Syfte: I våra svenska tidningar har bilderna fått ta mer och mer plats och får därmed större möjlighet att påverka läsaren med egna tolkningar av bilden. Det har lett till en debatt kring hur bilder används för att gestalta våra politiker på nyhetsplats. En grupp journalister som kallar sig Den allierade journalisten uppmärksammade att det, enligt dem, fanns en skillnad i hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt porträtterades i bild under valspurten 2010. Senare redovisade journalistprofessor Kent Asp att vissa tidningar varit extra hårda i sin bevakning av Mona Sahlin i nyhetstexter. Med anledning av detta finner vi det intressant att undersöka och analysera  tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens bilder av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt de sista veckorna innan valet 2010. Med en djupgående analys av materialet vill vi se hur de båda partiledarna framställs, om det är några skillnader mellan framställningen av de båda, samt om det fanns någon skillnad mellan tidningarna i hur de framställde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Metod: Vår undersökning har utförts genom en kvalitativ semiologisk bildanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och hur de gestaltade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i valet 2010. Urvalet har gjorts genom en denotativ genomgång av det totala antalet bilder på de båda där de figurerat på tidningens framsida med tillhörande sidor till artikeln inne i tidningen. Sedan har vi konnotativt analyserat ett representativt urval av bilder av de bilder som vi gick igenom i föregående steg. Den semiotiska bildanalysen fokuserar på konnotationer med miljöer, symboler och tecken samt de känslor betraktaren får beroende på den kulturella bakgrund betraktaren har.   Slutsats: Det går att se skillnader i framställningen av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Skillnaden ses tydligast i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Överlag så är bilderna och rubrikerna om henne negativt vinklade och handlar mer om henne som person än om den politik som hon framför. Fredrik Reinfeldts politik får också stå tillbaka till förmån för artiklar om honom, men i de bilder han syns så är de till stor grad positiva. Redan tidigt i valspurten utmålas Reinfeldt som en vinnare av de båda kvällstidningarna, vilket fortsätter synas hela vägen till valdagen.  Kvällstidningarna gestaltar kampen mellan Reinfeldt och Sahlin mer som spel än sak, något som dagstidningarna inte gör till lika stor grad. Dagstidningarna tar upp sakfrågorna oftare än kvällstidningarna, men bildmässigt använder de sig av liknande bildspråk som kvällstidningarna. Bilderna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet  är också de till Reinfeldts fördel, respektive Sahlins nackdel. Bilderna kan analyseras på ett djupare plan än kvällstidningarna som ofta förankrar sina bilder i en rubrik för att tolkningen av bilden ska bli mer stängd. Bilderna i dagstidningarna är mer ödesmättade och genomtänkta, och framställer ofta Reinfeldt som en vinnare, men Sahlin som en ensam förlorare.

Denna uppsats undersöker vilken världsbild SVT Rapport förmedlar. Frågeställningarna som uppsatsen tar upp är följande; Vilka världsdelar syns? Vad handlar nyheterna om? Vem uttalar sig? Hur framställs människor och deras samhällsklimat?    För att försöka besvara dessa frågor används en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Studien tar avstamp i en kvantitativ innehållsanalys med ett kodschema som innehåller 225 inslag från SVT Rapport under perioden april 2010 till och med mars 2011. Variablerna är världsdel, land, huvudämne och källor.    Den kvalitativa innehållsanalysen utförs med hjälp av en semiotisk analys. Paradigm, syntagm, denotation, konnotation och metonymi är centrala begrepp i denna del av uppsatsen.    Undersökningen stödjer sig på teorier om nyheter och nyhetsvärdering. Jaap van Ginneken, Anna Roosvall, Johan Galtung och Marie Holmboe-Ruge är några av medievetarna som har bistått med teorier här.    Studien visar att Rapports nyhetsrapportering, under det undersökta året, inte är proportionerlig med jordens befolkningsspridning. Västeuropa, Mellanöstern/Nordafrika och Nordamerika är de världsdelar som syns mest, medan folkrika Asien inte syns lika mycket.    Regionerna förekommer i olika sammanhang. Bevakningen av Mellanöstern handlar vid denna period till exempel främst om krig och väpnad konflikt och från väst kommer nyheter om politik och ekonomi.    Den stora skillnaden ligger dock i hur världsdelarna porträtteras. Den semiotiska analysen visar att det är lättare för tittaren att sympatisera med personer som tillåts synas, uttrycka sig och visa känslor.    Slutsatsen blir att utrikesrapporteringen är snedvriden och att detta beror på en rutinmässig nyhetsvärdering.

I föreliggande uppsats har jag studerat bilderna i ett bildläromedel för vuxna illitterata. Läromedlet, som är en bildordbok, används inom sfi-undervisningen i spår 1, kurs A, och heter Tala svenska direkt (Hanssen 2004). Syftet med studien har varit att undersöka i vilken utsträckning bilderna i boken motsvarar kriterierna för en bra bild med högt läsvärde utifrån ett perceptuellt, ett kognitivt, ett sociokulturellt och ett pedagogiskt perspektiv. Min metod har varit kvalitativ analys och bildanalys. Jag har utgått från semiotisk bildteori och inspirerats av såväl ikonografi och semiotisk bildanalys som av tidigare forskning på området. Mitt datamaterial har bestått av 60 sidor ur boken, vilket utgör 53 % av bokens totala sidantal. Datamaterialet är ett representativt urval, då det omfattar teman och arbetsområden som är vanligt förekommande inom sfi, kurs A. Resultatet av undersökningen visar att vissa delar av materialet har bra läsvärde ur perceptuellt och kognitivt perspektiv, medan andra delar har brister i fråga om såväl kontrast, skärpa och storlek på detaljer som om begriplighet och kontext. Ur sociokulturellt perspektiv har materialet stora brister, framförallt på grund av en normerande svenskhet. Ur pedagogiskt perspektiv fungerar vissa delar medan andra behöver kompletteras med annat material.

This study contains an analysis of images through a gender perspective of three history text books for middle schools. The aim of this study is to clarify if the images reflect a gender power structure where men are superior women. The answered questions were: do women and men appear as often in the pictures of the books? How are women and men portrayed from a gender perspective in the pictures? What possible consequences could the portrayal of men and women cause the education and pupils? Our theoretical perspective is Yvonne Hirdman’s gender theory, Vivien Burr’s social constructionism and Ferdinand de Saussure’s and Roland Barthes’s theory about semiotics. Our methods were a quantitative content analysis combined with a qualitative semiotic analysis of images. The quantitative content analysis showed that there is an overrepresentation of men in the pictures of the books. The qualitative semiotic analysis showed that men are portrayed as main characters in the pictures. This by given more space by positions, accessories and activities. Women on the other hand is portrayed as passive and to some extent as accessories to the men. The women seem to rule in the sphere of children and home, while men seem to be absent in these same areas. Women and men are also physically separated on the images which makes the gender power structure even more clear.

This study is about underlying discourses of two tv-series for children from opposite parts of the globe. Focus lays on which morals and values adults choose to teach children through popular culture, even on an unaware basis and how does differ, or not, between different societies. The theoretical framework chosen for this study are semiotics in combination with the concept of the gaze by Laura Mulvey. Semiotics is the study of signs and their underlying meanings constructed by society. By studying popular culture with the tools provided by semiotic analysis it is possible to discouver underlying myths, social constructions of society, that are reproduced over and over again to remain alive. Mulveys theory of the gaze is helpfull in the process of decoding those constructions to discover the dominant partys and norms represented. In this particular study underlying structures such as patriarcal power relations, unequality between the representation of different ethnicities and the consistent presents of the male gaze where discovered. The conclusions made are that some social constructions are more global then others and that popular culture in a high degree mirrors societies norms, preferences and values.

Denna uppsats handlar om en undersökning av Försvarsmaktens reklamkampanjer ‘’Välkommen till vår verklighet’’ och ‘’Just nu”, från år 2011 och 2020. Studiens två frågeställningar ligger som grund till vårt syfte att undersöka hur Försvarsmakten framställer sig i deras två centrala reklamkampanjer och vilka skillnader och likheter som framkommer mellan dessa årtal. Frågeställningarna har besvarats med hjälp av framtagna teoretiska ramverk och tidigare forskning. Undersökningen i dess helhet gjordes med en kvalitativ innehållsanalys och analysen genomfördes med en multimodal audiovisuell analys. Innan vi bestämde oss för att genomföra undersökningen med denna analysmodell tog vi fram andra modeller och jämförde dessa för att hitta den mest relevanta analysmodellen för studien. Resultatet visar att reklamfilmerna syftar till att uppmuntra individer att söka till Försvarsmakten och ge stöd till dess huvuduppdrag, att försvara Sveriges demokrati och medborgare. Studien visade att Försvarsmaktens reklam avser att skilja på verklighet och fiktion för att skapa en trovärdig bild som militär i Sverige. Studien visade också att militären lade stor vikt på filmens innehåll och visade upp militären som heroiska för att få stöd för sitt uppdrag. / This essay is about analyzing the Swedish Armed Forces' advertising campaigns "Welcome to our reality" and "Right now", from 2011 and 2020. The study's two main questions is to examine how the Armed Forces presents themselves in their two central advertising campaigns and what differences and similarities emerge between the advertising campaigns. The questions have been answered with the help of a theoretical framework and previous research. The research was conducted with a qualitative content analysis and the analysis was conducted with a multimodal audiovisual analysis. Before we decided to conduct the study with this analysis model, we studied other models and compared them to find the most relevant analysis model for our study. The results show that the commercials are intended to encourage individuals to apply for the Swedish Armed Forces and give support to there main mission, to defend Swedens democracy and citizens. The study showed that the Armed Forces commercial intend to distinguish between reality and fiction to give a proper sense of what to except when working within the military of Sweden. The study also showed that military put a strong empahasis in the content of the film, showcasing the heroics of the military to get support for there mission.

Self-help counselling is an important industry that not only influences its immediate users’ behavior but also society and social behaviors more generally. Since New Ageis a main branch of self-help, and since positivity is a dominant concept in (New Age) self-help discourse, it is worth analyzing how positivity might be achieved in terms of language use. The present study investigates whether the adjectives in a couple of New Age publications contribute to communicating positivity and, if yes, how. What adjectives are used and how can they be categorized in terms of positive, negative, neutral or undetermined connotations as well as semantic prosody? The findings support the hypothesis that the use of “positive adjectives” (Rozin, Berman & Royzman, 2010, p. 536) is what helps to make New Age self-help books convey a positive spirit.

This essay aims to analyse how the exposedness is constructed in the Swedish contemporary artist Nathalie Djurberg’s two stop motion-films Greed and Cave. Five stills from Greed and three stills from Cave will be examined from a feminist perspective with a theoretical viewpoint based on theories from both art history and film studies. The method applied is visual semiotics which focuses on how meaning is created within an artwork rather than what the meaning is. The stills from Djurberg’s films are analysed first on a denotative level and then on a connotative level. Furthermore, visual semiotics theorises that everything is made up of systems of signs which allows this essay to study how the women in Djurberg’s movies functions as signs. The essay demonstrated that the women in Djurberg’s films can be seen as passive objects under the power of the male gaze. However, the analysis also displayed that the woman in Cave can be perceived as someone who defies the patriarchal norms for how a woman should behave and look. Nonetheless, the exposedness of these women seems to be constructed firstly in their bodies and how they are represented, both in looks but also how they are posed to reinforce patriarchal conventions in the female representation, and secondly in their relation to male characters - or the implied male gaze from a spectator - in the films. The women in Djurberg’s films can thus be understood as signs for male sexual desires, as signs for the Woman posing as the Man’s opposite, as the objective for His gaze.

<p>Maria Jönsson: Track_4</p><p>Performers: Maria Jönsson - flute, Reuben Fenemore - clarinet, Gustav Broman - electric bass, Albin Vesterberg - electric guitar; Wendy Liao, Artur Musalimov, Naama Freedman, Hue Trinh Luong - pedestrians.</p><p>Video and audio recording of Track_4 with: Maria Jönsson - flute, Reuben Fenemore - clarinet, Gustav Broman - electric bass, Albin Vesterberg - electric guitar; Wendy Liao, Artur Musalimov, Naama Freedman, Hue Trinh Luong - pedestrians.</p>