Den föreliggande texten är en utifrån ett socialkonstruktionistisk och relativistiskt perspektiv baserad undersökning av relativismens och realismens skilda ontologier. Texten argumenterar för giltigheten i en socialkonstruktionistisk förståelse av det sociala och framvisar ett antal framträdande problem med realismens Weltanschauung. Relaterat till detta behandlas en diskursteoretisk  syn på sociala fenomen tillsammans med etnometodologiskt och foucauteanskt inriktade perspektivs olika uppfattningar om valet av relevant kontext vid samhällsvetenskapliga analyser. Vidare genomförs en diskurspsykologisk läsning av en tidsskriftsartikel, en läsning som framför allt exemplifierar problematiken med realismens konstruktion av verkligheten som objektiv och självframträdande. Slutligen görs i textens avslutande del ett försök att fördjupa den socialkonstruktionistiska kritiken av realismen, framför allt i syfte att antyda en möjlighet att bryta dualismen autonom verklighet–konstruerad verklighet samt utstaka riktningen för en motsättningarnas sociologi.

The project Roots and Routes is an intergenerational narrative connecting three locations: London, Mandeville and Stockholm, focusing primarily on the histories of women and non-binary people. It looks at what affect it has on our sense of cultural identity to grow up in the diaspora, disconnected from the country of our parents or grandparents. Roots and Routes presents the search for a sense of belonging, whilst existing in the in-between. This report explores the different elements of the project, through text and image.

En icke tämjd berättelse om min yrkeslivsresa. Jag är driven från entreprenörskap, företagsledning och inkomst-status till konst och konstnärskapet. Texten är skriven ur känslan av flyk och ensamhet i mitt tidigare yrkesliv, i längtan att komma hem, via det okända, det outsägbara. Till det fria, sanna, inkomst-osäkra egna skapandet som självändamål.  ”Konsten är ständigt på flykt undan till nya gömslen, medan civilisationen inkräktar på urskogarna.” Hans Larsson: 'Intuition' sid 15

Som ung skådespelare var jag märkligt orustad inför mötet med de oundvikliga tomma mellanrum av ovisshet som väntade mig mellan uppdrag i mitt yrkesliv som frilansande skådespelare. Vem är jag när jag inte står på scenen? Som skådespelare behöver jag andra för att utöva mitt yrke, så när jag är ensam – vad är jag då? Hur handskas man med den här sidan av yrket och väl i arbete – hur handskas jag med den ovisshet och osäkerhet som är en förutsättning för konsten och kanske också för livet?  Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur lyfter jag den osäkra tomheten som möjlighet – kanske till och med som nödvändighet. En öppen tomhet.

Syftet med uppsatsen är att diskutera vilka funktioner dagboksberättandet i essäfilm skulle kunna fylla samt på vilket sätt dessa filmer reflekterar sin samtid. I uppsatsen kommer jag diskutera och identifiera olika funktioner med hjälp av relevant och teoretisk litteratur samt genom enstaka filmexempel. Om ny teknologi och tillgänglighet har öppnat upp gränserna för det privata och offentliga, kan essäfilmer, som för in det personliga och privata i det dokumentära, ses som ett uttryck för dessa uppluckrade gränsdragningar. Den digitala utvecklingen, vår samtid samt essäfilmens specifika möjligheter är områden som den här texten huvudsakligen berör.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka stadsplanering vid tre tidsepoker. Genom att jämföra mellanrummen i staden och sedan plocka ut de positiva inslag som vi tror tilltalar de flesta människorna vill vi komma fram till hur en idealstad skulle kunna se ut. De tidsepoker vi valt är Kvartersstaden, Funktionalismens stad och Dagens byggande. För att kunna bygga framtidens städer måste man titta tillbaka och ta till vara på det som fungerat och lära sig av sina misstag. Från den korrekta kvartersstaden via det storskaliga funktionalistiska samhället till dagens förtätningar finns det tydliga likheter såväl som olikheter. Grönskan har stor betydelse för en stad och dess invånare. Människan uppskattar känslan av närhet till naturen och gröna stadsrum bidrar till en uppskattad stadsmiljö. Vi har kommit fram till att det finns vissa element som skapar en attraktiv stad. Genom ett samspel vid stadsbyggande mellan kommunen, byggherrar och de boende i staden skulle det kunna byggas städer som de flesta människor trivs i. / The main purpose with this diploma work is to examine cityplanning at three different time periods. By comparing public spaces and pick the most positive elements that we think appeals to most people, our conclusion would end up in with thoughts of an ideal city and how it would look like. The time periods we choose is the 19th-century (“blockcity”), the modernistic city and building of today. Too build the cities of the future we have to look back and learn from our mistakes and take care of the functioning elements. From the strict “blockcity” via the modernistic large-scaled society to the condensing of the present city, there are clear similarities as well as differences. The vegetation is significant to a city and its inhabitants. People appreciate the sense of closeness to nature and green public spaces contribute to an appreciated urban environment. There are certain components that in our opinion creates an attractive city. A good teamwork between the city’s planning board, property developers and the citizens is crucial to building cities that most people like.

<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka stadsplanering</p><p>vid tre tidsepoker. Genom att jämföra mellanrummen i staden</p><p>och sedan plocka ut de positiva inslag som vi tror tilltalar de</p><p>flesta människorna vill vi komma fram till hur en idealstad skulle</p><p>kunna se ut.</p><p>De tidsepoker vi valt är Kvartersstaden, Funktionalismens stad</p><p>och Dagens byggande. För att kunna bygga framtidens städer</p><p>måste man titta tillbaka och ta till vara på det som fungerat och</p><p>lära sig av sina misstag. Från den korrekta kvartersstaden via det</p><p>storskaliga funktionalistiska samhället till dagens förtätningar</p><p>finns det tydliga likheter såväl som olikheter. Grönskan har stor</p><p>betydelse för en stad och dess invånare. Människan uppskattar</p><p>känslan av närhet till naturen och gröna stadsrum bidrar till en</p><p>uppskattad stadsmiljö.</p><p>Vi har kommit fram till att det finns vissa element som skapar</p><p>en attraktiv stad. Genom ett samspel vid stadsbyggande mellan</p><p>kommunen, byggherrar och de boende i staden skulle det kunna</p><p>byggas städer som de flesta människor trivs i.</p> / <p>The main purpose with this diploma work is to examine</p><p>cityplanning at three different time periods. By comparing public</p><p>spaces and pick the most positive elements that we think appeals</p><p>to most people, our conclusion would end up in with thoughts of</p><p>an ideal city and how it would look like.</p><p>The time periods we choose is the 19th-century (“blockcity”),</p><p>the modernistic city and building of today. Too build the cities of</p><p>the future we have to look back and learn from our mistakes and</p><p>take care of the functioning elements. From the strict “blockcity”</p><p>via the modernistic large-scaled society to the condensing of the</p><p>present city, there are clear similarities as well as differences.</p><p>The vegetation is significant to a city and its inhabitants. People</p><p>appreciate the sense of closeness to nature and green public</p><p>spaces contribute to an appreciated urban environment.</p><p>There are certain components that in our opinion creates an</p><p>attractive city. A good teamwork between the city’s planning</p><p>board, property developers and the citizens is crucial to building</p><p>cities that most people like.</p>

No description available.

In this scientific essay I explore my profession as a library adviser within the public library sector. The focus in my exploration is on the relation between theory and practice and how this relation is carried to the extreme in a situation where the theory consists of quantitative measuring. This situation triggers a conflict within me, and in the essay I reflect on the reasons for this with the aid of various philosophers and authors, in order to get a deeper understanding of my actions, and to see if I acted with good judgement in the sense of Aristotle´s phronesis. In my writing and exploring I also search for a way onwards, a better way to connect theory with practice in my meetings with library staff. My conclusions are that a first step would be to give practice precedence and start talking about the relation between practice and theory instead of the other way around. Further steps are a deeper understanding of the importance of dialogue, to see the perspective of the other and to dare to remain in, and to make the most of, the moment when theory and practice collide. / I denna vetenskapliga essä undersöker jag min yrkespraktik som utvecklingsledare inom folkbiblioteksområdet. Fokus i mitt utforskande ligger på relationen mellan teori och praktik och hur denna relation ställs på sin spets i en situation där teorin utgörs av ett kvantitativt mätande. Situationen utlöser en konflikt inom mig och i essän reflekterar jag över orsakerna till detta med hjälp av en rad filosofer och författare, för att få en djupare förståelse för hur jag handlade, och om jag handlade med gott omdöme i stunden, det som Aristoteles benämner som fronesis. I mitt skrivande och utforskande söker jag också efter en väg framåt, ett bättre sätt att förena teori och praktik i mina möten med bibliotekspersonal. Jag kommer fram till att ett första steg kan vara att ge praktiken företräde och tala om relationen mellan praktik och teori i stället för tvärtom. Ytterligare steg är en insikt i dialogens betydelse, att se den andres perspektiv och att våga vistas i, och ta vara på, det mellanrum som kan uppstå när teorin krockar med praktiken.

I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.