen på litteraturstudiets syfte samt bibliotekets utlåningsstatistik. Lärarna tar också stor hänsyn till elevgruppen, språkliga aspekter samt hur de anser att litteraturen uppfyller syftet, vid sitt urval. Vad som däremot inte bekräftas är vad urvalet och en uppfattad inofficiell kanon medför för konsekvenser i undervisningen. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna kvalitativa semistrukturerade intervjustudie är att synliggöra gymnasieungdomarnas upplevelser av sexualundervisningen under sin skoltid. Studien har genusperspektivet och det sociokulturella perspektivet som teoretisk grund. Studien är en tolkningsbaserad metod och datainsamlingsmetoden som valdes var en kvalitativ semistrukturerad intervju. Uppsatsen utgår ifrån att skapa förståelse för gymnasieungdomarnas upplevelser och för att kunna ställa följdfrågor. Resultatet visade att många upplevde sexualundervisningen som bra men att de saknade ämnen som samtycke, genus, jämställdhet och HBTQ. I resultatet framkom det att en respondent fick undervisning även i gymnasiet men övriga fick det endast i högstadiet. Respondenterna önskade att de fick sexualundervisning mer konsekvent och under längre tid. Slutsatsen av den här studien är att det finns ett behov av att sexualundervisningen tar upp bredare sociala frågor som är i enighet med de nutida aktuella ämnena ur ett genusperspektiv.

I den här studien granskas gymnasielärares syn på arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal och på specialpedagogen som resurs i den processen. Även hur elevers redan dokumenterade extraanpassningar påverkar gymnasielärarna, när de ska formulera sina skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal. Syftet är att bidra till ökad kunskap om gymnasielärares uppfattningar om och arbete med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal på gymnasiet och specialpedagogens roll i den processen. Studien är kvalitativ med datainsamling genom semistrukturerade intervjuer och informanterna är gymnasielärare med erfarenhet av mentorskap och utvecklingssamtal.  Empirin analyseras genom tematisk analys och resultatet visar att arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal är en mångfasetterad uppgift som påverkas av flera faktorer. Det framkommer att specialpedagogen sällan används som resurs för lärarna i arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal, men att samverkan mellan gymnasielärare och specialpedagoger är vanligare i arbetet med extra anpassningar eller elever i behov av särskilt stöd. Gymnasielärarna uppger att arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal är tidskrävande och att skolans digitala lärplattform styr dokumentationens innehåll. Tid och lärplattform är två centrala faktorer som båda utgör såväl hinder som möjligheter i arbetet eftersom de styr ramarna för omdömenas utformning. Styrdokument som skollag och Skolverkets allmänna råd anger riktningen tillsammans med de lokala organisatoriska förutsättningar varje skolas ledning svarar för.  Ett resultat är att många gymnasielärare inte tycks sträva efter något kollegialt samarbete avseende arbetet med skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal, vare sig det gäller elever som når målen eller elever i behov av stöd, utan snarare föredrar att utföra uppgiften ensamma. De tycks inte heller se vårdnadshavarna som resurs. Ett annat resultat är att konsekvensen av sänkta dokumentationskrav för lärare ökar arbetsbelastningen för mentor vid sammanställning av underlag inför utvecklingssamtalen.

FC Rosengård driver Framtidsprojektet som en del i sitt integrationsskapande arbete. Projektet följer två klasser från Rosengårdsskolan från sjunde klass till första året på gymnasiet, där meningen med projektet är att vara förberedande inför gymnasieval, förberedande inför yrkesval, att ge en inblick i föreningslivet och att ge deltagarna en meningsfull fritidssysselsättning.Syftet med denna uppsats är att skapa en förståelse för hur de delaktiga inom projektet upplever Framtidsprojektet och vilken utveckling av deltagarna som anses ske. Resultaten visar att respondenterna inte upplever Framtidsprojektet som ett integrationsprojekt utan som ett skolprojekt som skulle kunna drivas på vilken skola som helst. Det finns dock anledningar till att detta stöd behövs mer på Rosengårdskolan än andra skolor. Många elever beskrivs inte ha förstått skol – eller betygsystem och många anses sakna vuxenstöd utanför skolan gällande sin skolgång. Projektet bygger på en röd tråd, där deltagare genom att välja intresseområden skall få information om olika gymnasieskolor och program, för att sedan prova på olika yrken genom praktik på arbetsplatser. Denna röda tråd har bland annat lett till att deltagare har fått en större förståelse för hur högstadieskola, gymnasieskola och yrkesliv hör ihop. Deltagare menar att de främst har utvecklats genom att ha fått möjligheten att prova olika yrken och därmed inte bara funnit intressanta yrken inför framtiden utan även fått insikter i vilka yrkesområden de inte vill arbeta inom. Genom att kunna sortera bort olika yrken kan de istället koncentrera sig på relevanta områden. Några deltagare anser även att projektet har fått dem mer intresserade av skolan och att de nu lägger ner mer tid på sina skolarbeten. Andra deltagare menar att de har insett att deras drömyrken är svåra att uppnå och att de antagligen inte kommer få de betyg som krävs. Detta har gjort att de har funnit andra vägar att gå, antingen inom samma intresseområden eller inom nya yrkesval.

SAMMANFATTNINGSyftet med denna undersökning var att försöka hitta de eventuella positiva effekter som kunde tänkas uppstå vid genomförande av arbetsplatsförlagd utbildning internationellt (utlands APU) för att i en förlängning kunna använda det som ett pedagogiskt hjälpmedel för de elever som studerar på Allhamra gymnasieskolas industriprogram. Materialet till undersökningen grundar sig på rapporter från Utbildningsdepartementet och intervjuer från elever på Allhamra gymnasieskolas industriprogram.Metoden som valdes var kvalitativa intervjuer med halvstrukturerad intervjuform och ett fenomenografisk beskrivande perspektiv användes vid återgivande av informanternas svar där en hermeneutisk tolkning av intervjuerna gjordes. Det slutliga deltagarantalet uppgick till åtta personer. Resultatredovisningen och resultatsammanfattningen visar att informanter som har genomfört utlands APU har fått yrkesmässig utveckling därmed nya kunskaper, de har även förbättrat sina språkkunskaper och fått ett stärkt självförtroende Det framkom även idéer hur studiemotivationen kan förbättras.

Armstrong, L. &amp; Bajramovic, S. (2024). Vad kompenserar vi för? En studie om ämneslärares uppfattningar om skolans kompensatoriska uppdrag i socioekonomiskt utsatta skolor. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Skolverkets (2023) och Skolinspektionens (2021) senaste granskningar visar att grundskolor och gymnasieskolor runt om i landet har allt svårare att klara skolans kompensatoriska uppdrag och möjligheten att erbjuda utbildning av likvärdig kvalité (Skolverket, 2023). Skolans kompensatoriska uppdrag syftar till att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” (Skollagen, 1 § 4). Skolverkets lägesrapport 2023 belyser särskilt den ojämna fördelningen av resurser för skolor att fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag, det vill säga att utjämna skillnader i elevernas bakgrund och förutsättningar. Rapporten framhåller särskilt de utmaningar på skolor där en större andel av eleverna kommer från hem med lägre utbildningsnivå hos föräldrarna, i kontrast till skolor där föräldrarna har en högre utbildningsbakgrund. Vidare lyfts att betydelsen av elevers sociala bakgrund har ökat det senaste decenniet. Rapporten har identifierat bland annat pedagogisk segregation och socioekonomisk bakgrund som orsaker, vilket innebär att elever ur mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund får mindre lärarstöd pga att det är svårt att rekrytera behöriga lärare till dessa skolor, till skillnad från skolor med mer socioekonomiskt gynnsamma förhållanden. 2010 och 2023 genomförs två skollagsändringar som har i syfte att stärka elevhälsans roll i skolans löpande arbete, bland annat genom att göra elevhälsan (EHT) mer tillgänglig och praktiknära. Detta innebär att specialpedagoger och övrig EHT personal ska involveras i ett tidigt skede för att stötta lärare i deras övergripande arbete vare sig det gäller undervisningen eller elever i svårigheter. Skolledare och huvudmän får också en tydligare roll eftersom det är de som behöver se till att förutsättningarna finns för att kunna genomföra intentionerna i skollagen (Skott, 2023). Utifrån denna bakgrund ville vi undersöka hur ämneslärare på socioekonomiskt utsatta skolor uppfattar skolans kompensatoriska uppdrag och hur de arbetar med uppdraget i relation till styrdokumenten samt hur samarbetet mellan specialpedagog och skolledning ser ut.Som metod har vi använt oss av halvstrukturerade intervjuer baserat på en intervjuguide, med ett flertal öppna frågor. I analysen har vi utgått från ett organisationsteoretiskt ramverk för att undersöka lärarnas uppfattningar av skolans kompensatoriska uppdrag. Vi har även valt attutgå från ett fenomenografiskt förhållningssätt i vår metod. Fenomenografi undersöker människors olika sätt att uppfatta ett fenomen. Studiens resultat visar att majoriteten av lärarna, fem av sex respodenter, upplever svårigheter i att känna sig framgångsrika och tillräckliga i sitt arbete med skolans kompensatoriska uppdrag. Detta trots att de har tillgång till extra resurser och högre löner. Respondenterna lyfter att samarbetet med specialpedagog inte är tillräckligt bra för att de ska känna av stödet i sitt fortlöpande arbete. Dessutom visar studien att skolledarna saknar struktur och tydlighet i sina riktlinjer för hur lärarna ska organisera och arbeta med skolans kompensatoriska uppdrag. Vi hoppas att föreliggande studie ska kunna bidra till att öka förståelsen för skolans kompensatoriska uppdrag ur lärarnas perspektiv. Resultatet visar att arbetet med skolans kompensatoriska uppdrag kräver hänsyn till flera aspekter från lärare som arbetar på socioekonomiskt utsatta skolor; bland annat ett relationellt förhållningssätt, organisatoriskt stöd och ett bättre samarbete med EHT, i synnerhet specialpedagogen. Styrdokumenten behöver även förtydligas för att omvandla arbetet i praktiken på ett likvärdigt sätt. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är det viktigt att förstå den här komplexiteten och kunna bidra med specialpedagogisk kompetens, handledning och analys så att stödet blir lokalt anpassat till den berörda elevgruppen.

Sammanfattning: Törn, Marie (2024). "Finns det någon kändis med språkstörning?" En kvalitativ intervjustudie om erfarenheter och upplevelser av anpassningar och stödinsatser i gymnasieskolan hos individer med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag: Studien förväntas bidra med kunskap om skolsituationen för elever med språkstörning i gymnasieskolan. Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur individer med språkstörning erfar och upplever gymnasieskolans förmåga att anpassa utbildningen till deras olika förutsättningar. Frågeställningar: Vilka anpassningar och stödinsatser har informanterna erbjudits i gymnasieskolan? Vilka erfarenheter och upplevelser har informanterna av dessa anpassningar och stödinsatser? Teori: Utifrån syfte och frågeställningar har sociokulturellt perspektiv valts som ett övergripande teoretiskt perspektiv. Som ett fördjupande perspektiv valdes kommunikativt relationellt perspektiv (KoRP). Metod: Metodansaten i denna studie är kvalitativ och inspirerad av hermeneutik. Semistrukturerade intervjuer har använts för empiriinsamlingen. Urvalet av informanter var målstyrt. Ett bekvämlighets- och snöbollsurval har använts. Sex informanter intervjuades. Analysmetoden har varit tematisk analys. Resultat: Resultatet visar att informanterna erbjudits olika anpassningar och stödinsatser. De vanligaste är mer tid och alternativa redovisningsformer. Andra erbjudna anpassningar och stödinsatser har varit alternativa lärverktyg och hjälpmedel av olika slag. Gemensamt för erbjudna anpassningar och stödinsatser är att skolorna förefaller ha erbjudit dessa utan någon egentlig systematik, förutom i en specialklass. Resultatet visar vidare på vikten av att elever blir bemötta med respekt och förståelse. Flera olika personalkategorier beskrivs som betydelsefulla. Resultatet visar även att kunskaper om språkstörning brister i gymnasieskolan och att det påverkar vilka anpassningar och stödinsatser som erbjudits. Specialpedagogiska implikationer: Studien visar bl.a. att kunskapen om språkstörning och lämpliga anpassningar och stödinsatser varit begränsad. Speciallärare med specialisering grav språkstörning spelar en viktig roll t.ex. gällande kunskapsspridning. Då en språkstörning påverkar flera olika aspekter av en individs liv är det viktigt att det tas ett helhetsgrepp på skolsituationen. Gymnasieskolan behöver säkerställa att elevers eventuella stödbehov kartläggs och utreds samt att åtgärder vidtas. Ett första steg är att se till att överlämningen mellan skolenheter fungerar i enlighet med lagstiftningen. Stödstrukturer behöver också omfatta såväl lärande som delaktighet i den sociala gemenskapen. Skolor behöver vidare ta ett större ansvar för att elevers behov synliggörs och kommuniceras till berörda lärare. Även här kan specialläraren vara behjälplig. Elever bör inte lämnas ensamma med ansvaret att informera berörd skolpersonal om funktionsnedsättningen och dess konsekvenser om de inte själva önskar det.

Ämnet dansteknik på gymnasiet är främst ett kroppsligt färdighetsämne. Syftet med studien är att ur ett fenomenologiskt perspektiv skapa kunskap om hur danslärare inom gymnasieskolan i Sverige tolkar och verbalt beskriver sin relation till begrepp inom Gy11 (2011). Frågeställningarna utgår från de tre rörelsekvaliteterna tyngd, flöde och energi inom betygskriteriet för ämnet dansteknik. Som en naturlig efterföljd riktas även fokus till värdeorden med viss säkerhet och med säkerhet. Studien har en kvalitativ forskningsdesign och empirin har samlats in via sju halvstrukturerade intervjuer med danslärare som undervisat i dansteknik.  I resultatet är det tydligt att danslärare tolkar begreppen delvis lika men också olika, särskilt intressant blir detta i lärarnas beskrivna arbete i relation till värdeorden. Studien bidrar till fortsatt diskussion kring danslärares tolkningar och upplevelser av ämnesplaner och betygskriterier.

En liten kvalitativ studie om rollen som assistent/lärarassistent/elevassistent/resurs och de förutsättningar som ges för att dessa roller ska kunna stötta elever som behöver stöd som mest.