Denna studie undersöker hur fritidslärarna resonerar kring lek samt deras roll i barnens lekaktiviteter. Genom en kvalitativ forskningsstudie baserad på semistrukturerade intervjuer av sex fritidslärare som arbetar på olika skolor har vi försökt att närma oss lek som metod och hur lärare uppfattar och använder lek i sin praktik. Resultaten av studien belyser den spontana lekens betydelse i det sociala samspelet för att barn ska känna sig som en del av gruppen. Vad beträffar lärarens roll framställer resultaten den noggranna balansen mellan att stödja den spontana fria leken samtidigt som lek introduceras som en pedagogisk metod som kan vara av betydelse för barns interaktion och mediering av samhällets normer. Det mesta i denna studie tyder på att lek inte är fri utan snarare står i en nära relation till den miljö som omger barn vilket gör att leken blir mer styrd än fri. Leken framställs i resultaten som en process där barn är viktiga medaktörer. Fritidslärarens ansvar för att skapa en passande lekmiljö och deras roll i att styra leken för att garantera ett förutbestämt resultat blir framträdande. Lek blir i detta avseende ett viktigt redskap som kan hjälpa läsaren att förstå hur dessa processer fungerar och kan utvecklas till en effektiv metod inom fritidshemmets verksamhet.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare konstruerar genus utifrån utformningen av miljön med fokus på lekmaterial i den fria leken. Studien har utgått från det socialkonstruktionistiska perspektivet och den kvalitativa metoden där intervjuer och observationer använts som datainsamlingsmetoder. Resultatet visar att konstruktioner av genus framträder utifrån att blanda könskodat och könsneutralt lekmaterial med varandra, utifrån ett könsöverskridande arbetssätt, genom att utmana könsstereotyper samt utifrån barnens intresse. I en av studiens intervjuer beskrivs det hur ett homosexuellt par bland vårdnadshavarna påverkat medvetenheten kring genus bland förskolans personal. Av studiens resultat dras slutsatsen att ett medvetet förhållningssätt hos förskollärarna är av betydelse då detta påverkar konstruktionen av genus.

I takt med förtätning av våra städer och rådande klimatförändringar behöver planeringen säkerställa ytor som kan hantera kraftiga regn. Barns lekmöjligheter minskar av att de gröna ytorna blir färre och de sammanhängande hårdgjorda ytorna ökar. Barn vistas på alla platser i staden och därför är det av vikt att planera för deras räkning. I detta kandidatarbete undersöks vilka hållbara dagvattenlösningar som kan integreras i stadsmiljö, vilka element som krävs för att skapa stimulerande och utvecklande lekmiljöer samt vilka element som kan öka vistelsekvaliteten. Hur dessa lösningar kan kombineras i stadsmiljö återspeglas i gestaltningsprincipen och gestaltningsförslagen. Forskningsfrågorna har besvarats med hjälp av två kvalitativa forskningsmetoder, dokumentstudie och platsanalys. Resultatet av undersökningen bakas ihop i en gestaltningsprincip som ligger till grund för gestaltningsförslagen. Denna princip fungerar som ett verktyg för att skapa hållbara dagvattenlösningar med lekmöjligheter och vistelsekvaliteter. Resultatet visar att hållbara dagvattenlösningar kan utformas och kombineras på många olika sätt och beror på platsens förutsättningar. I förslagen omgestaltas två olika platser i befintlig stadsmiljö till utvecklande och stimulerande lekmiljöer integrerat med dagvattenlösningar för att hantera kraftiga regn. Dagvattenlösningarna bidrar med mervärden och tillsammans med kompletterande vistelsekvaliteter skapas trivsamma platser. Gestaltningsförslagen har utgått från platsernas olika behov och förutsättningar som identifierats genom forskningsmetoderna.

Syftet med vår undersökning var att undersöka hur olika förskolor i Stockholm anpassar sin verksamhet för att skapa en lekmiljö som möjliggör inkludering av barn med funktionsnedsättningar. Den datainsamlingsmetoden vi har använt var en enkätmetod som skickades ut till flera förskolor runt om Stockholms län för att ta reda på hur olika förskolor i Stockholm arbetar med anpassningen för att möjliggöra en inkluderande lekmiljö för barn i behov av särskilt stöd. För att analysera den insamlade datan från vårt enkätformulär har vi använt oss av både kvalitativa och kvantitativa analysmetoder. Vidare användes även specialpedagogiska perspektiv för att se hur olika förskolor arbetar. Resultaten av studien visade att förskollärarna arbetade aktivt för inkludering genom att skapa en plats där alla barn kände sig inkluderade. Det gjordes genom att erbjuda aktiviteter och miljöer som kunde anpassas efter barnens olika behov. Det framkom att det var utmanande att hitta ett standardiserat arbetssätt för inkludering för samtliga barn och att det inte fanns något färdigt recept att följa. Istället betonades vikten av att anpassa verksamheten och aktiviteterna utifrån barnens individuella behov och önskemål. Slutsatsen visar att specialpedagoger spelar en viktig roll i verksamheten genom att ge olika stöd till pedagogerna för att främja barnens utveckling och lärande. Tyvärr har inte alla förskolor tillgång till specialpedagoger och en liten andel har inte tillgång till något stöd alls för att arbeta med barn som är i behov av särskilt stöd, oftast handlar det om brist på ekonomi.

Min undersökning utgår från en händelser där mina personliga intressen är starka men där ett barn vill något annat. Min utgångspunkt är en egen upplevd berättelse om en pojke som inte vill gå till skogen eftersom han inte upplevde skogen som en bra lekplats. Naturen är för många pedagoger förknippat med minnen från barndomen och dess traditioner om den goda utemiljön. Även jag upplever skogen som den mest perfekta inlärningsmiljö som förskolan har att erbjuda. Det gör att jag har valt att reflektera om varför barnets vägran väcker sådana tankar hos mig. Genom min undersökning önskar jag att förstå begreppet utemiljö och hur olika den kan upplevas. Jag som pedagog har mött barn med andra värderingar och erfarenheter vad lekmiljöer utomhus är. Genom att granska lekens villkor och regler försöker jag utveckla begrepp som social kompetensutveckling innebär och förstå hur olika barn gör för att lära sig det. I lekarna använder barn olika strategier för att bemästra sin vardag, vilket jag i berättelsen utforskar utifrån ett barns perspektiv. Genom att ställa mig frågande till föreställningen om det kompetenta barnet som ska ha inflytande i sin vardag på förskolan. Försöker jag undersöka vad står egentligen inflytande för. Jag undersöker hur jag i min roll som pedagog kan använda barn tankar och åsikter när jag planerar aktiviteter på förskolan. I arbetet använder jag mig av mina erfarenheter och vill genom min undersökning ta reda på hur forskare lyfter begreppet inflytande ur ett barnperspektiv Jag anstränger mig för att förstå ur ett barns perspektiv för att utveckla synsättet om det kompetenta barnet. Jag kommer även att reflektera kritiskt över hur jag som pedagog vågar lita på barns kompetens och vilja till samarbete. Genom att lyfta begreppet inflytande vill jag synliggöra och problematisera det från ett barns tankevärld som ofta ställs gentemot barngruppens behov. Jag reflekterar över hur pedagoger samtalar med barn och om barns möjligheter att påverka sin vardag på förskolan.

Syfte: Studiens syfte är att belysa hur pedagogerna beskriver sitt arbete för att stödja barn med leksvårigheter genom att, bland annat, skapa en stimulerande lekmiljö.Metod: För att besvara studiens frågeställningar genomfördes åtta kvalitativa intervjuer, med informanter från olika förskolor i storstaden. Den insamlade empirin analyserades därefter utifrån studiens teoretiska perspektiv, det sociokulturella perspektivet.Resultat och slutsats: Studiens resultat indikerar att de yrkesverksamma pedagogerna är positiva i att stödja barn i sitt lekande. De hade även skiftande uppfattningar om orsakerna bakom barnens leksvårigheter såsom ogynnsam lekmiljö, blyghet, otrygghet och att pedagogerna själva inte deltar i leken. Resultatet talar även för att bristande samarbete mellan förskolan och hemmet samt verksamhetens utbud kan ha en påverkan i barnens förutsättningar i lek. Likaså kan pedagogernas förhållningssätt ha betydelse för barnens lekutveckling.

The study has been conducted with the purpose to increase knowledge about preschool teachers´ conceptions and how play emerges as a tool for stimulating children´s learning and development in the reasoning of preschool teachers. A qualitative method with semi-structured interviews and a flexible interview guide was used to collect data. A phenomenographic analysis model has been used, along with Vygotsky`s sociocultural theory, to analyze preschool teachers´ perceptions and experiences towards play and play as a tool for this study. The result shows different nuances of conceptions and of the preschool teachers roles in play such as directive, non-directive, roleplaying, interest-creating, attentive, safety-promoting, guiding, supporting, and participating. Childrens influence over play activities is identified by the preschool teachers in pedagogical documentation, mapping and the preschool teachers coordinated reflection work injunction with their planning of the preschool environment, by adding or removing different materials or make other changes in the play and learning environment with the aim to stimulate children´s creativity or interest. In this study these changes are limited by the different preschools economy to create appropriate learning environment and to acquire relevant material. The results indicate that preschool teachers´ participation in play is seen as crucial for the development and conditions of play. The preschool teachers emphasize that play is always prioritized, but their participation varies somewhat in terms of being non-directive, directive, role-playing, interest-creating, guiding, safety-promoting, or participating. Children´s influence on the activities is made visible in various ways trough documentation, mapping, and reflection work when preschool teachers plan, provide materials, and make changes in the play and learning environment to stimulate children´s creativity and interests. However, it is evident that there are certain limitations in terms of finances and suitable premises that can have a negative impact. / Studien har genomförts med syftet att öka kunskapen om hur förskollärare uppfattar sitt förhållningssätt samt hur leken som verktyg för att stimulera barns lärande och utveckling framträder i förskollärares resonemang. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med en flexibel intervjuguide har använts för datainsamling. En fenomenografisk analysmodell har tillsammans med Vygotskijs sociokulturella teori använts för att analysera förskollärares uppfattningar om leken och leken som verktyg för denna studie. I analysen av studien framträder förskollärares olika förhållningssätt och deras roll i leken. Resultatet visar en bredd i förhållningssätt och roller, såsom styrande, icke styrande, rollspelande, intresseskapande, inlyssnande, trygghetsskapande, vägledande, stöttande och medlekande. I resultatet framkommer att förskollärares uppfattningar om lekens betydelse har stor inverkan på hur de prioriterar leken i sitt arbete. Förskollärares deltagande i lek uppfattas ha en central betydelse för lekens utveckling och förutsättningar. Studien visar att leken alltid prioriteras, men förskollärarnas deltagande varierar från icke styrande, styrande, rollspelande, intresseskapande, vägledande, trygghetsskapande till medlekare. Barns inflytande i verksamheten synliggörs på olika sätt till exempel genom dokumentation, kartläggning och reflektionsarbete när förskollärare planerar, tillför material och förändrar i lek- och lärmiljön för att stimulera barnens kreativitet och intressen. Det framkommer att det finns vissa begränsningar vad gäller förskolornas ekonomi för att skapa ändamålsenliga lokaler och att ha tillgång till relevanta material.