Den här studien har som syfte att undersöka hur digitala verktyg kan användas språkutvecklande inom svenskämnet. Studien undersöker ett undervisningssätt där metoderna Att skriva sig till läsning (ASL) och Skriva sig till lärande (STL) kombineras med varandra, där följande tre frågeställningar ställdes: Hur menar F-3-lärare att arbetet med ASL och STL påverkat den språkutvecklande undervisningen? Vilka möjligheter och hinder ser F-3-lärare att arbetet med ASL och STL medfört i den språkutvecklande undervisningen? På vilket sätt kan IKT-pedagoger och andra resurspersoner stötta arbetet med digitala verktyg i den språkutvecklande undervisningen? För att försöka besvara våra frågeställningar har vi använt oss av den kvalitativa forskningsmetoden i form av en gruppintervju med tre lärare samt en enskild intervju med en IKT-pedagog. Resultaten av studien visar bland annat på att lärarna upplever att elevernas läs- och skrivförmåga förbättrats sedan metoderna implementerades i undervisningen. Studien avslutas med en diskussion kring de möjligheter och utmaningar arbetssättet med metoderna ASL och STL medfört och hur resurspersoner kan stötta lärarna i det arbetet, samt förslag på vidare forskning.

Clausson, Marie och Svensson, Linda (2018). Att lyfta språk-, läs- och skrivutveckling tillsammans med dina kollegier. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolechefer upplever att de ger förskoleverksamheten möjlighet till kollegialt lärande och hur detta upplevs genereras i verksamheten. Författaren till studien beskriver hur de olika kategorierna framkommit i resultatet tillsammans med teoretiska perspektiven: socialt lärande, reflektion i grupp och kompetens. Kategorierna i resultatet benämns i studien som motivation, professionellt lärande och vägledande chef. Dessa tre kategorier diskuteras sedan av författaren och det belyses att gemensamma diskussioner är något som förskolecheferna ger pedagogerna möjlighet till som ett led i det kollegiala lärandet. Att utöka varje pedagogs kompetens via kollegialt lärande i arbetet för att gynna förskolans verksamhet anses viktigt, sett ur ett vetenskapligt perspektiv menar förskolecheferna. Slutsatsen är att förskolecheferna egentligen inte berättar vad de menar när de säger kollegialt lärande. De använder gärna begreppet kollegialt lärande tillsammans med systematiskt kvalitetsarbete. Dock tolkar jag att förskolecheferna ser kollegialt arbete som något positivt i förskolans verksamhet, men hur de vet att kollegialt lärande sker säger de inte rakt ut. Förskolan kan i sitt kollegiala lärande använda sig av de kompetenser som redan finns. I detta arbete framkommer det att nyckelpersoner är av viktig del för utveckling av förskoleverksamheten. Dessa nyckelpersoner kan också utveckla och/eller handleda förskollärare i det kollegiala lärandet för en utvecklande och kvalitetsmässig förskola i ständig utveckling. / The purpose of the study is to investigate how preschool leaders perceive that they give preschool organisations the opportunity for collegial learning and how this is experienced in the organisation. Together with the theoretical perspectives: social learning, group reflection and competence the study describes how the categories emerged in the result. The categories are in the study referred to motivation, professional learning and guidance manager. These three categories are then discussed and it is highlighted that a part in the collegial learning is shared discussions that the preschool managers' gives the preschool teachers opportunity for. The preschool managers' also mean that it is important from a scientific perspective to extending skills of each preschool teacher through collegial learning. The conclusion is that preschool managers do not really tell what they mean when they say collegial learning. They are using the concept of collegial learning together with systematic quality work. However, I understand that preschool managers see collegial work as something positive in preschool organisations, but how they know that collegial learning is happening they do not say. In the preschool the teachers can use the already existing competences in their collegial learning. In this study it is also found that keypersons are an important part of the development of preschool organisations. These keypersons can also develop and/or supervise preschool teachers in collegial learning for develop a preschool in constant development.

Sambedömning är en arbetsmetod som utifrån ett litet empiriskt forskningsfält visat på potential att kunna öka rättvisan och likvärdigheten i lärares bedömningar av sina elevers arbeten. Trots detta finns det belägg som menar på att sambedömning inte är särskilt förekommande bland skolor, något som kan kopplas till lärarens arbetsmiljö. Denna studies syfte är att belysa hur sambedömning bedrivs i tre skolor utifrån ett individuellt, gruppbaserat samt verksamhetsbaserat perspektiv. För att kunna undersöka detta område valde vi att utgå från en frågeställning som berörde förutsättningarna att arbeta med sambedömning i skolverksamheten och attityden till sambedömning bland de verksamma. Ett annat tema som vi i intervjufrågor och resultatet tar upp är vilka eventuella förändringar som kunde skapa större möjligheter för lärare att arbeta med sambedömning. Arbetets teoretiska referensram utgick ifrån Vygotskijs sociokulturella teori och Habermas kommunikativa handlande. Den sociokulturella teorin användes som analysverktyg för att fördjupa förståelsen av hur sambedömning påverkar lärarnas utveckling medan det kommunikativa handlandet bidrog till att enklare förstå hur respondenterna kom fram till en samsyn. Vi använde oss utav en kvalitativ metod för att samla in empiri till arbetet. Sex SO-lärare och två rektorer blev intervjuade av oss där vi utgick ifrån ett par övergripande frågor hörande till ämnet. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplevde att det fanns hinder för att bedriva sambedömning på ett mer frekvent sätt inom skolan. Ett flertal av respondenterna uttryckte att sambedömning kunde öka likvärdigheten i betygssättningen och att det var kompetensutvecklande för lärarna. Det förekom även åsikter som problematiserade sambedömning och lärarens syn på det. De flesta redogjorde till sist för hur ett utvecklingsarbete kring sambedömning kan se ut och gå till med undantag för ett par individer som menade på att en sådan process ej var möjlig att utföra. Slutsatserna landade i att ingen av SO-lärarna bedriver sambedömning på ett systematiskt tillvägagångssätt i sin vardag på grund av strukturella faktorer som begränsar men att inställningen till sambedömning ändå var mestadels positiv bland både de tillfrågade lärarna och rektorerna. Samtliga respondenter var överens om att det behövs framför allt strukturella förändringar inom deras verksamheter för att ett bredare arbete med sambedömning skulle vara möjligt. Avslutningsvis för vi en diskussion kring resultatet där vi problematiserar slutsatserna, förklarar relevansen till vår framtida yrkesroll och redogör för vidare forskning i ämnet.

No description available.

SammanfattningSyftet med studien är att belysa och bidra med kunskaper om lågstadieläraresbedömningsarbete i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 (ålder 7-9). Niokvalitativa personliga semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärareoch skolledare som är aktiva inom årskurserna 1-3. Resultat från studien tyderpå att bedömningsarbetets struktur i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 är otydlig men inte obefintlig. Att lärarna får arbeta som de själva anser lämpligtkring bedömning i de naturorienterande ämnena och avsaknad av strukturbidrar delvis till otydligheten. Bedömningsformer varierar i liten utsträckningoch är främst av formativ karaktär som oftast sker muntligt i helklass. Lärarnaanvänder sig av flera olika stöd och hjälpmedel i bedömningsarbetet men framhäverfrämst arbetslag, kollegor och tidigare yrkeserfarenheter som det viktigastestödet. De uttrycker osäkerheter i bedömningsprocessen men väljer att inteanvända bedömningsstöd som hjälpmedel. Lärarna uttrycker en önskan om attta del av andras erfarenheter och rutiner då de anser att det är roligt, viktigt ochnyttigt. Studien visar att det finns möjligheter att samarbeta och utvecklas inombedömning om det anses finnas behov av det men detta är inte specifikt riktatmot bedömning i de naturorienterande ämnena. Lärarna uttrycker att möjligheternatill samarbete och utveckling är begränsade och menar vidare att detvore bra att få till men att de hellre prioriterar samtal med kollegor om bedömningi svenska och matematik eftersom det är av högre prioritet. Rekommendationerför verksamheter är att försöka skapa organiserade tillfällen där bedömningi de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 behandlas via det kollegialalärandet.

Syftet med studien är att utifrån ett medarbetarperspektiv undersöka uppfattningen av samarbetets betydelse för professionell utveckling samt vilken betydelse det kollegiala lärandet har för medarbetares vilja att stanna kvar i organisationen inom offentlig verksamhet. Vi som genomfört denna studie arbetar en av oss på en kriminalvårdsanstalt och den andre på en gruppbostad i en kommunal verksamhet i Södra Sverige. Då vi upplever att det finns svårigheter med att rekrytera och behålla kompetent och erfaren personal har vi intresse av att få ökad kunskap inom området. Undersökningen gjordes genom kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjufrågor. Sex intervjuer har genomförts. Metoden inspirerades av en fenomenografisk ansats, vilket innebär att det insamlade materialet beskriver den intervjuades uppfattningar och upplevelser om det undesökta fenomenet. Resultatet visades att det kollegiala lärandet genom samarbete, delaktighet, engagemang och personlig utveckling bidrar till att det finns välbefinnande på arbetsplatsen vilket påverkar medarbetares vilja att stanna kvar i organisationen.

Utifrån vår arbetslivserfarenhet i fritidshemmet anser vi att samverkan med kollegor, planering av verksamhet och diskussion kring utvecklingsfrågor brister på grund av tidsbrist. Vår erfarenhet är att fritidshemslärare löser denna problematik genom att vara aktiva i olika nätverk på sociala medier. Med utgångspunkt i ovan fann vi området sociala medier intressant att undersöka relaterat till yrkesrollen fritidshemslärare. Studiens syfte har varit att skapa förståelse för hur fritidshemslärare använder sociala medier som arbetsverktyg samt undersöka hur fritidshemslärare menar att sociala medier möjliggör för dem att utvecklas i sin profession. För att besvara syftet har vi följande frågeställningar: Vilken roll spelar sociala medier i fritidshemslärares kollegiala lärande? och Kan fritidshemslärares användning av sociala medier möjliggöra utveckling och spridning av beprövad erfarenhet?. Empirin har samlats in genom kvalitatitva intervjuer med sex fritidshemslärare, analysen utgår från ett sociokulturellt perspektiv samt begreppen kollegialt lärande och beprövad erfarenhet. Studiens resultat visar att sociala medier kan användas som ett verktyg för att utvecklas och få tillgång till kollegialt lärande men också att dess roll för det kollegiala lärandet verkar vara olika för olika fritidshemslärare. Sociala medier förefaller vara en plats där fritidshemslärare kan utveckla och sprida beprövad erfarenhet, dock delar inte alla med sig av positiva och negativa aspekter av undervisning eller återkopplar på kollegors erfarenheter och undervisning vilket eventuellt hindrar utveckling och spridning av beprövad erfarenhet.

Studiens vetenskapliga relevans utgår ifrån saknaden av konkreta riktlinjer från Skolverket och skollagen som syftar till vikten av förskolepedagogers aktiva och nödvändiga kommunikation och samspel till varandra. Syftet med studien var att undersöka utmaningar som kan uppstå i den sociala arbetsmiljön mellan förskolans pedagoger. Detta undersöktes genom en kvantitativ metodansats, där 43 respondenter deltog i en enkätundersökning via webben. Resultatet analyserades mot den teoretiska grunden processinriktning samt kommunikationsmodellerna sändare- och mottagarmodellen och filter- och brusmodellen. Mätningarna i resultatet visade bland annat att utmaningarna var kopplade till stora barngrupper, personalfrånvaro, kollegor som inte utför sitt arbete samt rädsla för att ge konstruktiv kritik.

Syftet med denna magisteruppsats var att synliggöra och kritiskt granska lärares erfarenheter av kollegialt lärande som ett medel för att stärka lärares kompetens i att arbeta förebyggande. Studien baserade sig på intervjuer av sex lärare från en gymnasieskola som under lång tid har arbetat med kollegialt lärande och pedagogisk utveckling. Studien avsåg att ta reda på hur lärare i sin lokala kontext tolkade de två begreppen kollegialt lärande och förebyggande arbetssätt, hur de handlade för att omsätta idéerna från det kollegiala lärandet för att främja elevernas lärande samt att undersöka vad lärarna uppfattade som möjliggörande och hindrande faktorer med kollegialt lärande som medel för att utveckla undervisningen. Eftersom studien avsåg att undersöka tolkningar, översättningar och urval samt iscensättningar användes det teoretiska ramverket policy enactment. Studien visade att lärarna i varierande utsträckning gör handling av det kollegiala lärandet, men att samtliga lärarna har utvecklat sina undervisningsmetoder för att främja elevernas lärande.