Uppsatsen skrivs inom det tvärvetenskapliga forskningsfältet kulturarvsstudier. Med utgångspunkt i ett herrgårdsmuseum i Sverige utforskar uppsatsen, genom den verksamhet som bedrivs där idag, kulturarv som bestående av flera processer i samverkan. När en plats doneras till staten, blir kulturarv och marknadsförs som ett historiskt besöksmål blir den både en del av en ökande kulturarvsturism och en del av en institutionaliserad kulturarvsförvaltning. Olika tiders subjektiva och personliga minnen som materialiserats på platsen bevaras, vårdas och införlivas i ett kollektivt och nationellt minnes- och kulturarvsskapande. Platsen skapas som kulturarv och besöksmål av olika aktörer och det testamenterade minnet medieras och fiktionaliseras på olika sätt beroende på aktör och vilket mål aktören har. Studien synliggör att målet att bevara och vårda samvekar med målet att återskapa något av det förflutna liv som levts på platsen. Detta påverkas av ägare och förvaltare, men också av utomstående aktörer som exempelvis besökare, Tv-producenter och romanförfattare. Kulturarv är inte något statiskt som bevaras helt oförändrat till kommande generationer utan en process som kontinuerligt (om)förhandlas och (om)tolkas beroende på samtidens ideal, behov, kunskapssyn och föväntningar.

Det här arbetet undersöker hur bildlärare arbetar med uppgiftskonstruktion inom kategorierna öppna och stängda uppgifter, samt hur de uppgifterna är designade för att möta hela klassens behov oavsett variation av kunskap bland eleverna. Utöver detta undersöks hur lärarna arbetar med anpassningar och justeringar under konstruktionen av uppgifterna, under lektionen samt efter användning. Detta har undersökts utifrån frågeställningarna ”Hur konstruerar, anpassar och tillämpar bildlärare uppgifter med öppen respektive stängd karaktär?” och ”På vilka sätt kan uppgifter av mer öppen respektive stängd karaktär fungera i bildundervisning för elever med varierande kunskapsnivåer?” För att uppnå det har fyra intervjuer med bildlärare från högstadiet och gymnasiet utförts, för att sedan analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv utifrån koncepten proximala utvecklingszonen och mediering, då de båda relaterar till hur elever utvecklar sina förmågor, sin kunskap och sin förståelse. Resultatet presenterar lärarnas erfarenheter och åsikter om hur de har arbetat med uppgifter genom åren, samt deras förståelse av hur uppgiftskonstruktionen påverkar elevernas inlärning.

Studien utgörs av kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra musiklärare om hur de arbetar med musikskapande i grundskolans årskurser 7-9. Analysen av det empiriska materialet är genomförd ur ett sociokulturellt perspektiv. Syftet med studien är att synliggöra musikskapande i bemärkelsen komposition i musikundervisningen och att synliggöra musiklärares reflektioner över hur den egna undervisningen möjliggör elevers skapande process samt att synliggöra hur lärare arbetar för att främja musikskapande och ett kreativt förhållningssätt hos elever. Resultatet visar att musikskapande sker stegvis, att processen behöver få ta tid och att formerna för genomförandet är beroende av vilka verktyg som finns tillgängliga, samt att tillgång till verktyg skiljer sig åt mellan olika skolor. Elever arbetar med analoga och digitala verktyg och artefakter i samspel, enskilt och i grupper, och kamratrespons och det sociala samspelet är av stor vikt för lärprocessen. Lärarens tillrättaläggande med ramar och tydlig struktur samt stöttning i den proximala utvecklingszonen är avgörande för elevers kunskapande. Elever behöver ges möjlighet att använda olika slags verktyg och artefakter, ges möjlighet att arbeta skapande i processform under trygga och fria omständigheter samt ges möjlighet att reflektera över sitt eget och andras skapande för att utveckla fantasi, kreativitet och ett kreativt tänkande.

Syftet med studien är att undersöka hur utbildade hundteam arbetar inom skola samt hundteamsförarnas upplevelse av vad denna insats har för betydelse för eleven. Studiens empiriska material har samlats in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta utbildade hundteamsförare. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning inom området. Resultatet visar att hundteamens arbete i skolan varierar till viss del men att syftet till främst är att hitta alternativa och kompletterande sätt att motivera och skapa förutsättningar för alla elevers utveckling och lärande. Informanterna beskriver att hundunderstödda pedagogiska insatser kan skapa fler möjligheter för eleverna, såväl när det gäller utveckling och lärande som i sociala relationer. Det som framkommer är att elevens självkänsla, trygghet och känsla av samhörighet ökar vid hundundertstödd pedagogik. Det framkommer även att det finns vissa utmaningar som försvårar för den hundunderstödda pedagogiken. Informanterna framhäver att de regler och riktlinjer som kommunerna skapar i vissa fall gör så att skolor inte får arbeta med hundunderstödd pedagogik. Informanterna menar då att olika behov ställs och värderas mot varandra istället för att försöka hitta lösningar som fungerar för alla. I det specialpedagogiska uppdraget ingår det att förebygga och identifiera svårigheter samt stötta och finna lösningar som ger eleverna de bästa förutsättningarna för den egna utvecklingen och lärandet. Utifrån studien framkommer det att hundunderstödd pedagogik kan skapa fler möjligheter att stötta olika elever oavsett vilka svårigheter skolan upplever att de har. Avslutningsvis presenteras specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns delaktighet i förskoleverksamhetens dokumentationsprocess. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod. Materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen artefakter, meningsskapande och mediering. Studiens resultat delas in i tre teman: ·        Förskollärarnas uppfattning av barns delaktighet i förskolans dokumentationsarbete. Vi undersökte hur förskollärarna uppfattade att barnen gjordes delaktiga i förberedelser av dokumentationsarbetet, under insamlande av dokumentationer samt under reflektionsarbetet. ·        Tillgängliga redskap i dokumentationsprocessen. Vi undersökte vilka redskap som förskollärarna erbjöd barnen att använda under dokumentationsprocessen, både när de skulle dokumentera och under reflektioner, samt om dessa redskap var valbara för barnen. ·        Omgivande faktorer som försvårar barns delaktighet. Vi undersökte vilka utmaningar förskollärarna identifierade i arbetet med att göra barn delaktiga i dokumentationsarbetet. De tre utmaningar som tydligast framträdde var tidsbrist, personalbrist samt hur barnets ålder kan påverka möjligheten till deltagande. Resultatet och analysen av materialet synliggjorde förskollärarnas uppfattning att reflektionen var den viktigaste delen i dokumentationsarbetet, och således den del där barnens delaktighet var ett stående inslag. Förskollärarnas berättelser visade att barnen hade tillgång till tekniska redskap när de dokumenterade, exempelvis avdelningens Ipad. Resultatet synliggjorde också de brister som förskollärarna uppfattade fanns i verksamheten och som resulterade i att barnens möjlighet till delaktighet minskade.

Denna studie behandlar film som ett medierande redskap i undervisning av samhällskunskap i mellanstadiet. Studiens syfte är att visa hur spelfilm kan användas som ett redskap för att nå lärande och utveckling. Studiens empiri har samlats in via en kvalitativ metod i form av intervjuer med samhällskunskapslärare som arbetar i årskurs 4–6. För att förstå empirin har tidigare forskning som rör film i undervisning samt en teoretisk anknytning gjorts. Den teoretiska anknytningen utgår från begreppet mediering som har sitt ursprung i det sociokulturella perspektivet. Resultatet svarar på om, hur och varför lärare använder film som ett pedagogiskt verktyg samt dess för- och nackdelar. I resultatet framkom att samtliga informanter har använt sig av film så länge de arbetat som lärare och att de främst använder det för att variera och illustrera lektionsinnehåll med ett syfte att nå fler elever genom olika inlärningsstilar. Att visa film kan förekomma vid olika tillfällen men gemensamt är att filmvisning oftast följs av reflektion, diskussion och samtal, något som ett medierande redskap kan vara en utgångspunkt för. Med denna studie kan det konstateras att film förekommer i samhällskunskapsklassrummet och att det hjälper eleverna att inhämta ny kunskap samt att det sker medvetet med ett lärandesyfte. / <p>Godkännande datum: 2022-06-08</p>

ABSTRAKTFack, Jeanette & Linderum, Maria (2010). Läsförståelseundervisning och samverkan – att utmana det invanda (Reading comprehension teaching and interaction – to challenge the inherent) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med detta arbete är att kartlägga hur lärare beskriver läsförståelseundervisning i år 3. Ur en specialpedagogisk synvinkel vill vi kartlägga lärarnas uppfattningar om gynnsamma metoder för elever med svårigheter i läsförståelse samt hur lärare med specialpedagogisk kompetens och klasslärare samverkar kring läsförståelseundervisning. Undersökningen är kvalitativ och vi använder oss av halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna omfattar fyra klasslärare och fyra lärare med specialpedagogisk kompetens. Studien ramas in av ett sociokulturellt perspektiv.Resultatet visar att klasslärare använder sig av nivåläsning, guidad läsning, läsecirklar samt läsförståelseböcker i läsförståelseundervisningen. Vidare arbetar de med läsförståelse i alla ämnen men mer strukturerat i svenska. Som extra gynnsamma metoder för elever med svårigheter i läsförståelse nämns individualisering, ordförståelse, förförståelse och metakognition, lärarens medierande roll samt samtalets betydelse. Ingen skola är den andra lik vad gäller samverkan i läsförståelseundervisningen. Dock beskriver samtliga lärare med specialpedagogisk kompetens att deras ansvar inom läsförståelseundervisningen till största del handlar om att stötta eleverna för att de ska automatisera och få flyt i sin läsning. Detta stämmer också överens med de förväntningar som klasslärare har på den specialpedagogiska rollen. En slutsats är att lärarna i studien har en medvetenhet kring läsförståelseundervisning och gynnsamma strategier. När det gäller samverkan och dess betydelse för elever med svårigheter i läsförståelse ser vi inte samma medvetenhet.Nyckelord: läsförståelse, läsförståelsestrategier, läsförståelseundervisning, special-pedagogik, samverkan, mediering, lärarrollFack, JeanetteHandledare: Ann-Elise PerssonLinderum, MariaExaminator: Lotta Anderson

Detta examensarbete handlar om en förskola och dess arbete med flerspråkighet. Syftet med uppsatsen är att belysa hur en förskola med endast svensktalande barn ändrar sin verksamhet när det tillkommer barn med ett annat modersmål än svenska. Vi vill även titta på i vilken mån de flerspråkiga barnen har möjlighet till inflytande. Vi har använt oss av kvalitativa forskningsmetoder och gjort semistrukturerade intervjuer. Vi har även genomfört observationer där vi har agerat som kända, icke deltagande observatörer. Förskolan som vi undersökt är ett föräldrakooperativ med 15 barn och 4 pedagoger och den ligger i en mindre ort i Sverige. Resultatet visar att pedagogerna på förskolan hade en positiv inställning till flerspråkighet. Den förändring som har skett har skett individuellt mellan pedagogerna, alla har hittat olika sätt att arbeta på som passar dem. Den faktiska förändringen är att förskolan tillbringar mer tid på biblioteket, pedagogerna använder sig mer av tecken och teckenstöd, de pratar tydligare och har ett tydligare kroppsspråk. Resultatet visade även att det fanns få artefakter som kunde förknippas som betydelsefulla för barns språk. Möjlighet till inflytande hos de flerspråkiga barnen visades sällan via ord utan via deras kroppsspråk, vilket pedagogerna har lärt sig att tyda.

Syftet med vår studie var att undersöka hur elever i skolår 1, 2 och 3 kommunicerar i grupp vid matematisk problemlösning samt utifrån detta se om det fanns några likheter och skillnader i elevernas kommunikation, tillvägagångssätt och strategier. Undersökningen skedde med hjälp av tre matematiska problem. Vi använde oss av ostrukturerade observationer som metod. Genom observationerna utifrån vår huvudfråga kom vi fram till att elevernas kommunikation visade sig i olika uttrycksformer, detta beroende på problemlösningarnas utformande och innehåll. Elevernas kommunikation uttryckte sig i formerna språk, bild och tal.

Syftet med studien är att få kunskap om hur och i vilka situationer handdockan används pedagogisktför att fånga barnen in i sagans värld. Olika möjligheter och metoder på hur handdockan kananvändas ska även påvisas. Det finns inte något bredare material vad gäller tidigare forskning omhur handdockan används genom sagan och arbetet har avgränsats till just det. Den teoretiskautgångspunkten är ur ett sociokulturellt perspektiv. Begrepp som mediering och literacy har använtsför att analysera materialet. Metoderna är kvalitativa i form av två semistrukturerade intervjuer medpedagoger och fyra deltagande ostrukturerade observationer av barn i åldrarna 3-5 år. Resultatenvisade att handdockan kunde användas som ett redskap för att fånga barns uppmärksamhet,engagera barnen i samspelet med handdockan och för att fantisera och skapa en lustfylld miljö.Barnen kunde fångas in i sagan genom att lyssna till, berätta, spela upp eller samtala om sagan.Slutsatsen är att genom handdockans utseende lockas barnen in i sagans värld när de lyssnar ellerberättar själva. Kommunikationen och samspelet som skapas sker när barnen pratar med och viahanddockan. Handdockans närvaro bidrar även till att öka barns språkliga- och kommunikativaförmåga och att utvidga deras fantasi i ett socialt samspel.