The research in this thesis attempts to understand what happens when children (3-6 years of age) interact with each other in the context of free play in two pre-school settings when adults are not involved. The aim of the study was to get a closer look at how children create relationships and how they protect and defend their interactional spaces. Data was gathered through ethnographically inspired methodology, using video observation to capture the everyday interactions of the children. Results were analyzed using a phenomenological approach to peer cultures. Previous research suggests that it is very important for children to maintain their interactions with peers and gaining access to play. We have studied how children shape and interrupt relationships, and what strategies they mainly use to exclude undesired participants from play activities. Our results indicate that it was a hard task for the children to gain access to playgroups in these two pre-school settings, and that the children often jointly constructed a number of strategies for excluding other children from their play. The results also showed a considerable difference between the pre-school settings, both regarding the conception of status, themes of play and the way the children chose to protect their interactional space. Our study has shown legible examples of how peer cultures are under influence of local circumstances at these two specific settings.

No description available.

The purpose with this study was to find out about the preschool toddler’s peer-cultures. I also wanted to understand how these peer-cultures were shown. My questions are as following: What is it that the children interpretive and reproduce in their play? How do children gain access to play? How do children exclude each other? What position of status can be seen in children´s play? I used observations as the method to find the answer to these questions. These observations where implemented during five occasions at two different preschools. Through these observations I have been able to see that peer cultures do exist among these children and that children uses different strategies to get access to play and to exclude one another. The children exclude others by simply telling: no you cannot play with us. To get access to the play, children used to circle the interaction and then use a nonverbal entry. Teachers must be aware of the fact that children with higher status wants to decide over the others, which been clear to me during this study. With this knowledge teachers will be able to prevent children from exclusion at all time. / Mitt examensarbete handlar om kamratkulturer på småbarnsavdelningen, alltså barnen i åldern 1-3 år. Jag ville se hur kamratkulturer visade sig bland dessa barn. Mina frågeställningar var:  Vad är det barnen tolkar och reproducerar i sin lek?  Hur gör barn för att få tillträde till lek?  Vilka olika uteslutningsmetoder använder barn?  Vilka statuspositioner syns i leken? För att ta reda på detta använde jag mig av observation som metod. Dessa observationer genomfördes vid 5 tillfällen på två olika förskolor. Genom dessa observationer har jag sett att kamratkulturer förekommer bland de yngsta barnen. Jag har kunnat se att barnen använder sig av olika strategier till tillträde samt olika metoder till uteslutning. Barnen utesluter genom att antingen säga: ”nej du får inte vara med” eller att putta bort barnet som utesluts. Det fanns även strategier för tillträde, där det var vanligast att barnen gjorde en icke-verbal entré i samband med att de omringade lekutrymmet. Det har även blivit tydlig för mig att det barn som har högre status i gruppen bestämmer och det gäller då för pedagogerna att vara medvetna om detta. Genom detta kan vi hjälpa barn att inte alltid bli uteslutna.

The purpose of the study is to contribute to the field of social access in children's free play in the pre-school class, by looking at how children are included and excluded and how power structures arises in the free time. In order to capture the events that occur among the children, observations were chosen as research method. The results show that the children wanted to play with each other, and that the most common way to facilitate play was to ask "Can I join?". There were also other strategies being practiced regularly. It was also common to exclude other children from playing, and this was especially when the children wanted to protect their ongoing game, or that someone was not allowed to join because he or she ruined it for the others. Other aspects that affect which status the children had in the group was when they compared their skills with each other, to see who could jump the farthest, draw the best and so on. Knowledge on how to read and write were two other abilities that gave high status in the pre-school class. / Syftet med studien är att beskriva hur socialt tillträde och makt visas i en förskoleklass, och då titta på hur barn inkluderas och exkluderas och de maktpostitioneringar som uppstår i den fria leken. För att kunna fånga händelser som sker mellan barnen, valdes observationer som undersökningsmetod. Resultatet visar att barnen gärna ville umgås med varandra, och att det vanligaste för att få vara med och leka var att fråga "Får jag vara med?", men det fanns även andra strategier som förekom regelbundet. Att exkludera andra barn ur den sociala gemenskapen var också vanligt, och då framförallt för att barnen ville skydda sin pågående lek eller att någon inte fick vara med för att den förstörde för de andra. Andra aspekter som påverkade vilken status barnen hade i barngruppen handlade om att de jämförde sina färdigheter med varandra; vem som kunde hoppa längst, rita häftigast och så vidare. Här kom även kunskaper som att läsa och skriva in, vilket var två förmågor som gav hög status i förskoleklassen.

The purpose of this essay is to explore why some children are having a hard time playing together with other children, while others have the ability to play for a long time without interruptions due to conflicts. The stepping stone to this essay has been my thoughts concerning play, which has been inspired foremost by Birgitta Knutsdotter Olofsson. The essay starts with two stories about two children, one of whom is having particular difficulties playing with other kids without getting into conflict. From these examples I turn to three different play theories: play as communication (Bateson and Olofsson), play as transition (Winnicott) and play as developement (Vygotskij). Thereafter comes a reflection, where I examine my stories from the viewpoint of these three theories. But to be able to give the whole picture of play and its conditions, comes another section of theory concerning peer cultures and empathy. The essay then continues into an overlapping reflection, where I scrutinize and critically question my own actions from all these theories. This critical reflection emanates from my own experiences and observations and is also turned against the ways us teachers are acting in general. Working with the essay has given me many new thoughts in how to work with children, such as the importance of being aware of childrens peer cultures, but above all pinpointing on the importance of a present teacher.

Departing from narratives of young people, the aim of this thesis is to deepen the knowledge about the meaning of their social interactions in social media. In this qualitative study, young people’s interactions when they use social media are studied in a Swedish context. The study constitutes an important contribution since it makes young people’s voices heard. It is based on semi-structured interviews with 32 young people aged 13-15. The results show that young people do not use the term bullying when they define a situation that is of a negative nature. They use other terms such as hate and drama to define a situation they perceive to be negative, both in situations when they themselves are involved and in situations when they are among the audience. It depends on how they define the situation. Explanations for why drama, hate and negative actions occur can be understood based on on-going relation-building work and an effort to fit into a certain peer culture. The results also indicate that it is important to receive attention from significant others. In interaction with others, social skills are developed to navigate drama, hate, friendship, negative actions and relation-building efforts in social media. Social norms, gender norms and negotiating identities come to expression when the young people discuss self-presentations in pictures. Explanations as to why they choose to publish a certain kind of picture can be linked with complex relationship and identity construction processes where the young peoples position themselves and others in the struggle to doing gender and a desire to participate in a certain peer culture.

I förskolans läroplan Skolverket (2018) står att lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande, vilket således indikerar lekens stora betydelse i förskolan. I leken utmanas barnen tillsammans med andra barn i det sociala samspelet, vilket också etablerar olika former av kamratkulturer mellan barnen i leken. Kamratkulturerna är dock inte endast lätt för barnen då kamratkulturerna även kan skapa utanförskap och liknande. Syftet med följande studie är öka kunskapen om barns kamratkulturer i förskolan och hur dessa etablerar sig i barnens fria lek.1 Studien ska belysa de kunskaper som krävs för att förstå barns kamratkulturer och hur barnen tar sig in i dem genom olika tillträdesstrategier. Som metod för studien har kvalitativdata utifrån observationer av barns lek på två förskolor samlats in. Barnen som var med i observationerna var i åldrarna 3–6 år. Observationerna har analyserats utifrån olika begrepp som kamratkulturer, tolkande reproduktion och access strategier hämtade från Corsaro (1978, 2017). Resultatet från observationerna synliggör hur barn intar olika positioner i kamratkulturerna. I leken finns det en eller flera som positionerar sig som ledare vilka vill styra lekens innehåll medan de andra barnen följer ledaren. Resultatet visar också att det finns skillnader i hur pojkar och flickor positionerar sig och söker tillträde till leken.

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra till en fördjupad förståelse kring kamratkulturer vid förskolans gungor. Med bakgrund i en diskussion kring gungans vara eller icke vara i förskolan ville vi undersöka vad barnen gör vid gungorna och varför. Genom observationer och informella samtal samlades materialet in på två förskolor under en fyraveckorsperiod. Till hjälp att analysera det insamlade materialet användes barndomssociologin som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkom det att gungorna kan fungera som en fristad, där platsens förutsättningar erbjuder barnen en möjlighet att få kontroll över, samt paus ifrån, den ofta intensiva vardagen på förskolan. Den så kallade kompisgungan har visat sig vara relativt enkel att få tillträde till samt möjliggöra för barnen att vara fysiskt nära varandra och umgås förutsättningslöst.

Syftet med denna studie är att undersöka barns inkludering i lek och de pedagogiska strategierna som används. Studiens metod som används är kvalitativa metoder, som i detta fall är e-post intervjuer med frågeformulär. I dessa intervjuer har 9 förskollärare blivit intervjuade som är verksamma inom förskolans verksamhet. Vi har använt oss utav kategorisering och koncentrering i vår analysmetod. Resultatet och slutsatsen av denna studie är att barns inkludering i leken påverkas av barnen själva samt hur pedagogerna hanterar och arbetar kring barns inkludering i leken.

Studiens problemområde omfattar konflikter som är en del av barnens vardagliga liv där interaktionerna mellan barnen behandlar olika perspektiv, normer och värderingar. Därav framställdes syftet med vår studie att studera hur konflikter uppstår och avslutas mellan barnen i leksituationer på förskolan, samt hur detta förhåller sig till kamratkultur. Denna undersökning har skett med hjälp av en kvalitativ metod där vi har inspirerats av en etnografisk ansats med utgångspunkt från den barndomssociologiska teorin, där vi har genomfört observationer i en förskoleavdelning med barnen som är mellan två och fyra år. Utifrån våra formulerade forskningsfrågor samt hur barnen uppvisade konflikter i deras interaktioner under leksammanhang, kom vi fram till att använda oss av följande begrepp som utgångspunkter: kamratkulturer, barns aktörskap, skydd av interaktivt utrymme och tillträdesstrategier. Resultatet i vår studie synliggjorde hur barns konflikter framkom och avslutades genom att de delade olika tankar och åsikter, men även var oeniga om hur de agerade i deras interaktioner. Det framhävs även i resultatet hur barn skyddar sitt interaktionsutrymme från andra barns intrång, där vi kunde dra slutsatsen att det var deras sätt till att avsluta en konflikt i handling.