Denna studie undersöker högstadielärares syn på utbudet av kompetensutvecklingsinsatser, hur väl de anser att de erbjudna satsningarna matchar deras kunskapsbehov samt till vilken grad de känner att de kan utöva inflytande över sin egen kompetensutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och lägger särskild vikt vid hur högstadielärare tillsammans utbyter kunskaper och erfarenheter. Metoden är kvalitativ och har använt sig av semistrukturerade intervjuer. Intervjumaterialet har därefter analyserats tematiskt. Urvalet är begränsat till åtta högstadielärare från sex olika grundskolor i Uppsala kommun. Resultatet visar att en stor del av det utbud som erbjuds är i form av kollegialt lärande. Där formar lärarna en praktikgemenskap i vilken de ges möjligheter att lära av varandra och utbyta erfarenheter. Det kollegiala lärandet upplevs mestadels positivt, men räcker inte i sig för att fullt ut täcka behoven. Huvudsakligen efterfrågas mer ämnesspecifika kompetensutvecklingsinsatser än vad som erbjuds. Studiens lärare vill ha större möjlighet att kunna påverka, och då framför allt de externa kompetensutvecklingsinsatserna.

In the last decade, Professional Learning Communities (PLCs) are increasingly used as models for teachers’ joint efforts in developing their teaching. The overall aim of this licentiate thesis is to expand the knowledge of PLCs in mathematics, by deepening the understanding of aspects that influence the establishment, organization, and implementation of PLCs in mathematics. Specifically, the aim is to contribute with an overview of how PLCs in mathematics are organized and framed, and also to explain what may enable and hinder PLCs in mathematics. To fulfill the purpose, two studies are conducted where Cultural Historical Activity Theory (CHAT) is used as a conceptual and analytical framework. In the first study, previous research of PLCs in mathematics are synthesized through a configurative literature review, resulting in a description of how PLCs in mathematics are organized and framed. In the study, similarities, and differences between different models of PLCs in mathematics are examined regarding subjects, objects, mediating artifacts, rules, community, division of labor and outcomes. The result shows three different activity systems, with different objects or motives for implementing the PLCs. The activity systems vary concerning the use of mediating artifacts, and what norms regulate the activity system, but are similar regarding participants, context, and division of labor. In the second study, contradictions, and their manifestations in PLCs in mathematics are analyzed. Contradictions may enable or hinder the work of PLCs depending on whether they are identified or not. Contradictions, and their manifestations, are in the study examined through interviews with teacher leader coaches with experience in coaching teacher leaders of PLCs in mathematics. In the study, four contradictions, in and between activity systems, are identified. These four contradictions are manifested through 26 conflicts and dilemmas. The identified contradictions are connected to the norms and traditions that are part of mathematics as a discipline as well as the teacher profession. Taken together, the result of the two studies can be useful in establishing, organizing, and implementing future PLC endeavors. / Kollegialt lärande har det senaste decenniet blivit väletablerat i skolans värld som modell för lärargemensam undervisningsutveckling. Det övergripande syftet med den här licentiatavhandlingen är öka kunskapen om kollegialt lärande i matematik genom att fördjupa förståelsen för aspekter som kan påverka etablering, organisering och genomförande av kollegialtl ärande i matematik. Mer specifikt är syftet att bidra med en kunskapsöversikt över hur kollegialt lärande i matematik kan organiseras och inramas, samt att hitta möjliga förklaringar till vad som möjliggör och vad som hindrar kollegialt lärande i matematik. Detta görs genom två studier där verksamhetsteori använts för att konceptualisera och analysera kollegialtl ärande. I den första studien sammanställs tidigare publicerade studier om kollegialt lärande i matematik i en konfigurativ litteraturstudie, vilket resulterar i en kunskapsöversikt över hur kollegialt lärande i matematik kan organiseras och inramas. I studien analyseras likheter och skillnader mellan olika metoder för kollegialt lärande i matematik med avseende på de verksamhetsteoretiska begreppen subjekt, objekt, medierande artefakter, regler, gemenskap, arbetsdelning och utfall. Tre olika objekt, det vill säga motiv för att genomföra kollegialt lärande, identifieras som konstituerar tre olika verksamhetssystem, där objekt, normer och medierande artefakter skiljer sig åt. Subjekt, arbetsdelning och gemenskap är lika mellan de tre verksamhetssystemen. I den andra studien analyseras vilka motsättningar, det vill säga oförenligheter, som manifesteras i kollegiala lärgrupper i matematik. Motsättningar kan hindra eller möjliggöra kollegialt lärande beroende på om de identifieras eller inte. Motsättningar och deras manifesteringar har studerats genom att lärledarcoacher, som coachat lärledare för kollegialt lärande i matematik, intervjuas. I studien identifieras fyra motsättningar inom och mellan verksamhetssystem, manifesterade genom 26 konflikter och dilemman. De identifierade motsättningarna är sprungna ur matematikämnets och läraryrkets traditioner och normer. De två studiernas resultat sammantaget kan vara användbart vid organisering och genomförande av framtida kollegiala lärprojekt.

Syftet med studien är att undersöka och analysera fyra teammedlemmars syn på hur den goda relationen mellan lärare och elever ligger till grund för att elever inom grundsärskolan inriktning träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program når upp till målen i läroplanen språk och kommunikation. Mer preciserat vill vi belysa teammedlemmars uppfattningar av goda relationers betydelse för måluppfyllelse inom ämnesområdet “språk och kommunikation”. Alla elever påverkas och är berörda av den dagliga kontakten med vuxna i skolan oavsett skolform, att bli sedd och förstådd utifrån sina egna förutsättningar och behov. Många gånger ser vi som speciallärare det som en självklarhet, vilket det inte alltid är. Under vår utbildning till speciallärare mot utvecklingsstörning har relationens betydelse ofta diskuteras och hur vi som speciallärare kan påverka elevens lärande. Med våra frågeställningar har vi fått fram en samlad empiri som ger oss ett resultat att analysera. Dessa lyder; vad är goda relationer i grundsärskolan med inriktning träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program, vilka framgångsfaktorerna är kring en god relation i teammedlemmens förhållningssätt mot elevens utveckling i elevens proximala utvecklingszon, samt på vilket sätt har teammedlemmen fått en djupare förståelse genom att ha fördjupat sig i kursplaner och formativ bedömning för lärande. Studien genomfördes som en aktionsforskning i våra egna verksamheter, totalt deltog fyra teammedlemmar i en triangulering där vi använt stimulated recalls, observation och intervju vilket tillämpades under ett lektionstillfälle. Resultaten visar på att teammedlemmarna såg den goda relationen som en värdefull framgångsfaktor för att lyckas nå eleverna i sin undervisning. Flertalet av respondenterna ansåg att en viktig ingrediens var att ha tålamod och låta eleven få ta sin tid för att gå vidare i sitt lärande. Vår studie tar stöd av det sociokulturella perspektivet där elevers interaktion och aktiviteter i vardagliga sammanhang sker samt den dyadiska interaktionen, där elevers deltagande i möten och relationer ständigt äger rum. Av resultaten kan vi se att teammedlemmarna har ett stort behov av att få mera kunskaper kring de undersökta ämnesområden kollegialt lärande och formativ bedömning. Då vi har sett ett stort behov av teammedlemmars insikt i sitt eget lärande har vi funnit att aktionsforskning är av betydelse för utveckling av verksamheten i särskolan.

Barnmorskan handlägger den normala förlossningen där förebyggande och sjukvårdande åtgärder ingår. Hela arbetslagets kunskaper och erfarenhet ska tillvaratas och vårdarbetet fördelas utifrån patientens behov. World Health Organisation (WHO) menar i definitionen av sexuell och reproduktiv hälsa att det är kvinnors rättighet att gå igenom en säker förlossning. En förlossningsskada eller komplikation kan påverka kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa negativt postpartum. I Sverige har 23 förlossningskliniker av 49 implementerat ett arbetssätt med kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Syftet med studien var att beskriva den förlösande barnmorskans upplevelse av kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Ett frågeformulär med öppna frågor användes där 32 av 44 tillfrågade barnmorskor svarade. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kollegial närvaro upplevs som ett "Kollegialt stöd" genom att kollegan bidrar till en trygghet och det finns möjlighet till assistans. Det "kollegiala lärandet" innebär en upplevelse av möjlighet till vägledning och lärotillfälle. Barnmorskorna upplever att "Teamwork är en förutsättning för en fungerande kollegial närvaro" då det finns ett bristande teamwork barnmorskorna emellan och det finns en oklar kollegial betydelse för utförandet av perinealskydd. Arbetsplatsens kultur kan påverka barnmorskornas upplevelse och agerande. Stödet av kollegan kan påverka kvinnans vård då en högre säkerhet möjliggörs genom att någon mer bedömer handläggningen. Barnmorskor har olika synsätt på hur vården ska bedrivas, såsom "with woman" eller "with institution". Kollegial närvaro kan upplevas som teamwork om inte upplevelsen är att kollegan lägger sig i handläggningen eller tar över. Att reflektera förbättrar yrkesutövningen och kan även ha en terapeutisk effekt. Genom att lära av varandra kan barnmorskorna utvecklas i sin profession.

De låga resultaten i matematik som visats både i PISA och TIMSS har skapat intresse för att bryta denna trend. En av de fortbildningsinsatserna som Skolverket tagit fram med universitet och högskolor är Matematiklyftet och avsikten med matematiklyftet är att höja de låga resultaten och detta med lärarnas lärande i fokus. Syftet med denna uppsats är att synliggöra vilket stöd som erbjuds lärarna för kollegialt lärande i Matematiklyftets didaktiska stödmaterial inom modulen problemlösning. Syftet är också förstå hur lärarna upplever stödet för det kollegiala lärandet som de får via det didaktiska stödmaterialet. Målet är att når en fördjupad kunskap om matematiklyftets potential i att stödja lärarna att förbättra matematikundervisningen. Resultat visar att matematiklyftets didaktiska stödmaterial ger lärarna stöd att jobba kollegialt men att det i vissa avseende ger lärarna ett lägre stöd utifrån vad de behöver veta om eleverna för att kunna jobba kollegialt. Detta kan tolkas som att matematiklyftet är en kompetensutveckling som fungerar bra under den period som det pågår som projekt på skolan.

Abstract The ability of the Special Needs Teacher to put thoughts in motion – an unused resource in the collegiate learning The work takes the form of a scientific essay from a phenomenological hermeneutical perspective. Based on my research questions – “How do headmasters view the role of the Special Needs Teachers (SNT) in relation to Lead Teachers (LT) when it comes to school development and collegial learning?”, “What has shaped their views?” and “What are the consequences of this in regards to how the school handles students who do not achieve the goals?” – I have tried to create a trialogue between the empirical results of some qualitative research interviews with high school principals, texts I've read within this field as well as my own experiences and reflections. In my conclusion I note that although the headmasters seem to regard the competences of the SNT respective LT as complementary, it is difficult to see how cooperation between the two roles would actually manifest itself concretely in a school where the SNT´s tasks still tend to end up in individual remedial work. I speculate as to what may have formed the headmasters´ view and claim that the history of the SNT may be of significance. The fact that our profession is still referred to as SNT may further make it difficult to break the ingrained thought that some students need a special kind of education – ie. “Special Needs Education”. The fact that we have both the National Agency for Education and the Special Needs Education Authority certainly contributes to the view that SNTs should concern themselves with something different to the mainstream education.  The role of the Headmasters’ training must not be neglected as it seems to have a big focus on the jurisprudence, and the role of the SNTs is virtually invisible in the Education Act and other regulatory documents. The texts that I have read on the subject of the LT reform, collegial learning and school development in general give me the impression that the LTs and the SNTs do not exist in the same universe. When SNTs are considered key figures, the focus is to increase the accessibility and allow more students to get the help that they need, in their actual classroom and in such cases the LTs are not even mentioned. In texts on the subject of collegial learning, however, the role of the LTs is practically the only one focused on. If the practical knowledge of the SNTs – to make colleagues develop their own practical judgment without providing given solutions – does not receive a more prominent position, there is a risk that the collegial learning turns into nothing but collegial sharing, where the more expressive teachers get an arena for telling about their most successful projects. Another danger is for the categorical perspective to once again gain ground and for the democratically included thought of a school - for- all to be further and further away, which, in today´s society would be most unfortunate. The voice of the SNT needs to be heard in order to put thoughts in motion.        Key words: Special Needs Teacher, Lead Teacher, Headmaster´s educational leadership, collegial learning, practical knowledge, phronesis

Syftet med den här explorativa kvalitativa fallstudien är att undersöka hur fem rektorer verk-samma i den svenska grundskolan beskriver hur de organiserar och genomför lärares kompe-tensutveckling samt även vilket stöd och kompetensutveckling rektorerna upplever att de själva får i detta arbete. Data har samlats in genom intervjuer och sedan sammanställts, bearbetats och tolkas utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att några av de nationella skolutvecklingsprogrammen samt förstelärarreformen har genomslagskraft på den lokala nivån. Samtidigt beskrivs att det bedrivs flera parallella lo-kalt initierade kompetensutvecklingsinsatser. Resultatet av studien synliggör en konflikt mellan det lokala utvecklingsarbetet och den styrning som statliga utvecklingsprogram med tillhörande ekonomiska resurser skapar. Rektorernas beskrivningar av hur lärarnas kompetensutveckling sker visar att denna i huvudsak saknar en tydlig systematik i fråga om hur behov kartläggs och insatserna organiseras, genomförs samt följs upp. Resultatet skapar frågor om vad det kan fin-nas för orsaker till att systematiskt genomförda kompetensutvecklingsinsatser inte verkar komma till stånd på skolsystemets lokala nivå och det pekar mot att det behövs fortsatta studier för att få svar på dessa frågor. Med ett undantag anger rektorerna att de själva inte får sina egna behov av kompetensutveckl-ing tillräckligt uppmärksammad i den lokala kontexten. Några slutsatser som kan dras av stu-dien är att det är centralt att få ta del av en systematiskt organiserad kompetensutveckling, oav-sett profession. Det framstår som viktigt att både lärares och rektorers kompetensutveckling prioriteras i större utsträckning än vad som sker idag samt att aktörerna i styrkedjan kommuni-cerar runt kompetensutvecklingens former.

Mätningar av barn i skolåldern har visat en försämring inom läs- och skrivförmåga. Genom att utveckla och fördjupa lärarnas kompetenser om barns lärande inom språk-, läs- och skrivdidaktik, stärks barnens språkliga förmåga redan från tidig ålder. Denna utveckling och fördjupande av lärarnas kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik sker genom Läslyftet. För att synliggöra vad läslyftet har haft för påverkan på förskollärarna och verksamheten är det genom denna studie syftet att beskriva förskollärares uppfattningar om Läslyftet som metod för kompetensutveckling. Frågeställningarna för studien är: Vilka uppfattningar har förskollärare om Läslyftet? På vilket sätt har Läslyftets kollegiala lärande främjat kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik? Hur påverkar förskollärares inställning till Läslyftet sin kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik?  Ämnet undersöks genom kvalitativa intervjuer där sex förskollärare medverkade. Förskollärarnas uppfattningar om Läslyftet analyserades med hjälp av ramfaktorteorin och Learnings Studies två nivåer om lärande. Utgångspunkterna från ramfaktorteorin är personramen och den fysiska ramen och Learning Studies två nivåer om lärande, lärarens lärande och elevers lärande.  Resultatet visar att det kollegiala lärandet har varit en genomgående faktor för förskollärare att utveckla sina kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik. Läslyftets ämnesinnehåll och modell för kompetensutveckling har överskådligt uppfattats som positiv och givande. Förskollärarna uppfattar en förändring i sin inställning kring språk-, läs- och skrivdidaktik samt att det kollegiala har varit meningsfull för en gemensam utveckling för arbetslagen.

Syftet med denna studie är att undersöka en personalgrupps upplevelse av Almamodellen skapad av Kristina Collén (2018), en modell för att arbeta med och öka kunskapen om flickor i skolan med blanddiagnosen autism och ADHD. Almamodellen tar sin utgångspunkt i teorier om samverkan utifrån Lev Vygotskijs (1999) 1sociokulturella lärande vilket innebär att människor hela tiden lär sig i alla sociala sammanhang och lägger tonvikten på vad, snarare om en individ lär sig. Metoden jag använt mig av i studien är en tematisk analys med enkäter som underlag. Studien utgår från forskning som handlar om inkluderande skola, kollegialt lärande samt flickor med blanddiagnosen autism och ADHD. Resultatet visar att personalens kunskap samt insikt om hur att identifiera, bemöta och anpassa kring flickor med autism och ADHD ökat efter deltagandet i modellen.

Arbetet handlar om specialpedagogers syn på handledning och på rollen som handledare. Syftet med studien är att undersöka specialpedagogers syn på handledning för det kollegiala lärandet samt de möjligheter och utmaningar specialpedagoger möter när de handleder. Begreppen handledning och kollegialt lärande diskuteras och en forskningsöversikt inom området redovisas. Det empiriska materialet består av inspelningar från intervjuer med fyra yrkesverksamma specialpedagoger från grundskolan. En tematisk analys har genomförts och jag har utgått från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet av studien redovisar tre teman; utveckling genom samtal och reflektion, kollegialt lärande genom grupphandledning och förutsättningar för handledning. Specialpedagogerna upplever att begreppet handledning är svårdefinierbart, de ägnar en stor del av sin arbetstid åt handledning och strävar efter att ställa reflekterande frågor och vara ett bollplank åt lärarna. De har goda erfarenheter av kollegialt lärande men gruppsammansättning och tid ses som de största utmaningarna för en lyckad handledning. Rollen som handledare beskrivs som givande men också utmanande. Handledningen syftar till att främja utveckling på individ-, grupp- och organisationsnivå och utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv då det är i mötet med andra som utveckling sker. Specialpedagogers handledning som verkar för att främja det kollegiala lärandet kan resultera i förbättrade lärmiljöer och resultat för eleverna. / This undergraduate thesis is about SENCOs’ view of consultation and the role as consultants, the purpose is to examine SENCOs’ view of consulting for PLC, Professional Learning Communities, and the possibilities and challenges they meet when consulting. The concepts of consulting and PLC are discussed and a research overview is included. The empirical material consists of recorded interviews with four active SENCOs. A thematic analysis is implemented and social contructivism is the theoretical perspective. The result of the study shows three different themes; development through conversation and reflection, consulting for PLC and the basis of consultation. The SENCOs´ experience the concept of consulting hard to define, they spend a great deal of their working hours consulting and they strive to ask reflective questions instead of giving the answers. They have positive experiences of PLC but time and group constellations are challenging. Consulting is rewarding but also challenging. Consulting aim to facilitate development on induvidual, group and organisation level and originate from social constructivism. SENCOs are proficent consultants aiming for PLC to result in better learning environment and better results for students.