Det övergripande syftet i denna studie är att belysa hur lärare upplever den språkutvecklande undervisningen av teckenspråkiga elever i specialskolan. Studien belyser den utmaning lärare möter då de undervisar flerspråkiga elever med dövhet eller hörselnedsättning där språkutveckling och kunskapsutveckling sker parallellt. Språk är grunden för all kunskapsinhämtning och elever med dövhet eller hörselnedsättning har en språklig nivå som är lägre än jämnåriga hörande barns. Lärarna i specialskolan behöver ge eleverna rika möjligheter i undervisningen att utveckla språk. De behöver också ha en undervisning som är meningsfull för eleverna och där eleverna får tänka och reflektera över hur språk är konstruerade och hänger ihop. För att besvara syfte och frågeställningar i denna kvalitativa studie har åtta lärare intervjuats. Insamlat material har bearbetats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv samt med hjälp av Easterbrooks och Beal-Alvarez (2013) HOTS & CoVES modell. Resultaten visar att lärarna i vår studie är överens om att språkutvecklande undervisning är något som genomsyrar hela verksamheten. Dock visar deras utsagor att de arbetar på olika sätt med språkutvecklande undervisning och att de använder sig av mer eller mindre planerade metoder. Utifrån vårt analysverktyg HOTS & CoVES (Easterbrooks och Beal-Alvarez, 2013) ser vi att samtliga framgångsfaktorer (metakognitivt tänkande, tillgänglig kommunikation, visuell support, explicit instruktion och stöttning och mediering) finns representerade i lärarnas utsagor. Lärarens breda kompetens, speciellt inom lingvistik, upplevs som en central faktor för att eleven ska utvecklas optimalt utifrån sina förmågor.

I denna studie undersöks hur några före detta IVIK–elever har lyckats med sina gymnasiestudier på ett treårigt nationellt program. Jag har intervjuat fyra informanter, två flickor som läser sitt andra år och två pojkar som läser sitt tredje och sista år. Viktigt att påpeka är att de elever som intervjuats i denna studie är mycket ambitiösa och målmedvetna och att det endast genom dessa fyra fallstudier är omöjligt att dra några generella slutsatser. Genom intervjuer och analys av informanternas betyg kan konstateras att just dessa har lyckats väl med sina valda programstudier. Det språkliga inflödet, stöttning och motivation är några av de faktorer som informanterna har gemensamt och som bidragit till deras goda studieresultat. I mångt och mycket stämmer den litteratur som finns om andraspråksinlärning och studieframgång väl in på mina informanter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till digitala verktyg för att stödja språkutveckling hos förskolebarn i lärandesituationer. Vårt fokus är på förskollärares förhållningssätt i arbete med digitala verktyg. Vi använder oss av observationer och intervjuer med förskollärare för att samla empiri till vår forskningsstudie. Genom att använda oss av tidigare forskning och sociokulturella begrepp som utgångspunkt har vi designat en ny studie kring digitalisering i förskolan. Det övergripande syftet med detta arbete är att ta reda på hur användning av digitala verktyg kan stödja förskollärare i pedagogiskt arbete. Dessutom har vi undersökt hur språkutveckling stöttas av förskollärare och digitala verktyg på individ- och gruppnivå i förskolan. I vårt resultat och analysen utifrån det sociokulturella perspektivet har vi kommit fram till att förskollärarna i vår studie anser att digitala verktyg är ett komplement och ett pedagogiskt verktyg till barns språkutveckling i traditionellt lärande. Resultatet visar att barns språk kan stimuleras på individ- och gruppnivå vid användning av digitala verktyg.

Följande systematiska litteraturstudie fokuserar på elever med fallenhet för matematik och vad som lämpas i matematikundervisningen för att främja och utveckla de matematiska förmågorna hos denna typ av elever. Studien kommer att definiera begreppen fallenhet, matematisk förmåga, anpassad undervisning, stöd och stimulans samt fördjupa sig i begreppens roll och samband i undervisningen. Studien behandlar tre frågeställningar om elever med fallenhet och anpassning, stöd och stimulans i undervisningen. Resultatet visar på att elever med fallenhet för matematik ofta missuppfattas och att det mer än sällan finns brister i undervisningen för att eleverna ska uppnå full potential. Främst på grund av missuppfattningar och identifiering av elever med fallenhet, men också att de inte får det stöd eller stimulans som de är i behov av.

Slöjdföremål har haft en central roll i slöjdundervisningen sedan ämnet infördes i skolan. I denna studie undersöks hur textilslöjdslärare använder slöjdföremål i undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Genom observationer och intervjuer samlades material kring när och hur lärare använde slöjdföremål i undervisningen, med vilka syften de använde dem och vilken aspekt av lärande de syftade till att uppnå hos elever med hjälp av slöjdföremål. Materialet har sedan analyserats med hjälp av meningskoncentrering, Lindström och Pennlerts utvecklade didaktiska triangel och Blooms reviderade taxonomi. Vid analysen har olika teman som berör slöjdföremålens roll i relation till textilslöjdslärares didaktiska kompetens framkommit: kommunikation, metoder, slöjdföremålens närvaro, värdering och lärande. Av studiens resultat framgår att textilslöjdslärare anser att slöjdföremål är viktiga och att de använder slöjdföremål främst i interaktion med elever. Textilslöjdslärarnas syfte med att använda slöjdföremål var främst att inspirera och instruera och användningen av slöjdföremål syftade också till ett brett spektrum av lärande. Som en röd tråd genom studien finner vi kommunikation och lärande. Slöjdföremål har en integrerad roll i undervisningen och spelar en central roll i textilslöjdslärares didaktiska kompetens.

Syftet med denna undersökning är att undersöka om och hur pedagoger och barn stöttar yngre barns kommunikation i sandlådan och utröna vilka eventuella artefakter som brukas i samtalsinteraktion med andra individer under sandlådeaktiviteter. Undersökningen genomfördes med observation som metod. Insamlingen av data skedde via fältanteckningar med papper och penna. Resultatet analyseras genom ett sociokulturellt perspektiv, då fokus för denna undersökningligger på språklig interaktion. Resultatet av vår undersökning visar vikten av pedagogers eller andra barns stöttning för att stödja de yngre barnens språkutveckling och kommunikationsförmåga. Barnens engagemangsnivå kunde speciellt uttydas i sångaktiviteter och lekaktiviteter, där pedagogerna använde varierade metoder för att kunna stötta barnen i deras samtalsinteraktion. Sång, sagoberättande,pedagogernas stöttande i kreativa lekar samt pedagogernas engagemang och inkänningsförmåga visade sig vara framgångsfaktorer i stöttningen av de yngre barnens samtalsinteraktion. Då utomhusforskning om barns samtalsinteraktion och språkliga utvecklingsmöjligheter är försumbar bör mer forskning genomföras för att minska denna kunskapslucka.

Bilderna i skönlitterära barnböcker har en viktig roll för elevers läsförståelse och är inte enbart dekorativa. Forskning pekar på att bilden kan vara avgörande för förståelsen av bokens innehåll i de fall där eleven inte förstått texten fullt ut. Denna studie har utgått från att bilden har betydelse för läsförståelsen men syftet med studien är att ta reda på vilken funktion bilden kan ha utifrån att bilderböcker inte är lika utan kan delas upp i fem olika kategorier. Vi har valt att fokusera på två av dessa fem kategorier. Studien är gjord i en årskurs tre där ena halvan av klassen har haft tillgång till bilden under tiden de läst medan andra halvan inte haft tillgång till bilden under tiden de läst. Empirin består av standardiserade frågor samt semistrukturerade intervjuer. De frågeställningar vi arbetat utifrån är: Vilken funktion har bilden för elevers läsförståelse i en kompletterande bilderbok? Vilken funktion har bilden för elevers läsförståelse i en expanderande/förstärkande bilderbok? Resultatet pekar på att bilden spelar mer eller mindre roll beroende på vilken kategori bilderboken tillhör. I en kompletterande bilderbok såg vi att bilden inte var avgörande för elevernas läsförståelse då båda grupperna hade förstått bokens innehåll ungefär lika väl. Vi märkte däremot skillnad i läsförståelsen i den expanderande/förstärkande bilderboken där de elever som inte haft tillgång till bilden gått miste om delar av bokens innehåll och därmed inte förstått bokens budskap fullt ut. Det som var intresseväckande utöver att bilden var avgörande för läsförståelsen var elevernas uppfattning, i gruppen som inte haft tillgång till bilden, att det inte behövde bilden för att förstå boken. Medan gruppen som haft tillgång till bilden såg dess fördelar för läsförståelsen. En didaktisk implikation vi kommit fram till är att bilderna fyller olika syften i olika bilderböcker och förslag på vidare forskning vore att studera de tre bilderbokskategorier som denna studie inte berör.

Tidigare forskning visar på att när barn leker tillsammans med andra får det en positiv betydelse för barns verbala språk och att det verbala språket stöttas av lekkamraterna som ingår i leken, då barn hjälps åt att förstärka sitt verbala språk. Tidigare forskning visar även att lekformer såsom socio dramatisk lek och fri lek som innebär samspel mellan barnen främjar barns språkutveckling genom att de sociala och kommunikativa aspekterna i dessa leksituationer har positiv inverkan på barns språkutveckling. Det här styrker lekens betydelse för barns verbala språkutveckling. Följande frågeställningar är för att bryta ner syftet: Hur språkar barn i leken när de interagerar tillsammans med objekt? På vilket sätt språkar barnen i leken när de interagerar med varandra? Den vetenskapliga utgångspunkten till den här studien är det sociokulturella perspektivet, mediering sker i interaktion mellan människor och i olika former. Den definieras som verbal och icke-verbal interaktion. På en förskola med barn i åldern fem år, i södra Sverige genomfördes studien, med videoobservationer som metod. Materialet från videoobservationerna transkriberades och analyserades med interaktionsanalys. Resultatet i studien visar att barns interaktion i leken möjliggjorde för språklärande genom att artefakterna skapar förutsättningar för förhandling om lekens innehåll. Barnen använde sitt verbala språk för att förhandla kring det som de tyckte att leken skulle innehålla. Vidare visade resultatet att barns verbala språk förändrades gentemot varandra när de använde egna önskningar om lekens regler och innehåll för att förmedla detta mellan varandra. När barnens verbala språk förändrades mellan dem i interaktionen i leken skapade detta förutsättningar för språklärande genom att bland annat ord, begrepp och förklaringar framkom som inte tillhörde leken tidigare. Studiens slutsats visar att objekt får en betydelse för hur barns verbala språk förändras och färgas av objektet. Även att objekt stödjer barnen verbalt till att bli ett medel för kommunikation i leken. Ytterligare en slutsats är att kamratrelationerna i leken är en stor faktor till barnens möjligheter till att lära sig och utveckla sitt språk.

Den här kvalitativa undersökningen har fokus på förskollärarnas resonemang om sitt arbete med flerspråkiga barn i förskolans undervisning. Syftet med undersökningen är att bidra med kunskap om flerspråkiga barn i förskolans utbildning genom att undersöka hur förskollärarna resonerar om flerspråkiga resurser och miljöer för att skapa deltagande. Intervjuer med sex förskolläraren på olika förskolor genomfördes för att ta reda på hur möjligheter skapas för flerspråkiga barn så de kan utnyttja alla sina språkliga resurser. Men även hur förskollärarna resonerar kring användning av flerspråkiga resurser för att skapa deltagande i förskolans undervisning. Undersökningen tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Utifrån analysen av intervjuerna framkom tre tematiker: språkliga resurser i undervisningen, utformning av förskolans språkliga miljö samt stödresurser för förskollärare i arbetet med flerspråkiga barn. Resultatet visar att förskollärarna är medvetna om vikten och behovet att göra flerspråkiga barn deltagande i undervisningen samt att det finns olika tillvägagångssätt och hjälpmedel. Analysen av vår insamlade data visar att förskollärarna använder sig av både analoga och digitala språkliga resurser. Till de analoga resurserna tillhör böcker på olika språk och TAKK. De digitala språkliga resurserna innefattar olika digitala verktyg samt språkliga applikationer. Resultatet påvisar att den språklig miljön är av stor vikt för barnens språkutveckling samtidigt som en del av de intervjuade förskollärare fokuserar mest på det svenska språket i undervisningen.

Inledning Denna studie handlar om användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) kopplat till kommunikation. I förskolans verksamhet finns det barn med olika behov när det kommer till att kommunicera. Barn med annat modersmål än svenska, barn med funktionsnedsättning eller de yngsta barnen som ännu inte har utvecklat ett verbalt språk utgör en del av dessa barn. Att finna fungerande vägar för kommunikation är betydande för samspelet emellan barn och vuxna på förskolan. Syfte Syftet är att undersöka och synliggöra pedagogers perspektiv på användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation i samspelet med barn i förskolan. Metod För att undersöka pedagogers perspektiv på användandet av TAKK kopplat till kommunikation har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfört kvalitativa intervjuer i form av en digital enkät. Fjorton förskollärare och barnskötare från två olika förskolor besvarade vår digitala enkät. Enkäten har sedan bearbetats i dataprogrammet Survey and report. Därefter kunde vi utläsa följande tre teman, vilka ligger till grund för vårt resultat: TAKK som förstärkning av kommunikation, samspel och inkludering genom TAKK samt förutsättningar för implementering av TAKK. Resultat Resultatet visar pedagogernas perspektiv på TAKK. De beskriver TAKK som ett fungerande verktyg för kommunikation. Resultatet visar också att pedagogerna har ett inkluderande perspektiv kring användandet av TAKK. Pedagogerna beskriver att TAKK är ett verktyg som ökar samspel och gynnar inkludering men resultatet speglar även att pedagogerna anser att TAKK gynnar alla barns kommunikation oavsett behov. I resultatet framträder pedagogernas olika perspektiv kring implementeringen av TAKK. Ett tydligt mönster i resultatet är dock vikten av samsyn.